måndag 8 oktober 2018

40-taggare

och jisses va bra det känns! Ja, faktiskt ingen skillnad från innan egentligen, förutom att jag är trött som tusan och tom i knoppen just i dagarna, men det beror nog mer på alla fester vi anordnat de senaste helgerna och inte alls så mycket på att det i lördags var precis 40 år sedan jag för första gången såg dagens ljus, fast inte heller det stämmer riktigt. Jag är född på kvällen så jag såg inget dagsljus förrän dagen därpå! Att lördagens fest inte slutade förrän 04:40 kanske också bidragit till de något tunga ögonlocken just idag...

Hur som helst, de senaste veckorna har inneburit en sabla massa planering och förberedelser inför först en kombinerad namngivning och 40-års-kalas förra helgen och sedan 40-års-fest i helgen som var... så jäkla roligt och lyckat alltihop! Jag älskar ju att planera och förbereda, inte kanske riktigt lika mycket de sista timmarna inför när allt bara är stressigt, men innan den stressen slår till, då jäklar, då är det kul!

Tänk va mycket fina människor vi har runt oss! En fantastisk känsla! 

tisdag 11 september 2018

Nu kör vi ekorrhjul!

Japp, lämna på förskolan, stressa till jobbet, jobba jobbet, stressa till förskolan och hämta, hem och springa av sig den sista energin, välling och sova... typ så... de sista posterna är barnens...strax efter att de somnar gör vi det också... jisses!

Men det känns bra! Det går rätt lätt att lämna, de verkar glada och nöjda men blir också glada när vi kommer och hämtar på kvällen. De lär sig massor och ibland kan man få lite smakprov på någon sång de sjungit på fruktstunden... ibland hör man till och med vilken sång det är, oftast inte! Förra veckan hade de sjungit Lilla snigel någon dag iallafall. Den gick varm här hemma sedan.


onsdag 22 augusti 2018

Inskolning pågår

Ja jisses, nu är det på allvar, första inskolningsdagen på förskolan för vår del var i måndags. Anders va där med pojkarna som fick "känna på" lokalerna. Igår va jag där med dem, och då var alla barnen där, så lite mer skarpt läge, fast inte ändå. Det där trappas ju upp under veckan tänker jag.

Men det var spännande för oss alla tre igår tror jag. Så ovant att behöva väcka killarna för att hinna i tid. Vi har ju annars styrt om saker så de fått sova så länge de behövt, nu blir det ju en annan verklighet så att säga. Men det var härligt att se deras blick när vi kom fram, de kände ju igen sig och såg ut som att de tyckte det skulle bli roligt med alla leksakerna igen. Och ja, vi kom in, tog av oss ytterkläderna och skorna och sedan stack de iväg på upptäcksfärd, utan mig! Antagligen hela tiden med koll på var jag var någonstans, men ändå! Några gånger var det tydligen nödvändigt att sitta i mitt knä, men annars lekte de med de andra barnen, eller parallellt med de andra barnen iallafall. Känns bra! Den största omställningen lär ju vara för Anders och mig, att lämna dem till några andra, men även det känns bra.

Idag är det återigen Anders dag, det skulle köra ungefär samma upplägg som igår fast han skulle stanna inne när de går ut och leker. Så mycket man skulle vilja vara en fluga på väggen och se hur det går, för barnen alltså, inte för Anders, han har jag fullt förtroende för att han klarar det!


måndag 13 augusti 2018

Tillbaka till verkligheten

Undrar hur många som sätter det som rubrik på ett inlägg idag just... men det är ju så det känns... även om jag bara är halvt tillbaka, Anders har fortfarande semester så mina föräldradagar är fortfarande semesterdagar, ja, alltså två denna veckan då, nästa vecka är det hard core inskolning på förskolan och verkligheten för hela slanten!

Men skit i det nu, jag vill hålla kvar semesterkänslan en stund till... gotta mig i den fantastiska sommaren vi haft även om anledningen kanske är fruktansvärd... Tre fjärdedelar av min amerikanska familj var ju här och hälsade på i juli, fantastiskt trevligt på alla sätt och vis. Framför allt är jag så galet tacksam över hur de knöt an med barnen, sina grand au kids om man kan säga så. Fem minuter och sedan satt killarna i deras knän och lästes för. Underbart att se! Jag är verkligen lyckligt lottad som kom till just den familjen för drygt 20 år sedan. Synd att de inte kunde stanna längre, fem dagar är inte tillräckligt om du frågar mig... Sam var ju här i tre veckor, men ja, ska jag vara ärlig hade han gärna fått stanna längre än så också!

