måndag 19 november 2018

Sicken helg det blev!

Av en helg som inte skulle planeras utan få bli som den blev, då vi skulle hinna fixa i trädgården och röja blev det mer planerat och mindre röj... men det blev väldigt bra!

I lördags bjöd vi hem Anders pappa och hans fru på lunch för att fira fars-dag och träffa dem lite på tu man hand, eller hur nu det blir... vegetarisk lasagne och päronpaj till efterrätt... frågar du mig var det smaskens! Receptet hittar du här.

Lördagkvällen var rätt loj, det är bra om den är det ibland... vi blev nästan nästan klara med leksaksköket! Och jag fick spontanköpt två biljetter till söndagens föreställning av Mia Skäringers föreställning Avig Maria - No more fucks to give på Scandinavium.

I söndags packade vi ihop oss och åkte till Toys'r'us... killarna fick sitta kvar i vagnen HELA tiden... vi köpte födelsedagspresenter till dem, mitt framför näsan på dem! Inser att det är sista gången det går att göra så... 

Sedan var det bara att ladda för kvällens föreställning och ja, jisses vilken föreställning... jag älskar henne... hon är så jäkla bra... bättre än så faktiskt... och det hon säger är så viktigt och hemskt och jävlar i mig hög tid att vi tar tag i nu.

Så, kom hem sent, alla hade gått och lagt sig och jag skulle försöka landa... det gick sådär... vet inte om jag någonsin kommer att göra det... men det är väl kanske så det ska vara!

fredag 16 november 2018

Om oktober var fest och semestermånad så kör november VAB och förkylningskortet fullt ut!

På riktigt... lite feber, massa snor, rinniga ögon och hosta så man tror ungen ska kräkas... och så varvar vi det på barnen... känns den ena lite som att han är på bättringsvägen så tar den andre och grottar ner sig i härligheterna istället... igen och igen... och igen... och en mamma som får dubbelsidig ögoninflammation och feber på det också... sicket mys! Men idag är vi på benen allihop, full fart mot helg så att säga!

I onsdags när Anders kom hem från jobbet fick han, som inte varit hemma eftersom det var mer lägligt att jag var det som ändå varit röd och gojsig i ögonen, en smittohärd i sig helt enkelt, veta att "imorgon torsdag är jag inte hemma med barnen!"... Små barn med pyttelite feber som varit hemma från förskolan i flera dagar har VÄLDIGT mycket energi i kroppen... dessutom har det blivit väldigt roligt att bli tillsagd när man gör något man inte får... då skrattar man lite och gör det igen...

Så igår va jag på kemikaliemöte hela dagen och efteråt åkte jag och handlade lite... själv... som en vuxen människa på egna ben... utan att behöva ha koll på och ta ansvar över någon som eventuellt kan tänkas riva hela haket! Det var rätt skönt... man får skriva sånt...

En ännu skönare grej var att barnen imorse var tokglada över att få åka till förskolan, pratade om sina kompisar i bilen dit och hade inte någon som helst tid över till att vinka till sin mamma i vinkfönstret!

Inser också att jag jinxsar det hela nu när vi bara är halvvägs in i november än så länge och många förkylningar kan hinna att drabba oss innan det slår över till december... men det är ändå värt att uppmärksamma!

måndag 29 oktober 2018

Vi har påbörjat operation leksakskök!!!

En tanke som slog mig för rätt många månader sedan är äntligen i förverkligande fas!!! Våra killar, som så många andra småbarn, älskar att dra ut grejer ur kökslådorna... laga soppa på en leksaksbil, ett par duplobitar och ja, i bästa fall, en låtsastomat eller kanske en kiwi också.

När jag var liten byggde min pappa ett leksakskök till mig... jag vill ju inte vara sämre jag så ja, jag började kolla på nätet, pinterest och blocket efter lämpliga möbler att bygga om... Hittade några gamla Expedit-hyllor på Hisingen som var till salu och både jag och Anders fick chansen att premiärköra bil med släpkärra! Sedan var jag högt och lågt på jakt efter lämpliga attiraljer som kunde funka som diskho, diskkran, induktionshäll osv... och sedan kom slutet på september med kalas och namngivning osv... oktober med fest och solsemester... så igår fick vi äntligen satt första sågdraget...

Idéskiss. En Expedithylla man kapar i 3/2, ställer den ena
sidan upp, sätter på en kökslucka och två tråkigare handtag
så det blir kyl och frys. Spånskiva bakom för att hålla ihop det hela.
Vi har inte riktigt kommit halvvägs tror jag. Hyllan är delad och den delen där diskhon skall vara är utsågad. Insatserna (som följde med i blocketköpet) har fått nya handtag och knoppar och är vända åt rätt håll och monterade. Bänkskivan (en större dörrlucka från Ikeas fyndavdelning) är tillsågad och täckt med dekorplast. 



Anders får stå för de stora såg och borr-grejerna. Jag kör mer projektledning och finlir... barnen är högt och lågt, klättrar, bankar, kryper in i skåpen och verkar allmänt glada. Så har de ingen glädje av köket när det är klart så hade de iallafall kul medan det byggdes!

Det som är kvar nu är helt enkelt att få fast baksidan, såga ut för diskho och borra för kran i bänkskivan, måla induktionshäll och sätta fast det + plexiglasskiva, kakla, såga till kyl och frys luckan och sätta på handtag. Skruva fast vred till spisen (roligare med vred än knappar för barnen tänker vi). Sätta upp hylla och prylstång på väggen. Skruva fast ben... finns säkert tusen småsaker till som jag inte har koll på än... vi tar det som det kommer! Kul är det hur som helst!

måndag 8 oktober 2018

40-taggare

och jisses va bra det känns! Ja, faktiskt ingen skillnad från innan egentligen, förutom att jag är trött som tusan och tom i knoppen just i dagarna, men det beror nog mer på alla fester vi anordnat de senaste helgerna och inte alls så mycket på att det i lördags var precis 40 år sedan jag för första gången såg dagens ljus, fast inte heller det stämmer riktigt. Jag är född på kvällen så jag såg inget dagsljus förrän dagen därpå! Att lördagens fest inte slutade förrän 04:40 kanske också bidragit till de något tunga ögonlocken just idag...

Hur som helst, de senaste veckorna har inneburit en sabla massa planering och förberedelser inför först en kombinerad namngivning och 40-års-kalas förra helgen och sedan 40-års-fest i helgen som var... så jäkla roligt och lyckat alltihop! Jag älskar ju att planera och förbereda, inte kanske riktigt lika mycket de sista timmarna inför när allt bara är stressigt, men innan den stressen slår till, då jäklar, då är det kul!

Tänk va mycket fina människor vi har runt oss! En fantastisk känsla! 

tisdag 11 september 2018

Nu kör vi ekorrhjul!

Japp, lämna på förskolan, stressa till jobbet, jobba jobbet, stressa till förskolan och hämta, hem och springa av sig den sista energin, välling och sova... typ så... de sista posterna är barnens...strax efter att de somnar gör vi det också... jisses!

