onsdag 6 december 2017

Det går så fort va!

Man skulle kunna tro att jag skulle berätta något om barnen nu, med den rubriken menar jag, men det ska jag inte, vad jag vet än iallafall... men jo, det gör det också, går fort alltså... men det var inte det jag syftade på i första hand, jag lovar!

Jag satte årets pepparkaksdeg i söndags... struntade tydligen fullständigt i den lilla detaljen med fint arrangemang kring någon form av adventsljusstake med mossa och siffror osv. Inte så att vi tillslut satt helt utan fyra ljus i någon form av arrangemang, men det var bara fyra ljus i en ljusstake för just fyra ljus... minsta möjliga ansträngning alltså... eller visst, det hade kunnat ansträngts mindre... genom att bara sätta i ett ljus i en ljusstake för fyra... hur som helst, tillbaka till pepparkaksdegen... dubbel sats som vanligt... vet inte riktigt när det ska finnas tid till att baka ut den... får kanske bli många tjocka pepparkakor i år... kryddade lite mer än vanligt... tog typ råge på vartenda mått! OCH så hittade jag Lingonpulver i skafferiet och smackade ner en matsked eller två av det också, tänkte att det ju är så gott med lingon i mjuk pepparkaka... vet inte om jag kanske skulle hållit mig till orågade mått iallafall, lingon känner man nog inte smaken av faktiskt!

Igår kväll fick jag chansen... fick och fick, jag tog chansen, att baka ut en liten del av degen. och ja, det var som vanligt en superbra deg degmässigt. Den fastnar inte direkt på underlaget, den är mjuk, smidig och följsam... precis så som man vill att en pepparkaksdeg ska vara alltså... och god, inte att förglömma! Och det är den, det har jag testat!

Men vad är det som går så sabla fort då? Ja, inte är det att baka ut iallafall, det tar ju sin lilla tid med att kavla tunt, stansa ut och lägga i ordning kakorna snyggt och prydligt på plåten... men att baka av... jädrar va fort det går! Första plåten blev riktigt bra, så där blev jag nog lite kaxig... andra plåten, med ekorrar som var superkrångliga att få upp på plåten utan att den stora svansen trillade av, blev lite mörk i kanterna... tredje plåten, med små enkla granar blev totalt nattsvart och vi fick vädra tvärdrag i hela huset för att få bort Lützendimman!! Efter det, med en något sargad kaxighet gick det bra igen...


måndag 4 december 2017

Han kom, och åkte lika fort och däremellan hade vi kräkfest...

Sam, min au pair unge för tjugo år sedan, har varit och hälsat på oss i drygt en vecka. Älskar att vi har den kontakten vi har, att han vill komma och hälsa på och hänga med oss!!! Allra mest älskar jag att allt är så naturligt och bara rakt upp och ner familj-känsla när han är här.

Så, storslagna planer för att fylla veckan med så mycket trivsamt som möjligt blandat med all vardag. Det började bra, vi körde traditionell fredagskväll med räkor, typiskt västkuskt. Lördagen spenderades hemmavid då vi egentligen skulle varit på kalas men eftersom vi inte ville smitta ner familjen som vi skulle till som väntar tillökning i dagarna så höll vi oss hemma, alla utom Anders.

På söndagen var det dop för finaste vännernas lille son, vi sladdade in med andan i halsen efter att ha letat parkering och Sam agerade fotograf. Småkillarna och Anders och jag höll oss i bakgrunden då det är SVÅRT för ettåringar att riktigt förstå att man ska vara stillsam och tyst under en gudstjänst! Mycket fint dop hur som helst, och jättetrevlig tillställning efteråt. Vi åkte hemåt mätta, nöjda och belåtna och rundade av söndagkvällen på bästa sätt.

Måndagen flöt på som sig bör, likaså tisdagen... iallafall till kvällen... då kräktes Henry... och ja, på den vägen är det kan man säga! Fast man säger ju samtidigt att hoppet är det sista som lämnar människan och då ingen av oss andra visat tecken på kräksjuka fram till onsdagkväll trodde vi att faran var över... det skulle vi aldrig ha gjort! Både Sam och jag blev sjuka på kvällen och sedan vaknade Anders och jag av att Wilhelm stod i sin vagga och kräktes på natten... fy fan!!!

Och ja, när vi alla, förutom Anders då, hade kräkts klart så var det ju bara att invänta normaltillstånd och aptit och sedan räkna ner de 48 timmarna som är brukligt att hålla sig i karantän... och där någonstans var det dags för Sam att åka hem... tydligen fick han med sig en smärre känsla av förkylning också, så ja, det var vad vi hade att bjuda på tydligen... förkylning, kräksjuka och räkor! Men han säger att han tänker komma tillbaka så som tur är verkar vi inte ha skrämt honom alltför mycket! Tror faktiskt det är småkillarna som drar mest, han verkade rätt förtjust i dem, snor och kräks till trots! och jodå, det var tydligt ömsesidigt!!!

När vi kom hem igår tyckte jag att huset var väldigt tomt... men det är också ett gott tecken, att man saknar honom menar jag!  

onsdag 22 november 2017

tiden rusar iväg och kvar sitter jag och är snorig och hängig!

Hela förra veckan bara försvann i något knasigt töcken av novembermörker och planering av killarnas ettårskalas... och när sedan väl planerandet var klart så infann sig, inte helt oväntat, förberedelserna för detsamma och sedan då såklart även kalaset... sedan blev jag sjuk... fast egentligen blev jag nog sjuk redan i slutklämmen på kalasförberedelserna, men jag valde att ignorera och skjuta på framtiden istället för att ta tjuren vid hornen... de där hornen, de fick jag ta tag i i söndags istället...

Men ja, jisses va tiden går, i måndags för ett år sedan idag var jag inte mamma... jag var tjock och armarna nådde knappt framför magen, kände mig som en StenaLine färja som tog sig fram i livet, och lite nervös... men mamma det var jag inte... igår hade jag varit mamma i ett år!!! Det är hissnande! Vart tusan tog tiden vägen? Vet att jag satt i februari och undrade om tiden aldrig skulle gå iofs, då när dagarna såg väldigt likadana ut och det varje dag var en kamp med en för stor vagn i ett för litet trapphus utan hiss och minsta motståndets lag fick mig att stanna inomhus. Men sedan rasslade det liksom bara till och helt plötsligt är de där små gossebarnen fortfarande små iofs, men vansinnigt mycket större än förra året!

Så ja, två ettåringar härjar numera runt hemma hos oss... två ettåringar och fyra tårtor senare... för ja, det blev dels kalas i lördags för familjen, men igår måste vi ju fira dem också såklart, och de där två de har ju fått dela på allt sen den dagen de dockade fast i livmoderväggen så jag tänker att tårta, det ska de ändå inte behöva dela på!

Vi startade födelsedagen med besök på BVC och läkarbesök, inklusive ettårskontroll och vaccination... eller det skulle blivit vaccination och ettårskontroll, men då de varit febriga och snoriga det sista så ville vår bvc-sköterska inte strula mer med deras immunförsvar som hon sa, så de där sprutorna de får de en annan gång. Så vägning, mätning och läkarkontroll som, om det vore så att man fick en ok-stämpel i baken efteråt hade gett dem just det. Så efter genomgången av deras kurvor förväntade jag mig att vi skulle köra ettårs kontrollen, som jag såklart googlat på och ja, övat lite med dem på sånt jag hört/läst är med... men när jag frågade om vi skulle köra igång med den så tittade både sköterskan och läkaren på mig ifrågasättande och menade på att det där hade de redan gjort, under tiden som de undersökte barnen... lite snopen blev jag, jag som hade fått dem att slå ihop två klossar med händerna och lyfta plupp-pusselbitar... så de kunde fått två ok-stämplar i baken på en och samma gång!

onsdag 1 november 2017

Trick or treat!

Igår körde vi halloweenfirande hemma med kusinerna, morbror och mormor och morfar. Det var nog mest tänkt att kusinerna skulle få komma och skrämmas och ropa "bus eller godis!" och sedan skulle vi äta gemensam tisdagmiddag, men jag fick såna snilleblixtar och hoppade på the train of thoughts som tuffade på i blixtens hastighet tillslut att det blev värsta spökvillan hemma hos oss! Eller ja, entrén iallafall... och en spökgirlang över matbordet.

Killarna skulle såklart ha varit utklädda men deras kostymer är fast i transporten någonstans... och sedan tänkte jag gjort små tigrar av dem, men då hittade jag bara tigerbyxorna. Mössorna är nerpackade någon annanstans... så sista alternativet blev Karlsson på taket. Snickarbyxor och en propeller på ryggen... propellrar gjorde jag av kartong och skulle sedan bara knyta fast den i ryggen på snickarbyxorna tänkte jag... men de där små barnen jag har hade vuxit ur sina snickarbyxor... så de fick vara sig själva tillslut iallafall... så typiskt!

Men entrén blev jag faktiskt rätt nöjd med... det är galet vad effektfullt det kan bli av en söndertrasad tyllgardin som skyddat broccoli och brysselkål mot kålfjärillar! Lägg till lite tygremsor från några bal- och brudklänningar jag sytt genom åren, stora grenar, lövhög och LED-ljus-ljus så är man typ hemma! Hade även tänkt köra med spökljud men hejdade mig då jag tänkte ett varv till... man vill ju inte skrämma barnen alltför mycket!

En jätterolig grej att pynta för ju! Jag har alltid varit lite skeptisk till det hela, men insåg igår att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig! Så nu åker "pyntet" ner i en "halloween-låda" redo att användas igen nästa år, men då med ännu mer effekter.


Hann tyvärr inte med att fotografera i mörkret då mina killar var gnälliga och klängiga och det lämnades inte riktigt utrymme för att avvika. Men enligt säkra källor var det rätt så läskigt... men som sagt, nu är grunden lagd, nästa år är det bara att öka!

tisdag 24 oktober 2017

Två steg fram, ett steg bak... ibland tre!

Kaoset hemma... alla flyttkartonger som står ouppackade lite överallt, ibland som barrikad för barnens klåfingrighet och totala avsaknad av överlevnadsinstinkt, ibland bara för att de råkade hamna där sist vi flyttade runt flyttlådor... som om namnet på sagda låda gör att man ibland måste flytta runt dem. Men nu har vi iallafall fått bort en hel billast med saker till tippen... eller vi och vi, Anders fick åkt till tippen/ÅVC i söndags, med fullpackat bagageutrymme av saker vi inte längre känner oss nödda att behålla. Så galet skönt!

Mitt i allt flyttande hit och dit av kartonger, rensande och sorterande så blir det ju mer kaos än innan. Känns lite som att man måste ta sig igenom det där kaoset för att kunna komma framåt faktiskt... i  helgen föll det på mina många lådor med tygstuvar... dels som jag bara samlat på mig genom åren för att jag tänker att jag ska göra något med just det, och dels sånt som blivit över när jag sytt en balklänning eller brudklänning på beställning till någon. Rester blandat med mönsterpapper, toiller osv... sånt rensade jag bland i... en sån där riktig surdeg som jag samlat på mig i över 17 år. Är långt ifrån färdig så nu är det om möjligt storartat kaos i vårt flyttlådsrum aka gästrum. Men prognosen är ljus!... eller ja, ljusare iallafall!


onsdag 11 oktober 2017

om att fylla år och faktiskt fira detsamma!

Ja, den där dagen på året jag annars försökt undvika infann sig iår också... men i år, istället för att max tillåta mina föräldrar och Anders att fira den där dagen då jag föddes för X antal år sedan ställde jag till med kalas för hela familjen. Så mycket roligare det var att fira sig när man blivit mamma (varför vet jag inte, kanske för att man förstår innebörden av själva födelsen bättre... what do I know?!) och framför allt så mycket roligare det är att ha hem folk när man har plats för dem! Vi dukade långbord i köket och fick dukat med finporslin och finglas. Så skoj att äntligen kunna använda allt det där man samlat på i glas och porslins-väg!

I fredags, på själva dag D, firade vi bara lite lätt med middag och tårta med mina föräldrar. I lördags var "alla" med, också med middag och tårta, men med lite mer vit duk och pompa och ståt, utan att vara överdrivet, tänker jag! Men oj va det är mycket att planera inför en sådan middag! Och jisses vad jag har varit iväg åt alla håll och kanter och handlat!! Tur man är mammaledig halvtid!

