onsdag 27 november 2019

hallå ja!

Här inne ekar det tomt... jag rusar på i ullstrumporna utanför, försöker få ihop dagarna, vara en bra mamma, en god sambo, en god vän, bra kollega, pepp instruktör... äta rätt, sova bra, träna, ta hand om mig... det går halvbra... inom vissa områden går det rent ut sagt åt skogen!

Om jag rannsakar mig själv så är jag nog rätt bra mamma, det säger iallafall barnen "pappa är bäst, mamma är också bra"... det kan jag leva med... ibland är jag även bäst faktiskt. Tänker att det får svänga lite det där... En god sambo, ja det vet jag inte, eller jo, ganska... kanske... vi kämpar på med alla rutiner och grejer som ska fixas med, löser vardagspusslet tillsammans, springer ekorrhjulet fram hand i hand så att säga... En god vän vet jag inte heller, jag är typ sämst på att höra av mig till folk, hux flux så har dagen gått och jag har inte hunnit skicka iväg det där smset idag heller, typ. Tur man har vänner som vet om att man är sådan!

En bra kollega är jag nog, och jäklar i havet vilken pepp instruktör jag är!! Det är jag, nästan så det går över styr ibland tydligen!... men äter rätt gör jag knappast, sover bra gör jag väl kanske inte heller direkt (tänker att det hör till när man har småbarn) tränar gör jag tydligen bara när jag får betalt och ha head-set... så nä, tar hand om mig, där är jag rent ut sagt dålig... såpass dålig att det faktiskt visade sig rejält när jag lämnade blod för någon vecka sedan... ett Hb som lämnar att önska och obefintliga järnreserver... hej anemiutredning! Men som en deltagare till mig sa, "är man inte blek och orkeslös när man har anemi?!" Eh, jo?! svarade jag... "men det är du ju inte" fortsatte han... "här nä, här har jag ju headset och stjäl energi från er deltagare!"... och så är det verkligen... jisses va jag kör på luft och känsla!

Men ja, så ligger det till, och snart är det december och jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning... allt som skall hinnas, som jag vill hinna och så lite tid! 

tisdag 15 oktober 2019

hux flux så var det mitten på oktober

Och jag har inte hunnit med någonting av allt jag hade tänkt mig... eller jo, det har jag ju, man hinner massor även av sånt man tänkte sig, men jag har inte hunnit blogga om det. Och det är ju ändå så att man kan bocka av på att göra listan även om det inte skrivs om det efteråt. Hade det inte varit så hade det ju varit pinsamt va lite jag hinner med!

Sedan sist har vi ju varit på restaurang och firat Anders morbror som fyllt 70. Barnen var hos vännerna och gjorde tydligen succé. Till och med så att barnvakternas inplanerade filmmys när deras barn skulle sova och våra trodde vi skulle vara vakna blev inställt eftersom Henry och Wilhelm bad om att få gå och lägga sig och sedan somnade innan deras barn... varför händer aldrig sånt hemma?!? Vi tassade in och sov över hos vännerna vi med, startade söndagen därpå med en härlig frukost med nybakat bröd och croissanter.

Jag har fyllt år, och firat det lite stillsamt, bara närmaste familjen. Riktigt behagligt, och behövligt! Väldigt trevligt faktiskt! Vi har träffat barnens farmor och farbror, och sedan snitslat oss mellan vardagsbestyren så gott det bara går. Pustat ut när veckorna inte kantats av vab och förkylningar... även om vi visst vabat och varit just förkylda. Men ja, ni fattar. En period i livet är man ju typ nöjd varje dag man inte får meddelande från förskolan om att någon behöver hämtas!

Senaste veckorna har jag spenderat kvällarna med att kika på pinterest efter halloween-inspiration. Min käre bror sa det så fint "kan du inte tagga ner halloween lite?" och sedan log han, fullt medveten om att det går inte! Istället taggar jag upp! Vissa pynt är redan ordnade, spindlar och spindelnät av limpistolslim tex. Andra är i förberedelsestadiet... jag älskar det!

