måndag 30 september 2013

Imorgon börjar jag mitt nya liv...

Kick-start-programmet på World of Shape. Redan idag har jag fått en liten försmak av vad som komma skall... Efter spinningpasset gick L och jag ner och styrketränade, så som vi gör ibland... idag var han snäll och körde igenom hela första dagens pass med mig. Det här kommer bli lattjo!

Efter träningen, totalt 1timma och 45 minuter så skulle jag åka och handla... det är ren och skär lögn att säga att jag fick handlat allt jag hade tänkt... men det får väl kompletteras med imorgon då... keso och kesella fick jag iallafall köpt och det verkar vara själva grundpelarna i den här kostplanen!

Nu kör vi! Är dock inte mogen att lägga ut någon före bild än... det kanske kommer senare! Nu ska jag gå och lägga mig snart, ska upp tidigt och träna imorgon bitti, måste bara fixa lunch först!

En söndag som heter duga!

Vaknade toktidigt idag igen, kanske inte så konstigt när man går och lägger sig innan tio en lördagkväll, men ändå! Dessvärre somnade jag om och vaknade inte förrän nio... inte dessvärre egentligen om det inte hade varit för att jag hade tvättid från åtta... och hade tänkt tvätta ALLT i tvättväg... men det hanns med iallafall... lite stressigt att få till en dejt på Ikea också, men har man tålmodiga vänner så löser man det mesta!

Så från att ha toktvättat och än mer tokhängt upp all tvätt på tork i lägenheten efteråt...ser ut som ett mindre slagfält med tanke på att jag flyttat fram möbler för att kunna måla lister och samtidigt hängt en massa tvätt på tork överallt! Hur som helst, Ikea it was, strosa, fundera på ny soffa, vanka runt och fundera på andra grejer som kanske skulle göra susen i min lilla lägenhet. Vissa saker, som en skål, en fredskalla och en klocka fick följa med hem... likaså några konsoler och lådor... lite käcka grejer inför stundande resa till Thailand och ja, lite mer funderingar på soffa osv. Verkar ju kanske helt uppåt väggarna tokigt att köpa ny soffa när jag planerar att sälja min lägenhet... men ändå, det hade kunnat bli så himla snyggt... OCH jag mätte utrymmet där soffan skulle komma att stå... soffan är 205cm... utrymmet är 205,5!!! Hur stor sannolikhet är det?!

Efter Ikea-trippen och en snabbutplacering av nya grejerna åkte jag hem till mina föräldrar, åt middag med dem och lillebror med familj. Lillskrutten är verkligen helt uppåt väggarna söt! Jädra lilla bustroll till att vara det goaste som finns! Så efter en härlig, intensiv och mysig dag tänker jag krypa till kojs nu! 

söndag 29 september 2013

Känner mig som en nutidsvariant av törnrosa

Jag sover hela tiden känns det som! och om jag inte sover så längtar jag efter att få göra det. Igår gick jag och la mig 21:40, somnade som en sten... vaknade vid nio... inte så att jag inte har vaknat någonting under natten, det har jag, vaknade flera gånger tidigt imorse, men ändå, såhär mycket sömn har jag aldrig behövt tror jag! Och då sov jag ändå någon timma igår mitt på dagen också... begriper inte riktigt vad som händer men vägrar att stissa upp mig i just den frågan och väljer istället att go with the flow! 

lördag 28 september 2013

Nä men jag målar väl lister istället då!

Ja, planen var inte den... inte idag... idag skulle jag röja lite mer, samla ihop allt skräp för nu och åka till tippen med det... lämna av en hel del grejer på Secondhand-insamling och sedan tänkte jag gett mig ut och sprungit en sväng. Efter det skulle jag på dejt ute i solen, med ett stort leende kl.16. Älskar den planen... i tanken... för nä, det blev inte riktigt så...

