Chaplin var min hund, eller min familjs hund rättare sagt... världens finaste var han... snäll och rar och med ett hjärta av guld...
världens bästa... en Bearded Collie som inte tyckte om att borstas, därav den kortklippta pälsen... men som älskade att gosa och kelas... som älskade att ligga nära, nära och kramas... när han var valp så tuggade han gärna på skor och skärp... och om man frågade honom "vill du ha ost?" så skällde han...
Anledningen till att han hette Chaplin var att han, likt Chaplin-filmerna, var svart-vit... tycker jag va lite fyndigt!!!
sedär ja, nu behöver du inte fundera längre, om du nu gjorde det innan menar jag! och jag fick testat tårkanalerna en skvätt av alla minnen och saknaden... så är det när man älskat någon...
Ja, herregud så fin han var. Blir också tårögd när jag tänker på honom, fastän det är 6 år sedan han gick bort, alldeles för tidigt.
SvaraRaderaKram