I helgen har vi, förutom sjukstuga då vi faktiskt fick det där meddelandet i fredags om febrigt barn, höststädat i köksträdgården, skördat potatisen och tagit in alla utegrejer som mår bäst av att inte vara utegrejer på vintern just. Sånt känns alltid gott samtidigt som det känns lite vemodigt.

I söndags åkte mamma och jag och hälsade på min farmor. Känns så jobbigt att hon ska behöva må som hon mår, liten och hjälplös på något vis. Helt beroende av att folk vill henne väl och gör sitt jobb. Det som var positivt var att hon kände igen mig och pratade om barnen och Anders osv. helt utan att jag hade tagit upp ämnet själv. Så hon känns klar i huvudet, iallafall ibland. Sedan känns ju det såklart lite sorgligt också då, att hon är klar i huvudet och faktiskt medveten om hur hon mår och har det. Kändes ändå gott att ha varit där igen, det var lite för länge sedan sist. Och jag hoppas hon blev glad av att se oss, att hennes dag kanske blev lite roligare för att vi kom dit en stund.

Sedan hoppas jag innerligt att jag inte smittat henne, för igår morse vaknade jag med feber och ont i halsen. Så igår vabade Anders och jag var hemma och var sjuk... idag vabar jag, barnen är inte riktigt friska för förskolan, och jag inte riktigt frisk för jobbet heller, men imorgon, då kör vi!

måndag 16 september 2019

"Många skägg här!"

Henrys kommentar, vi har just traskat in på Haga Nygata. Killarna sitter i sin vagn och kikar nyfiket sig omkring på alla människor och tar in intrycken. Och ja, man kan inte annat än att hålla med honom, det är många skägg i Haga! Sedan blir skyltarna mer intressanta, det finns ju faktiskt även ett "H - som Henry" i HAGA-veporna över gatan.

Vi har just lämnat G&G med familj. Var där och fikade en sväng för att värma upp inför nästa helg då de ska passa barnen medan vi är och firar 70-åring på restaurang i närheten. Tänkte att det vore bra om de fick lära känna varandra bättre... vi är nog i hamn på den punkten, barnen försvann in i lekrummet tillsammans så fort vi kom innanför dörren och hade ingen som helst lust att åka därifrån när det var dags.

Rundan i Haga resulterade i ett par hamam handdukar och ett vackert doftljus på Hagabadet, en fin glasvas på Fåfängan antik och en stor Haga-bulle som vi delade på utanför Haga-kyrkan innan vi drog oss hemåt.

Som om det inte vore nog med utsvävningar så började vi faktiskt helgen på Liseberg med farmor också. Åkpass och karuseller, hamburgare och glass och konsert till och med! Så gott att killarna gillar att åka allt, hade de fått så hade de säkert åkt Lisebergsbanan också! Henry sträcker upp händerna i luften och tjuter av glädje i bergodalbanorna och Wilhem vill verkligen att de aldrig ska ta slut! Härligt när Wilhelm utbrister "mera musik!" när vi, de tråkiga föräldrarna, tycker det är dags att gå därifrån då vi inte hade med oss hörselkåporna och det var rätt  högt. Men får man inte vara på konsert så kan man ju alltid fika, om du frågar Wilhelm!  

söndag 1 september 2019

Juli... världsklass

Ja, man kan inte beskriva det bättre tror jag... Första helgen på semestern hämtade vi Sam på Centralstationen i Göteborg, på tisdagkvällen därpå hämtade jag mina au parents på Landvetter. Familjemiddagar, slappa i trädgården, en sväng till Åstol, ännu mer familjemiddagar kantade första semesterveckan. Paula och Steve åkte hem efter knappt en vecka så sedan hade vi en mer slapp inställning till varje dag, ja förutom när jag fick panik över att det inte hände något och planerade in fullsmäckade road trips.