Men det känns bra! Det går rätt lätt att lämna, de verkar glada och nöjda men blir också glada när vi kommer och hämtar på kvällen. De lär sig massor och ibland kan man få lite smakprov på någon sång de sjungit på fruktstunden... ibland hör man till och med vilken sång det är, oftast inte! Förra veckan hade de sjungit Lilla snigel någon dag iallafall. Den gick varm här hemma sedan.


onsdag 22 augusti 2018

Inskolning pågår

Ja jisses, nu är det på allvar, första inskolningsdagen på förskolan för vår del var i måndags. Anders va där med pojkarna som fick "känna på" lokalerna. Igår va jag där med dem, och då var alla barnen där, så lite mer skarpt läge, fast inte ändå. Det där trappas ju upp under veckan tänker jag.

Men det var spännande för oss alla tre igår tror jag. Så ovant att behöva väcka killarna för att hinna i tid. Vi har ju annars styrt om saker så de fått sova så länge de behövt, nu blir det ju en annan verklighet så att säga. Men det var härligt att se deras blick när vi kom fram, de kände ju igen sig och såg ut som att de tyckte det skulle bli roligt med alla leksakerna igen. Och ja, vi kom in, tog av oss ytterkläderna och skorna och sedan stack de iväg på upptäcksfärd, utan mig! Antagligen hela tiden med koll på var jag var någonstans, men ändå! Några gånger var det tydligen nödvändigt att sitta i mitt knä, men annars lekte de med de andra barnen, eller parallellt med de andra barnen iallafall. Känns bra! Den största omställningen lär ju vara för Anders och mig, att lämna dem till några andra, men även det känns bra.

Idag är det återigen Anders dag, det skulle köra ungefär samma upplägg som igår fast han skulle stanna inne när de går ut och leker. Så mycket man skulle vilja vara en fluga på väggen och se hur det går, för barnen alltså, inte för Anders, han har jag fullt förtroende för att han klarar det!


måndag 13 augusti 2018

Tillbaka till verkligheten

Undrar hur många som sätter det som rubrik på ett inlägg idag just... men det är ju så det känns... även om jag bara är halvt tillbaka, Anders har fortfarande semester så mina föräldradagar är fortfarande semesterdagar, ja, alltså två denna veckan då, nästa vecka är det hard core inskolning på förskolan och verkligheten för hela slanten!

Men skit i det nu, jag vill hålla kvar semesterkänslan en stund till... gotta mig i den fantastiska sommaren vi haft även om anledningen kanske är fruktansvärd... Tre fjärdedelar av min amerikanska familj var ju här och hälsade på i juli, fantastiskt trevligt på alla sätt och vis. Framför allt är jag så galet tacksam över hur de knöt an med barnen, sina grand au kids om man kan säga så. Fem minuter och sedan satt killarna i deras knän och lästes för. Underbart att se! Jag är verkligen lyckligt lottad som kom till just den familjen för drygt 20 år sedan. Synd att de inte kunde stanna längre, fem dagar är inte tillräckligt om du frågar mig... Sam var ju här i tre veckor, men ja, ska jag vara ärlig hade han gärna fått stanna längre än så också!

Hur som helst, de åkte hemåt via Köpenhamn och sedan tog Sam en tur till Italien. Vi körde städ och återhämtning från att ha varit värdar i flera veckor och sedan gick vi på semester. Då jag bara hade två veckor egentligen så var mitt stresspåslag rätt högt från start... och allt hackades liksom upp av massa dutt-grejer som skulle göras, som man förväntades göra osv. men vi fick tillslut till en fantastisk semester, med lite lagom duttande och en hel drös med dagar på stranden. Eller stränder... vi tog och bokade in oss i några nätter på B&B i Getinge, packade bilen full med allsköns grejer man kan tänkas behöva med två små och körde road trip och strandutforskning.

Så jäkla najs! Första dagarna semestrade vi med några vänner som också har småbarn att anpassa livet till. Plus att deras stora pojk gillar våra små så det känns som en så himla fin kombination! Vi körde glasscafé, laxbutiken, strandhäng osv. Sedan åkte de hem och vi stod där och skulle planera semestern helt själva, men det gick sabla bra det med. Vi testade olika stränder åt olika glassorter, testade inte olika caféer då vi hittade något av det mysigaste jag någonsin varit på, nämligen Äppelgården i Slöinge, precis bortom SIA-glass fabriksbutik! Deras äppelpaj, äppelkaka och äppelros-kaka är alla värda ett besök... så det skulle kunna ha blivit tre besök på samma ställe, men vi kunde faktiskt inte med mer än två.

Vi skulle åkt hem på fredagen, men kunde inte förmå oss att lämna strandlivet, utan bokade  på oss en natt till och kunde således åka hem lördag kväll istället, då vägen om Gekås Ullared... Lördagar stänger de 18 kom jag på på vägen dit... vi hade alltså en timma på oss att göra Gekås... blev alltså inte direkt den stressfria upplevelsen med fika och mer fika som jag hade sålt in iden på för Anders med... men det gick bra ändå, vi fick hittat vad vi skulle och lite som vi inte skulle.

Söndagen och måndagen hade vi lite uppbokade så då höll vi oss hemma, men när väderleksrapporten visade sol och varmt igen på tisdag och onsdag så packade vi återigen bilen och stack ner till Skrea strand över dagen. Det är perfekt med småkillarna där! Lite långt att åka kanske för några timmars bad, men så värt det på något vis ändå!

Och ja, sedan var det visst inte samma toksommar längre och vi har hållit oss hemmavid, Anders var på Wow så jag fick vänligt men bestämt ta tag i en av mina farhågor, att natta barnen själv... det gick över förväntan, men ha då i åtanke att min förväntan var gräsrotslåg... men jo, det gick bra... Vi har fått grejat i ett förbisett trädgårdsland som ändå skött sig bra själv... lite som en pålitlig tonåring man kan lämna hemma när man åker på semester helt enkelt! Tror det beror mycket på den fantastiska täckodlingen vi håller på med. Underbart sätt att odla på! Och ja, nu är det bara lite röj och planering kvar och sedan börjar de där små på förskolan och jag kan ju ha fel men jag tror de kommer att älska det och vi föräldrar lär väl stå där och bara "va f-n hände?!"



måndag 9 juli 2018

Vi har besök från det stora landet i väster som en jäkla dåre försöker göra great again!

Den yngsta av pojkarna jag var au pair för när det begav sig för en ungefär precis 20 år sedan. Fantastiskt roligt att han vill spendera flera veckor hemma hos oss, i kaoset och tumultet de där två små skapar där de far fram i livet. Men ja, så är det, han är här, det förgyller dagarna ännu mer än så gyllene de redan är såhär i sommarvärmen och semesterkänslan som infunnit sig hos mig trots att jag jobbar i tre veckor till... den infunna semesterkänslan innebär att jag överrumplas av de facto att jag ska till jobbet varannan dag varje gång... galet! Vi klev in i juli och vips så var den där bara, varannandagsöverrumplingen och semesterkänslan!

Men ja, det är gött som tusan att han vill vara hos oss. Killarna älskar honom, likaså vi! Om knappt två veckor kommer hans föräldrar också, de där två jag väljer att kalla mina amerikanska föräldrar. Det är en fantastisk känsla, att ha så go kontakt med dem. 

Till allmän beskådning

I morse rövade jag mig iväg till gymmet... första gången på ack så länge... det kom en halsfluss och sedan lite annan förkylning emellan mig och min morgonrutin helt enkelt... men ja, nu gjordes det iallafall... jag och gymmet, tidig måndag morgon... allt gick bra, inte toppen men good enough... bara att infinna sig på ett gym innan jobbet är just nu good enough i min bok...

Hur som helst, när träningen var avklarad och likaså dusch osv. så ska denna arma lekamen ju bekläs också... dagen till ära i bl.a. håll-in-lyft-upp-trolla-bort-trosor... hade väl kanske önskat att jag hade varit själv i omklädningsrummet vid just trospåklädningen... men det var jag inte... och ja... det var ingen vacker syn gissar jag... den gamle och havet... småbarnsmamman och trosorna... den bilden som satt sig på den kvinnans näthinna, den kan jag tyvärr bara beklaga...

måndag 25 juni 2018

Midsommar kort och gott!

Javisst, det blev midsommar i Stenhålt också! Inleddes med en väldigt lyckosam tur till Systembolaget efter jobbet i onsdags, för min del alltså... nästan ingen kö och när den lilla kön jag hamnade i var både trivsam och kvick. Som grädde på moset fick jag dessutom visa leg. så ja, jag var själaglad!

Sedan var det visst så att jag hade fått en härlig idé om att jag ville göra en midsommarstång inspirerad av Dalarna... där klär de ju sin flaggstång på ett sjusärdeles vackert sätt... och ja, om tanken var god och det är den som räknas så blev även vår flaggstång fin... men inte riktigt så fin som min tanke var. Eller, fin och fin, såhär ungefär hade jag tänkt mig det hela...


I torsdags kväll satt jag i vinterjacka, mössa och trotsade både knott och regn utomhus i närapå fyra timmar och band en lång lövgirlang som skulle viras runt själva flaggstången. Sedan var min plan att det skulle hänga en krans runt flaggstången ungefär 4m från toppen... den gjorde vi klart i fredagsförmiddag... och sedan när vi skulle hissa upp allt i flaggstången, med vimpeln överst liksom, så var hela schabraket för tungt... så det fick bli utan krans... men då vet jag det till nästa år!

Klockan två kom gästerna och ja, vi gjorde som de flesta andra gissar jag, började med sillunch som rundades av med en riktigt god (om jag får säga det själv) jordgubbstårta. Och sedan chillade vi en hel massa innan det var dags att sätta på grillen och fixa middagen. Här någonstans slog värsta migränen till på mig så jag var kanske inte den peppigaste av värdinnor man kan tänka sig, men ja, det blev bättre och vi rundade av kvällen bra tycker jag, med jordgubbar och glass runt midnatt.

Varför är det alltid så att man tror att man måste äta för hela året på våra högtider just? Midsommardagsmorgonen var vi nog alla lite trötta, men vi fick ätit frukost och firat midsommardagsförmiddag ihop iallafall och sedan åkte gästerna hem och vi röjde i trädgården.

En riktigt mysig, härlig, hjärtlig och god midsommar! Precis som man önskar sig... eller ja, jag hade ju önskat att midsommarstången var tipptopp och att jag hade hunnit göra blomsterkrans till både dörren och ljuskronan över matbordet. Men man kan inte få till det alla gånger!

Som vanligt glömmer jag alltid av att ta kort också... men såhär såg "midsommarstången" ut iallafall!


Skulle varit mer jämnt snurrad runt flaggstången, men det var svårt att få till, särskilt med en ledsen ettochetthalvtåring som sprang efter oss och gallskrek när vi gick runt och försökte få till girlangen... man får vara glad för det lilla!

måndag 18 juni 2018

Hur mycket rabarber är lagom?

Om du frågar mig så ungefär 21 plantor, + de som vi redan har, dvs. 25 plantor... kan verka mycket... jag, som drivit upp de där 21 plantorna från frö håller ju inte riktigt med... dessutom tycker jag att rabarbersaft och likaså rabarbersylt är något av den godaste saften och sylten som finns, så ja,  om utrymmet finns så varför begränsa sig liksom?!?

I lördags fick vi äntligen grävt upp den där hopplösa plätten där rabarberlandet var planerat att vara... grusigt, stenigt, sandigt och stundom rent jävligt, men en timma senare var det färdigt för lite ny jord på toppen och sedan dags att plantera. Det blev kanske lite tätt mellan plantorna, men jag tänker att då får man väl flytta på dem sedan då, om det blir för trångt alltså.


Sedan fick vi även lagt stenar på plats i vårt stenparti... iallafall en hel del sten... planterat de få plantorna vi köpte förra helgen och ja, nu återstår bara att toppa upp med några stenar till, lite strategiskt placerat och sedan skaffa mer plantor... det ska till lite mer sten kring körsbärsträdet också, men på det stora hela så ser vi ändå ett resultat vi är nöjda med!



måndag 11 juni 2018

Äntligen händer det!!!

Vi har fått tummen ur och köpt ett par fruktträd och lite växter till innergården aka stadsparken... vi började så käckt att röja där i våras, sedan kom vi till någon platå där vi liksom varken kom framåt eller bakåt. I lördags kände vi nog båda att vi var såpass i fas med att-göra-listan över köksträdgården att vi faktiskt kunde unna oss några timmar till ett besök på Plantagen och iallafall kika på växter till bl.a. ett stenparti där det en gång var en damm med litet porlande vattenfall och fontän och grejer.

När mina föräldrar fick barnbarn satte man kniven i sagda damm för att eliminera risken att barnbarnen skulle försöka simma däri och ja, barn kan ju inte alltid simma så man tog helt enkelt det säkra före det osäkra... dammen har de senaste åren varit vattenlös och mest en tråkig barbapappsliknande formation av stenar med en svart gummiduk och stenflis i mitten... nu ska där bli stenparti och körsbärsträd istället!

För jo, för att skynda på den där tummen så köpte vi helt sonika två träd och några perenner. Nu måste vi helt enkelt göra slag i saken, tänker vi! Och mycket riktigt, gummiduken är borttagen, marksten omlagd, båda träden är planterade och där resten av dammen en gång var ligger det nu både grus och stenflis i väntan på att täckas med stenar i någon inte alltför tillrättalagd historia som inte heller får se ut som om någon bara slängt dit en skopa sten... kan bli trixigt... lite som en sån där filt/pläd man ska ha slängd på fotändan av sängen... nonchalant men ändå perfekt... precis så, fast bra mycket tyngre!

Väldigt lägligt i fruktträdsplanterartagen kom regnet igår också... som vi längtat! Man gillar regnet mycket mer när man odlar har vi kommit fram till. Det är som om regnet blir en gåva, en bra gåva, med ett syfte. Så har man minsta lilla agg mot regn så är mitt bästa tips att slänga ut lite frön i någon del av trädgården eller en kruka på balkongen. Blir mycket enklare att tas med de olika väderlekarna då! Själv sprang jag runt och placerade ut spänner lite varstans vid stuprännsutkast igår i regnet... man vill ju samla upp så man har till vattning lite torrare dagar!    

måndag 4 juni 2018

tillbaka till verkligheten

Lite så känns det, vi drabbades av ett gäng streptokocker för ett par veckor sedan... jag fick huvudvärk och mådde allmänt i underkant en dag på jobbet, trodde det var migrän som slog till så jag fick avstyrt mitt pass på kvällen och istället satt mig i bilen och kämpat mig hem från jobbet... kom hem och gick raka vägen och la mig i ett mörkt, svalt (?) och tyst rum... vaknade några timmar senare med 39,3 i feber och så jäkla ont och illamående i hela kroppen... låter konstigt men det var så det kändes!

Och ja, så höll det på hela veckan, Anders började känna av sin hals efter några dagar, och eftersom han blev så himla svullen och knappt kunde svälja, vilket senare visade sig vara halsböld (googla inte!!!) så åkte han till vårdcentralen relativt snabbt. Själv, utan att kunna svälja utan värsta smärtan och en viss svullnad, härdade jag ut, stretade på, va sur och grinig men inte fasen att jag skulle till någon läkare inte... tills i måndags för en vecka sedan då Anders påpekade att jag inte hade något svalg efter att ha kollat... och killarna hade haft upp runt 40graders feber från och till i några dagar... då ringde jag och fick en tid till oss alla tre på vårdcentralen samma dag.

Mycket riktigt, det var Streptokocker på mig med, killarna var i sitt esse och visade inga som helst tecken på sjukdom när vi var där, så vi åkte hem men penicillin till mig och utlåtandet att det bara var halsfluss, till killarna fick vi med två urinprovsrör... ifall de skulle bli sämre så skulle vi försöka ta urinprov på dem... det har inte behövts, och ja, penicillinet gjorde sitt på mig så numera är jag också frisk!

Så, två veckor med mer eller mindre utslagna vuxna och två ömsom utslagna, ömsom pigga ett och etthalvt åringar... i den här fantastiska värmen... det har varit lattjo! 

måndag 14 maj 2018

Det går fort nu!

Barnen som snart är 1½, springer mer än de går nu, älskar att vara ute och upptäcka världen, bubblar och pratar massor. Det är en superrolig tid nu verkligen, det har ju alla tider varit med de här två, men nu är de så medvetna om vad de gör på något vis. På ett nytt vis om inte annat! Fick ett mail från Libero om hur man hanterar blygheten på barn i den här åldern... blyghet? tänkte jag och bläddrade raskt vidare. Det där har liksom helt gått de här små gossarna förbi! Skönt som tusan om du frågar mig! Hoppas det håller i sig!

Vad mer, jo, de får tänder på löpande band just nu, kind- och hörntänder. Märks bara på att de seklar mer än vanligt och helt plötsligt är det fler vita små tänder i munnen på dem!

I veckan har vi hållit oss lite i karantän då storkusinerna åkt på vattenkoppor och det ju smittar några dagar innan kopporna brutit ut, vilket såklart var då vi träffade dem, och sedan  är det inkubationstid på 10-20 dagar, och ja, vi vill ju inte smitta någon annan i onödan. Det är ju poppis med vattenkoppsparty men det tyckte BVC att vi skulle undvika, så då gör vi det. Och ja, det är inte kul med ett litet barn som har blöja i den här värmen, med vattenkoppor... dubbla antalet små barn och det blir liksom självklart att man följer BVCs rekommendation, även om det oftast blir lindrigare ju yngre barnet är... men det borde bli rätt så lindrigt om de får det till hösten eller nästa år också isåfall!

Så, vi har hållit oss hemma, påtat i trädgården och försökt komma ikapp på alla håll och kanter... vi  har rätt så många håll och kanter att komma i kapp på kan man säga... några  har vi redan nu lagt på is, andra tar vi itu med så det står härliga till! Tur att vi har barn som utan alltför högljudda protester låter oss hålla på i köksträdgården i över en timma medan de sitter hyfsat nöjda i vagnen och tittar på.

Igår sådde jag blommor i ett litet provisoriskt blomsterland i "den långa rabatten gud glömde". Hade tänkt mig något helt annat, men nu insåg jag att ska det bli några blommor så måste fröerna ner i jorden och då är det väl trevligt om den 45 meter långa remsan iallafall får en chans att glänsa på drygt en meter av eländet... för ja, det är verkligen ingen vacker syn... på sikt är det tänkt att det ska bli en lång rabatt med buskar, men buskarna är fortfarande bara små sticklingar så det kommer dröja! Och under tiden blev det en liten snutt blomsterrabatt av det hela... hoppas nu bara fröerna tar sig!

I övrigt ska zucchini, luktärt och pumpa försås snart, och om ett par veckor måste tomaterna få landa i växthuset. Än så länge står de på vänt på glasverandan... alltså även det typ växthus... persiljan ska ner i örtlandet och krassen ut på sin plats... var nu den platsen ska få lov att vara!

Ärtorna har redan börjat komma upp, även rödbetor och kålrot. Ja ta mig tusan till och med  persiljan jag sått i pallkrage har börjat visa livstecken!! Potatisens första små blad har även de vågat sig upp ur jorden, så där täckte vi med gräsklipp igår. Istället för att kupa alltså, gräsklipp ger ju både skydd mot solen och näring. Mest till bladverk, men plantan behöver ju blad för att kunna ta sig an solstrålarna!

Och jo, just det ja. vi skördade de första rädisorna i helgen! Såddes i pallkrage i början på april och var redan färdiga att njutas av i helgen!


onsdag 2 maj 2018

Igår satte vi vår sista potatis!

Ja, av de som ska sättas i år alltså! Lite senare än förra året, men samtidigt så har ju allt blivit lite förskjutet pga den långa vintern i år.

Vi har nytt potatisland i år, det ska man ju tydligen ha! Förra året använde vi två av odlingsbäddarna till potatisen, där kommer det i år istället växa rotfrukter. I höstas krattade vi ihop en sabla massa löv och la i en stor fyrkant under en stor plastduk, där har det fått ligga och gotta till sig tillsammans med maskar och allmän förmultningsprocess. I helgen drog vi nytta av pappas grävmaskin och sedan även gedigen handkraft, fast den var vår egen. Vände allt, tog bort en del grässvål och gladdes åt all mask. Sedan var det bara att kratta tills ytan blev jämn och lägga ut potatisen i rader och gräva ner dem. Just som vi var klara med det kom regnet.







Så ja, nu är det bara att vänta på de små skotten, kupa och lägga på jord och sedan fortsätta vänta på potatisskörden. Härliga grejer det där!

Och ja det är sant som det sägs, potatis är sabla bra att bryta ny odlingsmark med! De bäddarna där vi hade potatis förra året, de är så goa att gräva i nu va! Det är som att skära rumsvarmt smör med ännu varmare kniv! Och så galet mycket mask att det är jobbigt för själen att gräva i det hela!


fredag 27 april 2018

Känns ju rätt fånigt faktiskt, så här i efterhand alltså

Min vana trogen, att åka till gymmet innan jobbet de dagar jag jobbar och inte har pass på kvällen, that is, har ju faktiskt kommit att bli just det, en vana jag är trogen. Sånt vet man ju aldrig när man implementerar den så att säga, att den ska bli en vana alltså... men jo, jag har inte bangat en enda gång, kanske mest för att jag förbereder allt kvällen innan och således inte är kapabel att styra om skutan i den arla morgonen...

Eller så är jag för medveten om att jag måste ta tag i den arma lekamen jag begåvats med... iallafall om jag inte ska stå i vassen hela sommaren... det där med att stå i vassen kommer nämligen bli skitsvårt då jag gissar att barnen inte kommer att stå still där med mig och man är tydligen något av en ansvarslös mor om man låter de små liven härja fritt på strand vid sjö/i sjö när de inte alls har något som helst vett till att inte drunkna, ränna in i andra familjers picknickar, sno andra barns leksaker osv. Alltså detta är inget jag upplevt själv, men såpass kan jag föreställa mig att jag förstår att det hade kunna upplevas så, ansvarslöst alltså, om jag stod i vassen och skylde mig pga icke ideala förhållanden på anlete och lekamen, och Knoll och Tott fick härja fritt på den lilla badstranden.

Eller så är det bara så enkelt att jag har blivit väldigt biten av den goa goa känslan av att ha tränat... hela dagen blir lite bättre, även om passet typ aldrig blir längre än 30min så har jag ändå gjort det! För att kunna få till ett längre pass behöver jag uppenbarligen åka hemifrån tidigare, gå upp tidigare och ja, inte hamna i broöppning... broöppning kunde jag lägga till på listan från och med idag... vis av erfarenhet så att säga... Varför i hela j-la h-vetet öppnar man brojäkeln när båtf-n inte ens passerat Lilla Edet? Eller jo, det hade den, för man kunde se den, båtf-n alltså, längre upp på älven, men det var bra långt kvar tills den kom att passera bron. Så onödigt att då stå där bland de första bilarna bakom bommarna. Så onödigt... och så stressande att se sina träningsminuter minska i raskt tempo i takt med hur långsamt den där båten masade sig fram... Väl på gymmet fattade jag dock ett moget beslut, jag fick bli sen till jobbet istället! 

För ja, har man tagit sig till gymmet så tidigt så vill man faktiskt få svettats lite! Och jisses, det gjorde jag idag! Körde 10min crossfit och sedan, stärkt av situationen ställde jag mig på ett löpband och sprang... ja, jag SPRANG!!! och det är nu det lite fåniga kommer... en hel kilometer sprang jag... sedan trodde jag, och antagligen alla som var i närheten, att jag skulle dö en smula... ökade till och med farten på löpbandet för att det skulle vara över fortare. Så himla dålig form är jag i! Till mitt försvar så har jag inte sprungit på 2½ år, minst, och inte ens då, eller när jag tränade betydligt mycket mer än vad jag gör idag, var löpning något jag var direkt bra på... man kan nog helt ärligt säga att jag alltid varit rätt kass på just det... skyller på mina tillkortakommanden rent fysiskt!

Hela crosstrainer, löpbands-bonanzan avrundades med lite magträning. Tänker att jag behöver det, att man alltid behöver just det faktiskt. Men ja, lite fånig känner jag mig, som är så kass att en kilometer känns som en grund för ett blogginlägg, samtidigt måste man börja någonstans... och när jag gjorde det, när jag flög fram över löpbandet som en gasell flodhäst så kände jag mig rätt fräck faktiskt. Tills jag blev varse att jag kanske flåsade som en hel hord med flodhästar också, då kände jag mig mest fånig igen, rättade till linnet och sneglade på distansmätarsiffran som långsamt, långsamt ökade, en tiondels decimal i taget...

måndag 16 april 2018

Helger som denna

Vad jag gillar dem... eller ja inte att vi behövde åka till barnakuten med Henry, men i övrigt var det en sabla bra helg! Nu kanske du sitter som ett frågetecken och undrar varför... varför var helgen så himla bra, och/eller Varför var ni tvungna att åka till akuten?...

Jo,  helgen var sabla bra för att vi fått grejat i trädgården. Inte så mycket som jag hade föreställt mig, men det blir sällan så eftersom jag är en tidsoptimist av rang! Förr kunde det tänkas att jag faktiskt hade föreställt mig helt korrekt mängd att-göra-grejer, men sedan Knoll och Tott kom så är jag absolut inte i cynk på den punkten! Hur som helst så fick vi ändå gjort en hel del och ja, då är jag nöjd!

Anledningen till att vi fick packa in hela familjen i bilen och dra iväg till Östra på lördageftermiddagen/kvällen var att Henry vaknade från eftermiddagsvilan och var ledsen, hostade och hade en rosslig och tung andning. När jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa de direkt att vi skulle åka in med honom. Så vi packade skötväskan med mackor, vattenflaskor, bananer, telefonladdare osv. Barnen fick nya, osandlådiga kläder och ett snabbmellanmål innan vi åkte. För ja, man har ju hört hur lång tid det tar på barnakuten... vi kom in, tog nummerlapp, pling sa det och så var det vår tur för inskrivning... sköterskan bakom disken tittade på Henry och fattade det kloka beslutet, eftersom han såg pigg och kry ut, att skicka oss till Närakuten. Så vi fick åkt runt till andra sidan om sjukhusområdet och väl inne på Närakuten behövde vi inte ens ta nummerlapp utan blev inskrivna direkt, hann inte sitta ner i väntrummet heller innan Henry och jag fick träffa läkare som lyssnade på honom och förklarade att han mådde bra. Dock var han lite rosslig i luftrören då det på småbarn lätt bildas slem där som de inte hostar bort och då kan det låta ansträngt. Ett stick-i-fingret för att kolla så han inte hade någon inflammation senare kunde vi åka hem.Så vi körde ut från parkeringen mindre än en timma efter att vi först åkte in på Östraområdet. Och då hade vi även hunnit stoppa i killarna lite smörgås innan vi åkte också!

Man känner sig lite dum när man tar upp sjukvårdens tid för något som inte var något alls, det gör man, samtidigt vill man ju ta det säkra före det osäkra i ett sånt läge... och ja, stick-i-fingret, det gick så bra så, även att få ut bloddropparna som behövs för testet, även om man inte ville sitta still och bli fasthållen riktigt så länge. Plåster däremot, det var INTE poppis!

Och ja, tillbaks till trädgården då. Vi har röjt i "stadsparken", inne på gården. Klippt ner rosor som vuxit sig alldeles för stora och på några håll även blivit vildrosor. Tanken är att några av rosenbuskarna ska bort helt och ersättas med någon form av fruktträd antagligen. Käckt att ha sånt dit rådjuren inte tar sig självmant! Bra också att inte ha stora, taggiga buskar så man inte kommer varken förbi eller fram på stora delar av ytan. Men att ta ner rosor var lite mer tidskrävande än jag, tidsoptimisten hade räknat med, så det tog sin lilla tid. Nu är det nog dock bara finliret kvar, samt att få bort rötterna då... den lilla detaljen! Men sedan ska det planeras innergård!!! Lite perenner och blommor, några svagväxande fruktträd... det blir kalas det här!

Sedan fick jag tagit sticklingar på syren, rosenkvitten och fläder också. Dessa ska, tillsammans med sticklingar på svarta och röda vinbär, placeras i den 45 meter långa rabatten vid grusgången. Tänker att det blir bra med buskar där, dels för att det kräver lite skötsel och dels för att man ju kan sätta blommor nedanför också, men att man tänker på höjden först. Hoppas det funkar med sticklingar, även om det kan komma att ta lite tid såklart. Men det är ju rätt ekonomiskt iallafall, OM det funkar alltså!

    

onsdag 28 mars 2018

somliga dagar är tröskeln högre...