Men det känns bra också att ha kört ett genrep inför killarnas 1-års-kalas! Nu vet vi ju hur vi ska ställa bordet och att de två borden, med iläggsskiva och klossar funkar kalasbra till just kalas. Att vi dessutom fick bökat fram det bord som jag har haft i tanken till just vårt kök, som tills nu stått i långförvaring undanskuffat bakom, under, längst in i ett hörn, är ju superbra! Dessutom fick jag klätt om stolarna lite raskt i söndags, så nu är vi halvvägs till min idé om hur köket skulle komma att bli. Och jo, det är väldigt trevligt att ha kalas också, trevligt att bli firad och träffa familjen! Tusen tack för alla fina presenter och gratulationer!

I söndags höll vi mest på att duka undan, flytta stolar och bord, landa efter alla förberedelser och kalas. Barnen har fått lite större yta att röra sig på, så nu måste vi skaffa grind till trappan eftersom Wilhelm knäckt koden i hur man tar sig upp för den... hur gör de för att lista ut saker de aldrig gjort tidigare?! Just det där slår mig ganska ofta... hur kommer de på hur man kryper om de aldrig sett någon krypa tidigare? Att vi har så mycket förprogrammerat inom oss från födseln är något som slår en (hårt) var och varannan dag!

måndag 2 oktober 2017

Check- helg!

Åh, vilken bra helg vi haft! I fredags åkte jag raka vägen till Plantagen efter jobbet och köpte ett par äppelträd till vår äppellund. Man får liksom passa på när det är rea tänker jag, särskilt när man som vi planerar att ha en hel liten skog av äppelträd! Så det blev ett Aroma och ett Ingrid Marie som numera kamperar med vårt Alice och Astrakan som vi köpte i somras. Jag tror vi ska kunna få plats med totalt sju träd utan att det känns överdrivet och trångt, så nu är vi ju faktiskt mer än halvvägs!

Sedan åkte jag till systemet och fyllde på i både kunskap och flaskor. Fick hjälp av en mycket ivrig och kunnig kille som gav mig tips om en Zinfandel, Epicuro. Vi testade den till lite ost, kex och småplock i fredags och till vällagrad parmesan i lördags. Mycket gott!

Planen för helgen var just att få checkat av så mycket som möjligt på vår to-do-list, som verkar aldrig sinande. Och jodå, vi fick börjat slipa och måla våra hyllplan, planterat äppelträden, planterat lite höstgrupper till entrén, grävt lite för en utökad storlek på sommarängen, röjt i klädkammaren och i gästrummet samt att Anders fick gjort stordåd och röjt och sorterat ur inte mindre än fem flyttkartonger som stått på vinden i Majorna. Själv bakade jag kanelbullar och fyllde mamma och pappas frys... tror inte de blir arga för det!

Barnen har härjat runt och upptäckt världen tillsammans med Dolly, världens kanske mest tålmodiga hund. Hon ligger liksom bara där på golvet och låter dem komma nära, nog för att de inte vågar sig riktigt fram, men vilken hund som helst hade ju Wilhelm har börjat krypa ordentligt nu, han har ju, framtill igår "bara" ålat sig fram. Vilket har gått väldigt bra och väldigt fort, men igår så kröp han riktigt, och riktigt långt! I övrigt är det full fart på både någon form av språk, smidighet och framför allt trygghet i balans och finmotorik. Henry pekar på lite allt möjligt samtidigt som han säger "dä"... och så kör han runt med leksaksbilarna.

Wilhelm har ju alltid varit en gospropp, men nu har han även börjat ta tag runt ansiktet på en och liksom styr ens huvud för att pussas. Blöta, stora pussar är det, men världens goaste samtidigt! Det slår  mig rätt ofta nu den senaste tiden, att det är helt galet att jag, att vi, fick bli föräldrar till de där två knasbollarna, världen bästa ungar! 

måndag 25 september 2017

Måndag...

Vaknade av att Anders puttade på min ena axel samtidigt som han sa "du måste gå upp, klockan är kvart i sju!!!"... varpå jag, som då alltså sovit över 40 minuter från när jag bör gå upp och ändå har svårt att hinna i tid-tid till jobbet svarar, sömndrucket "nä, klockan har inte ringt än!"... som om klockans ringande eller avsaknad av sagda ringning har med saken att göra! Sedan stapplade jag upp, lite sur över att det var måndag och jobbdag, lite förbluffad över min ologik denna arla morgon och sådär trött att jag höll på att ramla in i dörrkarmen när jag svängde in i badrummet... men det gick bra, jag har klarat av nästan hela dagen och kom bara min sedvanliga akademiska kvart försent till jobbet!

måndag 11 september 2017

En bättre kväll i Stenhålt

Och en bättre eftermiddag/kväll på Liseberg! Vi börjar där, eftersom den hände först... eftermiddagen/kvällen på Liseberg alltså! I fredags trotsade vi vädergudarna och drog med oss mormor/farmor, brorsöner och hela lilla tvillingekipaget till Liseberg... rustade till tänderna i galon och regnskydd... och ja, vad som från början verkade vara en idiotisk idé var tvärt om helt genialisk skulle det visa sig! Visst, det regnade en del, men mest var det nog faktiskt uppehåll. Och vi kunde åka hur mycket som helst eftersom det var minimala köer!Inte ens till Helix var det kö, då förstår du storheten i det hela! (brukligt är annars 40-50min kö). Och vi hade jätteroligt och alla var glada och på topp nästintill HELA tiden. Storebror tog så fint hand om lillebror och alla samsades. En fantastisk fredag helt enkelt som endast grusades något av att Kaninlandet stänger kl.21, vilket vi tyckte var för tidigt, samt att Klubbland, utställningen om Håkan Hellström var stängd pga. tekniska problem så jag fick inte sett den den här gången heller... men skam den som ger sig!

Nöjda och glada åkte vi hem och storhandlade i rekordfart (10min, tre stora kassar) på Maxi 21:50... anledningen var att vi i lördags hade middagsgäster i form av Mange och Sandra samt Johan, Lisa och Gustav och Greta, och det är ju så trevligt om det då faktiskt finns något att bjuda på! Nu hade det i och för sig löst sig eftersom gästerna hade med sig ett par flaskor väldigt fint vin från deras brors egen vingård i Californien, och ja faktiskt, jag hade kunnat bara sitta och smutta på det där vinet, så galet gott! Men då hade det ju blivit bra mycket dimmigare och suddigare än vad det blev så det var nog tur att vi åt mat också. En fiskgryta med egenodlade grönsaker i form av morot, palsternacka och dill, samt egen skörd av potatis till det. Och sedan avrundade vi kvällen med marängswish och irish coffee.

Söndagmorgon vaknade jag av barnlek på nedervåningen då Lisa och Johans barn vaknar tidigare än vad våra gör... Anders hade redan gått upp och när han hörde att vi var vakna också kom han upp och med honom svepte en doft av nybakat in i sovrummet... Lisa hade ställt sig och bakat scones där på söndagmorgonen... ordet gästvänlig har fått en helt ny innebörd helt klart! Jisses vilken start på dagen!

Efter att alla åkt hem var Anders tvungen att jobba lite och jag tog en sväng med barnen i vagnen, klippte av blasten på kålrötterna och brände den då alla blad var typ invaderade av larver... så galet äckligt men tydligen brukligt i kålodlingssammanhang... kålrötterna skördade vi senare på kvällen, knappt 8 kg blev det totalt, drygt sju igår och så har jag tagit ett par kålrötter tidigare under säsongen också. Det får man vara nöjd med!

Vi firade också den nya spisen (Anders och pappa hämtade den i lördags morse) med att baka rabarberpaj och sedan ugnsbakade rödbetor med fetaost till middag. Egen skörd såklart, av rödbetorna, inte fetaosten! ;)

Sedan blev det finputsning av alla hyllplan pappa sågat till åt oss som vi ska ha på övervåningen, 20 stycken närmare bestämt. Anders fick även spacklat alla kvistmärken och ojämnheter så att vi under veckan förhoppningsvis hinner behandla kvistarna och sedan måla de där hyllplanen så de kan sättas upp någon gång! Ett större projekt än vad jag kanske i min enfald trodde från början, men jag tror det kommer bli superbra tillslut!

Ja och sedan blev det måndag och ny vecka... jag kurar i stor, stickad tröja och tänker att hösten nog är här på riktigt nu.

onsdag 6 september 2017

Mellan hägg och syren...

...fast den höstliga varianten... mellan sandal och stövlett? Vad fan tar man på sig såhär mitt i byte av årstid? Särskilt på fötterna... jag har traskat omkring i mina espandrillos, ballerinas och sandaletter sen sent i våras, när vi flyttade och lite innan... helt plötsligt står man där i hallen och ska ha på sig något man kan ha strumpor i... Det är då det slår en att man inte har packat upp de där lådorna med skor. Hårt slår det en också för man är redan sen till jobbet! Men ja, marinblå converse funkar väl sådär till en övrigt helt svart outfit, men jag har iallafall både skor och strumpor på, helt olikt blåsippan alltså!

På tal om skor, killarna har börjat använda sina PAX-skor de fått nu, ett jäkla krångel att få på de små fötterna men ack så söta! Egentligen behöver de ju inga skor när de bara sitter i vagnen när vi är ute, men samtidigt är det gott om de har något mer än bara strumpor på sig nu och har man fina skor så bör man ju kanske använda dem! (dock inget måste, jag har mängder med skor jag aldrig använder, funkar fint! Dessutom är ju inte heller de blåsippor, pojkarna alltså. Klart de ska både skor och strumpor på! Fast inte om du frågar dem.

måndag 4 september 2017

Man ska inte ropa hej förrän man kommit torr över ån efter vatten...

... eller hur var det nu man sa?! Skit samma, jag är förkyld och mitt andra fasta pass får helt enkelt bli någon annans... eller det blir Helens, hon som kört mina pass medan jag varit mammaledig, hon kör numera onsdagar och jag har måndagar då det passade bäst så för oss båda, att inte ha mer än ett fast pass i veckan alltså. Men ja, så just nu känner jag mig inte alls längre som en sådan som tränar...om jag ska återkoppla till förra inlägget... just nu känner jag mig som en hösäck som snorar och nyser... prosit!

onsdag 30 augusti 2017

Nu är jag en sån där igen!

En sån som tränar alltså! Så jäkla skönt att äntligen vara igång!! Whop Whop!! Liksom! I måndags körde jag mitt första fasta pass igen. Så ja, nu är det i rullning så att säga! Måndagar i Partille är det som gäller, så himla skönt. Jag blir liksom euforisk bara jag tänker på det! Som om det inte finns nog med utropstecken i världen... sockerdricka i kropp och knopp helt enkelt! Ville bara säga det!!!

måndag 21 augusti 2017

9 månader idag!

De två små huliganerna hemma alltså! 9 månader, det är helt galet va fort det går och vad mycket som har hänt på den tiden!!... och själv har man inte åldrats en dag...

Det senaste är väl att Henry kryper några steg i taget och sedan återgår han i och för sig till att åla sig fram, men ändå. Han har även börjat jobba på höjden, dvs, tar tag i något och liksom drar sig upp så han sitter på knä. Det är mycket spännande som finns att nå på den höjden kan jag meddela... och han är väldigt nöjd varje gång!

Wilhelm står helst, inte utan stöd, men han är stark och håller sig upprätt väldigt bra! Han har även börjat klappa händerna och tycker det är jätteroligt att utforska sin omgivning, helst dock där man själv befinner sig. Det är en sällskapssjuk kille den där Wilhelm!

Det är inte utan att vi får väldigt rena golv där de drar fram, det ålas liksom fram och tillbaka över köksgolvet hela dagarna! Som fjärilsim fast torrvarianten!




måndag 7 augusti 2017

Nu går det undan!

De där två små killarna vi har hemma, de liksom raketutvecklas just nu! Det är superroligt såklart, även om man ibland bara vill dra i handbromsen och få hinna med mentalt själv på allt som sker! Förra veckan vinkade Wilhelm, och ingen slänga hit och dit med armen-vink utan nästan en kunglighetsvinkning faktiskt! Men han har bara gjort det till Lena och Henrik samt mormor än så länge. Henrik och Lena med familj var hemma hos oss och en kväll och det inte bara vinkades, det kröps också, baklänges och bara några få steg, men dock. Det var mest Henry som kröp. Fast sen har han inte riktigt gjort det igen sedan dess, men vi var flera som såg när det hände!

En väldigt händelserik och trevlig kväll! Henrik och Anders malde högrev och gjorde burgare, coleslaw och vegetariska burgare. Vi drack Aperoldrinkar som Lena blandade ihop. Supergott och äntligen fick man känna sig lite trendig... just Aperoldrinkar verkar ju vara det nya svarta just nu! Trivsamheten var hög, barnen kom bra överens allihop och vi har hittat den perfekta barnflickan!! Inte för att vi ska ha någon egentligen, men jo, ibland ska vi nog allt kunna behöva uppbackning och då är det en match made in heaven! Från båda håll vad jag förstår!

