måndag 14 januari 2019

Mitten januari

Det är konstigt det där med tiden... den går både fort och långsamt på samma gång på något vis. Känns som en evighet sedan vi stod i midnatten och skålade in det nya året med goda vänner, och våra barn som inte hunnit somna innan tolvslagsbestyren. Och samtidigt känns det som att januari just har börjat.... fast vi är ju redan mitt i, även om jag i min längtan till våren skulle kunna tänka mig att vara i slutet, av januari alltså.

Vi städade ut julen i lördags, fem flyttlådor jul har vi, och då är inte adventsljusstakar, julgransfot och en extra, lite mindre låda medräknad i det... inte allt grönt man släpar in och dammsuger upp från golven några veckor senare heller... men tre av lådorna är julgranskulor, julgransbelysning, glitter etc. Jag är mycket nöjd med min julgranskulssamling, men blir ändå förvånad och lite purken när Anders ifrågasätter behovet av fler kulor... man behöver väl alltid fler kulor?! Hur som helst, just i detta nu är vårt förråd under trappan hyfsat städat, iordning och sorterat. Man kan gå in i det så långt man kan gå in  utan att slå i huvudet i trappan/taket. Det händer bara ett par gånger om året... igår gick jag in och bara ställde mig där ett par gånger, bara för att känna känslan. Så gött!

Har en dröm om att kunna ha som en presentinslagningsstation där inne, alla snören ska hänga på någon slags rullmojäng på väggen så det bara är att dra ut utan att oroa sig för att hela rullen trasslar sig. Presentpappren skulle man ju helst vilja ha på såna där de har i butiker, stora rullar med inbyggd avrivare... en uppfällbar skiva att jobba på, sax i ett snöre bredvid, tejprulle som alltid står där den ska... sånt drömmer jag om... då är nog livet rätt bra härligt faktiskt! Vi får väl se om det blir förverkligat någon dag, såg igår att Ikea "hör bön" iallafall, de har något nytt kontorsaktigt system inspirerat av verktygsväggar. Du vet såna där med skivor med hål i där konturerna på verktygen är målade så man vet var varje verktyg ska hänga. Ska mäta och räkna lite på det där!

Ikea ja, vi är ju frekventa Ikea-besökare i vår familj. Igår var vi där på jakt efter en bokhylla/någonformavlösning för barnens böcker och spel. Det blir dåligt att ha precis alla leksaker i trälådor på golvet... tillslut blev det en Billybokhylla modell mindre, med dörr. Superbra och käck möbel till andra utformningar av hemmet senare i livet, när entrén inte agerar lekrum.

Är inne i ett stim av att få ordning just nu, vi fick aldrig riktigt till vissa områden i huset när vi flyttade in för drygt 1½ år sedan, då var det mest fokus på att få undan grejer, barnsäkra i takten det behövdes och stuva undan. Nu, när barnen ändå härjar överallt, typ, finns faktiskt tid till att organisera undanstuvningen så att det inte blir kaos varje gång man ska ha fram något. Jag känner starkt att våra dymosar, ja vi har två, ska få jobba i helgen som kommer.

Igår när jag frågade Wilhelm vad han ville ha till middag svarade han först gröt, men sedan ändrade han sig och ville ha pizza. Tror faktiskt det var första gången han förstod vad jag frågade om, eller så var det första gången han svarade så att jag förstod... hur som helst, pizza fick det bli! Vi tog fram en barnkokbok, letade fram en pall, förkläde och ingredienser och så fick han hälla i och röra... själva rörandet var dock alldeles för roligt så när det var dags att knåda och kavla ut degen så tog humöret över. Det gräts och skrek och protesterades så till den milda grad att han dessutom trillade av pallen... men det gick bra och Anders fick komma till undsättning. Jag kavlade ut degen i smyg till två små pizzor, en till dem var. Wilhelm fick/hann lägga på lite tomatsås och någon ostskiva innan humöret tog över igen (2-års-trots någon?!?). När de var i ugnen va allt lugnt och fridfullt igen dock, och spännande att se hur osten bubblade sig!  Och jo, de var tydligen vansinnigt goda, Anders och jag fick knappt smaka! Så det blir mer pizzabak framöver, kanske med lite mer tålamod från mammans sida, kanske även lite bättre planering från samma mammas sida... men skam den som ger sig!



torsdag 3 januari 2019

2018 by Minininis

Ja, vad ska man säga, det är dags för någon slags hopknytning av den där säcken, 2018, ur mitt perspektiv. Förr var dessa inlägg så långa, så långa... men nu mera verkar jag ha fullt upp med annat. Orden pockar inte på lika mycket längre... i min värld visade det sig att ordflödet står i relation med mitt mående... så jag tänker att man borde känna tacksamhet över den ebb som råder här. Och med det sagt vill jag också understryka att man absolut inte behöver känna oro när det skrivs något, den där relationen ord/mående utfaller mer över tid, över det stora hela, så att säga!

