måndag 16 april 2018

Helger som denna

Vad jag gillar dem... eller ja inte att vi behövde åka till barnakuten med Henry, men i övrigt var det en sabla bra helg! Nu kanske du sitter som ett frågetecken och undrar varför... varför var helgen så himla bra, och/eller Varför var ni tvungna att åka till akuten?...

Jo,  helgen var sabla bra för att vi fått grejat i trädgården. Inte så mycket som jag hade föreställt mig, men det blir sällan så eftersom jag är en tidsoptimist av rang! Förr kunde det tänkas att jag faktiskt hade föreställt mig helt korrekt mängd att-göra-grejer, men sedan Knoll och Tott kom så är jag absolut inte i cynk på den punkten! Hur som helst så fick vi ändå gjort en hel del och ja, då är jag nöjd!

Anledningen till att vi fick packa in hela familjen i bilen och dra iväg till Östra på lördageftermiddagen/kvällen var att Henry vaknade från eftermiddagsvilan och var ledsen, hostade och hade en rosslig och tung andning. När jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa de direkt att vi skulle åka in med honom. Så vi packade skötväskan med mackor, vattenflaskor, bananer, telefonladdare osv. Barnen fick nya, osandlådiga kläder och ett snabbmellanmål innan vi åkte. För ja, man har ju hört hur lång tid det tar på barnakuten... vi kom in, tog nummerlapp, pling sa det och så var det vår tur för inskrivning... sköterskan bakom disken tittade på Henry och fattade det kloka beslutet, eftersom han såg pigg och kry ut, att skicka oss till Närakuten. Så vi fick åkt runt till andra sidan om sjukhusområdet och väl inne på Närakuten behövde vi inte ens ta nummerlapp utan blev inskrivna direkt, hann inte sitta ner i väntrummet heller innan Henry och jag fick träffa läkare som lyssnade på honom och förklarade att han mådde bra. Dock var han lite rosslig i luftrören då det på småbarn lätt bildas slem där som de inte hostar bort och då kan det låta ansträngt. Ett stick-i-fingret för att kolla så han inte hade någon inflammation senare kunde vi åka hem.Så vi körde ut från parkeringen mindre än en timma efter att vi först åkte in på Östraområdet. Och då hade vi även hunnit stoppa i killarna lite smörgås innan vi åkte också!

Man känner sig lite dum när man tar upp sjukvårdens tid för något som inte var något alls, det gör man, samtidigt vill man ju ta det säkra före det osäkra i ett sånt läge... och ja, stick-i-fingret, det gick så bra så, även att få ut bloddropparna som behövs för testet, även om man inte ville sitta still och bli fasthållen riktigt så länge. Plåster däremot, det var INTE poppis!

Och ja, tillbaks till trädgården då. Vi har röjt i "stadsparken", inne på gården. Klippt ner rosor som vuxit sig alldeles för stora och på några håll även blivit vildrosor. Tanken är att några av rosenbuskarna ska bort helt och ersättas med någon form av fruktträd antagligen. Käckt att ha sånt dit rådjuren inte tar sig självmant! Bra också att inte ha stora, taggiga buskar så man inte kommer varken förbi eller fram på stora delar av ytan. Men att ta ner rosor var lite mer tidskrävande än jag, tidsoptimisten hade räknat med, så det tog sin lilla tid. Nu är det nog dock bara finliret kvar, samt att få bort rötterna då... den lilla detaljen! Men sedan ska det planeras innergård!!! Lite perenner och blommor, några svagväxande fruktträd... det blir kalas det här!

Sedan fick jag tagit sticklingar på syren, rosenkvitten och fläder också. Dessa ska, tillsammans med sticklingar på svarta och röda vinbär, placeras i den 45 meter långa rabatten vid grusgången. Tänker att det blir bra med buskar där, dels för att det kräver lite skötsel och dels för att man ju kan sätta blommor nedanför också, men att man tänker på höjden först. Hoppas det funkar med sticklingar, även om det kan komma att ta lite tid såklart. Men det är ju rätt ekonomiskt iallafall, OM det funkar alltså!