Vi har ju haft lite besök nu det sista och jodå, det är verkligen superhärligt att ha utrymme att husera middagar och gäster, barn där benen är fulla med spring och att inte halva natten efter en middag innebär att man står med händerna i diskbaljan! (jag älskar våran diskmaskin, Anders älskar den nog mer ändå, det är ändå han som stått för diskeriet mest av oss).

En annan grej jag gillar med att ha gäster är att dels får vi röjt undan lite mer varje gång och dels känns det väldigt vuxet att ha lagt barnen och sedan sitta och höra efter så de inte vaknar och ändå kunna vara uppe själv. Jag vet, det sista låter ju skitskumt, men det är så ändå... skumt eller ej!




fredag 28 juli 2017

Ikväll är det dags!

Håkan på Ullevi, konsert ett av två för min del... vi bokade biljetterna i samma veva som vi checkades ut från BB i höstas...bokstavligt talat samtidigt som vi hade utcheckningssamtalet med barnmorskan satt Anders, på order från mig, och bokade biljetter... jag hade bett henne att komma till oss vilken tid som helst utom just kl.10 när biljetterna släpptes eftersom jag vet att jag inte är kontaktbar just då... så hon får lite skylla sig själv när hon knackar på just vår dörr tio i tio... men hon gillade också Håkan och förstod mig, tror jag, eller så har hon bara lärt sig att inte brottas med nyförlösta mammor! Stackarn!

Hur som helst, ikväll är konsert nummer ett... det är med dubbla känslor, som alltid, älskar att det är dags men hatar att det sedan, efter imorgon är över på ett bra tag och till nästa gång därpå behöva sitta i "får vi tag på biljetter-stressen"... men mest älskar jag det!

Håkan i Varberg 2013-07-26, mamma och jag var där och ja, det var
magiskt! Lika magiskt som det var veckan innan i Grebbestad!! 


tisdag 11 juli 2017

Vi har haft middagsgäster!

Premiärgästerna faktiskt! För snart en månad sedan men det finns ju knappt tid till att reflektera över sånt som hänt för tillfället, än mindre skriva om det!

Om du frågar oss så gick det väldigt bra.  Det var våra vänner Jonas och Åsa med barn som kom på besök och jag tror nog alla hade trevligt. Jag hade väldigt trevligt iallafall, väldigt mysigt att känna att man har plats för att bjuda hem folk på middag! Och att barnen kan få springa runt och leka lite som de vill, ja inte våra barn, de sitter ju, än så länge, nästan där man satte dem. Men ändå!

Anders fixade maten och gjorde trädgårdsburgare a la Tareq Taylor. Supergoda och helt vegetariska! Till efterrätt åt vi en rabarberpavlova som gick hem hos både barn och oss vuxna. Det hände sig också som så att vi hittade ett par nya viner att kalla "husets", dvs. viner vi tyckte om och tänker att det blir dessa vi kommer att köra på framöver. Lite som Guntrum Riesling var när man var 18... fast på ett bättre sätt nu! Och ja, vad passar bättre till en sommarmiddag än bubbel och rosé? Inte mycket, iallafall inte om du frågar mig! Bubblet var en prosecco vid namn Casa Vinironia Prosecco (77719) och rosén hette Santa Ana Organic (6921), båda två ekologiska, vilket jag försöker hålla mig till, iallafall när jag letar efter, för mig, nya viner, då söker jag nästan enbart efter ekologiska faktiskt, och numera är det så många som är det så det är inte ens svårt!

Så himla härlig känsla att man får plats, att det inte blir trångt som i en för liten gummistövel så fort man bjuder hem någon på middag eller fika! Det enda som är nu är ju att vi har så himla stökigt överallt och när man flyttat vill folk gärna gå husesyn och se hur man har det... men det positiva i den detaljen är ju att man iallafall ibland då får se till att dammsuga innan, kanske flytta på några lådor som irrat sig iväg och faktiskt försöka skärpa till sig lite!



fredag 7 juli 2017

Hur är det möjligt?

Att vara hemma en hel dag och inte få någonting gjort förutom att hänga med de där två barnen. Det är väl kanske bara det som är meningen att jag ska göra just nu iofs. Kanske är det därför vi fick två på en och samma gång... för att jag inte skulle kunna göra en massa saker parallellt med att vara mamma till spädbarn. För att jag skulle tvingas att inte bry mig om såna där banala saker som att vi har gomfärgade väggar (sån där svampmålad tapet, som även fanns i randig, "svampmålad" variant som var jäkligt modernt i mitten på 90-talet, samtidigt som alla de där "svampmålade" tapeterna i olika primärfärgglada varianter, randiga och släta, men även med inslag av ekblad i guldkontur eller citroner och oliver, var moderna...) som ska målas på övervåningen, eller att en av odlingsbäddarna verkligen behöver rensas och pysslas om... tvättstugan organiseras och likaså min del av klädkammaren... och ja, för att inte tala om att någon borde rasta dammsugaren ett varv...

Men nä, trots en massa borden så blir det inte mycket mer gjort än att man går upp, slänger på sig första bästa klädesplagg, byter på barnen, äter frukost medan man underhåller barnen med smårgåsrån, ammar en sväng, kanske tar en promenad, tassar runt för att inte väcka eventuellt sovande barn, ammar igen, kryper runt på golvet med vakna barn... ammar igen... funderar på vad vi ska äta till middag samtidigt som man rotar fram en frukt för att hålla uppe blodsockret en aning, och samtidigt, när man rotar efter frukt så råkar man hitta kakburken... så med fingrarna i den och blicken på en banan kommer man på att man skulle fixat något, men innan man hinner skrida till verket så är det någon som stjäl en napp eller leksak (jodå, det har redan börjat!) eller så har man hasat sig halvvägs in under ett skåp el. dyl, trasslat in sig i babygymmet... och ja, sedan, när man inser att det till och med är för sent för att se ett avsnitt av Sommar med Ernst på tv4-play för barnen ska ha pyjamas och gröt innan de ska läggas och sedan också vi, lägga oss alltså, inte pyjamas och gröt, så har hela dagen gått och man har inte fått gjort ett smack av det man kanske hade tänkt att man skulle hunnit med...

Jag måste erkänna att det är en sån grej som jag tycker är jäkligt jobbigt, nog kanske det jag tycker är svårast att hantera, för ja, resten är faktiskt inte så svårt eller jobbigt, resten med att ha fått barn alltså. Men att inte hinna få gjort det där som man är van vid att man förr hade hunnit med, gärna flera gånger om, det är en grej jag måste vänja mig vid... och under tiden hoppas jag att mina barn mår bra av lite damm, ett möblemang som bara blev så här för nu och gomfärgade väggar... och istället uppskattar att de har en någorlunda närvarande mamma.

Den där gomfärgen är dessutom supertrendig just nu, men kanske inte på hela väggar utan mer som detaljer... delightful pink, persikorosa o puder rosa kan man också kalla det... om man vill låta som att man har koll på färgtrenderna 2017 alltså!...jisses va inne vi är isåfall, iallafall på övervåningen!

   

tisdag 27 juni 2017

Midsommarhelg och föräldrar på vift!

Midsommar firades enligt konstens alla regler, inkl. regn, i Jonsered hos goda vänner som verkligen hade gått all in i att fixa och dona! Jisses vilket kalas de hade ordnat! Wilhelm och Henry skötte sig superbt, nästan kusligt bra faktiskt. Det var nog så mycket för dem att ta in och så många som ville hålla och gosa att de liksom inte hade tid att krisa någon gång! Underbara ungar och underbara vänner!

För att inte jinxsa den goda stämningen på barnen gjorde vi en rätt tidig sorti, åkte hem vid halv nio ungefär. Alldeles lagom för oss allihop tror jag.

I lördags höll vi mest till inomhus, röjde lite i ett av våra "för-tillfället-ställer-vi-in-allt-här-rum" som också ska fungera som gästrum... om man kommer in i det idag och ser hur det ser ut för första gången så är det svårt att tro att det kan ha varit värre... men jo se ta mig tusan, det har det varit!

Tack som tusan för att det var långhelg den här helgen, i söndags kom Malin på besök en sväng med barnen, supermysigt att bara få hänga lite. Anders flyttade hem sitt kontor från stan under tiden som vi fikade.

Igår va jag hemma och Anders jobbade, vi bytte dagar helt enkelt, så jag har jobbat idag. Killarna och jag tog en ordentlig sovmorgon och sedan kom farmor på eftermiddagen, hon och pojkarnas mormor skulle vara barnvakter medan Anders och jag roade oss på egen hand, Coldplay på Ullevi. En fantastisk konsert trots att jag inte alls lyssnat in mig på deras låtar så väl som jag hade tänkt göra, men verkligen ett band jag vill se igen! Och jodå, mormor och farmor hade överlevt, killarna också!

måndag 19 juni 2017

Förbaskat dålig tajming!

Mitt körkort behöver förnyas... hur lattjo är det att gå och ta körkortsfoto som trött bebisgångertvåmamma som ska sitta på det där förbaskade körkortet i tio år?!? Svaret är att det inte är ett dugg lattjo och rätt sabla korkat att inte ha planerat det hela bättre... som om det inte vore nog med att jag ser ut som en arg, tjock terrorist på mitt passfoto liksom!

Men, men, det är ju bara att göra't... se glad ut, fast inte för glad utan sådär lagom körkortsvänligt glad... som tur är ser man numera så trött och sliten ut att de inte längre frågar om leg så ofta... så lite tur i oturen är det ju ändå!

onsdag 14 juni 2017

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit...

... någon fras ur någon sång från ett barnprogram jag såg när jag var liten tror jag, men jag minns inte vilket så kommer du på det får du gärna tala om det för mig!

Hur som helst, det är lite som den sången... vi packar upp, packar fram, flyttar bort och flyttar tillbaks grejer... vi får liksom ingen ordning men det är tydligen ingen ko på isen och helt förståeligt när man har två små bebisar som pockar på uppmärksamheten också.

Själv får jag smått panik över att vi inte kommer "någon vart", vilket vi gör, tack vare att Anders är lite handlingskraftig till skillnad från mig som bara väljer att gå ut och rycka ogräs och liksom "vända andra kinden till"... igår, på min mammadag, var jag ute och rensade lite i vårt rotfruktsland... kom på efter ett tag att jag faktiskt inte vet alls hur palsternacka ser ut när det bara grott lite grann... finns ju en stor risk att man rensar bort fel saker inser jag! Men så kikade jag lite mer noggrant och såg att det i den raden kom upp små plantor med jämna mellanrum som varken finns i morotsraden eller rödbetsraden så jag antar att det är så palsternackor ser ut!

Barnen följer också den där låten... lägger man dem på en filt på golvet så rullar de snart över på mage, framför allt Henry som är snabb som tusan med just detta. Sedan att ta sig framåt verkar svårt, men bakåt och i cirkel fixar de lätt numera. Så himla roligt att följa deras utveckling!

Sen i söndags sitter de med oss vid bordet i sina barnstolar. Pillar med små bitar smörgåsrån och majskrokar... mycket hamnar på golvet, men de hittar fort sitt sätt att få i sig de små bitarna och för varje gång så går det lite bättre, helt klart!

onsdag 7 juni 2017

Stefan Andersson, barnfritt och nationaldagsfirande

I måndags kväll tog mamma hand om barnen en stund medan Anders och jag åkte till Pernmyrs gård i Kareby och tittade på Stefan Andersson. Visafton med god mat och vansinnigt trevligt sällskap! Så skoj att träffa några av de närmsta vännerna och samtidigt väldigt konstigt att inte vara mamma just där och då. Eller jo, mamma var jag ju, men att varken jag eller Anders var med barnen... jag behöver inte berätta att jag satt med telefonen i närheten hela tiden va?! Men som sagt, det var galet bra! Och både mamma och barnen överlevde de där timmarna vi var iväg också, så det hela var lyckat på många sätt och vis!