Hur som helst, de åkte hemåt via Köpenhamn och sedan tog Sam en tur till Italien. Vi körde städ och återhämtning från att ha varit värdar i flera veckor och sedan gick vi på semester. Då jag bara hade två veckor egentligen så var mitt stresspåslag rätt högt från start... och allt hackades liksom upp av massa dutt-grejer som skulle göras, som man förväntades göra osv. men vi fick tillslut till en fantastisk semester, med lite lagom duttande och en hel drös med dagar på stranden. Eller stränder... vi tog och bokade in oss i några nätter på B&B i Getinge, packade bilen full med allsköns grejer man kan tänkas behöva med två små och körde road trip och strandutforskning.

Så jäkla najs! Första dagarna semestrade vi med några vänner som också har småbarn att anpassa livet till. Plus att deras stora pojk gillar våra små så det känns som en så himla fin kombination! Vi körde glasscafé, laxbutiken, strandhäng osv. Sedan åkte de hem och vi stod där och skulle planera semestern helt själva, men det gick sabla bra det med. Vi testade olika stränder åt olika glassorter, testade inte olika caféer då vi hittade något av det mysigaste jag någonsin varit på, nämligen Äppelgården i Slöinge, precis bortom SIA-glass fabriksbutik! Deras äppelpaj, äppelkaka och äppelros-kaka är alla värda ett besök... så det skulle kunna ha blivit tre besök på samma ställe, men vi kunde faktiskt inte med mer än två.

Vi skulle åkt hem på fredagen, men kunde inte förmå oss att lämna strandlivet, utan bokade  på oss en natt till och kunde således åka hem lördag kväll istället, då vägen om Gekås Ullared... Lördagar stänger de 18 kom jag på på vägen dit... vi hade alltså en timma på oss att göra Gekås... blev alltså inte direkt den stressfria upplevelsen med fika och mer fika som jag hade sålt in iden på för Anders med... men det gick bra ändå, vi fick hittat vad vi skulle och lite som vi inte skulle.

Söndagen och måndagen hade vi lite uppbokade så då höll vi oss hemma, men när väderleksrapporten visade sol och varmt igen på tisdag och onsdag så packade vi återigen bilen och stack ner till Skrea strand över dagen. Det är perfekt med småkillarna där! Lite långt att åka kanske för några timmars bad, men så värt det på något vis ändå!

Och ja, sedan var det visst inte samma toksommar längre och vi har hållit oss hemmavid, Anders var på Wow så jag fick vänligt men bestämt ta tag i en av mina farhågor, att natta barnen själv... det gick över förväntan, men ha då i åtanke att min förväntan var gräsrotslåg... men jo, det gick bra... Vi har fått grejat i ett förbisett trädgårdsland som ändå skött sig bra själv... lite som en pålitlig tonåring man kan lämna hemma när man åker på semester helt enkelt! Tror det beror mycket på den fantastiska täckodlingen vi håller på med. Underbart sätt att odla på! Och ja, nu är det bara lite röj och planering kvar och sedan börjar de där små på förskolan och jag kan ju ha fel men jag tror de kommer att älska det och vi föräldrar lär väl stå där och bara "va f-n hände?!"



måndag 9 juli 2018

Vi har besök från det stora landet i väster som en jäkla dåre försöker göra great again!

Den yngsta av pojkarna jag var au pair för när det begav sig för en ungefär precis 20 år sedan. Fantastiskt roligt att han vill spendera flera veckor hemma hos oss, i kaoset och tumultet de där två små skapar där de far fram i livet. Men ja, så är det, han är här, det förgyller dagarna ännu mer än så gyllene de redan är såhär i sommarvärmen och semesterkänslan som infunnit sig hos mig trots att jag jobbar i tre veckor till... den infunna semesterkänslan innebär att jag överrumplas av de facto att jag ska till jobbet varannan dag varje gång... galet! Vi klev in i juli och vips så var den där bara, varannandagsöverrumplingen och semesterkänslan!

Men ja, det är gött som tusan att han vill vara hos oss. Killarna älskar honom, likaså vi! Om knappt två veckor kommer hans föräldrar också, de där två jag väljer att kalla mina amerikanska föräldrar. Det är en fantastisk känsla, att ha så go kontakt med dem.