känner du igen dig?

... i vad kanske du funderar på just nu... lugn, lugn, jag kommer dit!

Ibland när jag säger något så är det som om det inte hörs... folk börjar prata om annat... rakt i/över det jag höll på att säga... det är ibland så att jag faktiskt funderar på om jag verkligen sa det jag tänkte att jag sa eller att jag bara tänkte säga det jag trodde att jag sa...

din första tanke nu kanske är att jag avbröt i en diskussion... men eftersom jag själv tycker att det är galet dålig stil att inte lyssna och/eller avbryta så försöker jag självklart att tänka på att inte göra så själv. Andra tanken kan ju, fullt förståeligt, vara att jag kanske kan tyckas ha använt klart min kvot av ord för sällskapet... men det är inte heller en teori som håller... jag är inte alltid en vandrande ordvomering, tro det eller ej...

kommer inte på någon bra förklaring... men jag är fullt medveten om att det stör mig... att det känns en smula kränkande och som om man inte är intressant nog att ens lyssna klart på... och det händer faktiskt att jag har vettiga saker att säga också! ibland iallafall!

Så, känner du igen dig? Känslan att det du säger inte hörs... som om du inte just hade format munnen kring orden du trodde dig säga... som om du missade den lilla detaljen och bara tänkte tanken... tyvärr är det ju inte alltid det är tanken som räknas...