Gårdagen började med en slapp förmiddag med frukost på trappen och fika. På eftermiddagen packade vi ihop oss och åkte in till stan, mötte upp några vänner och gick en sväng i Slottskogen innan vi sökte oss ner till Linné igen och letade reda på en restaurang som klarade av att ta emot en tvillingvagn och ett sällskap på sex pers. Inte helt solklart en dag som nationaldagen när gud och alla människor verkar ha som mål att äta ute, men det gick bra, vi blev väldigt väl emottagna på DaVinci på Nordenskiöldsgatan och fick riktigt god mat också! Killarna låg nöjda i sin vagn nästan hela tiden trots att det gick långt över deras matklocka (och inte hade de passat på att sova i vagnen innan heller) och satt sedan väldigt nöjda och glada i våra knän tills vi var färdiga att gå. Då följde vi med vännerna hem en sväng och Lisa slängde ihop en vansinnigt god sommartårta på nolltid medan jag ammade en sväng. Så mysigt med lite fika och rosé, goda vänner och allmänt härligt nationaldagsfirande!

Hemma i trädgården fick vi gjort en mycket liten äng i måndags eftermiddag också, en och en halv gånger sex meter ungefär där vi krattade ut ett tunt lager jord och slängde på ängsblomsfrön. Hoppas innerligt att det tar sig och blir sådär fint som man tänker sig att det skulle kunna bli! Ja, det gör man ju med allt man sår och sätter... och jodå, det verkar som att det mesta gör det, tar sig alltså, förutom gurkplantorna och några brysselkålsplantor som ser ut att vilja ge upp. 

måndag 5 juni 2017

Nu börjar det, om än så vansinnigt sakteliga, ordna upp sig!

Eller man kanske kan säga att vi börjar se lite knappnålsstort ljus i tunneln i några rum iallafall! Flyttkaoset är det jag pratar om ja, eller avsaknaden av flyttkaos... Igår fick vi äntligen ordnat till klädkammaren så det finns plats att lägga in alla kläderna. Anders fick till och med hängt/lagt in sina kläder, tror jag iallafall... jag har mer burit in en liten del som ska sorteras... sedan ligger allt annat kvar på, vad som än så länge är gästsängen... jag kör någon lös och ledig allt ligger överst i en öppen planlösningsvariant av garderob just nu... jäkligt opraktiskt kan jag meddela! Att mer än halva garderoben dessutom består av kläder jag inte kan använda nu pga att kroppen omformades lite efter den där graviditeten gör ju inte saker och ting lättare... det blir lite trist att sortera sånt som man just nu inte kan ha på sig, men som man inte har gett upp hoppet om ändå... man påminns ju helt klart om det fysiska förfallet... och även att man faktiskt måste se till att ta tag i detsamma så det blir någon ändring.

Men ja, köket är iallafall någorlunda fritt från flyttlådor nu och en del saker har hittat sin adress... många saker har det inte utan ligger lite förnöjsamt på diskbänken och undrar vart det ska ta vägen... samma sak gäller nog med allt som ligger på glasverandan... min brorsons kommentar när han kikade ut där var "OJ, va mycke saker ni har!!". Han är sex år och kanske inte vansinnigt känslig för att det är lite kaos och mycket saker här och var tänker jag med tanke på hur leksakshögarna kan se ut där han far fram, lite med "the more the merrier" som signum tänker jag. Och då tyckte vi nog dessutom själva att vi hade fått bort en hel del... så ja, det finns massor av flyttkaos kvar att ta tag i!

Trädgårdslandet fortsätter också att frodas. Allt är i stort sätt på plats nu, jag ska bara ha ner luktärt och krasse som jag försått samt anlägga någon form av ängsrabatt... och sedan ska vi försöka hålla allt vid liv och förhoppningsvis kunna skörda massor framöver i sommar! Igår kupade vi potatisen igen... det är ett jäkla duttande med den där potatisen tycker jag, kanske blir lite extra bökigt då vi har lite lite jord i våra odlingslotter så vi får hämta jord och hälla på runt plantorna... men det tänker jag är bra för kommande hösts jobb, då vi ändå skulle fyllt på med mer jord i de där odlingsbäddarna, med kupningen uppifrån, så att säga, så blir påfyllningen ju redan gjord av bara farten! 

onsdag 31 maj 2017

Konstigt hur det kan ändra sig!

Inställningen till vädret alltså! I och med flytten har vi ju också tillgång till rätt stor tomt, och som om det inte vore nog så har vi även lagt beslag på en del av marken bredvid (som ingår i tomten men som liksom inte är inom staketet ändå... hur som helst...) och gjort odlingsbäddar och satt pallkragar osv där. Och i och med det, att vi odlar en hel del olika saker så välkomnar man regnet mer. Nu ser jag liksom mycket mer nyttan med ett ordentligt hällregn än vad jag gjorde tidigare!

Nu går jag dessutom och fnular på om vi inte borde samla upp regnvatten att ha som vattningsvatten istället för att ta dricksvatten. Det finns iofs en grävd brunn alldeles vid odlingsplatsen, så egentligen borde ju det räcka gott och väl, men det känns som att man under sommaren vill ha både hängslen och livrem för att grödorna inte ska torka bort... om det nu blir en sån där fantastisk sommar som man alltid förväntar sig att det ska bli!

Nu är i stort sett allt vi förgrott i marken, det återstår några plantor med krasse och luktärt som jag inte riktigt vet var jag ska göra av. Första omgången av samma sort gick och frös ihjäl när jag var för ivrig och satte ut i slutet av april/början av maj... kändes jäkligt snopet måste jag säga!

Men ja, helst av allt vill man ju ha sol och fint väder, men det får gärna regna på nätterna!

fredag 26 maj 2017

Flyttkaos, nöjda bebisar och kål...

En salig blandning kan tyckas, och det är precis vad det är också! Kaoset hemma är inte riktigt lika illa som för några dagar sedan. Mest för att Anders kör sin "flyttar runt lådor och grejer och tillslut har de hittat sin plats"-teori. Själv försöker jag få hunnit något alls mellan alla amningar, men ibland får även jag packat upp lite ur någon låda! Känns som julafton när man hittar saker som varit nerpackat sedan min förra flytt och kan ställa in det på sin plats!

Småkillarna är nöjda mest hela tiden, iallafall när de får uppmärksamhet eller när de får gröt på kvällen... jisses va de gillar sin gröt! Eller ja, mat i största allmänhet verkar vara succé faktiskt! Sådär så de skriker och gapar om man inte lassar in tillräckligt fort och när det är slut så är det supertragiskt en liten stund, tills något nytt fångar deras uppmärksamhet alltså. De senaste kvällarna har vi försökt justera deras tider lite så vi lägger dem något tidigare... går sådär om du frågar mig... eller det går jättebra med själva läggandet och även att sova, men helt plötsligt har de börjat vakna igen mitt i natten och vill ha mat... något jag tyckte vi hade kommit över så bra där ett tag... men det går förhoppningsvis över! Skönt för oss alla om de kan somna lite tidigare än förut också, så på det stora hela är det ju jättebra.

Igår var det ju alldeles för fint väder för att man skulle orka/kunna/vilja fokusera helhjärtat på de där flyttkartongerna... så vi gjorde bara det lite på förmiddagen och sedan lite på kvällen... på dagen kom min bror med familj och fikade en sväng med oss och mamma och pappa. Supermysigt att ha dem så nära nu, särskilt som pojkarnas kusiner är så väldigt förtjusta i sina småkusiner att de nog skulle kunna tänka sig att äta upp dem om de fick. Särskilt min äldsta brorson är vansinnigt go med killarna, det ska klappas och kramas hela tiden, och passar inte det riktigt så sätter han sig och bara tittar på dem en stund. Jag blir helt varm i hela hjärtat av all den kärleken! Varm och tårögd för det är så fint!

Efter fika och ytterligare en amning fick vi fixat lite i våra odlingar också. Anders kantklippte och flyttade på några pallkragar, fyllde på jord och grejade. Jag körde mer finlir, räfsade gräsklipp och planterade ut våra försådda plantor av grönkål, brysselkål och broccoli. Stackarna såg alldeles förskräckta ut där de stod i sina små krukor i det varma växthuset... hoppas de tar sig! Något som verkligen tar sig är bondbönorna och potatisen vi satt, jisses! Och jordgubbsplantorna blommar för fullt just nu! Det är en härlig tid att ha allt det här framför sig och liksom få gå och smaka på tanken av allt man förhoppningsvis kan få skörda. Plocksallat och rädisor är vi just nu självförsörjande på... en underbar känsla faktiskt! 

måndag 22 maj 2017

Flytt och firande

Ja jisses vilken helg det blev! I torsdags kväll trodde vi att vi hade någorlunda koll... tog en sista sväng med vagnen i Majorna och spankulerade runt, åt pizza hemma i brist på köksattiraljer och ja, levde allmänt pre-flytt-liv.

I fredags packade Anders bilen full innan han gick till jobbet så att jag kunde åka upp till huset med så mycket som möjligt och vi sedan inte skulle behöva fundera på barnvagnen osv. Där och då kändes det som att vi skulle ro det hela i hamn hur lätt som helst, och det gjorde vi väl också, nästan iallafall, men Anders fick köra två vändor själv med fullpackad bil för att sedan vi skulle stuffa in oss alla fyra i bilen och sladda hem till huset strax efter midnatt... min förhoppning om att vi då endast skulle ha möbler kvar i lägenheten för flytthjälpen att ta itu med föll i kras där och då... det där sista, retliga fanns liksom kvar överallt, men det fanns inte i vår värld just då att fixa en vända till innan killarna och vi skulle få komma i säng!

Lördagen startade vansinnigt tidigt för Anders, lite mindre tidigt för killarna och mig som var hemma och försökte få någon ordning och packa upp lite grejer... gick sådär... jag blir som handlingsförlamad när det är för mycket och vet inte var jag ska börja... men mamma hjälpte mig en del, mitt i att hon själv höll på som bäst att röja och sortera i sin egen flytt! Och ja, sedan kan man ju inte helt och fullt förvänta sig av småkillarna att de ska ligga totalnöjda i babygymmet en hel dag... ytterligare... för de har nog fått roa sig lite väl mycket på egen hand de senaste dagarna. Vi körde obligatorisk flyttöl och pizza till middag, iallafall Anders, bror Johan och jag, testade den lokala pizzerian och ja, inget direkt att klaga på!

Igår fick vi flyttat på lite kartonger och kanske sorterat något, men mest hängde vi i trädgården samt åkte och storhandlade... kaoset med alla kartonger reder väl sig med tiden, även om det vore gott om allt bara var klart! Ja och sedan firade vi småkillarnas halvårsdag också, grillade med mamma och pappa, drack champagne och åt tårta!

Tusen tack för hjälpen med flytt och allt omkring, ni som känner er berörda! Ovärderligt! Nu startar en ny era i livet, en jag har väldigt stora förhoppningar på, iallafall så snart vi kommit iordning lite!




måndag 15 maj 2017

Packa på, hej och hå!

Ja men verkligen, det tar ju aldrig slut! Och det är inte så konstigt, för det är så sabla svårt att veta var man ska börja!!! I helgen har vi (Anders) kört och burit, packat och flyttat saker, jag har mest tagit hand om pojkarna och försökt hjälpa mamma och pappa i huset. Så nu har iallafall de flyttat ut de stora möblerna till lägenheten där de ska bo tills deras nya hus blir klart. Vi får försöka få packat allt vi har kvar hemma vid nu i veckan och kanske åka upp några vändor på kvällarna men framför allt så allt är färdigt och packat till på lördag då lasset går.

Visst, vi har kvar lägenheten en vecka till men det är så skönt att ha det klart! På fredag i nästa vecka kommer städfirman och gör flyttstädningen och ja, då vill jag att vi har fullt upp med att packa upp och installera oss i huset istället för att dutta med saker som är kvar.

Ikväll är det köksgrejerna som ska ner i lådor... vi får äta yoghurt, pizza och thaimat de kommande dagarna... det går bra... lika bra att passa på dessutom, vi har ju inte direkt hämtmat runt hörnet från och med nästa vecka, så som vi ju har idag!

Det blir nya rutiner det där med att man inte har mataffären ett stenkast ifrån hemmet, inte ens en liten minilivs. Men man vänjer sig ju vid det också, lite planering och framförhållning och så är man nog i hamn. Och det ska bli så gott att bara kunna, nästintill, köra ut barnvagnen och framför allt att kunna ställa fötterna på gräsmattan och känna gräset mellan tårna...

torsdag 11 maj 2017

Så jäkla stökigt!!