    

onsdag 28 mars 2018

somliga dagar är tröskeln högre...

Helt klart är det så... idag var en av dem... fy tusan va trött jag var imorse när klockan ringde... var sååå nära att strunta i gymmet och köra en vanlig morgon, så som mina mornar alltid såg ut förut, innan jag kom på att jag skulle vara en sådan som tränade innan jobbet... men så slog det mig att jag inte skulle kunna sova mer ändå, hemmamornar tar så mycket längre tid än när jag sticker till gymmet, så det blir liksom ingen vinst alls, dubbel förlust skulle man kunna kalla det till och med...

fast med facit i hand blev inte vinsten direkt stor heller... först var det -6 grader ute och ett helsike att skrapa rutorna... sedan var det sabla köer på E6an... typ kvart i sju?!? Vad gör folk ute vid den tiden? Ska alla till gymmet?... så jag sladdade in på gymmet strax innan halv åtta... så dåligt! Hann 12 minuter på roddmaskinen och lite mage på det... eller egentligen hann jag inte alls för jag var 25min sen till jobbet sedan, men ändå! Nu såhär i efterhand är jag ju såklart glad över att jag ändå tog mig i kragen och kickade igång dagen på bästa sätt, om än i pyttigt mått mätt!


fredag 16 mars 2018

En gång är ingen gång, två gånger är en vana!

Eller ja, man kan ju hoppas på att det är det i detta fallet iallafall! Jag kom upp och iväg till gymmet idag också!!! Och jo, det gick lite bättre, det gjorde det. Har liksom slipat lite på rutinerna inför själva "starta bilen, lägga i växeln och lämna Stenhålt" som ju är det mest kritiska till att faktiskt komma iväg just. Men det finns fortfarande en del att jobba på känner jag.. det duger liksom inte att jag är iväg vid 6:30 om jag ska få till något annat än stressande kring själva träningen och sedan komma in på kontoret 20 minuter försent med andan i halsen, blött hår och inget smink... nog för att mitt hår nästan alltid är blött men det finns grader i helvetet på hur blött, tänker jag.

Idag sinkades jag av att jag, som vanligt inte kliver upp direkt... det är ett problem jag måste börja jobba med... eller ställa klockan på ringning en kvart tidigare... kan bli så det måste bli... och att det var så sabla kallt ute att jag behövde skrapa rutorna på bilen. Det var något mer också, men det minns jag inte. Säkert något banalt, men ja, varje liten grej behöver ju funderas över.

Hur som helst, det blev knappt 20 minuter på crosstrainern, lät bli den vidriga trappmaskinen och la de minuterna på lite benmaskiner istället... har inte suttit i sådana sedan jag tränade med Henrik som PT... och det är tio år sedan. Körde lite axlar och mage också, men ytterst lite. Sedan var det liksom ingen tid kvar till annat än stress igenom duschen och, som alltid, försöka kränga på sig kläder på en eftersvettandes, nyduschad och inte helt torr kropp... det konststycket är farao helt galet. 

Du som nu sitter och befarar att detta skall komma att bli en träningsblogg... hav förtröstan... även om det kan bli så att jag dryftar mina besök till gymmet här, för jag känner att jag behöver notera det någonstans så att jag vet att det har hänt och att andra vet att det hänt så att jag känner någon liten press av att det bör ske igen för man vill ju inte vara en quitter. Och samtidigt vill jag inte vara en sådan som måste tagga sig själv på fb varje gång de går till gymet... eller kör förbi, går upp och hänger lite osv. Så ja, det kan komma att bli lite mer träningsblogg över det hela, men det får man ta för jag behöver nog få det skrivet.

onsdag 14 mars 2018

Dra mig baklänges!

Idag har det skett två, för mig, revolutionerande saker.

