måndag 29 januari 2018

Äntligen är vi igång!

Eller, gör om gör rätt... alt. Ge nu fan i vår vitlöksodling du räv-/grävlingjäkel som rev upp allt i december...

I lördags, förutom att inse att vi måste sätta barnspärrar på alla kökslådor och köksskåp osv, sedan flyttkartongsbarrikaden in till arbetsköket försvunnit pga. att Wilhelm numera obehindrat och med en vesslas smidighet och snabbhet klättrar upp på flyttkartonger... så ja, det är fritt spelrum för dem överallt numera... groventrén, köket och vardagsrummet... behöver jag skriva att det är galet nyfikna och nöjda små killar som ger sig ut på upptäcktsfärd på sina numera mycket större hoods... och vi föräldrar följer efter för att eliminera farorna som vi inte tänkt på är faror förrän vi inser, med barnens guidning att de är just det. Växter flyttas utom räckhåll för orimligt långt räckande händer, gitarrer flyttas upp, saker ställs undan och ja, nu det sista, soffborden får tydligen stryka på foten ett tag också. Fick just meddelande av Anders att han hade hittat Wilhelm sittandes mitt uppe på högsta soffbordet (som han tagit sig upp på via det lägre som står bredvid)...



Var va jag?! Jo, i lördags, förutom att börja barnsäkra i rasande fart, så åkte vi även till Blomsterlandet och köpte fröer och ett par vintergröna buskar. Vi skulle kika på just det sista då jag tänker att det kan vara bra att ha lite vintergröna buskar när julen nalkas och man vill klä spiselkrans och ljuskronor etc med just vintergrönt. Döm om min förvåning och glädje, när just två sorters just vintergröna buskar såldes ut för 20 respektive 30 kronor! Så nu är vi, förutom galet mycket fröer till årets planteringar även med en cypress och en kinesisk en!

Och det är HÄR jag är så glad att vi äntligen är igång, med Trädgårdsåret 2018 alltså! Inte barnsäkrandet, det är ju mest jobbigt även om även jag inser fördelen med att allt borde bli hundra gånger lättare i städsammanhang när det står minimalt med saker framme.

Vi var ute en sväng igår, i snålblåsten. Började med att gräva om vitlöksplanteringen som en jäkla odåga till djur grävt upp, i jakt på sork eller bokashikompost gissar vi. Skyfflade tillbaka jorden, la dit mer jord uppepå, satte vitlöksklyftor och täckte det hela sedan med nät som hålls fast av brädor och stora stenar. Håller nu tummarna för att de där stackars vitlöksklyftorna tar sig och hinner bilda fina vitlökar till sommaren och ja, en av förutsättningarna är såklart att djurodågan håller sig borta!



 Sedan grävde Anders ner de vintergröna buskarna medan jag städade rent runt entrén och fixade lite. Barnen låg snällt och sov i sin vagn fastän sagda vagn höll på att blåsa iväg i vinden.

Alla fröer är nu inventerade och sorterade tillsammans med 2017 års fröer. Och ja, vi längtar såklart till mars när det är dags att börja förgro/så många av de olika sorterna. Känner att 2018 kommer bli ett roligt trädgårdsår med nya odlingsbäddar som skall anläggas, rabatter som skall skapas och en äppellund som skall utvecklas! Ska bli kul att vara med hela tiden från start. 

torsdag 18 januari 2018

spontanbesök

Vaknade med ett barn bredvid mig i sängen och ett barn i sin vagga imorse. Han i sängen, Wilhelm, hade snurrat tusen varv tror jag, och viftat och grejat runt som en dåre innan han kom till ro och somnade igen efter att vi hämtat honom gråtandes i vaggan på natten. Hade då fått ett sms av Johanna som undrade om hon kunde komma förbi idag. Och självklart kunde hon det! Så himla mysigt med spontanbesök sådär! Och så mysigt att ha henne här och få tid att prata en massa, vända upp och ner på tankar och sånt lite grann på samma vis som vi gjorde förr. Eller ja, så som vi alltid har gjort! Johanna har jag känt typ hela mitt liv, eller iallafall från det att vi var åtta år, så man kan helt klart säga att vi känner varandra och har en viss rutin på det där med att prata en massa!

Så ja, det blev lite lek med barnen och sedan fika som övergick i någon form av lunch... fyra timmar som rinner förbi som kafferast... vi ses alldeles för sällan helt enkelt... men när vi väl ses är det galet mysigt!

onsdag 10 januari 2018

2017- ett år att minnas med glädje och blöjbyten

Ja jisses vilket år! När vi stod, som man av någon anledning så ofta gör, ute och skålade in tolvslaget på just tolvslaget så lät jag hjärnan göra en snabb överblick av året som gått och ja, intensivt var ett ord som dök upp i huvudet på mig... intensivt milt sagt... och det är inte utan att jag drar efter andan lite när jag tänker på kommande år... drar efter andan och kavlar upp ärmarna... inser ju att det inte kommer bli direkt mindre intensivt framöver! Men ja, vilket år vi har haft! Många har beskrivit 2017 som ett riktigt skitår... för mig personligen har det varit allt annat än dåligt... mycket skit har det varit, i ordets rätta bemärkelse... höhö... men på alla positiva plan har 2017 gett mig mer än vad många andra år har lyckats med.

Vad hände egentligen 2017? Ja, vad hände inte?! Eller jo, det var väldigt massa som inte hände, men att uppleva två spädbarns första år är rätt lagom dos av händelser, släng in att jobba deltid, flytta och anlägga en köksträdgård i det också, så är det inte alls konstigt att man har lite kluvna toppar och känner sig lite allmänt kantstött, på allra bästa sätt! Men vi klarade det och Wilhelm firade in nyår på sitt eget lilla vis med att ta sitt första steg, tre gånger dessutom... och inte en enda av gångerna såg jag det... nu har han tagit fler steg efter det så det gör inte så mycket, men ändå!



Julen firades lugnt och stilla hemma först, och ja, det var supermysigt att få pynta och greja julfint i huset, med julklappar i julstrumporna, som jag sydde klart halv två på julaftonsmorgonen innan jag gick och la mig, och tomtegröt. Själva julfirandet stod min bror och hans familj för i år, så himla fint och trevligt! Så fint att jag fick lite mindervärdeskomplex och fick köra en uppgradering av vårt pyntande på juldagen... men det är ju ett angenämt problem, iallafall för mig... Anders kanske inte håller med till fullo om du frågar honom...









Annandagen hade vi Anders familj hos oss på kalkonmiddag. Och frågar du mig så var det väldigt trevligt (och käckt med kalkon, den blir ju bra trots att man är novis liksom!). Henry gillade inte kalkon dock utan åt upp min lax istället.

Sedan var det bara att samla ihop sig, ladda om, mangla dukar (med hjälp av mamma, jag är inte superhaj på det där, än), putsa matsilvret och städa hemmet igen till på nyårsafton då vi hade lite vänner över på middag. Även det otroligt trevligt och hjärtligt! