måndag 28 februari 2011

oscarsgalan

brukade jag alltid sitta uppe och kolla på förr... de senaste åren har jag inte gjort det... tror jag börjar bli gammal... prioriterar liksom inte bort sömnen för att få se klänningarna på röda mattan, gråta till tack-talen och tycka att fel person/film vann... känner inte för att spendera hela dagen efter med en känsla av att jag glömt av att jag söp skallen i atomer kvällen innan... för det är ju nästan så det känns... har jag hört!

Mest av allt är jag alltid nyfiken på vem som hade finast klänning... i år verkar det vara stor bredd i vad man anser vara lämplig klädsel till en oscarsgala... själv anser jag att det nog nästan aldrig kan bli för mycket av allt... iallafall inte för mycket tyg... Någon hade en klänning som ser ut som en klänning gjord av en Baywatch-baddräkt + mer tyg... väldigt enkel och elegant, men återigen väldigt enkel... Scarlett Johansen hade någon lila spetsskapelse som är hur snygg som helst bakifrån... framifrån tycker jag det ser ut som något man plockat upp på gatan... för mig står avgörandet helt klart mellan Reese Witherspoon och Anne Hathaway båda i snygga och klassiska galaklänningar. Läste någonstans att man tyckte att Reese's klänning påminde om den Julia Roberts bar på Oscarsgalan 2001... avgör själv... håller du med?? Själv tycker jag att likheten är slut efter färgvalet... men det är ju bara jag!






summan av kardemumman är nog ändå att jag är lite avundsjuk, att jag gärna hade gått på den röda mattan i värsta fina klänningen, och tro mig, det hade inte blivit en baddräktsklänning, eller något tight fodral... Nä, får jag bestämma så blir det en stoooor klänning från Dior... som den Carrie Bradshaw (Sarah Jessica Parker) har i finalavsnittet i Satc-serien)... eller vintage klänningen med stooor rosett med massa rosor i på baken... även den en Dior...

När Nina själv får välja!


för sent för edelweiss

Denna går ganska varm hemma hos mig just nu, både på Spotify, i huvudet, på gitarren osv...


Du säger att kärleken
aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden
högt över trädtoppen
Du säger att den delar
sig vid kinden
Och blir hel igen
bakom dig

Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt
natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen

Du säger 'har du tändstickor?'
- Ja tillräckligt om du vill bränna ner stockholm
'Och har du vin och sprit?'
- Så att det räcker att få hela fjärden
full av sorger
Allt, det är för sent
För sent för vin,
för sent för kärlek
ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks

Och du undrar vem
som kysser henne nu
Du undrar vem
Vem om inte du
Och läpparna,
du kallade dina
Det gör ont att veta
Men lika ont att undra...

Texten är ju så fin och hemsk och tung men fin och vacker och fin igen på samma gång! Jag undrar ibland hur många tändstickor som skulle vara tillräkligt om man ville bränna ner Göteborg... inte för att jag ska, vill ju inte tro att folk tror att man är pyroman... men ändå! Behöver ju inte ta hela stan heller, det räcker ju  med väl valda delar när jag tänker efter! men som sagt, någon pyroman är jag inte!!! =D

Det är något visst med Håkan Hellström... så äkta på något vis... inte konstlat och skolat... så rakt in i hjärtat och själen, där det gör ont eller är glädje... kan lyssna på honom hur mycket som helst, verkar inte kunna tröttna på allt klokt han sjunger . Sen är det ju gör gött att han använder sig av dialekten också, hur många har med ordet "tjomme" i en text liksom?? =D Man blir ju bara glad, i allt det ledsamma!

söndag 27 februari 2011

stora bullbakardagen...

hos mig... brukar vara lördagkväll/natt innan vasaloppssöndagen, alltså första lördag-söndagnatten i mars... men då min kära bror fyller jämt i år och jag faktiskt vill vara med och fira honom så valde jag "baka och frys in" varianten i år. Tror nog det kommer att gå bra ändå, hoppas det iallafall!! :-) Bullarna skall alltså vara till vasaloppsdeltagarna, ett mycket uppskattat inslag som man inte gärna nekar dem. Förra året bakade jag 6 el. 7 satser bullar denna dag... i år gör jag bara tre... det är skönt att vi är fler som engagerar oss i år än bara K och jag!

Just nu är doften av nybakat nästan övermäktig här hemma... jo, det kan faktiskt bli för mycket... jag springer mellan datorn och ugnen, plockar ur plåt, ställer in nästa, penslar med ägg och strör med pärlsocker... försöker få plats med alla bullarna så de kan svalna eller jäsa beroende på vilket skede de är i... i ett litet kök blir det snabbt trångt... nu är det väldigt trångt! Bulldeg i bunke tar ju så mycket mindre plats än bulldeg som är utbakad... skriver lite... äggklockan ringer... och så är det igång igen...

 två av tre degar är utbakade och nästan alla plåtar färdiggräddade nu, bara två kvar... den sista degen har jag avvaktat med, tänkte få lite mer plats och komma lite mer i fas... ångrar nästan det nu... men bara nästan... och när jag tog en bulle (en av de mindre snygga) och ett glas mjölk till det så insåg jag ju att det bara är att sätta igång att knåda, kavla, bre ut, rulla ihop, skära, jäsa, pensla, strö och grädda... det är ju så vansinnigt gott!!! (tydligen så får jag lov att äta hemmagjorda kanelbullar också, iallafall som smakprov... det går INTE emot mina principer heller!)
Tänk va fiffigt det hade varit om man kunde skicka doft via internet... inte all doft, men just bulldoft hade väl varit trivsamt... än mer trivsamt hade det kanske varit om man kunde skicka själva bullen...

det blir inte alltid som man tänkt sig...

... men det är ju tanken som räknas... idag va tanken att detta skulle bli en dag fullspäckad av förberedelser inför kommande söndag... aka Vasaloppssöndagen (iallafall i mitt sinne)... det blev inte riktigt så mycket sånt som jag hade tänkt... vaknade sent och tog det väldigt lugnt. Det blev en sen kväll igår, inte för sen, jag gillar att nattsudda med folk jag tycker om och väldigt mysigt och trevlig. (iallafall om ni frågar mig!) Massor med mys med lilla sötaste tjejen!!!  Lite för mycket vin kanske, eller det beror på hur man ser det... egentligen blev det nog alldeles lagom mycket vin när jag tänker efter, för jag har ingen huvudvärk idag... så antagligen höll jag mig alldeles under huvudvärksgränsen... det är ju ändå bra marginalnytta på den liksom!

skulle åkt upp till mina föräldrar och hämtat kaffebryggare, pumptermosar, folkdräkt etc. men det får nog hinnas med en annan dag...

Handlat har vi iallafall gjort till nästa vecka... gjorde tabberas på blåbärssoppan i den stora affären... bara en sån sak! och jag har köpt mjöl, socker och jäst etc. allt man ska ha till kanelbullar helt enkelt, för idag ska det bakas här så det står härliga till... egentligen ska jag inte alls sitta och skriva en massa... det kan jag ju göra när degarna jäser... så får det bli... in i mjöldimman med vasaloppsmusiken på för fullt!

Dagens husmorstips är att ha i ett ägg i degen + en kesella kvarg (den magra kesellan) + lite mer socker, och mjöl då såklart, så blir det saftigare bullar!

lördag 26 februari 2011

jag är övertygad!!!

jag är ju ganska ofta lite skeptisk till nya saker... gillar när jag vet och kan saker och ting, lite kontrollfreak... helst ska jag ju kunna saker bäst också... inte alltid lätt, därför insåg jag redan vid tidig ålder att lagsport och bollsporter inte är något för mig... så när det kommer till att testa nya saker, nya träningsformer etc. så är jag inte ofta den som skriker "JAAA!!!" först... så va inte heller fallet denna gången... fallet denna gången riktades mot Indoor Walking, gruppträning på crosstrainers (ni vet såna där som man tror att man står på ett löpbandsaktigt, men man vevar runt benen på plattor i elipser... samtidigt som man vevar med armarna eftersom man håller i s.k. "stavar"... från tv-shop känner man igen idén som "orbitrec" tror jag...)

Vi hade ett sånt pass idag, internt på gymmet jag instruerar på, fast på ett annat gym i kedjan, för att prova på eftersom vi ska få Indoor Walking till vårat gym... jag va mycket skeptisk... megatrött också efter ett superkul spinningpass imorse och sedan en snabbdusch, lite yoghurt, swoscha ner till stan och köra detta... när jag är skeptisk är jag det ofta i ganska stor grad... tänkte ett tag hoppat över hela "spektaklet" som jag ansåg det vara utan att alls veta... varför skulle jag testa något jag ändå inte tänkt instruera?? Känner ju ändå inte riktigt att jag hinner med allt jag vill, en ny disciplin innebär ju ändå en hel del mer tid, mer planering, passuppbyggnad, instruerande, kvartalsutbildningar etc. etc.... Testa kan jag väl göra någon annan gång???

Vi fick iallafall ställt in våra "walkers", började lite försiktigt, Jonas, vår kollega som även är ID-instruktör och som körde passet är väldigt sympatisk och smart när han nästintill fjäskar med oss cykelinstruktörer... pang säger det och så är man fast... pang och jag är PÅ! Det va superkul! Jätteskönt och roligt!! Min ländrygg, som annars spökat en del, kändes inte alls! Så nu är jag såld på detta också... kanske kan bli min nya grej, inte som instrukör, men som träningsform för mig själv... fast det är klart, kastar man en utbildning på mig så kan jag nog ha svårt att tacka nej... kanske... möjligtvis...

ska bli spännande att se hur ryggen tog det med lite perspektiv... hurdan träningsvärk man har i överkroppen imorgon... med tanke på att jag körde lite styrketräning för axlar och bröst idag innan spinningen också så lär träningsvärk vara oundviklig... har ju slarvat en del med styrkan det sista... två åren...

Nu ska jag fixa och dona lite, några vänner kommer hit och har med sig sin lilla dotter! (dvs jag får bebismysa!!! = LYCKA!!!)  Jag frågade lite oroligt om de förväntade sig ett kliniskt rent och städat hem... det gjorde de inte SA de... jag tar dem hemskt gärna på orden i detta fallet! Men lite hinner jag röjja och fixa innan iallafall... maten är så förberedd den kan vara, superenkelt med sånt som bara ska in i ugnen och redan är klart tills ugninfarandet! Det blir kyckling med grönpepparsås och ris. (Kycklingfiléer i bitar, sås på mortlad grönpeppar fräst i smör, dijonsenap, japans soya och matagninggrädde. Häll såsen på kycklingen, ställ i kylskåp över natten... in i ugnen och voila! klart!!!)

Hoppas ni får en jättetrevlig lördagkväll!
kram

folk är galna!

jo, det är sant, och då menar inte jag de där maktgalna som styr i olika länder, eller de där uppenbara fallen med människor som på rikigt är helt galna, som misshandlar och beter sig, som slår ihjäl folk och plågar djur osv. Nej, de jag menar är folk som finns i din närhet (vilket ju tyvärr vissa "riktiga" galningar också kan göra)... jag pratar om de där som satt klockan på ringning idag för att gå upp några minuter innan åtta, logga in på datorn, klicka sig vidare till Sportlifes bokningssida och sitta beredda att när klockan går från 07:59 till 08:00, logga in och försäkra sig om en plats på nästa söndags Vasaloppscykel på Sportlife Kungälv Centrum. De ställer klockan för att få vara med och köra fyra (4) timmars cykling... galet!!! Ännu mer galet är att efter 30min är två tredjedelar av de 59 platserna tagna!!!

Och hur vet då jag detta? undrar du kanske nu... jo, jag satte också klockan för att se hur stort trycker på de där platserna är... så jag delar galenskapen med de andra, helt klart! Men det är ju galet trivsamt att något man är med och arrangerar för tredje året i rad är så efterlängtat och uppskattat!!!

Vårat Vasaloppcykellopp startar samtidigt som det riktiga Vasaloppet startar i Sälen nästa söndag, vi kör med storbildsskärm och följer hela direktsändningen... har således sparat in på startskottet då vi lånar "det riktiga" istället. Sedan kör vi i ca.4h. tills vinnaren går i mål helt enkelt. Följer banprofilen och backarna något sånär, serverar blåbärssoppa, kanelbullar, kaffe, saltgurka... ja allt man kan tänka sig nästan... vi lovar nästan allt... utom snö!

Nu ska jag halka upp till gymmet och köra lördagspass!!! Älskar mitt lördagspass!!! Älskar inte att det är glashalt ute... men broddar PÅ så löser man det mesta!! =)

"I fäders spår ~ för framtids segrar"

fredag 25 februari 2011

joggingturer på sommaren...

åh vad jag längtar till att kunna springa ute utan broddar, dubbla underställ, eller utan underställ alls faktiskt, mössa, vantar und so weiter! Bilderna är tagna förra sommaren, och dit längtar jag INTE... inte till den tiden menar jag, tillbaks till VANN spa vid Gullmarn kan jag absolut tänka mig att åka igen... men aldrig mer ensam... i somras valde jag nämligen att åka dit själv för att komma bort ett par dagar... för att slippa vara hemma, kunna släppa allt jobbigt,... komma bort från väggarna man en gång delat med den man älskar... liksomm strö sockervadd i såren om man vill... det va minst lika jobbigt att vara på ett spa... jag kunde inte släppa någonting... men omgivningen va fantastisk, behandlingarna va underbara... insåg att man är lika ensam om man åker iväg på spa själv, men chansen till behandlingar, bad och lite ompyssling ökar avsevärt än om man stannar hemma!


Och när man ser det såhär ser det ju galet trivsamt ut...  (plus att det slår mig att jag har väldigt stooooora vader och småsmå fötter!!! vilket iofs inte kom som någon överraskning alls, men det blir så tydligt!)riktigt längtar till varma sommarkvällar, flygfän som tycker att svetten man alstrar luktar mumma och balsam för själen... längtar efter den där klibbiga känslan, svetten i ögonen... ljudet av skorna i gruset... den lätta ångesten som kommer över en när man närmar sig en brant uppförsbacke... när ångesten övergår i ett jävlaranamma och fler, längre steg uppåt, framåt... slaget i magen när man är på toppen och inser att man egentligen inte orkade det man just gjort, att det är väldans tur att det är nedförsbacke framför en och att man kanske skulle ha tänkt till lite innan man gick på känsla...

I sommar kommer jag garanterat längta efter joggingturer i vinterlandskap, på kvällen, minusgrader och alldeles varma händer. När det är som att man springer i en vintersaga, alldeles mörkt, stilla, tyst och vitt, varmt och kallt på samma gång... men det är ett helt annat inlägg!

NU ett glas rött, och ladda hjärncellerna inför På Spåret... tidigt i säng, kanske fixa lite i morgondagens pass innan... kanske...

Om mig

Jag gör som Fru Gårman och ger er två varianter, fast för att vara lite egensinnig så gör jag på mitt riktiga namn först och sedan på mitt bloggnamn. Båda passar ju in på mig iallafall! 

Jag vill: Nås
Jag har: Nästan alla hemma
Jag är rädd för: Nollställda människor
Jag är inte: Naken (just nu iallafall)
Jag sjunger: Nästan jämt
Ett djur jag påminner om: Nasse
Jag gillar: NewYork

Jag vill: Måla
Jag har: Mini
Jag är rädd för: Misslyckanden
Jag är inte: Minst
Jag sjunger: Morgon, middag... mest
Ett djur jag påminner om: Mullvad
Jag gillar: Män

snart är det fredag på riktigt!

får se vad den har att erbjuda... kanske blir det film med mina bästa kollegor... om jag orkar... jag är kanske det tråkigaste som går i ett par skor ibland... ganska ofta... har jag väl kommit hem vill jag inte därifrån, vill bara kura upp i soffan och vara... kanske blir det en snabb utgång (har ju pass imorgon så något storslaget blir det inte)... men det går ju också emot min grundinställning till livets fredagar i soffan... vi får se helt enkelt!

MEN, jag somnade ganska tidigt igår, sov inte hela natten iofs... vaknade och trodde jag hade försovit mig... då hade jag två timmar kvar att sova... så jag brukar antagligen somna två timmar senare än igår då... drömde en massa konstiga saker om gamla ex (inget trivsamt), stora fallfärdiga hus... bilar som inte ville starta och utomhusduschar... får inte ihop det... men, tro det eller ej, det där med sömn verkar vara the grej... jag är mycket piggare idag! =D Inte galet pigg, men piggare... det finns grader i helvetet också!

NU ska jag springa och fika med de andra... keso och hallon till mellanmål... smaskens! har tuggat sötmandel till förbannelse hela eftermiddagen också... mitt substitut till godis tror jag minsann!

torsdag 24 februari 2011

sökordens ironi

om jag går in och kollar vad folk har sökt på för ord och hittat till mig... sökord tror jag det kallas?! Så finns det, förutom "folkdräkt" även någon som sökt på "stående sex"... galet ironiskt eftersom jag knappt kommer ihåg hur man gjorde...  plus, vem söker på just det??? och vem kunde ana att man drev en sexblogg! Jag skrev ju iofs ett inlägg för ett tag sedan med dessa ord i titeln... (den kan du läsa här) fast med en helt annan innebörd än den jag gissar personen som sökte och fann mig på hade tänkt sig... va besviken hon/han måste ha blivit!
har just blivit lite haj på det där med att infoga länkar och sådär så därför får ni stå ut lite extra med sånt! Mycket nöje!!! =D

Nu ska jag testa ett nytt grepp på det här med dygn och så.... försöka gå och lägga mig i rimlig tid kanske kunde vara skoj! Återkommer imorgon med rapport om hur det gick... och OM det gick vägen så kanske jag talar om hur det blev också! =D Tror jag kommer kunna sova väldigt gott i natt efter två roliga, glada och tuffa pass... endorfinerna dansar jitterbugg i hela kroppen just nu... underbart!!!

I morgon är det fredag gott folk!! IGEN!!! =D vad har ni för kuliga planer för helgen??? Kom igen nu, dela med dig!! Tell me, tell me!!!

Sleep tight - don't let the bedbugs bite!!

längsta torsdagen i mannaminne???

så känns det iallafall... och klockan är inte ens tre!!! Jag går av!!! Vetskapen om att jag inte är hemma förrän nio ikväll gör det inte bättre, även om det är roliga saker!

Tycker det verkar ha gått troll i denhär veckan... i tisdags kunde man läsa om liknande tendenser hos Stort och smått... känns ju som om det är en trend denna veckan, att dagarna är lite extra långa... jag hade en vansinnigt lång dag igår också... kan inte begripa!

Sen är jag vansinnigt godissugen också... har ju bestämt mig för att ha godisförbud av någon anledning (just nu har jag väldigt svårt att komma ihåg varför faktiskt) FÅR dock lov att äta kakor etc. om det är fika. Men inte till fikat på jobbet, och inte om jag kan stå emot. Fika med farmor och farfar är dock en annan femma, det hör liksom till, då tar man en kaka och ser glad ut, ytterligare en kaka eller tre senare är man faktiskt jätteglad! =D... jag får inte heller råka få med mig ett paket kakor hem från affären... som godissubstitut... det är för genomskinligt... så tillbaks till mitt godissug... för att dämpa det idag har jag smällt i mig en massa mandlar... vanlig sötmandel... as if tomorrow never comes... mår lite lätt illa just nu... på söndag ska jag baka kanelbullar... fråga mig gärna efteråt hur det gick... hur många bullar som hamnade i magen och hur många som hamnade där de skulle... i frysen... men det är långt till söndag... då kanske jag t.o.m. FÅR lov att äta godis och bullar för mig själv! Det kan man inte så noga veta så långt i förtid.

vad händer på era alldeles för långa torsdagar???
Be careful out there!

onsdag 23 februari 2011

hur f-n tänker hon???

tänker du.... (förlåt om jag lägger tankarna i huvudet  på dig om du nu inte alls tänkte så när du läste mitt förra inlägg)... först tjatar hon om att det är jobbigt att shoppa, dravlar om att NY och London ju går an... och sedan, inte nog med det, då eskalerar eländet och hon slänger upp en massa bilder på julgranskulor... JULGRANSKULOR!!! För skråen, det är till våren vi längtar!!! VI VILL HA VÅR!!!

Förlåt om jag gjorde dig upprörd... jag blev bara lite inspirerad av min galet grymma spinningklass idag... deltagarna va grymma alltså... jag va halvvirrig som vanligt... men GLAD!

shopping is my cardio...

... fast det är ju inte helt sant... jag giller nog inte ens att shoppa... eller jo, det gör jag, men inte sådär mycket att jag åker in till stan (Göteborg that is) en hel lördag och går i butiker... för mig är nog shopping lite förmycket förknippat med jobb... Shopping i New York eller London är såklart skoj, jag vore ju galen om jag påstod något annat... fast det är ju ALLTID jobb i stort sett... iallafall för mig... tur att jag älskar spinning... hade inte varit mycket till konditionsträning på mig annars!

Shoppar jag hemma så har jag tydligen lite samma beteendemönster som en kille (utan shoppingintresse vill säga). Tittar runt, hittar kanske något, håller upp, granskar och fattar beslut: köpa eller inte köpa. Att prova tar för lång tid, är för tråkigt... visst, ibland måste man, men slipper jag så är jag nöjd!

julgranskulan är från 2010-års skörd julgranskulor. Just denna köpt på Macy's i NYC när jag va där i november. Det är en "Sex and the City"-kula, så jag är lite extra förtjust i just den...
annars brukar det mest bli julgransdekorationer formade som små skor när jag går loss på julgransdekorationsavdelningarna i de stora varuhusen... ett måste på varje trendresa...

och om man är i London så måste man köpa en Harrods kula för det året... har man en gång börjat så är man liksom fast...

tur att man inte skapar sig en massa onödiga behov och måsten här i livet! Vilka är dina onödiga nödvändiga laster/påfund??

puder...

När jag kom ut till bilen idag så såg det ut som om någon pudrat florsocker på hela den... som på en chokladkaka ungefär... jättefint! men jag tror inte plåt och vad nu mer en bil är gjord av är så gott så jag whip-whoppade bort florsockret med whip-whopparna, gladdes en smula åt att jag slapp skrapa rutorna och tutade iväg till jobbet... höll på att få bredsladd i en kurva också, men det är en annan historia!

Ha en bra dag!

tisdag 22 februari 2011

hålsömsbrodyr...

till vilken nytta??? ja det kan man fråga sig... har varit på dräktsömnaden idag igen... sitter och syr på min krage till särken... kom ca. 7cm idag... kanske... det är galet mycket kvar... på kragen... sedan är det ännu mer kvar på allt... men jag har insett att om jag svär mindre, koncentrerar mig mer så kommer jag längre faktiskt... (smart va?!?) så det är min nya strategi... kanske gör att jag blir klar med dräkten om 25år istället
för om 27... borde kanske sy lite hemma också... fast nu ska jag sova! =D

kan inte hitta någon bra bild på dräkten jag ska sy... bara en klippdocka till försäljning på tradera... får duga så länge... i 25-27år alltså!



sov så gott!

att lära en gammal hund sitta...

fattar inte riktigt varför jag inte får kläm på det... eller varför jag ger mig in på något jag ändå inte tänkt att jag ska ge mig in på... men det blir kanske lite det där att besegra oklämigheten liksom... eller så är det ren och skär egokick, eller ett bevis på att jag är en större exhibitionist än jag låtsas om... fast en exhibitionist är väl någon som får kickar av att visa upp sig naken? Jag får varken kickar eller tänker visa mig naken... så det så!
En dagens iallafall, som serie, tur att det är små, oskarpa bilder... misslyckandet blir inte lika stort då på något vis! Som så ofta så går hela klädseln i svart... min favoritfärg... alla kategorier, förutom inredning, då är det vitt, vitt, vitt som gäller! Jag är en stor fegis när det kommer till färg...  helt klart... svart är praktiskt, funkar i stort sett alltid och trollar bort någon extra centimeter... jag får även för mig att det faktiskt lägger till någon extra centimeter på höjden... DET gör inget... det är inte så att jag är för kort... jag når alldeles lagom ner till marken... men någon direkt längd att skryta med har jag ju inte! Om jag gick upp en massa i vikt så skulle folk tycka att det vore enklare att kliva över mig än runt antagligen... så svart är en väldigt bra färg!