Vaknade supertidigt imorse, lite glad över dagen jag trodde jag hade framför mig. Röjde ihop skräp, sorterade, rensade min gamla harv till dator som jag inte använt på flera år, packade ihop den, brottades med damm rottweilers under sängen i jakt på mer saker att skänka till bättre behövande... kånkade ner alla grejer till bilen och körde sedan upp till tippen med en fullastad Mini...

Vilka rara farbröder det finns som så gärna tar emot det man har att lämna bort. Stackarn bröt närapå ryggen när han skulle lyfta in datorn i lastbilen. Och vilken lättnad man känner när man åker därifrån! Hur bra som helst!

Tills jag traskade upp för trapporna, hade inte hunnit ända upp då det plingade till av ett sms i telefonen... han jag skulle träffa senare på eftermiddagen... trodde han skulle komma med ett förslag på var vi skulle ses, men nä, han hade träffat någon annan igår... så ja, det blev ingen dejt, inget leende i solen... bra att man är ärlig och säger till, all heder åt det... men jäklar va snopet att man blir dissad sådär alldeles bara några timmar innan! Trappstegen upp till min lägenhet kändes helt plötsligt som många fler och jäklar va höga de blev...

Så jag blev lite "upp som en sol, ner som en pannkaka"... orkade inte ge  mig ut och springa, inte göra någonting alls faktiskt... eller jo, krypa längs med golvet och maskeringstejpa kring listerna, det gick bra! Blev väl symboliskt lagom på något vis kan tänkas! Så nu är två strykningar gjorda, tror det kan komma att krävas två till innan jag är nöjd, sedan är det bara en vägg kvar innan jag är klar med den lilla detaljen!


fredag 27 september 2013

Nä, nu jävlar!

Är trött på de där julkilona jag drog på mig för nio månader sedan... som varade ända fram till påska och där bara fick fler kompisar... och ja, semester på det... färre pass i veckan... du förstår ju själv... jag är snart lättare att kliva över än gå runt!

Och eftersom jag tydligen besitter noll och ingen självdisciplin och lika lite karaktär så tänkte jag att någon annan får tala om för mig hur farao jag ska bli av med de där trivselkilona jag släpar runt på... vadå trivselkilon förresten? Jag trivs inte alls med dem? Hatar dem! De är i vägen, gör mig irriterad och ledsen... inget som helst trivsamt med det! Hur som helst, jag har anmält mig till World of Shapes Kickstart program nu... börjar på tisdag... har inte bestämt mig för om det blir före och efter-bilder... kanske... kanske inte...

Men det blir bra med ett nytt projekt, något annat att fokusera på, även om det som skall fokuseras på är mina otrivsamhetskilon... men det är ju mest fokus på att komma på rätt köl igen, att må bra och få till tränings- och matrutinerna!

Ville bara ha det sagt/skrivet så det inte finns någon återvändo... nu när det är out in the open kan jag ju knappast smussla med det! nu kör vi! och ja, med vi menar jag jag och mina riktiga trivselkilon, vi som känner att vi vill mota bort de andra... 

torsdag 26 september 2013

Kan inte du sjunga en sång för oss?

... den frågan fick jag av mina deltagare idag, innan passet... men jag blev generad och svarade att min hybris inte hade vuxit sig så stark att jag kunde det än... men sedan sjöng jag ju, som vanligt med i passet såklart!... det är ju inte så att de aldrig hört mig sjunga förut... men att sätta sig och sjunga a cappella sådär spontant... nä, det händer inte så ofta... kan ju inte säga att det aldrig har hänt iofs... men ja, du förstår!

onsdag 25 september 2013

Om de nya skorna funkade bra?!

Tack, de funkade jättebra! Inte riktigt lika gosiga som mina andra löparskor men hur gott är det att springa på ett sabla löpband då? Man hinner fokusera så himla mycket mer på hur det känns överallt i kroppen när man inte behöver kolla var man sätter fötterna.

Min träningskompis och kära vän har såna där galet långa, snygga, avundsvärda ben... det visade sig vara rätt bra för min motivation! Inte så att jag tror att jag kan få lika långa, snygga ben, men jag ville ju kunna hänga på nästan i hennes tempo (vi tar stegen i ungefär samma takt men mina taxben gör ju att mina steg blir mycket kortare) så jag hade på rätt mycket mer fart på mitt löpband än vad jag brukar ha!

Kan man tänka sig att jag kan komma in i något slags träningsstim nu? Det vore önskvärt... det är ju trots allt bara några veckor kvar tills man ska softa runt i bikini hela dagarna... hade varit roligt om man kände sig bekväm i minimal klädsel då!

Huvet under armen, armen i en påse och träningsskorna hemma på hyllan...

ska träna med min älskade namne ikväll... packade väskan imorse... skulle bara någonting... och ja, glömde lägga ner joggingskorna... Har alltid mina cykelskor i väskan men det går sådär att springa med dem... så jag hade två val kände jag... 1 - åka hem och hämta skorna på lunchen... 2 - köpa nya... och egentligen har jag inga bra skor att träna inomhus i så det fanns nog ett behov... hade dessutom planerat att äta lunch med mamma så jag gjorde ett snabbt överslag och tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att få köpt nya träningsskor!

Insåg där i butiken att det finns:
- väldigt många olika skor
- väldigt många fula skor
- rätt många snygga skor
- tyvärr går snygghet och pris ofta hand i hand
- rätt snygg expedit...

Med så många val och en snygg expedit så förvandlas den här fröken fräken till en något jobbig kund... lite käck och rolig kanske, men med en dominant och tyken underton... varför gör jag så???!?! Kan inte förklara det själv heller... tror jag blir lite stressad och ska verka käck... ja, du förstår ju själv, det är ingen bra kombination!

tisdag 24 september 2013

segt och inte!

Hela den här dagen har varit sådan... seeeeg... som om jag satt fast i något kladdigt... som om tiden gick liiiite långsammare än vanligt... förstår inte varför riktigt, för det började inte så... imorse när jag njöt av snoozandets vackra illusion av sovmorgon så verkade minuterna dundra på i rasande fart... men sedan så fort jag satte mig i bilen verkade någon ha tryckt på "slowmotionknappen"... vet inte hur många gånger jag kollat på klockan idag och förundrats över hur många timmar det var kvar tills jag skulle få lov att åka hem... och sedan, när jag satt på dräktsömnaden och knypplade så sa det swoosch igen och det var dags att packa ihop sig och åka hem... tiden kan inte gå lika fort hela tiden, det känns verkligen fel... eller rätt... jag vet inte!

Han är klok han!

När man tänker och tycker och vet saker, 
då är man ofta andra människor. 
Men när man känner någonting, 
så är man alltid sig själv.

Tydligen har Håkan Hellström sagt just det där någon gång... jag tycker det är vackert... eller så känner jag att det är vackert... och rätt... jag är ganska dålig på att tycka helt själv tror jag... fast många säger att jag har vansinnigt starka åsikter... kanske så starka att de tillslut blir svaga... jag vet inte... men känner, det gör jag, massor... ibland funderar jag på om jag inte känner mer än vad jag tänker... kanske är det så, vem vet...

måndag 23 september 2013

Om att hålla skenet uppe...

... man blir ju fan helt utmattad! Det är nog därför jag inte orkat skriva något... jag orkar inte skriva att allt är så himla frid och fröjd och fantastiskt när allt jag egentligen vill är att bara skrika rakt ut... men det gör man ju inte... skriker rakt ut... man håller skenet uppe och ler och säger att "tack, det är bra! Hur är det själv?!" tills man inte orkar längre... då gråter man... och sover... och försöker hålla uppe skenet såpass att man iallafall orkar med att sköta sitt jobb... och tackar gudarna och alla dess mostrar, fastrar, morbröder och farbröder (och alla andra också) att det blev helg så man fick sovit, slappat och navelskådat tillräckligt för att få näsan över vattenytan igen.

Så ja, nu känns det bättre, det gör det! jag har fått tillbaks lite gnista tror jag. Garderoberna har rensats och jag har målat en etapp lister till, har drygt hälften kvar, men man får va glad för det lilla! Igår var jag på Ikea med en god vän, jag köpte bara såna där blå ikea-påsar med dragkedja... till vad vet jag inte riktigt, har snöat in lite på det där med förvaring... men det kan väl vara käckt!

Idag har jag haft pass... älskade pass... vad vore jag utan dem???... mina glädjestunder i vardagen verkligen! Tror det bästa med passen just nu är att när jag är där så kan jag inte tänka på något annat, allt annat hamnar utanför och det är bara vi, deltagarna och jag med en massa cyklar. Underbart! Nu ska fröken sova... jag har en sabla stort behov av sömn just nu... lika bra att inte trilskas med kroppen känner jag!

fredag 20 september 2013

Nä, inga ord...

jag vet inte vart de tagit vägen... eller jo det vet jag, de står som förskräckta och vågar inte röra sig just nu... lite som min LillaMy-knut... den vågar inte heller finnas just nu... idag är den en fläta...

men tills dess att jag kommit över min ofrivilliga tystnad så vill jag iallafall tipsa om en som inte har det... och nej det är inte Håkan, även om jag hemskt gärna hade velat att du lyssnade på hans fantastiska texter... magi i ordform...

men, det var inte det jag skulle skriva om nu (du ser ju, orden vill egentligen men jag har nått en liten spärr... den är snart raserad, jag lovar)... så, det jag skulle komma till... har du inte redan lyssnat dig sönder och samman på Veronica Maggio, gör det... hon är helt fantastisk! Fantastisk röst, mysiga texter, kluriga melodier... underbart att ha i öronen! Jag har fullkomligt strimlat "Snälla bli min" och "Sergels torg" de senaste veckorna...


torsdag 19 september 2013

Kammade noll

På ord alltså... Vissa dagar tycks jag ha dem i överflöd, andra inga alls... Imorgon kanske de har kommit ikapp mig...

God natt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 18 september 2013

Första bollen är på plats!

Har i detta nu en rörmokare här hemma. Himla käckt! Ny toalettstol och ny blandare till duschen - check! Lite sånt där fix och trix som behöver lösas innan man säljer, men som man själv kan leva med för man vet hur man jixar med knappar, duschvred osv. Går ju knappast att skicka med en bruksanvisning i försäljningen till nästa person som ska bo här "så här spolar du för att knappen inte ska åka ner i cisternen" (fick fråga rörmokarkillen för att veta vad det heter, cistern alltså).



Egentligen skulle han bara byta en packning på duschblandaren jag redan hade, men jag tänkte att det kanske var likasåbäst att låta honom sätta dit en ny när han ändå var här. Vem vet vad för packning som pajar nästa gång liksom!

Sååå gott att kunna bocka av en grej på att-göra-listan! Nu är det bara resten kvar! och ikväll åker pappa och jag och kollar på ett hus... ett som nog skulle vara bra om man bara går in med sunda förnuftet... men det blir nog inte något jag skulle köpa med hjärtat.

Jag gör gärna saker med hjärtat... kanske det är därför det blir lite krångligt att förklara det för folk ibland... kanske är därför man får förklara sina handlingar så ofta också... har aldrig tänkt på det förut, bara funderat på varför folk inte bara väljer att förstå! 

tisdag 17 september 2013

Minininis goes Kinnasandtapet...

Är faktiskt lite rädd för mig själv just nu... lite rädd för min egen tröskel... eller avsaknaden av just den där tröskeln... är fruktansvärt trött, rörig, känslig... tänker tankar som jag inte förstår varifrån de kommer... känner helt plötsligt tryck över bröstet och sedan försvinner det igen... tårarna är aldrig långt borta... och ja, minsta lilla motgång känns enorm... jag måste nog verkligen bromsa nu...