Men man får gärna, som seden bjuder, slå sig ner i skön fåtölj, ha något gott att dricka och kanske snacksa på nära till hands också, inte för att jag kan lova underhållning hela resan, men antingen får man hitta på något mer att underhålla sig med under tiden då, eller så får man äta och dricka fort!

Ska jag vara ärlig så är det som att början av 2018 var som ett stort töcken av varannandags jobb, varannandags mammaledig. Barnen lärde sig att gå så påpassandet blev större i takt med hur deras färdigheter utvecklades.

All fokus i stort sett hamnar ju på de där små. hur de far fram i tillvaron och tar sin del av världen med storm på något vis.

I maj körde vi någon slags konstant förkylning som ganska snabbt eskalerade till halsfluss för Anders och mig. Vi var toksjuka hela bunten. Minns att jag låg på en madrass på golvet i "lekrummet" så jag kunde vila men samtidigt ha uppsikt över barnen, som trots 40 graders feber var galet pigga!

När vi sedan väl blev friska kunde vi njuta av värmen, bada i plaskpool på gräsmattan på dagarna, leka i sandlådan, promenera ner till sjön och hänga ute i trädgården. Så tacksam över att bo som vi gör nu!

Midsommar firades traditionsenligt i fina vänners lag. Jag försökte mig på att göra en dalainspirerad midsommarstång av vår flaggstång... höll på att knäcka mig och flaggstången på kuppen... i år blir det en vanlig, korsvariant! Tror jag...

I början på juli kom Uncle Sam på besök igen och några dagar senare så även hans föräldrar, mina au pairents så att säga! Sicken vecka det blev, och som de tog sig ann pojkarna!!! Blir gråtmild bara jag tänker på det. Överrösta med kärlek och engagemang tog det inte många minuter innan de fick titeln grand au pairents. Underbart att se och jag kan inte annat än hålla med Steve när han säger att han önskar att de kunde varit här tidigare och mer. Efter en knapp vecka var de tyvärr tvugna att återgå till Usa, Sam åkte vidare till Italien. Huset var mycket tomt de kommande dagarna minns jag... jag blir lite halv varje gång. Och galet tacksam över att få ha dem som min amerikanska familj!



Ett par veckor semester följde och vi vågade oss på en första liten semesterresa med killarna. Road trip till Halmstad och Falkenberg närmare bestämt. Hyrde ett ställa via airbnb utanför Slöinge och utgick därifrån medan vi utforskade olika stränder längs kusten. Sicken grej! Sicka stränder och så kul vi hade! Henry fullkomligt älskar havet, är galet orädd och bara slänger sig i utan någon som helst spärr... Wilhelm han kör det motsatta kan man säga, han vill inte vara i vattnet nästan alls! Men vi övar, sitter i vattnet med honom i knät, sjunger och leker så att rädslan ska försvinna. Första dagarna hängde vi med vänner och sedan utforskade vi på egen hand. Vi trivdes faktiskt så bra att vi dels förlängde semesterturen så länge som möjligt och sedan gjorde vi dagsutflykter till Skrea strand två dagar veckan efter.



I mitten av augusti var det dags för inskolning på förskolan för killarna. Gick i stort sett som en dans. Några dagar var det lite ledsamt att bli lämnad, men det gick över fort. Förskolan är fantastisk och killarna älskar att vara där. De springer in till kompisarna när man lämnar dem på morgonen och vill verkligen inte gå hem när man hämtar dem! Så skönt!

I slutet av september hade vi äntligen fått tummen ur och höll namngivningsceremoni för killarna i kombination med släktkalas för mitt 40-års-fyllande. Massa förberedelser och grejer inför detta, men så blev det väldigt bra också, om jag får säga det själv! Mestadels för att min bror och hans sambo höll i och gjorde ceremonin till högt över förväntningarna. SÅ galet fint, familjärt och hjärtligt!




Helgen därpå, när jag fyllde år, hade vi fest för vännerna hemma. Sicken kväll! Jag hade riktigt roligt, sådär så att jag, som annars inte gillar att fylla år faktiskt blivit omvänd! Att vi höll igång den där festen till halv fem talar väl också för att det var rätt trevligt. Fantastiskt härligt att få samla sina fina vänner och umgås en hel kväll sådär!