måndag 21 februari 2011

trött, frusen och stel... men nöjd

Min joggingkompis fick med mig ut i spåret idag, trots att jag innan va helt emot det, tyckte jag kände mig för trött, frusen och stel... men med ett "KOM IGEN!!!" så fick hon mig att vekna, fick hon mig att inte riktigt vilja vara den som ballar ur... som om vi vore 14år och grupptrycket blev för stort! Underställ, lager2 och överdrag på (bara det tar ca.15min känns det som) mössa, vantar, broddar... DÅ brukar jag komma på att jag ju skulle ha med mig, vad det nu kan vara jag kommer på när broddarna väl sitter på... har lovat pappa att inte gå med broddar på parketten... det verkar dumt ändå att göra, så jag låter bli, inte bara för att jag lovat honom det alltså... idag va det soppåsen jag hade tänkt att jag skulle ha slängt... får bli imorgon, den springer inte ifrån mig direkt! Ut i bilen, hämta upp och åk till motionscentralen. Underbar kväll, mörkt, snö och iskallt! blev totalt 7,5km (inkl. uppvärmning och nedvarvning) ska vi vara nöjda med känner jag... så nu är jag inte bara trött, frusen och stel... jag är nöjd också! Galet nöjd till och med, eftersom jag inte bara fått gjort det, jag fick gjort det med en jäkla tröskel till själva görandet också... en tröskel som fanns närvarande både innan och under görandet på något vis... va liksom inte över tröskeln förrän vi hade sprungit klart...Att vi blev klara med såpass många meter i ryggen är inte min förtjänst iofs... för det tackar jag grupptrycket och framförallt Pia!

Innan den motvilliga joggingturen fikades det med mina tjejer, iallafall några av oss... oss/vi är gänget som hängt ihop delvis sedan förskolan, inte som gäng redan då, men vi har känt varandra sedan dess... olika individer som hängt ihop ett bra tag nu, inte alltid så frekvent... mer sällan än ibland till och med, men när vi ses har vi alltid väldigt roligt, vi tycker om varandra och finns i varandras liv på ett väldigt otvunget sett. Vi är olika och lika på samma gång, delar många värderingar, har olika åsikter i mycket men ändå med stor respekt för varandra. Vi är ett gôtt gäng helt enkelt! jag älskar er alla för dem ni är, för att ni låter mig vara den jag är... för att jag inte ens klarar av att förställa mig i erat sällskap (något jag iofs inte är bra på någongång... är man som en öppen bok så är man!) för att  ni ser rakt igenom mig och känner mig utan förmildrande filter...

nu går den här tösabiten och lägger sig... trött, frusen, stel och galet nöjd!
Sov gott!

får man inte missa!!!

Betnér på China - Livets ord. Kanal5 ikväll kl:22:00

"Svensk humor från 2011. Magnus Betnér presenterar "Livets ord", en föreställning som under ett års tid har turnerat runt i Sverige för utsålda hus. Betnér är en av Sveriges största komiker och efter hans föreställningar "Inget är heligt" och "Tal till nationen" har nu "Livets ord" tagit Sverige, Danmark, Norge och Finland med storm. Magnus Betnér är en kompromisslös satiriker med brännheta ämnen på agendan. Även 25/02. "

Detta ska iallafall jag sitta bänkad framför ikväll, älskar Magnus Betnér och hans raka rör... snygg är han också! (inte för att det spelar någon större roll egentligen, men det gör ju inget!)



Hoppla, ja!


… måndag igen… hur fort kan det gå egentligen??? Vad hanns med i helgen av allt man hade tänkt hinna med?? Hur mycket av allt man hade tänkt hinna med får skjutas till kommande helg??? hmmm… låter bli att tänka på det tror jag minsann… jag har inte varit direkt produktiv… alls… men det gör inte så mycket!

Nu är det bara att ta tjuren vid hornen igen! Anamma alla möjligheter och omöjligheter man möter, göra det bästa av situationerna livet utsätter en för och omfamna ögonblicken av lycka! De mindre lyckliga ögonblicken får man kanske se som nya lärdomar, händelser som gör en starkare, mer förnuftig, klok… eller så lever man bara på och inser att det snart är helg igen!

När jag va hälften så gammal som idag (hemska tanke!) så hade jag och en kompis ett motto vi levde våra tonårsliv utifrån (i alla fall när vi själva ville) ”Man klarar allt man måste!” (fortfarande användbart när man ska göra något man är lite feg och skraj inför)… tror det ska funka denna veckan också! :-)

May the force be with you!

söndag 20 februari 2011

söndag med de som betyder allra mest

idag har jag varit med familjen... eller iallafall en stor del av den... min älskade bror va inte med. Min bror är nog den bästa jag vet, den jag har allra mest kärlek till och som betyder allra mest för mig. Många tvillingpar säger att de inte vet hur de skulle klara sig om något hände deras tvillingsyskon... Micke är inte min tvillingbror, men jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan honom. Vi hörs inte jätteofta, vi är oense ibland, blir besvikna på varandra ibland. Men han är ändå den bästa jag vet, den jag skrattar mest åt, som jag kanske ser upp till mest... dels för att han är mycket längre än sin lilla storasyster men också för att han är han... galen, rolig, intelligent, mänsklig och snäll som få!

Mamma och jag åkte upp till Trollhättan idag, mötte där min farmor och farfar och gick på auktion... eller iallafall kollade på sakerna som skulle auktioneras ut... orka sitta och lyssna igenom en hel auktion gör vi inte... det är supertrivsamt att gå på auktion med min farmor och farfar, de gör det en del och alltid är det samma rutin. Man går där och vrider och vänder på saker, kaffeserviser man inte egentligen vill ha och framför allt inte behöver, diskuterar om porslinet är tunnt nog, om formen på koppen är bra nog för att hålla kaffet varmt (farmor vill ha varmt kaffe) eller om den är bra nog för att få kaffet att svalna lagom fort (farfar vill, som jag, ha svalare kaffe än skållhett), sedan måste koppen stå stadigt också... mycket viktigt! Farfar är också besynnerligt förtjust i krusiduller och blommönster på porslin (tror hans mamma hade sådant när han va liten... är inte helt säker, men farmor brukar hinta om det) så han och jag brukar gilla samma saker... fastän ingen av oss ska ha någon ny servis... fast skulle man springa på den där supersöta, finfina med alldeles för mycket rosor på osv. så kan man ju kanske faktiskt möjligtvis tänka sig att arrangera om i skåpen hemma så man får plats med en till... förståss!

Fika i auktionshallens fik och sedan en sväng förbi Antik-Ladan utanför Lilla Edet på väg hem... även här fann jag ett par möjliga serviser att ta med hem, men avstod faktiskt!

Hem till mamma och pappa där vi fikade igen, farmor, farfar, mamma, pappa och jag.... mycket kaffe blir det! Sedan hamnade middagen på bordet också, så jag blev kvar och åt med dem, de som betyder mest!

Inser att jag är galet lyckligt lottad! Hann precis med att tvätta ett par maskiner när jag kom hem också, så NU kan söndagssoftigheten börja! (ska nog arrangera om lite i ett skåp för att få plats med moccaservisen jag tog med hem från mamma och pappa... ett auktionsfynd sedan tidigare som jag förvarat hos dem i väntan på utrensning och omprioritering... ser ni också symboliken?!)