Det här med att flytta... jisses va mycke grejer man har! Och vilken plats det tar att packa!! Vi fick packat några kartonger igår och nä, det tog ju sån plats så vi fick hastigt beslutat att åka upp till huset och lämna av ett lass med grejer för att kunna packa vidare i lite mindre kaos fram till nästa helg när det stora flyttlasset är planerat att gå. Men ja, vi lär ju behöva åka upp några vändor innan dess också. Faktum är att Anders kommer åka en sväng redan nu ikväll med ett lass kartonger.

måndag 8 maj 2017

Vi kanske var lite för ivriga

Ja, förra helgen... när jag satte ut både försådda solrosor, krasse, bondbönor och luktärt i jorden... skulle tydligen väntat en vecka för att inte den retliga köldknäppen skulle ta kål på dem... för det gjorde den... det enda som klarade sig någorlunda var bondbönorna, resten stendog... sedan hade jag groddat en del bondbönor också, dvs, de hade inte kommit upp än, men legat i jorden ett tag så själva processen hade startat. De ser ut att ha klarat sig för där kommer de upp små gröna blad ur jorden!

Krasse och luktärt satte vi om igårkväll hemma i såbrätten och solrosorna stoppade jag ner frön i backen direkt på plats i lördags.

I övrigt fick vi fixat lite allmänt, lagt på halm under jordgubbarna, placerat ut och påbörjat raden med pallkragar, satt några hallonbuskar och sått en plätt med sommarblommor. Sedan tog, framför allt Anders, ett rejält tag om innergården. Fixade jättefint i grusgången och rensade upp medan jag klippte bort döda kvistar ur honungsrosen och försökte få en bångstyrig klätterros att klättra mer än sprida ut sig på marken... jisses va mycke taggar!

Himla roligt att fröerna jag satte i jorden sista helgen i mars växer jättefint nu. Tror att vi redan nästa helg kan äta rädisor faktiskt!

Småkillarna har varit fantastiska i helgen, det är de ju alltid i stort sett, men ja, i helgen har de varit extra allt solskenskillar tycker jag nog ändå! Glada och nöjda mest hela tiden!

Nu är det bara två helger kvar tills vi är på plats! Känns väldigt skönt och spännande samtidigt! Flyttbil och flyttstäd är bokat, så ja, nu återstår det bara att packa också!

fredag 5 maj 2017

Dagar som dessa gör det inte ont att vara mammaledig!

Nä verkligen inte, det är ju helt ljuvligt! Och på något underligt sätt känns det sååå mycket enklare att få med sig barn och barnvagn ut när det enda som ska på är en tjock tröja och en mössa... tidigare var det bara en overall och mössa... kan alltså inte vara antalet plagg som gör skillnaden, men det är på något vis så det känns. Nu är ju gossarna tyngre också och ändå känns det enklare att kånka ner vagnen för trapporna och hämta chassit i bilen, eller kånka ner det också. Den där solen är helt enkelt fantastisk!

Idag har vi varit på utflykt till centrum. Först lunchade vi med bästa Nina och sedan åt vi glass i solen med pappa. Efter det hade jag skavsår på lilltån så vi tog spårvagnen hem.

Nu, sedan de ätit och vi roat oss lite i babygymmet, ligger de leker med och äter på sina böcker... det är tydligen två bokmalar vi fått!! Själv ska jag försöka hinna packa en flyttlåda med vaser etc.

onsdag 3 maj 2017

Man blir trött av en massa lantluft

Det verkar iallafall så på killarna här hemma, de slog personligt rekord i sömn igår natt! 7:15 mellan sista målet igår och första på morgonen. Jag fick alltså fått sova nästan 6 timmar i ett svep den natten,  det är mycket mer än jag gjort sedan förra sommaren då halsbrännan och kissnödigheten slog till i graviditeten så då sov man ju bara stötvis, numera sover man oftast 2-3timmar per gång för att det ska upp och ammas... men ja, detta var ett välkommet inslag! En rutin jag hoppas starkt på att de tänker införa i våra liv, helt klart, även om det inte blev så natten till idag... men jag hoppas ändå!

Hela helgen har vi spenderat på landet, vi åkte upp direkt efter att jag kom hem från jobbet i fredags. Packade bilen full med grejer och åkte sedan vägen om Ikea. Så himla skönt att vakna på plats och få gjort det där man planerat och skrivit ner på att-göra-listan under veckan som gått när man sitter och ammar. Jisses va mycket man tror man ska hinna med när tankarna går hemma... sedan tar ju allting mycket längre tid i verkligheten.

Vi fick sått morötter, rödbetor, dill, palsternacka och kålrot. Satt ner de försådda plantorna av krasse, luktärt och solrosor samt räfsat ihop gräsklipp och täckt odlingsbäddarna. Tanken är att vi ska täckodla alla bäddarna, men då krävs ju lite gräsklipp så vi tar och täcker lite i taget. Tur att gräsmattorna är relativt stora där så det blir en del att räfsa ihop!

Anders, pappa och min bror åkte även ner till lägenheten och hämtade hem lite möbler samt en hel del kartonger. Nu börjar det märkas att vi snart flyttar!! Och ja, det är verkligen inte roligt att åka därifrån nu när det är så nära. Känns som att man lik väl kan stanna kvar. Fast det klart, mamma och pappa kanske inte vill ha oss i huset hela tiden, de kanske vill hinna flytta ut innan vi flyttar in på riktigt!

Men som sagt, håll tummarna för att småkillarna gillar den nya "rutinen" med att sova ca.6 timmar i sträck på nätterna! 

fredag 28 april 2017

Fika, flyttförberedelser, och feber

Sedan förra fredagen that is... i lördags packade vi ihop oss och åkte hem till goda vänner vi inte träffat sedan i slutet på förra sommaren. Så mysigt och härligt att uppdatera lite. Mycke bebis och barngos såklart och även en del om deras stundande bröllop. Pojkarna fick så himla fina presenter, supermysiga sommardräkter att skrota runt i på landet och framför allt så galet fina ugglor som Åsa sytt. Jag blev väldigt rörd över det faktiskt, så himla fina och så gulligt att hon tagit sig tid att göra sådana till våra barn. Det är ju inte direkt att hon har massor av tid över med en ettåring och en fyraåring hemma!

Efter några timmar med osammanhängande samtal om allt möjligt. Älskar och förundras över det nya sättet att umgås med folk, ja för mig nya sättet alltså, när alla samtal hänger i luften för att något händer och man bara kan ta tag i en tråd och fortsätta där man blev avbruten av någon som tappar en napp eller ville visa sitt senaste Lego-alster. (älskar framför allt att någon vill visa alla sina senaste Lego-alster för mig fastän vi inte träffats på så lång tid, dessutom utan att vara det minsta lilla blyg!)

Hur som helst, efter några timmar åkte vi hem igen och bara sladdade in packning i bilen och drog vidare upp till Stenhålt. Så himla mycket mer tidseffektivt att vara där på morgon en om man ska hinna med något av allt man tänkt hinna med under en dag. För så är det, jag har inte vant mig vid att allt tar så sabla mycket längre tid nu. Har inte det i mig att planera med ständigt återkommande ställtid och amningar + matintag för oss vuxna osv. när jag skriver mina listor på allt jag tänker att vi ska hinna med under en helg/dag på landet.

Den lilla detaljen gör att jag ofta blir väldigt stressad och tyvärr inte sällan lite otrevlig de där dagarna. Men i söndags fick vi hunnit med det mesta av vad jag hade tänkt mig och vi åkte hem, om än sent, väldigt nöjda med att ha hunnit bocka av en hel massa på att-göra-listan!

Bland annat fick vi burit ner det stora skåpet från övervåningen och börjat packa upp lite av allt porslin som skall vara där i. Vi fick satt potatis och bondbönor, satt lökar som legat i trädgårdsboden och väntat på rätt tillfälle att få komma i jorden och grejat lite allmänt med vad vi börjat med i vårt trädgårdsland.

Veckan som pågår har varit lite extra allt känns det som, eller så är det bara så för min del för att jag har jobbat mer än vanligt. Igår var vi på BVC och vaccinerade killarna. De växer och frodas bra, följer sina kurvor som de ska och ja, att få sprutor är ju såklart inte helt bekymmerafritt, de gråter lite men låter sig tröstas fort och är sedan sina goa och glada jag. Roligt att se nu att de intresserar sig för de andra bebisarna på det stora skötbordet när man byter på dem innan vägning, helt klart en ny grej!

Igår kväll fick de feber båda två och var lite sådär tagna av vaccinationen, men natten har gått bra och imorse när de åt innan jag stack till jobbet verkade de vara vid gott mod igen. Det är ju lite galet att man som förälder får lätt panik över att ens femmånaders bebis gråter lite mer än vanligt, ta i trä, men det är ju bara för att de är så himla enkla vanligtvis!

Ikväll packar vi bilen full igen och beger oss återigen till Stenhålt, kanske hinner vägen om Ikea på vägen upp den här gången, har ju lite sånt där som barnstolar och haklappar etc att inhandla! För ja, det går framåt med smakportionerna, allt vi äter verkar vara intressant, fetaost är smaskens och den lilla portionen gröt de får på kvällarna är nästan smärtsamt att ge dem eftersom båda två sitter och skriker hejdlöst för att det inte går tillräckligt fort att lassa in mer! Något vår bvc-sköterska tyckte vi skulle vara väldigt nöjda och glada över, vilket vi såklart är, men just i situationen är det lätt att tycka att man kanske skulle skippa den där biten och bara hålla sig till amningen ett tag till!

Hur som helst, helgen skall tillbringas i Stenhålt. Vi måste accelerera flytteriet om vi ska göra det hela så smärtfritt och enkelt som möjligt och fått flyttat innan maj är över... för ja, efter det ska vi ju iallafall vara ute ur lägenheten! Så i helgen har vi tänkt att det ska flyttas lite möbler och förhoppningen är även att vi ska hinna tömma vindsförrådet så vi har totalkoll på vad som faktiskt är kvar att göra. Sedan ska det även sås lite morötter, rödbetor, dill etc. och förhoppningsvis samlas in en hel del täckmaterial till de bäddar som redan är sådda.

Hur mycket på listan som blir avbockat, ja, det får vi se i nästa vecka! I nästa vecka måste jag även ta tag i den här återkomsten som instruktör... tänker att det är bra om man har någorlunda koll på sina gränser innan man sätter sig på instruktörscykeln igen. Men igår ringde jag iallafall till vår gruppträningsansvarig på gymmet och sa att jag planerar att vara tillbaka snart. Bara det kändes som ett stort steg, att liksom göra det officiellt!

måndag 24 april 2017

Det går sådär

... med mitt jobbande alltså... eller jo, det går bra, bara det att det kom en påskledighet och liksom "störde" i vårt upplägg... och som om inte det var nog med att man skämdes över att få extra dagar ledigt utöver att man ändå bara jobbar 50 procent så gick jag och blev sjuk natten till onsdagen för två veckor sedan, så den veckan jobbade jag bara 33% av vad jag skulle, alltså bara en dag av tre... förra veckan, på grund av annandag påsk så jobbade jag ju bara 50 procent av mina 50 procent... men denna vecka blir det tre dagar, så då ska jag förhoppningsvis komma in i det hela igen. För ja, det måste jag, jag får dåligt samvete hela tiden över allt jag inte greppar, att jag inte äger situationen så att säga. Sedan ska jag ju kanske inte ha dåligt samvete, det hjälper ju inte till någonstans liksom... och det är ju inte mitt fel att det kommer en påskledighet hux flux eller att någon jäkla bakterie eller virus valde att knocka mig där på tisdagsnatten... feber, värk i kroppen och huvudet, lätt illamående och allmänt kass... men det gick över nästan lika fort som det dök på, som tur var.

För killarna och Anders går det bra, tror de har riktigt goa dagar på egen hand, vilket känns väldigt bra. Och jag tror att det är extra allt bra att invänjningen har blivit så snäll som den har blivit, för oss alla. Det är ju rätt mycket omställning för både kropp och själ helt klart!

torsdag 6 april 2017

En ny tid i livet

Vi har hela tiden sagt att vi ska dela på föräldraledigheten och ja, sagt och numera även gjort, jag har börjat jobba igen, 50 procent, måndagar, onsdagar och varannan fredag. I måndags var första dagen och jo, det kändes konstigt att åka hemifrån och att vara hemifrån men tusan va gott det var att komma hem! En fantastisk känsla verkligen!

För Anders verkar det gå jättebra, iallafall om man ska tro på alla bilder två små väldigt glada killar som han skickar till mig. Det är ju också väldigt skönt att veta, att allt funkar bra hemma medan man själv inte är på plats! Själv smiter jag in i ett litet mörkt konferensrum några gånger per dag och tar fram bröstpumpen... inte supersexigt, men det är ju inte det som är meningen heller! Är inte riktigt beredd att ge upp amningen än så jag får kämpa på med pumpen och sedan får de ersättning för att toppa upp de dagar Anders är hemma med dem. Det är ju inte riktigt lika lätt att pumpa ut så mycket som de får i sig om man ammar dem tydligen, men ja, ja, jag är nöjd om det funkar såhär.