Lördagen därpå, som om det inte började bli nog med grejer nu, drog vi till Mallorca. All inclusive på bamsehotell... så bra!! Inte så varmt som man skulle kunna önska sig, kanske inte världens roligaste mat heller för en vegetarian, men som vi gillar konceptet semester... killarna gillar konceptet glassbar!!! En underbar vecka som faktiskt slog mina förväntningar med hästlängder!




November, eller Vabrovember som vi kallar det i vår familj innehöll även tvåårskalas för killarna, och då hade vi hållit oss friska i någon vecka, så det var inte mer än att man anade december i kalendern och så slog vi till med magsjuka... man vill ju inte jobba FÖR mycket så att säga! Så ja, vabember... för magåkomman gick runt... bara hos barnen, men dock! Tror killarna var på förskolan i totalt fyra dagar i december... vi missade allt känns det som!

Sedan kom julen med allt vad det innebär med förberedelser, julklappsinhandling, kolakokning, pynt etc.! Micke och jag hann med vår "Day of fun - 2018 edition" vilken slog oss med häpnad båda två tror jag... allt tog sån tid! Men så kul vi har!! Längtar redan till december i år!

Min nya grej för jul2018 är nog struvor. Det blev tre omgångar till slut. Gott, enkelt och roligt om än lite tidskrävande. Men tid har man ju! (???) Pepparkakshuset för i år blev inte vårt hus, som tänkt, det bar emot med alla smådelar... så jagtog mig vatten över huvudet och gjorde en karusell och ett enklare hus istället... med facit i hand blev det minst lika många delar som om jag hade hållit mig till ursprungsplanen, men det kunde varit värre, min tanke var först en hel liten pepparkaksby... men karusellen blev så stor så det skulle blivit oproportionerligt...




Julafton firades med mina föräldrar hemma, supermysigt och alldeles lagom. Sedan var det bara att kavla upp ärmarna igen på juldagen och förbereda för kalkonmiddag för Anders familj på annandagen. Också supermysigt och lagom! Jag gillar verkligen att tillaga kalkon, tills man kommer till momentet jag alltid förtränger... trancheringen... jag kan inte det! Så jag sätter fram stekgaffel och kniv och uppmanar folk att ta vad de vill ha!

Vi var hemma under mellandagarna, tog dagen som den kom och fick nog inte gjort så mycket alls egentligen, rätt skönt alltså! Jo, vi tog ner det stora rosenträdet som höll på att välta... med motorsåg och hjullastare gick det rätt bra!

Lördagen innan nyår firade vi lilljul med min bror och hans familj. Väldigt enkelt, julskinka, vörtbröd, julfika och äggost, men trevligt, gott och mysigt. Och ja, sedan var det nyår, som vi firade hemma hos oss, med goda vänner som också har små barn... jisses vilken kväll! Barnen var i sitt esse, bolobompadisko och lek, maten verkade aldrig komma på bordet, men när den väl gjorde det så var det vansinnigt gott, om jag får säga det själv! Trötta barn gicks och las att sova... halv tolv hade våra inte kommit i säng än och vi insåg att vi inte skulle hinna få dem dit innan tolvslaget heller. Så på med overall utanpå pyjamasen, grabba tag i fyra champagneglas och en flaska skumpa och ut i natten...

Sedan la vi barnen, våra gäster plockade i köket under tiden och efter det satt vi i vardagsrummet, uppkrupna i sofforna och pratade inpå de första skälvande timmarna av 2019. Så skönt när man äntligen kan göra det, prata, även om det är supermysigt när barnen är med också, men hur som helst så är det skönt när man hinner säga klart en mening!

2018 - ett år fullt av händelser, mestadels bra sådana! Jag gillade 2018, och ser fram emot ett miljösnällare 2019, mer odlande, lite resande, mindre vabbande. Ett år då jag hoppas att jag hinner ta hand om min egen fysik lite bättre, att både tid, ork och motivationen skall finnas där.



måndag 19 november 2018

Sicken helg det blev!

Av en helg som inte skulle planeras utan få bli som den blev, då vi skulle hinna fixa i trädgården och röja blev det mer planerat och mindre röj... men det blev väldigt bra!

I lördags bjöd vi hem Anders pappa och hans fru på lunch för att fira fars-dag och träffa dem lite på tu man hand, eller hur nu det blir... vegetarisk lasagne och päronpaj till efterrätt... frågar du mig var det smaskens! Receptet hittar du här.

Lördagkvällen var rätt loj, det är bra om den är det ibland... vi blev nästan nästan klara med leksaksköket! Och jag fick spontanköpt två biljetter till söndagens föreställning av Mia Skäringers föreställning Avig Maria - No more fucks to give på Scandinavium.

I söndags packade vi ihop oss och åkte till Toys'r'us... killarna fick sitta kvar i vagnen HELA tiden... vi köpte födelsedagspresenter till dem, mitt framför näsan på dem! Inser att det är sista gången det går att göra så... 