Helt klart är det så... idag var en av dem... fy tusan va trött jag var imorse när klockan ringde... var sååå nära att strunta i gymmet och köra en vanlig morgon, så som mina mornar alltid såg ut förut, innan jag kom på att jag skulle vara en sådan som tränade innan jobbet... men så slog det mig att jag inte skulle kunna sova mer ändå, hemmamornar tar så mycket längre tid än när jag sticker till gymmet, så det blir liksom ingen vinst alls, dubbel förlust skulle man kunna kalla det till och med...

fast med facit i hand blev inte vinsten direkt stor heller... först var det -6 grader ute och ett helsike att skrapa rutorna... sedan var det sabla köer på E6an... typ kvart i sju?!? Vad gör folk ute vid den tiden? Ska alla till gymmet?... så jag sladdade in på gymmet strax innan halv åtta... så dåligt! Hann 12 minuter på roddmaskinen och lite mage på det... eller egentligen hann jag inte alls för jag var 25min sen till jobbet sedan, men ändå! Nu såhär i efterhand är jag ju såklart glad över att jag ändå tog mig i kragen och kickade igång dagen på bästa sätt, om än i pyttigt mått mätt!


fredag 16 mars 2018

En gång är ingen gång, två gånger är en vana!

Eller ja, man kan ju hoppas på att det är det i detta fallet iallafall! Jag kom upp och iväg till gymmet idag också!!! Och jo, det gick lite bättre, det gjorde det. Har liksom slipat lite på rutinerna inför själva "starta bilen, lägga i växeln och lämna Stenhålt" som ju är det mest kritiska till att faktiskt komma iväg just. Men det finns fortfarande en del att jobba på känner jag.. det duger liksom inte att jag är iväg vid 6:30 om jag ska få till något annat än stressande kring själva träningen och sedan komma in på kontoret 20 minuter försent med andan i halsen, blött hår och inget smink... nog för att mitt hår nästan alltid är blött men det finns grader i helvetet på hur blött, tänker jag.

Idag sinkades jag av att jag, som vanligt inte kliver upp direkt... det är ett problem jag måste börja jobba med... eller ställa klockan på ringning en kvart tidigare... kan bli så det måste bli... och att det var så sabla kallt ute att jag behövde skrapa rutorna på bilen. Det var något mer också, men det minns jag inte. Säkert något banalt, men ja, varje liten grej behöver ju funderas över.

Hur som helst, det blev knappt 20 minuter på crosstrainern, lät bli den vidriga trappmaskinen och la de minuterna på lite benmaskiner istället... har inte suttit i sådana sedan jag tränade med Henrik som PT... och det är tio år sedan. Körde lite axlar och mage också, men ytterst lite. Sedan var det liksom ingen tid kvar till annat än stress igenom duschen och, som alltid, försöka kränga på sig kläder på en eftersvettandes, nyduschad och inte helt torr kropp... det konststycket är farao helt galet. 

Du som nu sitter och befarar att detta skall komma att bli en träningsblogg... hav förtröstan... även om det kan bli så att jag dryftar mina besök till gymmet här, för jag känner att jag behöver notera det någonstans så att jag vet att det har hänt och att andra vet att det hänt så att jag känner någon liten press av att det bör ske igen för man vill ju inte vara en quitter. Och samtidigt vill jag inte vara en sådan som måste tagga sig själv på fb varje gång de går till gymet... eller kör förbi, går upp och hänger lite osv. Så ja, det kan komma att bli lite mer träningsblogg över det hela, men det får man ta för jag behöver nog få det skrivet.

onsdag 14 mars 2018

Dra mig baklänges!

Idag har det skett två, för mig, revolutionerande saker.

1, Jag har inte ätit godis, kakor, glass, söta bakverk osv. på en månad... med tanke på hur de senaste två åren sett ut är detta stort. Från gofika i stort sett varje dag och "godsak i bilen hem från affären" när man varit och handlat, fredagsmys HELA helgen + valfria vardagar osv. osv...osv... till noll, inget, nada, nothing på en månad. Ja, jag är stolt!

2, Jag gick upp och hoppade i gymkläderna imorse, slängde den packade väskan över axeln och åkte till gymmet innan jobbat! Det där har inte hänt sedan Jesus gick i kortbyxor och det såg vettigt ut... eller typ sedan hösten 2013 när jag gjorde en tråningssatsning inför Thailandsresan med goda vänner...

Nu tog det lite längre tid än jag hade tänkt mig att komma iväg hemifrån... väskan hade jag tydligen inte packat helt färdigt igår, fick rota fram hörlurar, schampo osv, Lunchpåsen var inte heller den färdig och ja, sedan kom jag på att man ska ha hänglås också... vilket jag inte hittade något... det tog lite längre tid än jag hade tänkt när jag såg det hela framför mig alltså! Så min tilltänkta 45min träning blev bara drygt 30min och sedan fick jag duscha snabbt som tusan och kom ändå några minuter sent till jobbet, men ändå, jag gjorde det!!! Och härifrån kan det ju antagligen bara bli bättre!

Körde 15-20 min på crosstrainern och sedan lite mage, axlar och biceps... man hinner inte mycket mer än lite när man egentligen bara har 20 min på sig, men ändå stretchar det till 30+... men som sagt, nu jäklar håller vi tummarna för att detta blir en ny vana. Och i och med att det är just en vana så håller vi även tummarna för att det går smidigare att komma iväg och att jag därmed har längre tid på mig!  

måndag 5 mars 2018

Det var inte igår!

Eller jo, det var igår, men inte sist innan dess!

Igår fyllde min lillebror år så vi var hemma hos honom på tårtkalas. Supermysigt och trevligt... och säkert tokgott också för alla som äter kakor, bullar och tårta, för det fanns inte mycket som saknades. Tyvärr (?) försöker jag hålla mig ifrån allt sånt just nu så jag avstod. Måste säga att jag är ganska stolt över att jag klarade att avstå just det, för som sagt, det var rätt dignande... och jag är svag för allt sånt. På riktigt toksvag! Men knappt tre veckor har tydligen satt sina spår för jag fixade det utan direkt svårighet.

Hur som helst, efter kalaset följde vi med dem ner till den för tillfället spolade grusplanen. det är bland annat Micke och hans sambo som fixat med det där spolandet nu när det varit så sabla kallt så att det ska finnas möjlighet att åka skridskor i området. Så i lördags fick vi rotat fram mina skridskor som jag fyndade på Stadium för några år sedan och som sedan legat helt orörda i sin kartong och Anders fick åkt iväg och köpt sig ett par till sig. Det är ju ändå något vi kommer att behöva ha om några år tänker jag.


Så med skridskor och hjälm, barnen nerpackade i vagnen, tog vi oss ner till isplanen och snörade på oss de där skridskorna... och ja, det var verkligen inte igår jag stod på ett par skridskor senast... när jag tänker efter kan jag inte minnas om det var på samma grusplan just... isåfall var det på mellanstadiet... eller så var det någon gång på gympan på högstadiet när vi tvingades ner till SkarpeNord... eller jo, jag stod på ett par skridskor en gång för 20 år sedan också, men i alldeles för små sådana på en omvartannat snöad, frusen is... jag stod helt enkelt mest still då... så hur som helst var det fruktansvärt länge sedan... och ja, det gjorde lika fruktansvärt ont i fötterna... men jag klarade av att ta några skär och stanna i en liten stillsam snurr... om det nu räknas som snurr med ett och ett halvt varv? Men sedan gick jag av isen och tog på mig mina sköna skor igen... det där med att åka skridskor får helt enkelt göras  i små mängder. Anders däremot, han har inte heller stått på ett par skridskor på 20+ år och han åkte som ett proffs! Blir ju helt klart han som får åka med våra barn sedan när det är dags!


måndag 26 februari 2018

Ett helt nytt rum!