Så det gjorde jag idag, lite lätt iallafall, kommer inte vara med på nästa helgs spelning vilket innebar att jag hoppade över kvällens rep... ingen idé att jag är med och repar om jag ändå inte ska vara med på spelningen ju, det blir bara fel för alla... försöker tona ner så mycket jag bara kan... åkte hem, skulle lagat mat... tror jag skippar det också... någon annan kan få laga mat åt mig imorgon!

Är nog egentligen inte rädd att jag ska gå in i den beryktade väggen... det är nog en sjuttiosju resor värre än det här... men en käck linnetapet från Kinnasand, det kan jag nog tänka mig att jag är... normalbred, spaltad och hoprullad...

Klockan är inte ens tio och jag är så trött att jag håller på att gå isär... tar och går och lägger mig istället för att nattsudda... det är ju inte någon större idé att kämpa emot känner jag, kanske till och med är så att man ska försöka vända dygnet mer åt det här hållet, Kina-jetlag alltså!

Som ett vrak i bollhavet...

Herre gud, vad är det som händer?!?! Nog för att jag är en känslomänniska, har lätt till skratt och gråt, om vart annat, hela tiden... men idag har jag lyckat bryta ihop och gråta två gånger... första gången i bilen till jobbet, satt och pratade med mamma som fick ta den värsta smällen (som så många gånger förr... fattar inte varför jag alltid måste utsätta henne, det är inte snällt... beror nog på trygghet, men ändå!)... andra gången satt jag och min kollega på sushistället i närheten och åt lunch... och ja, där satt jag och grät över en sjubitars sushi... killarna som kom in i restaurangen så inte lite förvånade ut... jag försökte slänga ur mig något typ "jösses, wasabi i näsan!"... är rätt trött på att vara en vandrande... hmmm... vad heter det?... ballografpenna, höll jag på att skriva, men det är ju på inget sätt logiskt...???... barometer... tänkte jag... fast jag vet inte varför jag tänkte det heller... men så hade jag inte heller någon aning om vad jag hade ätit när det var dags att betala för lunchen heller... andas Nina, andas... hur lagar man sig från sånt här?! Var sätter man plåstret?

måndag 16 september 2013

100% glädje

Jag älskar verkligen mina pass!!! Idag var inget undantag. Energin infann sig gradvis, lite långsammare än vanligt kanske, en kvart innan start fanns en smula tvivel fortfarande där, men det försvann när jag tog på mig headset och när responsen på weeehiiiiandet blev tokstarkt kunde jag inte ens förstå att jag någonsin känt annat än en självklar glädje att köra idag! Underbara gänget som ger järnet, triggar, peppar och öser energi!




- Posted using BlogPress from my iPhone

hur fan ska det gå till?!

Har pass om en liten stund... eller ja, en rätt bra stund... men just nu sitter jag faktiskt och tvivlar på min förmåga... inte förmågan att ha passet, det löser sig alltid, men min förmåga att vara den där peppiga, käcka och samtidigt jäkligt jobbiga instruktören som man förväntas vara! jag har farao ingen ork, energi eller någon som helst tillstymmelse till peppighet i den här kroppen... vill bara hem och sova... städa... röja upp och kanske måla en golvlist... packa upp ordentligt och landa lite... men jag kanske landar bättre om jag får tränat lite innan, haft lite kvalitetstid med bästa gänget. Det kommer bli jättebra, det vet jag, hur det ska gå till det får lösa sig! 

trassel i bollhavet...

Innan jag åkte till Kina hade jag alldeles för mycket i tankarna... sälja lägenhet, köpa hus, banklån, fixa lägenheten, hitta hus, renovera, dejter hit, barn dit... livet, så som många av er vet hur det är, lever för fullt och knappt får ihop dagarna för att det är just sådär massor att få ihop och 24 timmar inte är alls nog med tid...  tänk om du står utanför och tittar in på allt det där och helt plötsligt inser att du måste nog fan ta och agera NU om du ska hinna med allt du vill... klockan tickar, allt kan inte trilla på plats i rätt ordning, men vissa saker måste för att det ska fungera rent finansiellt om inte annat... Helst ska man vara två för att många av de där pusselbitarna ska trilla på plats på rätt sätt... vårat samhälle är liksom uppbyggt för minst tvåsamhet... är man ensam får man försöka fixa det på annat vis... köpa storpack och frysa in i mindre portioner, nöja sig med hälften, ibland jobba dubbelt... som om inte ensamheten vore straff nog på något vis... tankar, funderingar, rörigt...