ÄLSKAR ER!!! <3

lördag 19 februari 2011

att våga ta klivet

(för dig som inte tycker att man ska skriva om sorgligheter i en blogg, som bara vill ha tjo och tjim, som håller med frasen "don't wash your dirty linen in public... du ska nog sluta läsa här... det är bara tidsödande och trist och kommer inte att ge dig så mycket... det kanske inte ger någon av er så mycket, men jag behövde få skriva detta, sätta på pränt och göra ett statement för att ta mig till nästa avsats...)

som kanske framgått mellan raderna, eller mitt i raderna, i klartext eller t.o.m skrivet dig rakt på näsan så blev jag lämnad i början av förra sommaren... eller på natten till midsommar faktiskt, om man ska vara petig... det har varit en sjuhelsikes period att ta sig igenom efter det... men med hjälp av vänner och folk i min närhet så har jag faktiskt överlevt... vet att många har det mycket värre, i jämförelse så har jag haft en picnic sen midsommar... men alla har vi våra skoskav och för mig så var det det värsta som kunde hända just då, att killen jag tänkt dela resten av livet med en natt berättar för mig, helt utan någon förvarning, att han har packat och flyttar hem till sin mamma så länge... väskan hade han redan flyttat dit, så han behövde inte ens ta sitt pick och pack utan gick bara... nog med det... midsommar är numera ingen högtid jag ser fram emot att fira som ni kanske förstår... förra årets midsommar "firades" med de bästaste av vänner och en jag som såg ut som Madonna på joggingtur (or I wish)... svarta joggingbyxor, svart munkjacka, svarta, stora solglasögon och keps... det va bara livvakterna som saknades! (fast de hade jag ju också, mina vänner som stöttade, höll upp, höll om, bäddade ner mig så jag fick vila, kramades, såg till att jag andades, andades för mig när jag glömde av och bara fanns till... Jag älskar er!)

Så nu till rubriken... hur gör man för att våga släppa taget om sorgen? Hur gör man för att våga gå vidare? Våga lite på någon? Våga bygga nya drömmar, planer och förhoppningar??? Hur gör man för att ens hjärta som någon slitit ur kroppen på en, kastat på marken och sedan stampat otaliga gånger på, ska fungera igen... våga fungera igen?? När är det nog? När har han fått tillräkligt mycket ork, kraft och energi???

För mig är det nästan en lika stor fråga (just nu) som "Vad är meningen med livet, universum och allting?" (ur "Liftarens guide till galaxen")... om man läst boken/böckerna så vet man att svaret är 42... har man inte läst dem så kan man lita på att det är så... jag har läst och blev mest förvirrad över alla konstiga namn man skulle hålla reda på...

en klok vän har sagt att man måste hela vägen ner i skräpet och toucha innan man kan ta sig upp igen... jag hoppas och tror faktiskt att jag va där kring jul... (jo, rätt gissar, det va ett trevligt gäng veckor också!!!) men man vet ju inte, ibland känns allt jättebra och så säger det bara *swosch*... eller *pang* eller ingenting men känslan är som en lavett, en handflata som viner över höger kind (vet inte hur det känns heller... men jag kan tänka mig) och man får svårt att andas, kläderna känns trånga, som om man verkligen gått upp de där sju kilona man trodde sig ha gått upp över natten när man ska kränga ner sig i de där marginellt för trånga jeansen... hjärtat strävar ut ifrån bröstkorgen... ögonen bränner bakom ögonlocken och allt känns tungt... då får man en sån chock på något vis och ändå någonstans i allt det där så känner, jag mig iallafall, ganska trygg och hemma... det är ju den känslan man vant sig att leva med, leva i, fungera utifrån det sista... vem fasen vet hur det känns att släppa taget ordentligt om den känslan nu!!! Är du galen människa??? vill man nästan skrika rakt ut vid blotta tanken... har jag aldrig tyckt det va någon bra idé att hoppa bungy jump så vill jag ju knappast kasta mig ut med en hårsnodd kring midjan heller liksom!!!

men som sagt, jag tror jag varit nere i botten, kravlat runt bland smutsen, dammet och kloakråttorna... jag tror jag är på väg uppåt, redo att släppa taget, bit för bit, kanske ta tillbaks en del, släppa den igen och hålla på så ett tag... vela lite kan man säga... inte riktigt bestämma destination än, flacka runt likt en affärsman utan GPS... japp, så gör jag, jag tar ett litet kliv, släpper lite grann, tar ett nytt tag om det jag kanske ändå ville behålla... känner om jag bottnar...

sorgen har ju på något vis blivit en vän, och det gör ont att mista vänner... alla vänner... vissa ska man nog göra sig av med dock, de som suger musten ur en, energitjuvarna som de så modernt kallas... de där som man ställer upp för i vått och torrt, men som faktiskt inte finns där alls när det blåser storm på ditt hav... nöden prövar vännen... sorgen har ju faktiskt funnits vid min sida hela tiden... kanske inte stöttat, men funnits, varit bekant och på så vis pålitlig... så det är inte så konstigt kanske att det känns lite olustigt att släppa taget... släppa taget om pålitligheten... men jag tror ändå det är dags... dags att öppna upp för nya möjligheter, rensa ut och skapa rum för ny luft... kanske bara en liten byrå där i själen än så länge, men iallafall börja där... besegrad är jag ju ändå, det är bara att erkänna...

Nästa gång lovar jag att vara lite mer uppåt-tjack! Nu när en del av själen fått rensats ut ska det ju faktiskt inte vara några som helst problem!!! Ut med det gamla - in med det nya! Nu kör vi... sa hon och hoppade upp på sin trehjuling och cyklade iväg bort mot horisonten... :-)

lördagsludd...

vet inte riktigt vad det är med mig och lördagar... har liksom ingen ork efter 12... TUR att jag har mitt cykelpass på morgonen... eller kanske är det därför jag känner mig helt blasé på eftermiddagen... OM jag inte har planerat något vill säga... då är jag på, På, PÅ tills jag stupar... har inget planerat idag... så jag slumrar i soffan, struntar i disken och städeriet som behöver tas om hand... lyssnar på Kristina från Duvemåla låtar och bara är... något vettigt att delge dig har jag inte heller egentligen... skriver mest för att det är kul... eller bara för att det känns skönt att låta fingrarna fara över tangenterna på tangentbordet... då ska man kanske låta bli eller??? men jag fortsätter, i hopp om att du själv vet din gräns av hur mycket innehållslöst du kan hantera utan att helt bli allergisk mot denna blogg.

För det kan ju komma en dag när jag berättar något mer intressant än om min förkärlek till ord och att skriva rakt från hjärtat... kanske det kommer en dag då jag berättar om min förkärlek till skor tex. iofs vanligt förekommande bland tjejer, men iallafall... om varför man ska äga minst en prinsessklänning... om hur Fredrik Ljungbergs kropp känns mot huden... hur världen hade sett ut, ur mitt perspektiv, om den var perfekt... kanske inga "löpsedelscoop" men eventuellt småmysigt att läsa!

Igårkväll firade föresten denhär bloggen och jag att vi hade varit i en vecka! (det första inlägget finns dock inte kvar eftersom något ärkepucko... aka jag... råkade radera fel inlägg... ) men iallafall, tänk va mycket man har upplevt bloggwise på bara dessa åtta dagarna! Va mycket trevliga människor man bakantat sig med, vad man lärt sig och vad man inser att man inte riktigt hanterar än! =D

fredag 18 februari 2011

dålig timing

... jag i ett nötskal... kan liksom aldrig riktigt få tummen ur... och när jag väl får det, då är det lite fel, inte läge, passar inte... så ikväll får jag väl avnjuta fredagen med ett glas rött och total förnedring i På Spåret själv då! Och inte kan jag äta godis heller... har ju slutat med det... jäkligt korkat faktiskt! Dålig timing skulle man också kunna kalla det!

dålig timing hade jag även imorse... då hade någon aka jag, stängt av alla tre alarmen på telefonen... har tre alarm så jag kan snooza och vara lite väck på morgonen utan att det är någon större skada skedd... men idag överlistade jag min egen finurlighet tydligen... vaknade alldeles för sent... fick tokstressat mig igenom morgonbestyren... sen, sen, sen... och ändå så bestämmer jag mig då för att göra något jag aldrig gjort förut... ta en "dagens outfit"-bild... har inte ens tänkt ha sådant i denhär bloggen... förstår inte alltid vitsen, fast ibland är det trevligt om man har en ny, fin outfit att visa upp... men inte idag, inte när jag inte har tid och inte i mina vanliga jeans och en vanlig, randig, långärmad T från Gina... fast min scarf är jag lite nöjd med, det är en product(RED) scarf. gjord av afrikanska kvinnor och där en viss summa av priset går till att hjälpa de aidsdrabbade i Afrika. Bono (U2) är engagerad i detta och då är jag det också... på mitt sett! så... tillbaks till min lilla fotosession... det slutade med att jag låg i ett hörn i min lilla hall och försökte få med HELA mig på bild... det går sådär när armarna är för korta, hallen för liten och kameran i telefonen inte så bra... men jag bjuder på det ändå, en bildserie i litet format så det inte avskräcker!