Vi skulle haft gäster i helgen, men det blev ändrade planer så vi tog tag i en gammal surdeg och fick målat klart på övervåningen, fixat lampor och bytt gardiner! En väldigt produktiv helg helt enkelt. Det är nästan så man skulle behöva ha helg direkt nu faktiskt. Och det blev så himla bra, det vi målade alltså... eller egentligen kanske inte själva målandet blev sååå bra, ett proffs hade säkert inte gett det högsta betyg, men valet av att måla och att måla vitt, det var himla bra.

Sedan spenderade jag flera timmar igår i tvättstugan med att fålla och stryka gardiner... såååå sabla tråkigt... och "snabbfållband"??? verkligen? Det är farao så mycket enklare och snabbare att sy! Det enda krånglet med att sy är ju att plocka fram symaskinen... men i övrigt tror jag bannemig att det tar lika lång tid. Man måste ju vara lika noggrann med att mäta och pressa ändå, och ja, när man väl gjort det är en söm ju lika snabb som att stryka igen tänker jag! Men men, nu sitter de där, gardinfållarna alltså...

Och ja, just det, i sista minuten fick vi sått årets första fröer också! Rabarber och chili.

onsdag 21 februari 2018

Ljuset i tunneln?

Ja, det är knappt så jag vågar skriva det... men "ta i trä" så verkar det som att barnen är back on track igen! Visst, det är snorigt och dant, och lite hängigt, krävs en extra vila på dagen osv. men på det stora hela är de sig själva igen... inatt har vi nästan sovit hela natten också, bara en sån sak!... eller så är det bara så att jag har sovit hela natten och inte märkt att Anders fått springa upp och ner som en jo-jo för att jag inte vaknat.. fast det tror jag inte, det brukar vara så att man vaknar när det behövs!

Det är en väldigt kul fas vi är i just nu, iallafall när alla är friska och glada! Små utvecklingar varje dag att glädjas och förundras över. Just igår slog det mig att de verkligen inte är några bebisar längre... alla andra kanske redan har vetat just det, men jag kom till den insikten igår kväll... inte helt utan att det knep åt lite i hjärtat!

15 månader... så länge har vi känt varandra nu... det är ändå rätt länge... och minst lika mycket kärlek... dubbelt upp!


torsdag 15 februari 2018

40+ X 2

Japp, febern drabbade Henry i tisdags eftermiddag, inte långt därpå var Wilhelm glansig i ögonen och varm som en kamin även han... det har varit ett par lugna dagar och kvällar mest bestående av soffhäng med febriga barn som inte ville vara varken här eller där... så som man sällan vill när man har hög feber alltså. Nätterna har varit allt annat än stillsamma kan jag tycka, iallafall om man jämför med hur man tänker att nätter bör vara.

När jag var liten fick jag feberkramper... det var tydligen väldigt otäckt... så väl förmanade av killarnas mormor och morfar om att inte klä på dem för mycket kläder och hålla dem under uppsikt gjorde vi helt enkelt som de sa... höll under uppsikt, satt uppe med i natten, gav vätska och hade dem sovandes mellan oss. Vi har således sovit som en påse nötter...

Nu verkar febern ha gett sig lite, de är mer med i matchen och inte alls så varma längre... men ja, inte tusan är de som vanligt! Själv vet jag inte om känslan jag har i kroppen är samma som de har haft eller om jag bara är tiltad och knockad av alldeles för lite sömn... fast riktigt så mycket huvudvärk borde man väl inte få av sömnbrist? Det är ju inte som om jag inte är helt ovan vid just sömbrist menar jag! Vi får väl se hur detta urartar, ska sova middag med killarna här om en liten stund.

söndag 11 februari 2018

Ja, man blir ju förbannad!

Vi råkade måla tv-rummet i torsdags och fredags kväll. Det blev någon form av "Tant Johanna grönt. Vi hade tänkt måla beige-grått-ish, men när vi stod där på Rusta av alla ställen och valde färg så kom vi hem med en "morgondis"... och ja, det blev väldigt fint! Först var tanken att vi skulle tapetsera just den delen av hallen på övervåningen och låta resten vara Stockholmsvitt, men ingen av oss kan tapetsera, vi har småbarn, det kändes vanskligt att gå och köpa tapeter för 1200:- rullen... bättre då med en burk färg för 140!

Hur som helst, vi har länge varit i behov av en ny lampa över soffbordet framför tvn... nu när det är ommålat är behovet plötsligt än värre... och jag tycker det är skitsvårt med lampor... har jättesvårt för att hitta något jag tycker om... ja, och nu är det tydligen ännu svårare... just nu verkar det vara en stilbrytning och alla lampor som blivit "it" de senaste tre-fyra åren verkar vara på väg ut och ja, vem vill skaffa en ny lampa som inte längre är modern. Man vill ju inte vara sist på det, helt enkelt! Och är man så rådvill som jag är när det kommer till just belysning så behöver man tydligen följa oraklen, trendarna... de där som sägs veta och som får oss andra att följa efter likt dumma höns. Inget illa om höns, men lite så är det ju! Et tu ibland ett dumt fjäderfä!

MEN, så satt jag och spanade på nätet, fastnade inte för någonting direkt, funderade och lade pannan i djupa veck...om man inte skulle till att göra en egen design... fnulade lite till, försökte förklara för Anders hur jag tänkte, men det slutade med att jag gjorde själv eftersom jag tydligen är dålig på att förmedla min vision. Rotade fram böjträremsor, öljetter, skinn och linnetyg från olika gömmor... klippte, klistrade och bankade öljetter. Knöt, fnulade med ståltråd och ja... sedan svor jag... för jisses va fult det blev! Min känsla av att vara en kvinnlig version av Ernst var som bortblåst och timmarna jag lagt på den jäkla lampskärmen helt förgäves. Och ja, då blir jag förbannad!

Annars har helgen varit trevlig om än intensiv med två kalas och helgens vanliga bestyr. Idag fick vi röjt i tvättstugan. Sorterat upp handdukar och sängkläder i olika lådor... så skönt att ha det gjort, även om tvättberget blev kolossalt stort då man ju inte vill sortera in lakan osv utan att tvätta och mangla om det.... och ja, efter den sista tidens röjande är numera min dymo-etikettrulle slut... så det måste jag skaffa ny.

En annan sak jag borde skaffa ny är helg... har inte alls hunnit med den här helgen, att ha helg alltså... jag är helt enkelt inte färdig med att det är måndag imorgon... men det blir nog bra det med, det brukar det ju bli!

måndag 29 januari 2018

Äntligen är vi igång!

Eller, gör om gör rätt... alt. Ge nu fan i vår vitlöksodling du räv-/grävlingjäkel som rev upp allt i december...