I Kina fick jag, sorterat ut lite kanske, eller iallafall pausat virrvarret, trasslet, röran av tankar... några löste sig på egen hand, en dejt jag hade jättego kontakt med på mail innan vi sågs ansåg tydligen inte att det var någonting att bygga vidare på efter att vi träffats... har inte hört av sig sedan dess iallafall... jag är inget blåbär, hör man inte av sig så vill man inte ha kontakt... och lika bra var väl kanske det, så slapp jag gamla ex, förpubertala ungar och flytta till "fel sida om stan."...

Men nu när jag är hemma, och visst, jag har knappt landat... men ändå... alla de där projekten jag hade att bolla runt med innan jag åkte, de finns ju fortfarande kvar, eller ja, nästan iallafall... dejtandet får jag tydligen jobba mer på igen, hitta en ny boll som känns vettig att ens ta med i bollandet av allt bollande, men det löser ju sig sägs det... när vet jag inte... "han dyker upp när du minst anar det" säger folk till mig... jag har inte anat ett smack på väldigt länge nu... vet inte hur man skulle kunna ana mindre... tror mig inte verka vara desperat, då hade jag väl för fan hoppat på första bästa/sämsta boll i bollhavet... jag är en badkruka...

Hur som helst, bollar i luften... många projekt... som lite abrupt blev nerlagda på marken för att jag åkte iväg ett par veckor... nu har jag alla de där bollarna på marken och vet farao inte vilken jag ska börja med att plocka upp... hur jag än gör så gör mitt val påverkan på fortsättningen... och ja, så mycket är säkert, när jag var iväg så längtade jag inte hem till min lägenhet, jag längtade hem till "min" ö... den som inte är min att bo på men dit jag vill... iallafall är det dit jag vill nu... kanske tills något bättre dyker upp, men det där bättre har jag ju väntat på i hela mitt liv och det verkar inte ha varit helt rätt strategi faktiskt... så, vilken boll börjar jag med?!

Gröna hissen!

Eller vilken jäkla färg på hissen man än kan tänka sig... hela jag gungar... som om jag åkte hiss... upp och ner... tror det beror på allt hissåkande de senaste två veckorna... inget jätteobehag i sig heller, men en smula lustig känsla... inte direkt så jag litar hundra på min balans just nu. Så här brukar det bli när jag varit iväg... lite som att livet går i vågor just här och nu... lite villa-upp-å-ner-känsla... lite bergochdalbana hela tiden, med åkpass och utan kö...

Min kollega tittar med förvånade ögon på mig när jag förklarar hur det känns... inte bara förvånade... det ser ut som om han tror att jag tagit något starkare än alvedon... som om jag tappat förståndet helt och hållet... vi har åkt lika mycket hiss i lika många dagar, flugit lika mycket och ätit samma mat typ... han känner inte av någonting, hos mig snurrar det mesta... konstigt!

söndag 15 september 2013

I'm back again!

Japp, landade i eftermiddags, åkte raka vägen hem till mamma och pappa och åt middag med familjen. Fick lekt rätt jättemycket med lillskrutten också, som jag tror har saknat sin faster nästan lika mycket som hon har saknat honom!

Vi har haft en väldigt bra resa, massor med jobb, men det är ju därför jag åker dit, för att jobba. Hinner man lite annat så är det ju faktiskt bara en bonus. Vi har inte hunnit så mycket mer än just jobb, men när jobbet är roligt och blir bra så är det ju skoj det med!