Sedan var det bara att ladda för kvällens föreställning och ja, jisses vilken föreställning... jag älskar henne... hon är så jäkla bra... bättre än så faktiskt... och det hon säger är så viktigt och hemskt och jävlar i mig hög tid att vi tar tag i nu.

Så, kom hem sent, alla hade gått och lagt sig och jag skulle försöka landa... det gick sådär... vet inte om jag någonsin kommer att göra det... men det är väl kanske så det ska vara!

fredag 16 november 2018

Om oktober var fest och semestermånad så kör november VAB och förkylningskortet fullt ut!

På riktigt... lite feber, massa snor, rinniga ögon och hosta så man tror ungen ska kräkas... och så varvar vi det på barnen... känns den ena lite som att han är på bättringsvägen så tar den andre och grottar ner sig i härligheterna istället... igen och igen... och igen... och en mamma som får dubbelsidig ögoninflammation och feber på det också... sicket mys! Men idag är vi på benen allihop, full fart mot helg så att säga!

I onsdags när Anders kom hem från jobbet fick han, som inte varit hemma eftersom det var mer lägligt att jag var det som ändå varit röd och gojsig i ögonen, en smittohärd i sig helt enkelt, veta att "imorgon torsdag är jag inte hemma med barnen!"... Små barn med pyttelite feber som varit hemma från förskolan i flera dagar har VÄLDIGT mycket energi i kroppen... dessutom har det blivit väldigt roligt att bli tillsagd när man gör något man inte får... då skrattar man lite och gör det igen...

Så igår va jag på kemikaliemöte hela dagen och efteråt åkte jag och handlade lite... själv... som en vuxen människa på egna ben... utan att behöva ha koll på och ta ansvar över någon som eventuellt kan tänkas riva hela haket! Det var rätt skönt... man får skriva sånt...

En ännu skönare grej var att barnen imorse var tokglada över att få åka till förskolan, pratade om sina kompisar i bilen dit och hade inte någon som helst tid över till att vinka till sin mamma i vinkfönstret!

Inser också att jag jinxsar det hela nu när vi bara är halvvägs in i november än så länge och många förkylningar kan hinna att drabba oss innan det slår över till december... men det är ändå värt att uppmärksamma!

måndag 29 oktober 2018

Vi har påbörjat operation leksakskök!!!

En tanke som slog mig för rätt många månader sedan är äntligen i förverkligande fas!!! Våra killar, som så många andra småbarn, älskar att dra ut grejer ur kökslådorna... laga soppa på en leksaksbil, ett par duplobitar och ja, i bästa fall, en låtsastomat eller kanske en kiwi också.

När jag var liten byggde min pappa ett leksakskök till mig... jag vill ju inte vara sämre jag så ja, jag började kolla på nätet, pinterest och blocket efter lämpliga möbler att bygga om... Hittade några gamla Expedit-hyllor på Hisingen som var till salu och både jag och Anders fick chansen att premiärköra bil med släpkärra! Sedan var jag högt och lågt på jakt efter lämpliga attiraljer som kunde funka som diskho, diskkran, induktionshäll osv... och sedan kom slutet på september med kalas och namngivning osv... oktober med fest och solsemester... så igår fick vi äntligen satt första sågdraget...

Idéskiss. En Expedithylla man kapar i 3/2, ställer den ena
sidan upp, sätter på en kökslucka och två tråkigare handtag
så det blir kyl och frys. Spånskiva bakom för att hålla ihop det hela.
Vi har inte riktigt kommit halvvägs tror jag. Hyllan är delad och den delen där diskhon skall vara är utsågad. Insatserna (som följde med i blocketköpet) har fått nya handtag och knoppar och är vända åt rätt håll och monterade. Bänkskivan (en större dörrlucka från Ikeas fyndavdelning) är tillsågad och täckt med dekorplast. 



Anders får stå för de stora såg och borr-grejerna. Jag kör mer projektledning och finlir... barnen är högt och lågt, klättrar, bankar, kryper in i skåpen och verkar allmänt glada. Så har de ingen glädje av köket när det är klart så hade de iallafall kul medan det byggdes!

Det som är kvar nu är helt enkelt att få fast baksidan, såga ut för diskho och borra för kran i bänkskivan, måla induktionshäll och sätta fast det + plexiglasskiva, kakla, såga till kyl och frys luckan och sätta på handtag. Skruva fast vred till spisen (roligare med vred än knappar för barnen tänker vi). Sätta upp hylla och prylstång på väggen. Skruva fast ben... finns säkert tusen småsaker till som jag inte har koll på än... vi tar det som det kommer! Kul är det hur som helst!