en annan dålig timinggrej jag underhållt mig själv med idag va att åka till affären direkt efter jobbet... hur tänkte jag där... antagligen inte alls!!! Jag hade ju egentligen inget akut att handla och ändå ska jag utsätta mig för fredagsmyshandleriet... fredagsmys är bara en reaktion på stressen inför fredagsmyset... för i relation till hur det är inne i en mataffär modell större kl.17:30 en fredageftermiddag så är ju allt annat lugnt!!! Barn som gråter och när ett barn gråter så blir det liksom snöbollseffekt så ALLA barn gråter... förstår dem iofs, jag ville också gråta tillslut. Folk som knör och kör över ens hälsenor med kundvagnarna (och varför måste man ha med sig kundvagnen och blockera hyllorna när man handlar så att ingen kommer fram till hyllan 1,5m framför den plats man själv stannat på för att plocka ner något i sin vagn???) armbågar sig fram på grönsaksavdelningen och ytterligare barn som gråter...

Så nu, i hemmets lugna vrå är det dags för fredagsmys, vare sig jag hade tänkt det eller ej! Ikväll blir det lite ost och vin... hade varit trivsamt med sällskap också men ska man ut med gamla kollegor så ska man... jag skyller på min dåliga timing... och roar mig med andra säsongen av Mia och Klara istället... spolar förbi när det blir superpinsamt, spolar tillbaks där man skrattar så man nästan kissar på sig!






torsdag 17 februari 2011

svett i öronen?? Ja, tack!

Funderar väldigt sällan på stora frågor, kan inte skryta med att vara någon tänkare direkt. Ofta hinner jag inte ens tänka innan jag sagt saker… kan bli väldigt knepigt ibland, särskilt på passen… då hoppas man ibland innerligt att folk är så svettiga i öronen att de inte uppfattade riktigt vad man sagt… att de redan stängt av det där ordvomerande monstret där framme som gapar, peppar och har sig, sjunger och peppar och gapar lite till… stackars folk, att de ens dyker upp är ju ett under… de kanske får betalt??? De borde nog få betalt… för att de står ut, för sveda och värk och för eventuella framtida problem…

Coren och Cykeln idag va inget undantag... massa knepiga saker som ploppar ur munnen på mig på ungefär samma sätt som på de som jonglerar pingpongbollar med munnen ner på någon hård yta så de studsar tillbaka in i munnen igen... skillnaden är att för mig studsar det inte tillbaks, det sprider sig i salen och når hörselgångarna på folk... va de inte förvirrade innan så lär de ju vara det efteråt! :-)

ramlar isär snart...

förstår faktiskt inte hur man kan vara såhär trött... så det gör ont i kroppen liksom... tror minsann armarna vill bryta upp med mig, huvudet har för länge sedan tagit time out... ögonen känns som tennisbollar och ländryggen ska vi inte tala om... att lägga sig under skrivbordet och sova en sväng lockar mer än någonting... hur blev det såhär??? Jag har ju inga småbarn???!!! Kan bero på att jag fastnade i telefonen igår kväll, när jag hade gått och lagt mig, på youtube... först kollade jag in klipp med Mia Skäringer... sedan blev det Björn Gustavsson... sedan blev det övriga Parlamentet-klipp... sedan va klockan mycket... eller lite... beroende på hur man ser det!

Att bo själv igen är lite som att låta tonåringar bo ensamma ett tag... man vrider dygnet (förutom att vuxenlivet inte vrider dygnet så det blir bara vridet åt ett håll... mot mindre sömn)... äter sämre... slarvar mer... så j-la korkat! och jag som skulle börja mitt nya liv i veckan... det har gått sådär med den saken kan jag meddela... blommorna står fortfarande och törstar ihjäl... fast i övrigt har jag varit ganska skärpt! har inte ätit sötsaker sen söndag kväll (verkar ju inte så länge när man kollar tillbaka... men jag tycker det är bra gjort), plockar undan efter mig, tvättade igår och glömde inte av att hänga upp tvätten (det va ganska nära dock)... fasen, det går ju bra det här!

Denna krake är faktiskt inte min,
men symptomen är oroväckande lika...
... jag har lånat bilden av en vän...
han är inte heller så bra på att vattna!
Måste bara ta tag i det där med blommorna och sömnen nu också då... verkar vara det svåraste nästan... med blommorna tror jag mig tänka lite som så att "det som inte dödar det härdar", således blir det även att "det som inte  härdar det dödar"... Växter i min ägo måste vara tuffa, hårdhudade och klara en torrperiod eller två. Själv ska jag hämta en kopp kaffe till och ta mig an denna dagen på bästa möjliga vis... som inte innebär sömn under skrivbordet... så jag går på alternativ nr.2 alltså! 



onsdag 16 februari 2011

Sex sittande och sex stående…

Jo, så har jag faktiskt instruerat mina deltagare på ett spinningpass en gång för inte så länge sedan… viskade in ett …"intervaller"… lite för sent efter att jag sagt det och insett vad jag sagt också… så det blev lite extra tydligt hur dumt det lät, det där första… man kan inte vara på topp jämt!... hade kul om man va det någon gång!

Ikväll var det dags för pass igen, min älskade 45a cykel. Har helt makalösa deltagare, peppade och och taggade till max, och även de som inte är taggade i början, till och med kommer fram innan och säger att de nog måste ta det lite lugnt idag, får gå hem med en guldstjärna bakom örat för att de varit grymma. Man är där för sin egen skull, det är viktigt, för sin egen prestation, anpassad efter vad den behöver få vara just idag... det och den obligatoriska portömningen man får av allt svettande... just det sa jag idag... så inte idag heller kunde jag gå ifrån passet och känna att jag hade tänkt efter före jag slängde ur mig saker... men ibland hinner man inte tänka efter före... men som sagt, det hade varit kul om man hade gjort det någon gång!

Petter... sååå mycket bättre!

har väl aldrig egentligen lyft direkt blicken för honom tidigare... inte någon gång kan jag nog säga med största säkerhet utan att riskera att ljuga för er... inte ens en vit lögn... hur nu det skulle vara möjligt att ljuga vitt om Petter just... jaja, Petters och min historia går inte långt tillbaks i tiden iallafall...

lånad av: kingsizemagazine.se

lånad av: expressen.se
lånad av: svr.se


lånad av: svt.se
Den började någon gång i höstas, lite eftersläntrandes hypen om "Så mycket bättre"... på gymmet nynnades det lite varstans  "så mycket bättre nääär vi är tillsaaaammaaans"... själv hade jag missat detta helt, varför vet jag inte... men råkade kolla på rätt kanal, vid rätt tidpunkt en kväll och där satt det en supersnygging... nä supersnygging är inte nog beskrivande denna uppenbarelse... en modern, rågblond (??? killen är ju för sjutton rakad... svårt att se, särskilt som han har gubbkeps på sig också) nordisk prins med ett leende som går från klarhet till klarhet, eller heter det örsnibb kanske?? och ser sådär mumsig ut som bara han och några få till kan göra...

 Blev fast... värre än intorkad havregrynsgröt i grötkastrullen, värre än vidbränt ris, värre än kvartitre-raggaren på krogen... ja, ni förstår... tänk att det skulle krävas en Lasse, en Barbro och ett avdankat, blont, pop-snöre med sömnproblem för att jag skulle inse att Petter är något av det bästa som skapats för mina ögon att vila på... en aningens otippat skulle jag vilja påstå faktiskt! men det är ju lite som livet självt på något vis... så varför är jag ens förvånad?! Säg det!

Sen verkar han ju faktiskt riktigt trevlig och smart också... inte helt fel det heller! Gift, småbarnsfar med stort coolt lugn... jag avundas hans fru... helt klart!

Jag, en drama queen???