De dagar jag varit hemma, alltså bara tisdag och idag, tycker jag mig märka att de är lite mer behövande än vad jag vill minnas... att de vill ammas mer ofta och inte riktigt gillar att leka på egen hand, som gått bra iallafall ibland förut. Men det kanske inte är så konstigt, de är vana vid att ha mig i närheten hela tiden och nu är det självklart en stor omställning även för dem. En omställning jag dock tror är jättebra för dem!

Igår åkte jag och hämtade en manuell bröstpump som jag köpt på Tradera. Tänker att det kan vara bra att ha med sig i väskan om det är så att man får lust att pumpa lite spontant! (eller inte har tillgång till el eller bara vill vara lite mer diskret än låta som ett mindre tröskverk) Såg inte var tjejen jag köpte den av bodde förrän jag hade betalat frakt och allt, inte förutom att hon bor i Götebäorg. Eftersom Göteborg ju är ganska stort så hade jag ingen lust att åka för långt när det tar av min tid jag är hemma med barnen när jag kommer hem på kvällen så jag tänkte det var lika bra att få det hemskickat... men när det visade sig att hon bor ungefär 700meter från oss så åkte jag självklart dit på vägen hem från jobbet... och tur var väl det för när jag ringde på och hon lämnade över pumpen så sa hon att de höll på att röja och ska sälja mer på Tradera... och fortsatte med "du behöver inte två barnmatstolar?"... "och en hoppgunga?"... så vi gick upp på deras vind och när jag åkte därifrån hade jag med mig, förutom två barnmatstolar och hoppgunga, en leksak och en läragåvagn också! Tradera är fantastiskt!


tisdag 14 mars 2017

Så va vi där igen!

Att det tar lång tid mellan inläggen här alltså! Men jag gissar att det lätt blir så, dagarna och nätterna fylls upp av det nya livet, eller liven, om man ska vara korrekt.

Nu har killarna hunnit bli över tre och en halv månad! Det var precis 16 veckor sedan igår som vi åkte till Östra sjukhuset och hux flux var vi föräldrar till två guldklimpar. Det är helt galet! Dels va fort tiden har gått sedan dess och dels hur mycket de hunnit lära sig på de här veckorna!

Numera skrattas, pratas och gråts det om vartannat nästan all vaken tid. Eller så ligger man, tokkoncentrerad, och förundras över sina händer. De kan roa sig själva med en leksak, antingen i babygymmet eller babysittern kortare stunder om allt vill sig väl. Kommer de på att de är själva eller något inte faller i god jord behöver man numera sällan tvivla för de säger till ordentligt!

En väldigt rolig tid på det viset att de är så med och pratar och skrattar och vill konvercera. En viss antydan till mammig- och pappighet börjar anas också, vilket är helt enligt boken tydligen. Inte så att de skriker när de hålls av någon annan än mig och Anders, men man märker att de är medvetna om att det inte är vi som bär dem och de tittar efter var man är.

Dagarna hemma på veckorna ser helt klart rätt lika ut. De äter, sover, aktiveras i babygymmet eller babysitterna, somnar igen och sedan går det runt så i tretimmarsintervaller. Är det fint väder och inte blåser på tvären, vilket det ju gjort några gånger, byltar vi på oss och pallrar oss ut på en promenad. Men tyvärr är det såpass bökigt att få ut hela ekipaget att ska man göra det så vill
man vara ute så länge det går innan det är dags för mat igen och då får det ju gärna inte snålblåst och hagelskurar ute. Så ja, ibland känner man sig lite isolerad hemma. Även om man har sällskap av världens sötaste små killar. För ja, det är de ju, nästan hela tiden... när de gråter och skriker kanske jag tycker att de kommer på en delad andraplats i världens sötaste... får man ens skriva så här som nybliven förälder, en nybliven förälder som dessutom längtat helt galet efter att få barn sedan hon var runt 22... och nä, det är inte så att jag känner att det inte var vad jag hade förväntat mig, eller jo, jag känner mig galet mycket mindre tillräcklig än vad jag trodde att jag skulle göra. Fast det är klart, när jag trodde att jag skulle bli förälder så var det inte till två små på en och samma gång. Och ja, ju mer jag läser om Tvillingupproret och antalet föräldraledigt dagar man får för att ta hand om sina barn, desto mer upprörd blir jag... men det är ett helt annat blogginlägg!

Nu ska jag stoppa in en napp och rädda upp en strumpa som närapå trillar av en fot på killarna som ligger i babygymmet och övar på att roa sig själva.



torsdag 23 februari 2017

Jag skulle inte...

Ha skrivit det där om nya nattrutiner... inatt har de vaknat var tredje timma igen... som om det nya, coola att vakna efter först fem-sex timmar aldrig hänt!

Som mamma vänjer man sig helt klart snabbare vid att få sova längre pass än tvärt om... känner mig manglad idag. Men killarna sover middag nu, eller iallafall Wilhelm (Henry sprattlar mest), så jag passar på att vila jag med. Precis som det står i böckerna att man ska göra!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 21 februari 2017

Tre månader

Och lika många vaccinationer... japp, vaccineringsdags igår, Rotarix, stelkramp och en till som jag inte har koll på vilken det var... också ett sätt att fira sin tremånadersdag på! Men det gick bra, Rotarix är ju ett drickvaccin och det har ingen av dem något emot... sprutorna var lite värre, men tydligen var de väldigt duktiga och lät sig tröstas fortare än vanligt, ja det var iallafall vad vår bvc-sköterska sa!

Anders var med och fick hålla barnen när de fick sina sprutor. Jag vill inte föra över min gamla sprutfobi på dem. Tycker det är onödigt att utsätta dem för den risken, att få sprutfobi alltså!

Hur som helst, när vi var klara på bvc packade vi in oss i bilen igen, körde hem och lämnade av Anders och sedan åkte killarna och jag till Stenhålt en sväng så Anders skulle kunna jobba i några timmar i lugn och ro. Och eftersom det var tisdag igår så svängde vi in till församlingshemmet i Romelanda på vägen hem igen för att säga hej till dem i folkdräktsömnaden.

Väl hemma igen var det högt läge för mat, och sedan mat igen innan läggdags. Numera, sedan knappt en vecka tillbaka, så det lär ändra sig, så har det gått från mellan fem och en halv till sex timmar emellan sista kvällsmålet till första nattmålet... halleluja och amen för det!! Idag sov de dessutom i drygt fyra timmar till innan de vaknade igen. Hoppas innerligt att det inte bara har med vaccinationen att göra att de vill sova längre stunder för jag tycker helt klart att vi behåller de här nya rutinerna ett tag!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 16 februari 2017

Det duggar ju inte direkt tätt här!!

Nä, nattamningarna går numera fortare även om de fortfarande är lika frekventa, iallafall allt som oftast! Och ja vad det har med saken att göra är helt enkelt att det mestadels var nattetid, medan killarna åt, som jag skrev! Med jag är glad över de extra minuterna sömn och beklagar samtidigt att det går ut över bloggandet!

Nu har jag varit hemma själv med killarna i två hela veckor! Det går väldigt bra måste jag säga, över förväntan faktiskt! Vi har lyckats skapa lite rutiner som funkar för oss. Jag försöker få oss att sova ett extra pass efter att Anders gått till jobbet och efter mat så kör vi en sväng i gymmet och sedan, efter andra matomgången går vi ut på promenad. Väl hemma igen äts det igen och sedan hinner vi kanske med en sväng till i babygymmet innan Anders kommer hem.

Den här veckan har jag varit ute och promenerat riktigt långt alla dagar utom idag, men idag tog vi istället spårvagnen ner till Grönsakstorget där vi mötte upp mamma/mormor och hennes bästa vän Anna-Lena. De följde snällt med och kollade på en soffa jag tänkt mig i vardagsrummet i huset innan vi gick och fikade på da matteo på magasinsgatan. Supermysigt och killarna sov snällt i sin vagn hela tiden! Till och med när vi promenerade hem fastän det var långt över tre timmar sen som de åt!

Det är väldigt skönt när allt bara fungerar och man klarar av sånt där man kanske tycker känns lite krångligt. Att dra runt med barnvagn på stan är ju inte helt självklart överallt, med tvillingvagn blir det än mindre självklart! Och nä, man är inte superpoppis på varken caféer eller spårvagnen. Det vägs dock upp mot alla leenden och "åååhanden" man får av folk man möter på vägen!



- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 8 februari 2017

Hur det går?!

Jo tack, det går bra! En vecka har gått och vi har varit ute och promenerat varje dag. I måndags var vi nere i centrum och köpte födelsedagspresent till Anders som fyllde år igår. Vi passade även på att handla mat på vägen hem.

Igår va vi på BVC helt på egen hand. Det kanske inte verkar som något krångligt men på vår BVC ska vagnen parkeras utanför, barnen kläs av i väntrummet och sedan vägas och mätas i ett särskilt rum innan man tar med dem in till sköterskans rum, inte krångligt alls med en bebis men med två blir det väldigt tydligt att man inte riktigt räcker till på samma vis. Man måste helt enkelt komma på en plan. Men det måste man hela tiden annars också när man är själv ned två småttingar så det är bara att fundera ut något!

I dagarna har de, förutom att de skrattar och ler ännu mer och följer oss med blicken, även börjat suga på sina händer. Gissar att de börjar upptäcka sig själva nu. Det är en väldigt rolig tid, helt klart, och jag gissar att det bara kommer att eskalera härifrån!

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 3 februari 2017

Härligt, härligt, men farligt, farlig!

Ja, Mandelmanns gård som visas på fyran på torsdagar, vilket underbart program! Jag får tokmycket lust att odla och greja i en trädgård och eftersom vi snart flyttar till hus med en relativt stor trädgård just så är det lite så att det är ungefär hälften så farligt som det är härligt att just det programmet visas just nu. Jag kan liksom inte låta bli att fundera, fnula och planera... och då är det inte ens jag som får bestämma över den där trädgården än då vi kommer att dela trädgården med mina föräldrar.

Väldigt lägligt, eller olägligt beroende på hur man ser det kom i dagarna ett reklammail från Blomsterlandet om att de har halva priset på fröer, så med deras webbshop uppe på iPhonen och Skillnadens trädgård-boken jag fick i födelsedagspresent i höstas, samt självklart mina två Mandelmann-böcker så planerar jag hej vilt ändå och köper fröer!

På önskelistan just nu står ett trädgårdsland, örtland, fruktträd, syrenhäck, växthus, jordgubbsland, potatisland och eventuellt biodling... och ja, bärbuskar såklart!

Anders och jag besökte Mandelmanns trädgård för ett och ett halvt år sedan. En helt fantastisk upplevelse och något jag rekommenderar alla som ska till Österlen att planera in. Vi kommer absolut att åka tillbaka när tillfälle ges! Kanske dock inte i sommar för då gissar jag att det blir något som kan liknas med kaos där. Men ett trevligt kaos!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 1 februari 2017

Nu kör vi!

Anders börjar jobba igen idag efter drygt två månaders föräldraledigt tillsammans. Skrämmande och ovant tänker jag mig det hela. Att vara själv hemma med två spädbarn alltså. Nog för att jag hanterar att bära båda osv men det är en viss procedur varje gång och man måste ha tänkt steget före hela tiden. Men det är ju först nu, i skarpt läge så att säga, som fungerande rutiner för allt sånt kan hittas, vilket såklart också känns väldigt spännande!

"Kan själv"-ig som jag är har jag beslutat mig för att inte boka in något de här första dagarna utan vi tre, Henry, Wilhelm och jag måste få en chans att landa i det här på vårt eget vis, med Anders hjälp såklart! Förberedelser och rutiner innan han går till jobbet ska ju också få värka fram. Tex så har vi tänkt som så att det nog är bäst om jag äter frukost med honom på mornarna, så jag iallafall hunnit få i mig något! Vatten till ersättning, om det mot förmodan behövs, ska kokas och hällas på termos/flaska för kylning osv. så man inte står där med två skrikande barn och ska vänta på att vattnet skall koka upp och sedan svalna till 40 grader.

Men men, det ska nog gå bra det här! Jag kan ju alltid amma mig ur krissituationer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 30 januari 2017

På tal om förra inlägget...

...två semlor, totalt fyra gofikor, godis, glads, ost och kex senare... inte så mycket "ta tag i den här arma lekamen" kan man tycka... och nä, det är sant, det är typ motsatsen till att just "ta tag i"... lite som att städa undan all koks, hälla ut det på en annan plats och sedan välja att där dra röva, baklänges i det, kokset alltså!