En dag åkte vi till Varberg och spanade in Hallifornia-festivalen där med goda vänner. Blåsigt som tusan och liiite för fräckt för min smak rundade vi av med supergod burgar-lunch med hela gänget innan vi packade in oss i bilen och körde en hel eftermiddag på Gekås.

En annan dag packade vi in oss i bilen och drog till Småland. Körde runt på småländska småvägar kringelikrokigt in i skogar och mellan gårdar... så galet vackert. När vi hittade fram till Katthult stannade vi där i drygt två timmar. Ett så fantastiskt fint ställe. Killarna, som älskar Emil, hade jätteroligt och vi, som älskar Emil-filmerna kände oss som världens bästa föräldrar som tog med oss barnen på det här. Ekiperade med både mysse och bysse och tokgoda kanelbullar i magen åkte vi sedan vidare till Bullerbyn. Glass och stros, mycket mer finns inte att göra där, men det räcker ibland så gott!

Sedan drog vi vidare igen, till Gränna. Kika på karamellkokning och traska runt i den svala sommarkvällningen, köpa för många polkagrisar (bara mitt eget fel) och insupa doften av sommar, karameller och vacker småstad. Blir inte mycket bättre! Eller jo, frågar ni Anders så hade en tur till André museet varit pricken över i, som man säger, men det hann vi inte med, denna gången heller!

Man kan säkert säga massor om Småland, att det är tokvackert måste vara en av de första sakerna man har att säga! En heldag med tre såna stopp gör att man behöver ha några lugna hemma-dagar efteråt, det gör det. Promenera ner till sjön och bada, bara leka i trädgården, kanske rensa lite ogräs osv.

Några dagar åkte vi söder ut, till Skrea strand och Långa sand. Äppelcafeet i Slöinge skulle få sig ett besök tänkte vi också, men där var det ingen caféverksamhet i år just, insåg vi när vi sladdade in på parkeringen. Tur att Solhaga stenugnsbageri var öppet! Och att det var gatloppis just den dagen vi var där...sedan finns ju alltid Sia glass i närheten, det gör det ju!

Vi hann även med en sväng till Fjällbacka och Tanumshede under semestern. Fiskeby, fornristningar  och after beach på en och samma dag, som avslutades med en sväng på Uddevalla torp köpcenter! De ni!

Det blev en hel del såna där dagar, när vi liksom gick all in i turistandet. Ganska käckt när barnen är såpass små ändå, det finns liksom ingen anledning att grotta ner sig och dom i allt utan man kan fladdra förbi lite på ytan och hinna med fler saker. Sedan kan man ju alltid komma tillbaka till det man tyckte mest om.

Sedan var semestern slut, Sam åkte till Stockholm för att sedan åka hem... huset blev tomt och barnen går runt och frågar efter sin Uncle Sam... "E uncle Sam nånstans?!"... knö tillbaka sig i rutinerna igen... lämna, hämta, handla, "vad ska vi äta till middag?"... ja, du vet, livet... det är också rätt gott... rutiner... fast huset känns tomt, det gör det... och jag tror vi alla längtar lite till nästa gång han kommer och hälsar på oss. Det är så mysigt, för även om det nu gått en månad sedan han åkte så pratar barnen fortfarande om honom ibland, frågar var han är, påpekar att han gillar den "jättestarka" såsen (srirasha) osv.

Nu har vi nog kommit in i rutinerna... med några vändor förkylning och vab också... alltid lika roligt när vabberiet sätter igång... men det är gott med rutiner, det tycker jag!

fredag 28 juni 2019

kaffe...

en fantastisk dryck... har hört folk kalla det livselexir, livets dryck, you name it, men det är alltid i någon form av positiv-som-tusan anda... men just nu, två koppar senare på närapå fastande mage... det ruset i kroppen va... jag är inte lika övertygad i skrivande stund...

Men det är fredag idag och vi har avverkat både bästa kräk-tipsen, abort-lagar, svenska familjeförhållanden vid tidigt 1900-tal och semesterplaner på frukostfikan! De ni!