Var på hälsokontroll igår... alltid lite läskigt... är ju något av en tävlingsmänniska så man vill ju ha BÄST värden också... det gick bra, okej värden överallt... fyskiskt iallafall... så som dockorna i "I jultomtens verkstad" i "Kalle Anka och hans vänner firar jul" har jag nu en OK-stämpel i baken...

men hur mäter man hjärtats värden? Själens värden? Läkaren, en kvinnlig, väldigt käck och trevlig läkare, sa att det vore väl konstigt om man inte reagerade på saker som händer en... jo, men hur länge ska man reagera?? Hon sa även att sådana reaktioner som jag har inte är så allvarliga eftersom de mest grundar sig i att man dramatiserar situationen... jag flikade in "lite drama queen??"... Vilket hon instämde på med ett leende... skönt att man har fått en diagnos iallafall! =P

tisdag 15 februari 2011

sticker och syr lite folkdräkt då...

som vilken vanlig 30+are som helst i dagens samhälle... eller syr och syr, jag svär mer över min folkdräkt, eller dräkt och dräkt... än så länge har jag bara gjort klart ärmarna till särken, manchetterna är halvklara och nu håller jag på med kragen... fortfarande bara på särken... det är det första man gör när man syr en dräkt... jag började för över ett och ett halvt år sedan... många svordomar blir det... men om ett tag, om några tiotal år sådär, DÅ kommer jag vara mycket stolt över att jag sytt klart min dräkt... om jag inte hinner bränna upp den innan förståss! Men det är väldigt trevligt iallafall, tycker iallafall jag... de andra kanske börjar tröttna på mina svordomar... men de har inte sagt något... än!

bästaste nagellackstipset!

ni måste ju tro att jag blivit sponsrad eller fått dåndimpen, eller sniffat nagellacket... men se det har jag inte... inte så mycket iallafall! Jag har alltid haft problem med att jag dels inte klarar av att hålla fingrarna från att slå i saker och ting så jag inte får märken och hack i nagellacket om jag målar två lager (lager två tar ju såååååå lång tid att torka!) dels slits det och pillas det bort av någon klåfingrig...(kan inte förstå!!!) jättefort... en dag och sedan ser det skabbigt ut...

Gick till det lokala parfymeriet vi faktiskt har här i min lilla stad för att köpa ett vanligt nagellack, hittade färgen jag sökte (svart, för när man känner sig lite tuff och rockig!), betalade och råkade efter det få syn på försäljerskans naglar... mycket snygga (vet att hon har två små barn så tiden till de där snygga naglarna borde inte finnas riktigt), förundrades lite och så stack hon iväg och hämtade en liten kartong med en liten (fast stor för att vara nagellacksflaska) flaska i. Seche Vite - dry fast top coat... 120 pengar, tack och bock... men åh va värt varje liten krona det var!

Ett tjockt lager lack, på med topplacket direkt, innan färgen torkat ordentligt (även det ett tjockt lager)... sedan händer det magiska saker, det liksom gifter sig med varandra, torkar mycket fortare än vanligt och framför allt så sitter det MYCKET bättre! Lite som Petter och September tillsammans... SÅÅÅÅ mycket bättre! och på tal om Petter... mums... men det är ett helt annat inlägg... en helt annan dag... kanske! snygg är han iallafall!

..."dom här nylonstrumpbyxorna måste jag spara för gud va kul jag haft i dom!"...

haha.... citat från Solsidan, avsnittet som visades i söndags kväll (har ingen koll, det va första gången jag såg ett helt avsnitt, blir lite nervös av han Ove och de andra, men Anna, henne blir jag inte stressad, generad och nervös av ) jag älskar Mia Skäringer, hon är så äkta och "rakt in i hjärtat" på något vis... har du inte läst hennes bok Dyngkåt och hur helig som helst så gör det!!! Jag grät (satt på flyget dessutom) stort efter en och en halv sida... skrattade efter två... trodde faktiskt inte jag skulle orka läsa hela den lilla boken just då eftersom den berörde så starkt och rakt in i mig, men åh vad jag läste och åh vad jag tycker om henne!

Sedan att jag är precis så som citatet, som dessutom hon sa för att driva med sin man, det är en annan femma... kanske var det just därför jag skrattade så jag grät just till det!

måndag 14 februari 2011

rätt gött faktiskt!

...att måndagen är över, att jag fått tummen ur att packa ur och ställa in resväskan i garderoben (istället för att den fungerar som någon extra garderob mitt på golvet sådär praktiskt "allt ligger överst") diskat undan helgens disk (galet mycket... tre tallrikar, några set bestick och ett par glas... en av fördelarna med att vara singel, det blir INGEN disk!), Har till och med fluffat till kuddarna i soffan och fåtöljerna... när hände det senast liksom??? imorgon börjar jag mitt nya liv, mitt nya ordentliga liv, det där livet där jag lägger tillbaks saker och ting efter mig, diskar direkt när jag ätit klart, slänger skräpet som skall slängas och vattnar mina blommor... imorgon! Undrar lite stilla hur många liv man börjat egentligen... det är en del... but who's counting!?

Imorgon ska jag även på hälsokontroll... sån där man blir skickad på av jobbet... jag har aldrig varit på någon tidigare faktiskt, har alltid lite lätt vägrat... har varit sprutfobiker och inte alls kunnat tänka mig minsta lilla stick i fingret ens. Sen tog jag mitt förnuft till fånga och gick i terapi, KBT (galet bra) , och *vips* så blev jag blodgivare... somliga av mina kollegor har dock fortfarande inte riktigt hängt med i svängen där för de stod så sent som idag och talade lugnande med mig om att det INTE är någon fara... det för INTE ont och det går över såååå fort... eh... nä, ja,  jag vet det nu... jag visste bara inte det förut! Man måste väl ha chans att ändra sig liksom??!!!

Imorgon en ny dag, nya möjligheter till stordåd i det lilla och det stora (beror på i vilket perspektiv man väljer att se saker och ting) jag har iallafall tagit ett litet steg för mänskligheten men ett mycket stort steg för mig idag... rätt gött faktiskt! =)

hoppas ni alla haft en trevlig och fridfull måndag!

what the....

vart tog mitt första inlägg vägen?? det där jag knåpade ihop lite med andan i halsgropen i fredags, med något högre puls än vanligt... det jag lite nervöst klickade "publicera inlägg" på efter att ha förhandsgranskat flera, flera gånger...

Jag tror iofs jag vet vad som hänt... jag är verkligen ingen pedant, tycker att saker kan få ligga där de ligger så länge de inte stör... garderober behöver inte egentligen rensas så ofta, bara man får igen dörren ordentligt osv... men så fick jag för mig att jag skulle rensa bland utkasten jag hade, ni vet bland "redigera inlägg"sfliken här ovan, den i mitten som man ser i skrivande stund... det va nämligen så att jag skrev två inlägg, eller började på ett, trodde jag tappat det (innan jag förstod att det sparas automatiskt) började på ett nytt, hittade det gamla, struntade i det nya och skrev klart och publicerade det första... men när jag rensade så raderade jag fel... kan man få tillbaks det trots att det kom upp en ruta att man raderar för gott?? inte för att det kanske ens va särskilt bra, men det va mitt första... blir ju lite sentimental faktiskt!

Lika sentimental som igår kväll tydligen... fick pratat och skrattat av mig lite innan jag skulle sova, sedan va det ändå lögn i h-vete att somna... 02:15 är inte optimalt att det står på klockan sista gången man tittar på den, inte när man ska upp 06:00 iallafall...

hoppas ni alla får en så bra måndag och alla hjärtans dag ni bara kan få! ta vara på varandra, krama dem ni tycker om! Egentligen är det ju jättebra att det finns en dag just för ömhetsbevis, om man skulle missa att ge dem andra dagar menar jag, visst kan man tycka att denna dag är kommers och prylfixerad, men om man skalar av allt det där, så är ju tanken ändå väldigt fin, och det är ju ändå tanken som räknas!

söndag 13 februari 2011

om man kunde backa tiden...