1, Jag har inte ätit godis, kakor, glass, söta bakverk osv. på en månad... med tanke på hur de senaste två åren sett ut är detta stort. Från gofika i stort sett varje dag och "godsak i bilen hem från affären" när man varit och handlat, fredagsmys HELA helgen + valfria vardagar osv. osv...osv... till noll, inget, nada, nothing på en månad. Ja, jag är stolt!

2, Jag gick upp och hoppade i gymkläderna imorse, slängde den packade väskan över axeln och åkte till gymmet innan jobbat! Det där har inte hänt sedan Jesus gick i kortbyxor och det såg vettigt ut... eller typ sedan hösten 2013 när jag gjorde en tråningssatsning inför Thailandsresan med goda vänner...

Nu tog det lite längre tid än jag hade tänkt mig att komma iväg hemifrån... väskan hade jag tydligen inte packat helt färdigt igår, fick rota fram hörlurar, schampo osv, Lunchpåsen var inte heller den färdig och ja, sedan kom jag på att man ska ha hänglås också... vilket jag inte hittade något... det tog lite längre tid än jag hade tänkt när jag såg det hela framför mig alltså! Så min tilltänkta 45min träning blev bara drygt 30min och sedan fick jag duscha snabbt som tusan och kom ändå några minuter sent till jobbet, men ändå, jag gjorde det!!! Och härifrån kan det ju antagligen bara bli bättre!

Körde 15-20 min på crosstrainern och sedan lite mage, axlar och biceps... man hinner inte mycket mer än lite när man egentligen bara har 20 min på sig, men ändå stretchar det till 30+... men som sagt, nu jäklar håller vi tummarna för att detta blir en ny vana. Och i och med att det är just en vana så håller vi även tummarna för att det går smidigare att komma iväg och att jag därmed har längre tid på mig!  

måndag 5 mars 2018

Det var inte igår!

Eller jo, det var igår, men inte sist innan dess!

Igår fyllde min lillebror år så vi var hemma hos honom på tårtkalas. Supermysigt och trevligt... och säkert tokgott också för alla som äter kakor, bullar och tårta, för det fanns inte mycket som saknades. Tyvärr (?) försöker jag hålla mig ifrån allt sånt just nu så jag avstod. Måste säga att jag är ganska stolt över att jag klarade att avstå just det, för som sagt, det var rätt dignande... och jag är svag för allt sånt. På riktigt toksvag! Men knappt tre veckor har tydligen satt sina spår för jag fixade det utan direkt svårighet.

Hur som helst, efter kalaset följde vi med dem ner till den för tillfället spolade grusplanen. det är bland annat Micke och hans sambo som fixat med det där spolandet nu när det varit så sabla kallt så att det ska finnas möjlighet att åka skridskor i området. Så i lördags fick vi rotat fram mina skridskor som jag fyndade på Stadium för några år sedan och som sedan legat helt orörda i sin kartong och Anders fick åkt iväg och köpt sig ett par till sig. Det är ju ändå något vi kommer att behöva ha om några år tänker jag.


Så med skridskor och hjälm, barnen nerpackade i vagnen, tog vi oss ner till isplanen och snörade på oss de där skridskorna... och ja, det var verkligen inte igår jag stod på ett par skridskor senast... när jag tänker efter kan jag inte minnas om det var på samma grusplan just... isåfall var det på mellanstadiet... eller så var det någon gång på gympan på högstadiet när vi tvingades ner till SkarpeNord... eller jo, jag stod på ett par skridskor en gång för 20 år sedan också, men i alldeles för små sådana på en omvartannat snöad, frusen is... jag stod helt enkelt mest still då... så hur som helst var det fruktansvärt länge sedan... och ja, det gjorde lika fruktansvärt ont i fötterna... men jag klarade av att ta några skär och stanna i en liten stillsam snurr... om det nu räknas som snurr med ett och ett halvt varv? Men sedan gick jag av isen och tog på mig mina sköna skor igen... det där med att åka skridskor får helt enkelt göras  i små mängder. Anders däremot, han har inte heller stått på ett par skridskor på 20+ år och han åkte som ett proffs! Blir ju helt klart han som får åka med våra barn sedan när det är dags!