måndag 18 juni 2018

Hur mycket rabarber är lagom?

Om du frågar mig så ungefär 21 plantor, + de som vi redan har, dvs. 25 plantor... kan verka mycket... jag, som drivit upp de där 21 plantorna från frö håller ju inte riktigt med... dessutom tycker jag att rabarbersaft och likaså rabarbersylt är något av den godaste saften och sylten som finns, så ja,  om utrymmet finns så varför begränsa sig liksom?!?

I lördags fick vi äntligen grävt upp den där hopplösa plätten där rabarberlandet var planerat att vara... grusigt, stenigt, sandigt och stundom rent jävligt, men en timma senare var det färdigt för lite ny jord på toppen och sedan dags att plantera. Det blev kanske lite tätt mellan plantorna, men jag tänker att då får man väl flytta på dem sedan då, om det blir för trångt alltså.


Sedan fick vi även lagt stenar på plats i vårt stenparti... iallafall en hel del sten... planterat de få plantorna vi köpte förra helgen och ja, nu återstår bara att toppa upp med några stenar till, lite strategiskt placerat och sedan skaffa mer plantor... det ska till lite mer sten kring körsbärsträdet också, men på det stora hela så ser vi ändå ett resultat vi är nöjda med!



måndag 11 juni 2018

Äntligen händer det!!!

Vi har fått tummen ur och köpt ett par fruktträd och lite växter till innergården aka stadsparken... vi började så käckt att röja där i våras, sedan kom vi till någon platå där vi liksom varken kom framåt eller bakåt. I lördags kände vi nog båda att vi var såpass i fas med att-göra-listan över köksträdgården att vi faktiskt kunde unna oss några timmar till ett besök på Plantagen och iallafall kika på växter till bl.a. ett stenparti där det en gång var en damm med litet porlande vattenfall och fontän och grejer.

När mina föräldrar fick barnbarn satte man kniven i sagda damm för att eliminera risken att barnbarnen skulle försöka simma däri och ja, barn kan ju inte alltid simma så man tog helt enkelt det säkra före det osäkra... dammen har de senaste åren varit vattenlös och mest en tråkig barbapappsliknande formation av stenar med en svart gummiduk och stenflis i mitten... nu ska där bli stenparti och körsbärsträd istället!

För jo, för att skynda på den där tummen så köpte vi helt sonika två träd och några perenner. Nu måste vi helt enkelt göra slag i saken, tänker vi! Och mycket riktigt, gummiduken är borttagen, marksten omlagd, båda träden är planterade och där resten av dammen en gång var ligger det nu både grus och stenflis i väntan på att täckas med stenar i någon inte alltför tillrättalagd historia som inte heller får se ut som om någon bara slängt dit en skopa sten... kan bli trixigt... lite som en sån där filt/pläd man ska ha slängd på fotändan av sängen... nonchalant men ändå perfekt... precis så, fast bra mycket tyngre!

Väldigt lägligt i fruktträdsplanterartagen kom regnet igår också... som vi längtat! Man gillar regnet mycket mer när man odlar har vi kommit fram till. Det är som om regnet blir en gåva, en bra gåva, med ett syfte. Så har man minsta lilla agg mot regn så är mitt bästa tips att slänga ut lite frön i någon del av trädgården eller en kruka på balkongen. Blir mycket enklare att tas med de olika väderlekarna då! Själv sprang jag runt och placerade ut spänner lite varstans vid stuprännsutkast igår i regnet... man vill ju samla upp så man har till vattning lite torrare dagar!    

måndag 4 juni 2018

tillbaka till verkligheten

Lite så känns det, vi drabbades av ett gäng streptokocker för ett par veckor sedan... jag fick huvudvärk och mådde allmänt i underkant en dag på jobbet, trodde det var migrän som slog till så jag fick avstyrt mitt pass på kvällen och istället satt mig i bilen och kämpat mig hem från jobbet... kom hem och gick raka vägen och la mig i ett mörkt, svalt (?) och tyst rum... vaknade några timmar senare med 39,3 i feber och så jäkla ont och illamående i hela kroppen... låter konstigt men det var så det kändes!

Och ja, så höll det på hela veckan, Anders började känna av sin hals efter några dagar, och eftersom han blev så himla svullen och knappt kunde svälja, vilket senare visade sig vara halsböld (googla inte!!!) så åkte han till vårdcentralen relativt snabbt. Själv, utan att kunna svälja utan värsta smärtan och en viss svullnad, härdade jag ut, stretade på, va sur och grinig men inte fasen att jag skulle till någon läkare inte... tills i måndags för en vecka sedan då Anders påpekade att jag inte hade något svalg efter att ha kollat... och killarna hade haft upp runt 40graders feber från och till i några dagar... då ringde jag och fick en tid till oss alla tre på vårdcentralen samma dag.

Mycket riktigt, det var Streptokocker på mig med, killarna var i sitt esse och visade inga som helst tecken på sjukdom när vi var där, så vi åkte hem men penicillin till mig och utlåtandet att det bara var halsfluss, till killarna fick vi med två urinprovsrör... ifall de skulle bli sämre så skulle vi försöka ta urinprov på dem... det har inte behövts, och ja, penicillinet gjorde sitt på mig så numera är jag också frisk!