Men det har varit helg, tre av fikorna har varit sociala, alltså med fler inblandade än Anders och mig. Jag får lov att äta godis på helgen och jo, jag tycker även att en efterrätt är okej! Men något tatagiande det är det då rakt inte! Däremot kan man säga att det lägger något av grunden till ett ännu större tatagiande... lägger grunden, eller kompletterar om man så vill. Det beror ju på hur man väljer att se det!

Men, men, tillbaka till vardagen igen där återhållsamhet och avhållsamhet skall råda! Ja, förutom vid sociala tillställningar då förstås!

Fan va bra det här kommer att gå...


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 27 januari 2017

Dags att ta tag i den här arma lekamen

Ja, trots att jag nästintill fått bort alla graviditetskilon sedan förlossningen så kan jag ju knappast skryta med en kropp jag är direkt nöjd med som den ser ut idag. Som kropp och vad den klarat av och hur den återhämtat sig är, och ska jag nog vara mer än nöjd och det är jag såklart. Men för min egen del så vill jag såklart nå viktmålet jag satte upp för mig själv i januari förra året.

Innan jag blev gravid var ändå målet att gå ner 17kg. Fem av dem hann jag tappa innan jag hyrde ut min livmoder till det finaste vi har idag och ja, tillbaka dit är jag nästan. Men nu tänkte jag lägga in en lite högre växel.

Så länge jag ammar så bör jag inte gå på någon direkt diet eftersom man tydligen då riskerar att frigöra gifter som lagrats i kroppens fettlager till bröstmjölken. Mina gamla gifter ska ju inte pojkarna behöva lida av tänker jag! Men man kan ju låta bli att äta godis och snask på veckodagarna iallafall... och även att "fika" i tid och otid om det inte är en social tillställning. Så det är det som gäller från och med nu, godis enbart på helgen och ingen gofika utan social anledning!

Sedan är det ju ett ypperligt tillfälle att försöka nå ett sånt där vanligt dagsmål på 10 000 steg man läser om lite överallt. 10 000 steg med tvillingvagn borde ju vara ännu bättre och det är ju absolut tokbra för både barnen och mig själv. När Anders nu börjar jobba igen i nästa vecka så måste jag nog nästan ha som mål att komma ut på en promenad minst en gång om dagen, så man inte blir fast i lägenheten. Största hindret är såklart att få ner och ut vagnen eftersom vi inte har någon hiss utan får bära ner vagnen och jag inte orkar mer än en del i taget. Men det får gå, jag lär komma på ett system, det måste jag ju, lika väl som jag kommit på hur jag kan lyfta upp och bära båda barnen samtidigt. Just det, att kunna lyfta barnen samtidigt, eller lyfta upp barn nummer två när jag redan bär på barn nummer ett, var en av mina störta farhågor innan de föddes. Och det kan jag ju idag även om det ibland blir lite bökigt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen har vi börjat kika

På tapeter that is! Någon gång i vår flyttar vi till mina föräldrars hus, de håller på att bygga ett nytt hus på tomten bredvid. Ska bli riktigt roligt och skönt, att bo på 47-48m2 med två spädbarn blir trångt! Det här med att skaffa barn är ju verkligen något av en materialsport och ja, just nu är vårt vardagsrumsgolv fullt av all sköns babysaker känns det som. Självklart är det helt okej att det är så, men jag har svårt att se hur det skulle funka att bo här när de blir lite större och ska börja krypa osv. eller är för stora för att dela spjälsäng... de har redan vuxit såpass att de inte kan ligga bredvid varandra på tvären längre. De sover fortfarande bredvid varandra men numera ligger de diagonalt i spjälsängen. Vi hade tänkt lägga dem skavfötters på längden, men bäddmåttet på spjälsängen är 60x120cm så det hade inte gjort någon större skillnad, eller jo, de hade sparkat på varandra! Men på diagonalen funkar bra än så länge. Tur är det för vi får knappast plats med två spjälsängar i vårt sovrum!

Mitt huvud har, inte oväntat, gått varmt sedan det bestämdes att vi skulle flytta. Eftersom jag redan bott i huset har det ju varit enkelt att kunna föreställa sig hur det skall kunna komma att bli. Det är verkligen inte mycket jag vill förändra där, men samtidigt vill man ju sätta sin egen prägel och göra det till vårt hem så några rum kommer nog få ny färg/tapet.

Så igår gick vi ner till Engelska tapetmagasinet och började bläddra i tapetkataloger... jisses va mycket det finns att välja på! Jag hade spanat in några tapeter på nätet via inredningsbloggar etc som jag var nyfiken på och ja, man kan ju lätt konstatera att det blir annorlunda på bild när man photoshopat och mixtrat med kontrast och vitbalans osv. Så några tapeter jag haft i huvudet som ganska självklara kandidater är numera inte alls aktuella längre.

Det visade sig att Anders och jag har ganska lika smak när det kommer till just tapeter faktiskt, så jag är inte direkt orolig att vi ska stå och inte vara överens, i synnerhet över vad vi inte vill ha! Men vi kommer behöva bläddra mycket mer i de där tapetkatalogerna, så är det helt klart! Och tokigt vore det väl kanske annars iofs, jag är bara så himla glad över att vi äntligen är igång och har tagit oss dit (samt att barnvagnen går att få in genom dörren!)

Självklart har jag funderat över möblering också och hittat vad jag trodde skulle kunna vara kandidater till att bli vardagsrumssoffor, även detta via inredningsbloggar och inredningstidningar. Så vi var även och provsatt och kikade på färg på soffor. Och jodå, där stämde det bättre överens med vad jag hade tänkt mig. Sedan måste vi självklart kika på lite fler modeller tillsammans innan vi bestämmer oss, men på rak arm så tror jag iallafall att jag har en klar favorit redan nu!

Älskar den här processen!!! Vore ju konstigt annars, att starta ett homestylingföretag alltså! Vore ju konstigt om inte ens bagaren själv hade bröd menar jag...


- Posted using BlogPress from my iPhone



torsdag 26 januari 2017

Nybakat

Igår kväll blev jag supersugen på nybakat bröd, men man hinner inte riktigt få till det när man ska amma, byta på, underhålla och somna två småttingar, så jag tänkte att jag nog skulle vara sugen på nybakat bröd även idag. Med en del framförhållning blir ju dessutom brödbak dessutom mycket enklare och godare!

Jag tog ett grundrecept på kalljäst bröd och skruvade sedan till det hela lite.

25g jäst eller 7g torrjäst
5dl kallt vatten (använder man torrjäst så behöver jästen väckas med 37gradigt vatten och lite, typ 1/2-1msk socker/sirap/honung, har i jästen och låter degvätskan svalna lite innan man har i övriga ingredienser)
1 1/2tsk salt
2msk olivolja
60g fyrkornskross (står på paketet att det ska kokas först, det brukar jag inte göra utan tänker att det drar åt sig vätska när det står och jäser)
40g rågflingor
500g vetemjöl

Smula ner jästen i vattnet (om du inte använder torrjäst då, isåfall följ instruktionerna ovan) och rör om tills jästen smält. Häll i salt och olja och sedan övriga ingredienser. Rör om tills allt blandat sig och är en lös och kladdig deg, ringla över lite olivolja och täck med plastfolie. Ställ in i kylskåpet och låt jäsa över natten eller i 12 timmar.

När degen jäst klart, ställ ut bunken i rumstemperatur, sätt ugnen på 250 grader och ställ in en gjutjärnsgryta i nedre delen av ugnen. När ugnen kommit upp i temperatur, ta ut grytan, häll i degen, lägg på locket och ställ in i ugnen igen i 30min. Har du le creuset-gryta så tänk på att skruva av den svarta knoppen på locket för den tål inte så hög värme. Efter 30min, ta av locket och grädda i ytterligare 15-20min.

Man kan även göra småbröd såklart. Ta ut degen i rumstemperatur, värm ugnen till 275grader. Ställ in en ugnsfast form i botten på ugnen. Dela upp degen i 10-12 lika stora delar, lägg på bakplåtspapper på plåtar utan att knåda eller egentligen göra annat än fösa ihop degen till varje småbröd lite. Låt småbröden stå och vila tills ugnen är uppe i rätt temperatur, ställ in plåten i mitten av ugnen och häll sedan in kallt vatten eller några isbitar i den heta ugnsformen. Stäng ugnsluckan fort och låt bröden gräddas i ca20min eller tills de fått fin färg

Så igår slängde jag ihop degen och imorse fixade Anders utbakningen, gjutjärnsgrytevarianten. Och ja, det blev tokigt gott!! Och enkelt... och gott! Framförhållning, ett ord, femton bokstäver... fantastiskt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ändrade planer

För oss igår alltså. De ringde från bvc igår morse och sa att vår sköterska var sjuk, så istället för besök där på förmiddagen blev det sovmorgon och en lång lunchpromenad ner via Slottskogen, Linné och en sväng i Haga för att fönstershoppa lite kristallkronor (behöver ju reka lite nu innan flytten) till Järntorget och sedan vidare hemåt längs med Andra Långgatan till Stigbergstorget. Där hade jag två paket från Tradera att hämta ut. Efter det gick vi ner i Majorna och bort till Ankargatan för att hämta ytterligare ett par paket på ett schenker-ombud innan vi gick hem.

Det är riktigt skönt att det funkar att ta såpass långa promenader med killarna utan att det blir trauma på grund av hunger numera. Och skulle det bli trauma så är vi numera utrustade med nödlösning i form av termos med kokt vatten i rätt temperatur och ersättning i skötväskan. Tyvärr är det ju lite för kallt att sätta sig och amma ute. Men ersättning vill vi ju inte ge annat än om det är kris, särskilt om de inte kan ammas innan de får ersättning som tillägg. Allt för att inte riskera att mjölktillgången minskar eller inte fortsätter att följa deras behov.

Så ja, en lite annorlunda dag än vi tänkt oss om än väldigt skön! Och hade vi varit till bvc så hade vi nog tagit en långpromenad hemåt istället, så så annorlunda kanske den inte blev ändå!

Och ja, paketen från bl.a. Tradera innehöll en overall, lite kläder och en bärsele från Babybjörn. Så himla praktiskt och mycket mer ekonomiskt, för att inte tala om miljövänligt att återuppliva (som flickan säger i KPA pensions reklamfilm) saker!

Så nu får vi se när vi ska till bvc nästa gång, och får se vad de väger. Men upp i vikt har de iallafall gått, det är vi helt säkra på!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 24 januari 2017

Två månader och tre dagar

Jisses va fort det går! Det känns som om det var någon vecka sedan bara som vi kom hem från BB! Samtidigt känns den tiden väldigt avlägsen så det stämmer nog, att de redan är nio veckor gamla alltså!

Idag ska vi till bvc. Det är två veckor sedan vi var där nu. Från och med förra gången ska vi bara dit en gång varannan vecka istället för en gång varje vecka... känns stort faktiskt!

Förra gången fick de Rotarix-vaccin, mot Rotaviruset, som tydligen är en väldigt aggressiv och utdragen form av magsjuka. Hade ingen aning om vad det var innan vi blev erbjudna det, men har förstått på vänner, vars barn drabbats av just rotaviruset, att det var bra att vi valde att ge dem vaccin! Och redan samma kväll var det uppe på nyheterna att man i Sverige nu funderar på att ha med Rotarix i vaccinationsprogrammet.

Hur som helst, självklart blir man nojjig över eventuella bieffekter, både direkta men även långvariga, särskilt efter allt som var efter fågelinfluensavaccinet. Men detta är ett väl beprövat vaccin som man använt i andra länder i flera år och även i andra delar av Sverige. Att det är nytt för Anders och mig är ju inte så konstigt, allt känns ju nytt för oss just nu! Och ja, de direkta biverkningarna som ont i magen, diarré och i värsta fall, tarmvred, verkar vi ha sluppit.

Igår va vi på mvc och gjorde efterkontroll på mig. Allt såg bra ut och min bäckenbotten fick guldstjärna och med beröm godkänt! Kan säkert bero en hel del på att jag inte knött ut barnen vaginalt, men ändå, själva bärandet av barn påverkar såklart också och två borde påverka mer, men detta är nog ytterligare en sak jag har att tacka spinningen för!

Och barnen, ja de får guldstjärnor var vi än är! Numera ler de jättemycket, allt som de börjat utveckla för två veckor sedan har såklart förstärkts och ja nu kan de till och med ta tid på sig att avbryta sig mitt i maten och bränna av ett stort leende! Och på tal om mat, det är nästan (hoppas jag inte jinxsar det nu) mer regel än undantag numera att de äter var 3,5e timma istället för var tredje, ibland går det till och med längre tid än så mellan måltiderna!!

Inatt har vi dock kört ett helt varv och inte lämnat fåtöljen på tre och en halv timma, men det är mitt eget fel... jag somnade och när jag vaknade igen var det dags för nästa mål mat och alltså ingen idé att byta plats! Men nu gör vi det, byter plats alltså, och hoppas på att vi sover tills det är dags att gå upp på riktigt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 16 januari 2017

Typiskt!

I förrgår gjorde vi slag i saken och frostade av frysen. Eller rättare sagt, Anders frostade av frysen. Blev jättebra! Om det inte vore för den lilla detaljen att varken kyl eller frys blev sig lik igen... går på någon kass halvfart om ens det...då är det praktiskt att bo i hyreslägenhet och att det är så kallt ute att vi kan använda bilen som kylskåp. Frysen håller sig på minusgrader även om det inte är de önskade antalen.

Hur som helst, en fastighetsskötare var här nyss, ny kyl och frys beställs och tills dess har de även kommit hit med kyl och frys som vi får låna så länge. Typiskt men som sagt, även praktiskt. Tur i oturen så att säga! Men jäkligt trångt med en extra kyl och frys i vårt redan pyttelilla kök!


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 15 januari 2017

Min första bok

Barnen fick bland annat varsin Min första bok-bok i julklapp som vi nu har börjat fylla i så sakteliga. Tänker att vi iallafall ska få fyllt i bådas lika mycket/lite och inte så som man hört att många gör dvs fyller i första barnets bok minutiöst (den första tiden iallafall) och kommande syskon får i bästa fall en bok! När man har tvillingar är ju tiden och intresset för varje framsteg lika knapp och stort för båda barnen tänker jag.

Vi kilade runt lite bland utbudet av min första bok-böcker och fastnade ganska snart för en Min första bok av Claire Laude, Auerlie Castex och Adeline Klam (lyckas jag inte få in en bild på den och/eller en länk och man är nyfiken på den så får man googla! Finns både på Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus tror jag). Anledningen till att det blev denna var för att det fanns mycket plats för att klistra in foton samt lite roliga detaljer. Och ja, den är ju fin också!

(Här skulle det vara en bild på boken men BlogPress vill inte samarbeta med mig!)

Hur som helst, vi har just börjat och än så länge är det bara i Wilhelms bok vi skrivit något... kanske blir ett klassisk min första bok-scenario iallafall! Man ska ju som bekant inte ropa "hej!" innan man kommit torr över ån efter vatten!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 14 januari 2017

Sju veckor och fem dagar gamla

Kommer på mig själv med att tycka att tiden går för fort. Både mellan amningarna, särskilt på nätterna när man försöker få ihop ett par timmars ihophängande sömn, men framför allt sedan de föddes.

Snart åtta veckor gamla tittar de på riktigt på oss så man känner att man fått kontakt, har man tur får man då också ett sånt där stort leende och något som kan liknas till en liten del av ett skratt som gör att man mentalt förvandlas till en mjukglass i högsommarvärme. De följer stötvis ibland med blicken nu och har lite smått börjat använda sina händer, men än så länge mest lyckliga sammanträffanden verkar det som. Tydligen är det en av grejerna som kommer nu, att de upptäcker sina händer.

Vi försöker nackträna varje dag, dvs lägger dem på mage så de övar på att lyfta huvudet. De här små gossarna har iofs kunnat det sedan de föddes, men nu är de såklart starkare och orkar hålla både längre och högre.

Sover gör de allra helst på mig efter att de har ammats, och då tydligen allra helst genom att borra ner sina små ansikten på sidan om brösten, ner mellan bröst och överarm. Svettigt, varmt och tydligen helt ljuvligt för sådär gör båda två varje gång jag ammar dem! Själv blir jag rädd att de inte får någon luft när de ligger sådär och får försöka fiska upp dem flera gånger varje gång. Något som inte är helt enkelt med en bebis i andra armhålan samtidigt.

På nätterna sover de i sin säng, än så länge delar de spjälsäng och fram tills nu har de legat på tvären med en ihoprullad duschhandduk emellan sig så de inte ska vifta till varandra och råka rivas och/eller väcka varandra, samt en likadan handdukskorv på respektive sida för att det ska kännas lite trångt och samlat. De sover rätt så bra i sin säng, och de gånger de inte gör det, sover bra alltså, så lägger vi dem i våran säng, mellan våra kuddar. Där trivs de jättebra och extra jättebra om de får hålla handen och liksom ligga nära kudden och nära våra ansikten. Där känns också risken för att vi ska kunna rulla över dem (vilket man inte gör ändå enligt vad som sägs) eller att de hamnar under vårt täcke och blir för varma och då tydligen riskerar att kvävas eller slutar att andas av gammal vana från när de låg i magen.

Ja, och annars gillar de båda att åka bil och vagn, de brukar somna så fort vi sätter dem i babyskydden eller lägger dem i vagnen. Vi får höra allt som oftast att de är väldigt lugna, snälla och verkar tillfreds. Och ja, det är de nog, hoppas jag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 12 januari 2017

Växer så det knakar!

Eller kanske inte så det knakar men båda killarna hade gått upp ca.240g den senaste veckan!! Och vår bvc-sköterska är väldigt imponerad över hur mycket båda är med, fokuserar och ler osv.

Efter bvc, dit vi inte ska igen förrän om två veckor, vår engångiveckanperiod är över och nu är vi tydligen mogna att bara gå dit var fjortonde dag! Hur som helst, efter bvc tog vi spårvagnen till Järntorget, skuttade in på Espressohouse och köpte lunch to go innan vi gick vidare till Anders frisör. Det är typ omöjligt att köra tvillingvagn på kullersten samtidigt som man försöker dricka en latte och äter en cream cheese bage...eller ja, det är typ omöjligt att äta samtidigt som man kör vagn på
kullersten!

Medan Anders klippte sig gick pojkarna och jag en promenad och fönstershoppade tills han var klar och det var dags att ta vagnen hem igen. Något som inte alltid är så lätt med tvillingvagn kan jag meddela (det eller gå in i butiker som inte är någon av de stora kedjorna) inte om det inte är en ny vagn, annars får man snällt vänta på en som är ny eller hoppas på att någon är vänlig och hjälper en lyfta... sånt där tänker man inte på innan man inser att man inte kan gå in i den där garnaffären eller den lilla mysiga inredningsbutiken. Allt sånt är ju iofs bra för plånboken!

Hur som helst, väl hemma körde vi en Ninabehöverövapåatthanterabarnvagnenupptilllägenhetenihusetutanhiss-övning eftersom det faktiskt bara är några få veckor kvar tills Anders ska jobba igen och ja, då är det ju bra om jag klarar av att hantera barnen på egen hand och inte blir helt låst hemma! Och jodå, det blir en hel del spring i trapporna upp och ner men det ska nog gå bra om jag är metodisk och tar en del i taget... och barnen inte växer så det knakar varje vecka!!

Nu ikväll övar jag och killarna lite på att vara själva hemma, Anders är iväg och umgås med vänner en sväng, och än så länge går det väldigt bra! Kan bero på att vi håller oss i "amningsfåtöljen" och barnen ligger och sover medan jag kollar på tv och bloggar... men vi fixade det bra i tisdags också, när Anders var på lunch med sitt jobb. Superbra att vi dvs jag får öva lite inför att det blir vår vardag! Lite nervös är jag, det ska jag erkänna, men man kommer på rutiner till att få det att funka hela tiden och ja, så himla svårt som jag trodde det skulle vara att lyfta upp två bebisar samtidigt etc är det faktiskt inte! Kanske ska börja föra anteckningar för den där boken Jennie föreslog att jag skulle skriva "200 sätt att lyfta tvillingar"... nog för att hon skojade men ändå!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 9 januari 2017

Årets första semla och trevligt besök!

Ja, alla besök är ju trevliga såklart, dagens, av farbror Henrik inget undantag.

Vi har inte haft så mycket besök än faktiskt, det är ju såna förkylningstider och risken för RS-virus sägs av de som förstår sig på vara värre än någonsin i år, så ja, vi är tacksamma för att folk som är förkylda eller på annat sätt känner sig krassliga avvaktar, men det är väldigt skoj när folk är friska så de kan komma på besök!

Henrik hade med sig vansinnigt goda semlor som vi satt kring babygymmet, där barnen låg och sov, och kalasade på och pratade om livet. Och ja, jag som haft som regel att bara äta semla i februari beslutar härmed att skippa den regeln, det är ju dumt att inte tillåta sig något som är så gott!!



Så ja, vi tackar för semlorna och sällskapet, barnen tackar för uppmärksamheten och vi alla hoppas få träffa hela familjen Mortensen inom kort!

söndag 8 januari 2017

Det knatar på

Livet i sig alltså! Vi har allt som oftast sovmorgon här hemma. Tro fasen det, på kvällen är det ju enklare och mer stimulerande att sitta uppe och amma ett extra pass och samtidigt kolla på någon film eller så på tv. Minst två amningar senare är det inte så att jag studsar ur sängen om jag inte måste, det har jag aldrig gjort höll jag på att skriva... men jodå, jag har haft en morgonpigg era i livet också, men det var länge sedan om man inte räknar i slutet på graviditeten då jag ju faktiskt var dopad på alla hormoner som studsade runt i kroppen.

Hur som helst, idag (igår) var inget undantag, vi sov rätt länge, ammade i fåtöljen samtidigt som jag blev serverad frukost som jag sedan åt, som vanligt numera, liksom över barn... man får se upp så det inte droppar yoghurt och müsli i huvudet på dem!

Idag blev det långamning, sådär nästan så ena passet knappt hinner sluta innan nästa tar vid... eller jo, det gjorde det, vi babygymmade lite en sväng också och låg på magen och tränade nacken... alltså inte vi utan barnen gjorde det! Själv hade jag behövt gymma jag med, ryggen framför allt! Men det får bli lite senare.

Packade in barnen i sina overaller och stack iväg på liten utflykt, dels till Storken där vi köpte barnvagnen eftersom vi behövde få koll på en grej med ena däcket och sedan en sväng till Lindex på Backaplan för det var närmsta stället de hade två styck tröjor i rätt storlek av den jag hade spanat in, på rean dessutom! Barnen fick dock stanna i bilen båda gångerna vi skulle ut, ja stannade gjorde såklart en av oss också! Men med tanke på att de gått ut och varnar för att rs-viruset är så aggressivt i år att de tycker man ska stanna hemma till slutet mars så tycker inte vi att man behöver utsätta dem i onödan. Särskilt inte då de kommer att sitta i sina babyskydd monterade på vagnen istället för i liggdelarna. I babyskydden är de mycket mer uppe och ute bland folk och just folk är väldigt på dem just för att de är tvillingar... tror jag iallafall, har ju inget att jämföra med men det verkar vara så om man kikar runt lite iallafall.

Så ja, barnen åkte bil och var nog knappt medvetna om att vi hade varit iväg när vi kom hem igen. Men det är lite nyttigt för oss alla att komma ut lite iallafall.

Väl hemma åt vi lunch, Böngryta provensal (https://www.coop.se/recept--mat/recept/b/boengryta-provencale/ ) som mamma lagat till oss och kom förbi med igår för att vi ska slippa tänka på vad vi ska äta jämt och ständigt. Supergod var den, särskilt med tillbehören! Jag satt för en gång skull vid matbordet och åt, något som gjordes möjligt av att vi testade att använda bärsjalen med Wilhelm som först verkade tycka den var onödig men ändrade sig efter ett tag. Superskönt och smidigt var det iallafall! Får se om vi lyckas/orkar bära båda samtidigt i den dock!

Efter nästa amning igen (ja dagarna är uppdelade i "amning" och "inte amning" just nu och även fast jag dubbelammar tar det tid för dem att få i sig så de är riktigt nöjda) så badade vi dem, något de verkar gilla så länge det inte görs för länge... men så är det ju med allt som inte har med just amning att göra iofs...

Och ja, några amningar senare var det dags att gå och lägga sig... och snart blir det ljust här igen så vi ska passa på att sova innan de vaknar för nästa omgång mat. Ska jag vara ärlig så sover de redan... båda två har dockat ifrån och ligger på var sida om "sitt" bröst och sover... jag fastnade som så många gånger förr i bloggandet när jag egentligen borde sova!

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i Majorna och Kungsladugård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit över hela stan, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tvillingmamman är vaken.




- Posted using BlogPress from my iPhone