...då hade jag backat ett år... för ett år sedan va jag lagom lycklig, hade framtidstro och alldeles för mycket att göra... till skillnad från idag då jag bara fortfarande har alldeles för mycket att göra... usch va deppigt det blev nu... men så är det ofta med mig, söndagskvällsdeppigheten slår till... jag känner mig sådär ensam som man gör när man är ensam och kvällen liksom skruvar upp ensamheten lite extra... för ett år sedan va jag inte ensam, då bodde jag ihop med min prins, en väldigt snäll kille, något lat kan man säga att han va utan att ens överdriva.. eller så är man diplomatisk och säger att han var/är en kille utan för stora ambitioner... men han va min snälla kille, utan för stora ambitioner och vilja att planera framtiden... men det gjorde liksom inget eftersom jag planerade vår framtid för oss, jag hade ambitioner nog för oss båda och strävade som en galning i mina planer... ja mina planer, för det va just det de var, mina... tror inte ens han va medveten om alla planer jag hade...

på Alla-hjärtans-dag blev jag inkallad till gymmet jag instruerar på lite hastigt och lustigt för att hålla i en audition för blivande instruktörer. Självklart ställer man upp, tar det som en komplimang att man blivit utvald till en sådan uppgift och glömmer helt av att man har någon nära som kanske mer behöver den tiden, någon som faktiskt behöver få veta att han är viktig för mig... så när jag kom hem möts jag av en vacker bukett rosor, en present bestående av min favoritberlock till mitt Thomas Sabo-armband och världens finaste pojkväns famn... själv hade jag helt glömt bort att det ens va alla-hjärtans-dag... hela våren gick i samma stuk...

farao vad jag ångrar det idag, att jag inte tänkte till, va en bättre flickvän och kanske kunde varit lite mer tillgänglig, lagt mer tid på "oss" istället på allt annat jag åtog mig för att liksom kompensera/motivera/ "eh, jag vet f-n inte hur jag tänkte"... det kanske inte hade förändrat någonting, han kanske ändå hade lämnat mig, det vet jag ju inte, kan aldrig få reda på, men jag ångrar iallafall att jag inte var en bättre flickvän då, till killen jag hade bestämt mig för att det var han jag skulle leva med, for better or worse... för även om jag vill skylla allt på honom så går ju inte det, man är alltid två... jag hatar att vara en...

Jag hatar att vara en så mycket att jag inte kunde ana hur mycket innan jag satt här... sedan midsommar har jag vetat och jag hatar att veta... människan  är verkligen inte ämnad att vara ensam... fast vissa kanske trivs... jag gör det inte, fastän jag trodde det under en tid... man lär så länge man lever tydligen... jag har lärt mig att jag måste lära mig att säga nej till saker, att engelska kostymdramor hjälper mot depression och att livet går vidare, vare sig man tror att man vill det eller ej!

kan man hoppa över morgondagen???

Som sagt, nu blev det nästan för deppigt, för direkt och för personligt... känner mig lite som en fjortis faktiskt, men så är det ibland! det kommer iallafall från hjärtat, utan omskrivningar och krusiduller... för sådan är jag... oftast iallafall!

blir såååå trött!

klart att man kan vara lite trött och förvirrad så här i slutet av vintern... men på riktigt, någon gräns måste det väl finnas??????????????????? måste verkligen tvätta, efter en vecka av resor och flängande är behovet om möjligt ännu större... så jag va så glad igår när jag skuttade(?) ner i tvättstugan och såg att det fanns tvätttid idag, söndag eftermiddag... då j-klar tänkte jag, då ska allt tvättbart få åka med i maskinerna, hur många som helst kan det få blir... nöjd och belåten planerade jag (lite sådär i smyg så jag inte verkar för engagerad eller pretantiös, det rasar ändå alltid på något vis liksom) söndagen... va hemma hos mamma och pappa lite för länge iofs.

Sov hos dem i natt, god mat, diss av alla bidragen till melodifestivalen eller "mello" som jag sett många kalla det (vad är det egentligen, jag tänker vägra!) för att sedan ändå tycka att Brolle och några tilll kanske ändå gick att tralla till, kanske t.o.m köra spinning till... och sedan en låååång natts sömn i mitt flickrum, i min stora stora säng med stoooort gott täcke och en alldeles lagom mjuk säng. God grötfrukost (grötfrukost är egentligen bara god om pappa gjort den nämligen) och sedan en promenad i solen med mamma, fika på glasaltanen i solen förundrade över hur varmt det kan vara och sedan åkte jag hem... lite för sent för att hänga på låset när tvätttiden blev min, men ändå... men när jag kom hem brummade det redan välkänt från tvättstugan... jag gick upp till mig, samlade ihop ALLT av textil typ... kånkade ner det för alla trapporna och blev lite sur över att någon tagit min tvätttid... som visade sig inte alls vara min eftersom jag skrivit upp mig på förra söndagen... så jag lever tydligen en vecka senare än alla er andra! så nu ligger all tvätt i tvättpåsen (där smutstvätten iofs ska ligga... mellanlandningen på badrumsgolvet är ju egentligen ganska onödig...) och jag hoppas att min granne ska vara klar med sin tvätt lite tidigare så jag ändå kan få slängt in en maskin innan det är för sent... blir så trött på min egen förvirring... så trött att jag inte orkar städa bara för det! Så det så!

MEN, jag har iallafall, med VÄLDIGT god hjälp av en av mina nyfunna bloggvänner, lyckats ändra inställningarna till kommenterandet + lagt upp en lista på bloggar jag följer och förundras över, berörs av och skrattar och gråter av. DET känns ju nästan viktigare än en fånig tvätt...

lördag 12 februari 2011

tänkte jag nu???

som jag skrev i förra inlägget så har jag ju titt som oftast det senaste tänkt en massa på att starta en blogg, just för att jag tyckt mig komma på en massa saker att skriva om... gissar att många börjar just så, de som sitter och tänker att jag har ju inget att dela med mig men en blogg vore kul, är nog något färre än oss andra faktiskt... vet inte... försökte tänka logiskt... ska nog sluta upp med det, det verkar bara krångla till saker och ting.

Så, där befann jag mig, med en massa saker att skriva om, tog mod till mig och klev in i blogg-världen... och jag vet inte vad som hände riktigt men nu har jag ingenting jag kan tänka mig att skriva om, så detta riskerar just nu att bli som Seinfeldt, en serie om ingenting... fast i ord... bilder har jag inte förstått hur man lägger in än... det kommer... nog.

Men hur är det, scannas hjärnan av blogspot när man skapar en blogg, all cynk och logik försvinner??? DET skulle kunna förklara en hel del bimbo-bloggar man snubblat över... däremot förklarar det ju inte alls hur vissa bloggare kan vara så galet grymma på att uttrycka sig. Så min teori spricker där, helt klart! Jag har flera bloggar jag läser minst en gång om dagen (ofta studsar jag in och kollar ett flertal gånger) i hopp om att man ska ha uppdaterat med något nytt, kuligt, underfundigt eller något som berör... så om ni någongång känt er jagade, förföljda bloggwise, så kan det vara jag! =D

Till höger här på denna sidan så har jag lyckats lägga upp en lista där jag tänkt lägga in länkar till bloggar jag läser med glädje, men jag har ingen riktig koll på vett och etikett inom bloggeriet... kan man bara helt sonika lägga in de bloggarna man följer och hoppas ägarna tar det som den komplimang det är ämnat, eller frågar man om lov först? Hur gör man??? Varför står det inte någonstans??? Eller, OM det står någonstans, VAR är det någonstanset???

Se där ja, det blev ju några rader iallafall, om ingenting... precis som utlovat!
Nu ska jag ta den här arma lekamen jag kallar för kropp och slänga den i sängen en stund, det är den värd efter veckan som varit och dagens spinningpass med galet mycket pepp, tagg, puls och bästa deltagarna en instruktör kan tänka sig! <3 sedan får vi se om det blir städning idag eller om jag skjuter på det tills imorgon... sticker hem till föräldrarna en sväng istället och hälsar på, gråter en skvätt över den sötaste katten Skorpan som for till Nangijala natten till onsdag. Det är konstigt vad man kan sakna och älska en liten skabbig och lätt knäpp katt så mycket!

be careful out there! krama varandra i trafiken!