I lördags, förutom att inse att vi måste sätta barnspärrar på alla kökslådor och köksskåp osv, sedan flyttkartongsbarrikaden in till arbetsköket försvunnit pga. att Wilhelm numera obehindrat och med en vesslas smidighet och snabbhet klättrar upp på flyttkartonger... så ja, det är fritt spelrum för dem överallt numera... groventrén, köket och vardagsrummet... behöver jag skriva att det är galet nyfikna och nöjda små killar som ger sig ut på upptäcktsfärd på sina numera mycket större hoods... och vi föräldrar följer efter för att eliminera farorna som vi inte tänkt på är faror förrän vi inser, med barnens guidning att de är just det. Växter flyttas utom räckhåll för orimligt långt räckande händer, gitarrer flyttas upp, saker ställs undan och ja, nu det sista, soffborden får tydligen stryka på foten ett tag också. Fick just meddelande av Anders att han hade hittat Wilhelm sittandes mitt uppe på högsta soffbordet (som han tagit sig upp på via det lägre som står bredvid)...



Var va jag?! Jo, i lördags, förutom att börja barnsäkra i rasande fart, så åkte vi även till Blomsterlandet och köpte fröer och ett par vintergröna buskar. Vi skulle kika på just det sista då jag tänker att det kan vara bra att ha lite vintergröna buskar när julen nalkas och man vill klä spiselkrans och ljuskronor etc med just vintergrönt. Döm om min förvåning och glädje, när just två sorters just vintergröna buskar såldes ut för 20 respektive 30 kronor! Så nu är vi, förutom galet mycket fröer till årets planteringar även med en cypress och en kinesisk en!

Och det är HÄR jag är så glad att vi äntligen är igång, med Trädgårdsåret 2018 alltså! Inte barnsäkrandet, det är ju mest jobbigt även om även jag inser fördelen med att allt borde bli hundra gånger lättare i städsammanhang när det står minimalt med saker framme.

Vi var ute en sväng igår, i snålblåsten. Började med att gräva om vitlöksplanteringen som en jäkla odåga till djur grävt upp, i jakt på sork eller bokashikompost gissar vi. Skyfflade tillbaka jorden, la dit mer jord uppepå, satte vitlöksklyftor och täckte det hela sedan med nät som hålls fast av brädor och stora stenar. Håller nu tummarna för att de där stackars vitlöksklyftorna tar sig och hinner bilda fina vitlökar till sommaren och ja, en av förutsättningarna är såklart att djurodågan håller sig borta!



 Sedan grävde Anders ner de vintergröna buskarna medan jag städade rent runt entrén och fixade lite. Barnen låg snällt och sov i sin vagn fastän sagda vagn höll på att blåsa iväg i vinden.

Alla fröer är nu inventerade och sorterade tillsammans med 2017 års fröer. Och ja, vi längtar såklart till mars när det är dags att börja förgro/så många av de olika sorterna. Känner att 2018 kommer bli ett roligt trädgårdsår med nya odlingsbäddar som skall anläggas, rabatter som skall skapas och en äppellund som skall utvecklas! Ska bli kul att vara med hela tiden från start. 

torsdag 18 januari 2018

spontanbesök

Vaknade med ett barn bredvid mig i sängen och ett barn i sin vagga imorse. Han i sängen, Wilhelm, hade snurrat tusen varv tror jag, och viftat och grejat runt som en dåre innan han kom till ro och somnade igen efter att vi hämtat honom gråtandes i vaggan på natten. Hade då fått ett sms av Johanna som undrade om hon kunde komma förbi idag. Och självklart kunde hon det! Så himla mysigt med spontanbesök sådär! Och så mysigt att ha henne här och få tid att prata en massa, vända upp och ner på tankar och sånt lite grann på samma vis som vi gjorde förr. Eller ja, så som vi alltid har gjort! Johanna har jag känt typ hela mitt liv, eller iallafall från det att vi var åtta år, så man kan helt klart säga att vi känner varandra och har en viss rutin på det där med att prata en massa!

Så ja, det blev lite lek med barnen och sedan fika som övergick i någon form av lunch... fyra timmar som rinner förbi som kafferast... vi ses alldeles för sällan helt enkelt... men när vi väl ses är det galet mysigt!

onsdag 10 januari 2018

2017- ett år att minnas med glädje och blöjbyten

Ja jisses vilket år! När vi stod, som man av någon anledning så ofta gör, ute och skålade in tolvslaget på just tolvslaget så lät jag hjärnan göra en snabb överblick av året som gått och ja, intensivt var ett ord som dök upp i huvudet på mig... intensivt milt sagt... och det är inte utan att jag drar efter andan lite när jag tänker på kommande år... drar efter andan och kavlar upp ärmarna... inser ju att det inte kommer bli direkt mindre intensivt framöver! Men ja, vilket år vi har haft! Många har beskrivit 2017 som ett riktigt skitår... för mig personligen har det varit allt annat än dåligt... mycket skit har det varit, i ordets rätta bemärkelse... höhö... men på alla positiva plan har 2017 gett mig mer än vad många andra år har lyckats med.

Vad hände egentligen 2017? Ja, vad hände inte?! Eller jo, det var väldigt massa som inte hände, men att uppleva två spädbarns första år är rätt lagom dos av händelser, släng in att jobba deltid, flytta och anlägga en köksträdgård i det också, så är det inte alls konstigt att man har lite kluvna toppar och känner sig lite allmänt kantstött, på allra bästa sätt! Men vi klarade det och Wilhelm firade in nyår på sitt eget lilla vis med att ta sitt första steg, tre gånger dessutom... och inte en enda av gångerna såg jag det... nu har han tagit fler steg efter det så det gör inte så mycket, men ändå!



Julen firades lugnt och stilla hemma först, och ja, det var supermysigt att få pynta och greja julfint i huset, med julklappar i julstrumporna, som jag sydde klart halv två på julaftonsmorgonen innan jag gick och la mig, och tomtegröt. Själva julfirandet stod min bror och hans familj för i år, så himla fint och trevligt! Så fint att jag fick lite mindervärdeskomplex och fick köra en uppgradering av vårt pyntande på juldagen... men det är ju ett angenämt problem, iallafall för mig... Anders kanske inte håller med till fullo om du frågar honom...









Annandagen hade vi Anders familj hos oss på kalkonmiddag. Och frågar du mig så var det väldigt trevligt (och käckt med kalkon, den blir ju bra trots att man är novis liksom!). Henry gillade inte kalkon dock utan åt upp min lax istället.

Sedan var det bara att samla ihop sig, ladda om, mangla dukar (med hjälp av mamma, jag är inte superhaj på det där, än), putsa matsilvret och städa hemmet igen till på nyårsafton då vi hade lite vänner över på middag. Även det otroligt trevligt och hjärtligt! Alla sov över så vi körde en superlugn och skön start på 2018 med långfrukost och fika. Precis så som jag önskar att man hade det varje helg, typ.

Och ja, när man ändå är igång kan man lika gärna köra en vända till så i fredags hade vi goda vänner hemma på middag. Tanken var att de skulle sova över men ibland är det skönt att vakna hemma också, vilket jag förstår, så de åkte hem där mitt i natten.

Så ja, jag är nöjd med 2018 hittills! Och 2017 var, för min del, helt fantastiskt... energiskt men fantastiskt, det måste jag ändå säga!

Kanske får skriva ett mer ingående inlägg om mina förväntningar för just detta året någon gång, eller så kör man bara, tänker att det blir som det blir och så blir det, hoppas på det bästa och gör sitt bästa så gott man orkar... mycket mer än så kan man ju inte göra!

Önskar dig ett fantastiskt 2018!