Så, två veckor med mer eller mindre utslagna vuxna och två ömsom utslagna, ömsom pigga ett och etthalvt åringar... i den här fantastiska värmen... det har varit lattjo! 

måndag 14 maj 2018

Det går fort nu!

Barnen som snart är 1½, springer mer än de går nu, älskar att vara ute och upptäcka världen, bubblar och pratar massor. Det är en superrolig tid nu verkligen, det har ju alla tider varit med de här två, men nu är de så medvetna om vad de gör på något vis. På ett nytt vis om inte annat! Fick ett mail från Libero om hur man hanterar blygheten på barn i den här åldern... blyghet? tänkte jag och bläddrade raskt vidare. Det där har liksom helt gått de här små gossarna förbi! Skönt som tusan om du frågar mig! Hoppas det håller i sig!

Vad mer, jo, de får tänder på löpande band just nu, kind- och hörntänder. Märks bara på att de seklar mer än vanligt och helt plötsligt är det fler vita små tänder i munnen på dem!

I veckan har vi hållit oss lite i karantän då storkusinerna åkt på vattenkoppor och det ju smittar några dagar innan kopporna brutit ut, vilket såklart var då vi träffade dem, och sedan  är det inkubationstid på 10-20 dagar, och ja, vi vill ju inte smitta någon annan i onödan. Det är ju poppis med vattenkoppsparty men det tyckte BVC att vi skulle undvika, så då gör vi det. Och ja, det är inte kul med ett litet barn som har blöja i den här värmen, med vattenkoppor... dubbla antalet små barn och det blir liksom självklart att man följer BVCs rekommendation, även om det oftast blir lindrigare ju yngre barnet är... men det borde bli rätt så lindrigt om de får det till hösten eller nästa år också isåfall!

Så, vi har hållit oss hemma, påtat i trädgården och försökt komma ikapp på alla håll och kanter... vi  har rätt så många håll och kanter att komma i kapp på kan man säga... några  har vi redan nu lagt på is, andra tar vi itu med så det står härliga till! Tur att vi har barn som utan alltför högljudda protester låter oss hålla på i köksträdgården i över en timma medan de sitter hyfsat nöjda i vagnen och tittar på.

Igår sådde jag blommor i ett litet provisoriskt blomsterland i "den långa rabatten gud glömde". Hade tänkt mig något helt annat, men nu insåg jag att ska det bli några blommor så måste fröerna ner i jorden och då är det väl trevligt om den 45 meter långa remsan iallafall får en chans att glänsa på drygt en meter av eländet... för ja, det är verkligen ingen vacker syn... på sikt är det tänkt att det ska bli en lång rabatt med buskar, men buskarna är fortfarande bara små sticklingar så det kommer dröja! Och under tiden blev det en liten snutt blomsterrabatt av det hela... hoppas nu bara fröerna tar sig!

I övrigt ska zucchini, luktärt och pumpa försås snart, och om ett par veckor måste tomaterna få landa i växthuset. Än så länge står de på vänt på glasverandan... alltså även det typ växthus... persiljan ska ner i örtlandet och krassen ut på sin plats... var nu den platsen ska få lov att vara!

Ärtorna har redan börjat komma upp, även rödbetor och kålrot. Ja ta mig tusan till och med  persiljan jag sått i pallkrage har börjat visa livstecken!! Potatisens första små blad har även de vågat sig upp ur jorden, så där täckte vi med gräsklipp igår. Istället för att kupa alltså, gräsklipp ger ju både skydd mot solen och näring. Mest till bladverk, men plantan behöver ju blad för att kunna ta sig an solstrålarna!

Och jo, just det ja. vi skördade de första rädisorna i helgen! Såddes i pallkrage i början på april och var redan färdiga att njutas av i helgen!


onsdag 2 maj 2018

Igår satte vi vår sista potatis!

Ja, av de som ska sättas i år alltså! Lite senare än förra året, men samtidigt så har ju allt blivit lite förskjutet pga den långa vintern i år.

Vi har nytt potatisland i år, det ska man ju tydligen ha! Förra året använde vi två av odlingsbäddarna till potatisen, där kommer det i år istället växa rotfrukter. I höstas krattade vi ihop en sabla massa löv och la i en stor fyrkant under en stor plastduk, där har det fått ligga och gotta till sig tillsammans med maskar och allmän förmultningsprocess. I helgen drog vi nytta av pappas grävmaskin och sedan även gedigen handkraft, fast den var vår egen. Vände allt, tog bort en del grässvål och gladdes åt all mask. Sedan var det bara att kratta tills ytan blev jämn och lägga ut potatisen i rader och gräva ner dem. Just som vi var klara med det kom regnet.







Så ja, nu är det bara att vänta på de små skotten, kupa och lägga på jord och sedan fortsätta vänta på potatisskörden. Härliga grejer det där!

Och ja det är sant som det sägs, potatis är sabla bra att bryta ny odlingsmark med! De bäddarna där vi hade potatis förra året, de är så goa att gräva i nu va! Det är som att skära rumsvarmt smör med ännu varmare kniv! Och så galet mycket mask att det är jobbigt för själen att gräva i det hela!