Det var faktiskt så att jag inte riktigt ville åka hem... när man är där, bor på hotell, är uppbokad hela dagarna och lever lite som i en bubbla så behöver man inte riktigt tänka på allt annat... det där livet som man nog måste ta tag i nu, ge en rejäl spark i baken... allt sånt där är rätt jobbigt och det har ju tyngt mig en hel del det sista... när man är på andra sidan jorden och inte har riktig kontakt med det vanliga livet hemma så kan man liksom låta bli att nojja över det där som bara gnager, som gör mig smått galen och dum i huvudet... samtidigt är det galet gott att vara hemma, få sova i sin säng och vara bland sina egna saker... och så bloggen förstås! Som jag saknat den!

Har kunnat läsa lite början på era inlägg från Bloglovin, men ja, jag får försöka hinna läsa ikapp... det kan komma att gå jättebra eftersom jag är lite jet-lagad... eller så sover jag mest hela tiden... är rätt trött... eller toktrött rättare sagt... jag som alltid säger att jag sover så bra när jag flyger... jag har tydligen jinxat det... har sovit någon halvtimma här och var... ska sova skiten ur kudden inatt!

It's good to be back!

tisdag 3 september 2013

Hav förtröstan

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så kommer jag kanske/eventuellt/antagligen inte kunna blogga på ett tag... Det innebär inte att jag gått under jorden bara att jag åkt till andra sidan utav den samma! I Kina är det rätt konstiga regler på vad man kommer åt och inte... Facebook är ju tex en sådan grej regeringen helt sonika blockerat för att ha kontroll på folket. Helt sjukt kan tyckas, ja, jag tycker det också! Men vi kan väl hålla en liten tumme att det funkar att blogga iallafall, annars hörs vi om ett par veckor! Ha det så gott så länge!

Kan du inte sova för att du undrar över vad fasiken jag har för mig de kommande dagarna så finns ju minininis på instagram också!

Nu är det boarding här i Finland! Take care!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 2 september 2013

Jag vet inte om det räknas...

men jag har iallafall diskat nu... och lagt fram en massa kläder i en av fåtöljerna... så nu ska jag bara packa på riktigt också... för det blir ju jäkligt otympligt att åka med en fåtölj... även om jag hade suttit jäkligt bra!

Åka? Ja, jag ska till Kina och jobba i ett par veckor... förra året funkade inte bloggen när jag va där... gissar att det kommer att vara så denna gången med... men instagram brukar fungera, vi får försöka hålla kontakten på det viset...

Men åh vad jag kommer sakna alla orden... jag är ju lite svag för ord har jag insett... en annan sak jag inser är att jag verkligen måste packa nu... eller nyss egentligen... men nu vore iallafall bättre än senare.

söndag 1 september 2013

En härlig eftermiddag på Rödvinshusvägen

Har strosat runt på en av de vackraste platserna jag vet... igen... denna gången med supertrevligt sällskap. Underbart när fyra timmar bara swoschar förbi trots att mycket som kunde gå fel faktiskt gjorde det... jag hamnade i bilkö så vi missade båten med någon minut, det blåste typ storm och jo, ja ibland kom det även någon lätt skur, men det var ju knappt så man märkte av det! Eller jo, jag har ett hår som är som ett fågelbo, men vad gör väl det egentligen?!

Kräftskiva igår...

känns i huvudet idag... helt galet roligt och trevligt hade vi. Så himla skoj att träffa alla igen, alla gamla vännerna som man ser alldeles för sällan! Värdparet hade gjort så himla fint och vansinnigt gott! Blir alldeles varm i hjärtat!

Men det är ju verkligen rätt makabert det där med att äta kräftor... om man tänker efter... det är kanske därför man har så ont i huvudet idag tänker jag... för att man ville låta blir att tänka efter så man dränker lite allt det makabra i alkholhaltiga drycker... lite grann "sup dig snygg" fast å kräftornas vägnar alltså. Eller tänker jag fel nu?!