måndag 11 september 2017

En bättre kväll i Stenhålt

Och en bättre eftermiddag/kväll på Liseberg! Vi börjar där, eftersom den hände först... eftermiddagen/kvällen på Liseberg alltså! I fredags trotsade vi vädergudarna och drog med oss mormor/farmor, brorsöner och hela lilla tvillingekipaget till Liseberg... rustade till tänderna i galon och regnskydd... och ja, vad som från början verkade vara en idiotisk idé var tvärt om helt genialisk skulle det visa sig! Visst, det regnade en del, men mest var det nog faktiskt uppehåll. Och vi kunde åka hur mycket som helst eftersom det var minimala köer!Inte ens till Helix var det kö, då förstår du storheten i det hela! (brukligt är annars 40-50min kö). Och vi hade jätteroligt och alla var glada och på topp nästintill HELA tiden. Storebror tog så fint hand om lillebror och alla samsades. En fantastisk fredag helt enkelt som endast grusades något av att Kaninlandet stänger kl.21, vilket vi tyckte var för tidigt, samt att Klubbland, utställningen om Håkan Hellström var stängd pga. tekniska problem så jag fick inte sett den den här gången heller... men skam den som ger sig!

Nöjda och glada åkte vi hem och storhandlade i rekordfart (10min, tre stora kassar) på Maxi 21:50... anledningen var att vi i lördags hade middagsgäster i form av Mange och Sandra samt Johan, Lisa och Gustav och Greta, och det är ju så trevligt om det då faktiskt finns något att bjuda på! Nu hade det i och för sig löst sig eftersom gästerna hade med sig ett par flaskor väldigt fint vin från deras brors egen vingård i Californien, och ja faktiskt, jag hade kunnat bara sitta och smutta på det där vinet, så galet gott! Men då hade det ju blivit bra mycket dimmigare och suddigare än vad det blev så det var nog tur att vi åt mat också. En fiskgryta med egenodlade grönsaker i form av morot, palsternacka och dill, samt egen skörd av potatis till det. Och sedan avrundade vi kvällen med marängswish och irish coffee.

Söndagmorgon vaknade jag av barnlek på nedervåningen då Lisa och Johans barn vaknar tidigare än vad våra gör... Anders hade redan gått upp och när han hörde att vi var vakna också kom han upp och med honom svepte en doft av nybakat in i sovrummet... Lisa hade ställt sig och bakat scones där på söndagmorgonen... ordet gästvänlig har fått en helt ny innebörd helt klart! Jisses vilken start på dagen!

Efter att alla åkt hem var Anders tvungen att jobba lite och jag tog en sväng med barnen i vagnen, klippte av blasten på kålrötterna och brände den då alla blad var typ invaderade av larver... så galet äckligt men tydligen brukligt i kålodlingssammanhang... kålrötterna skördade vi senare på kvällen, knappt 8 kg blev det totalt, drygt sju igår och så har jag tagit ett par kålrötter tidigare under säsongen också. Det får man vara nöjd med!

Vi firade också den nya spisen (Anders och pappa hämtade den i lördags morse) med att baka rabarberpaj och sedan ugnsbakade rödbetor med fetaost till middag. Egen skörd såklart, av rödbetorna, inte fetaosten! ;)

Sedan blev det finputsning av alla hyllplan pappa sågat till åt oss som vi ska ha på övervåningen, 20 stycken närmare bestämt. Anders fick även spacklat alla kvistmärken och ojämnheter så att vi under veckan förhoppningsvis hinner behandla kvistarna och sedan måla de där hyllplanen så de kan sättas upp någon gång! Ett större projekt än vad jag kanske i min enfald trodde från början, men jag tror det kommer bli superbra tillslut!

Ja och sedan blev det måndag och ny vecka... jag kurar i stor, stickad tröja och tänker att hösten nog är här på riktigt nu.

onsdag 6 september 2017

Mellan hägg och syren...

...fast den höstliga varianten... mellan sandal och stövlett? Vad fan tar man på sig såhär mitt i byte av årstid? Särskilt på fötterna... jag har traskat omkring i mina espandrillos, ballerinas och sandaletter sen sent i våras, när vi flyttade och lite innan... helt plötsligt står man där i hallen och ska ha på sig något man kan ha strumpor i... Det är då det slår en att man inte har packat upp de där lådorna med skor. Hårt slår det en också för man är redan sen till jobbet! Men ja, marinblå converse funkar väl sådär till en övrigt helt svart outfit, men jag har iallafall både skor och strumpor på, helt olikt blåsippan alltså!

På tal om skor, killarna har börjat använda sina PAX-skor de fått nu, ett jäkla krångel att få på de små fötterna men ack så söta! Egentligen behöver de ju inga skor när de bara sitter i vagnen när vi är ute, men samtidigt är det gott om de har något mer än bara strumpor på sig nu och har man fina skor så bör man ju kanske använda dem! (dock inget måste, jag har mängder med skor jag aldrig använder, funkar fint! Dessutom är ju inte heller de blåsippor, pojkarna alltså. Klart de ska både skor och strumpor på! Fast inte om du frågar dem.

måndag 4 september 2017

Man ska inte ropa hej förrän man kommit torr över ån efter vatten...

... eller hur var det nu man sa?! Skit samma, jag är förkyld och mitt andra fasta pass får helt enkelt bli någon annans... eller det blir Helens, hon som kört mina pass medan jag varit mammaledig, hon kör numera onsdagar och jag har måndagar då det passade bäst så för oss båda, att inte ha mer än ett fast pass i veckan alltså. Men ja, så just nu känner jag mig inte alls längre som en sådan som tränar...om jag ska återkoppla till förra inlägget... just nu känner jag mig som en hösäck som snorar och nyser... prosit!

onsdag 30 augusti 2017

Nu är jag en sån där igen!

En sån som tränar alltså! Så jäkla skönt att äntligen vara igång!! Whop Whop!! Liksom! I måndags körde jag mitt första fasta pass igen. Så ja, nu är det i rullning så att säga! Måndagar i Partille är det som gäller, så himla skönt. Jag blir liksom euforisk bara jag tänker på det! Som om det inte finns nog med utropstecken i världen... sockerdricka i kropp och knopp helt enkelt! Ville bara säga det!!!

måndag 21 augusti 2017

9 månader idag!

De två små huliganerna hemma alltså! 9 månader, det är helt galet va fort det går och vad mycket som har hänt på den tiden!!... och själv har man inte åldrats en dag...

Det senaste är väl att Henry kryper några steg i taget och sedan återgår han i och för sig till att åla sig fram, men ändå. Han har även börjat jobba på höjden, dvs, tar tag i något och liksom drar sig upp så han sitter på knä. Det är mycket spännande som finns att nå på den höjden kan jag meddela... och han är väldigt nöjd varje gång!

Wilhelm står helst, inte utan stöd, men han är stark och håller sig upprätt väldigt bra! Han har även börjat klappa händerna och tycker det är jätteroligt att utforska sin omgivning, helst dock där man själv befinner sig. Det är en sällskapssjuk kille den där Wilhelm!

Det är inte utan att vi får väldigt rena golv där de drar fram, det ålas liksom fram och tillbaka över köksgolvet hela dagarna! Som fjärilsim fast torrvarianten!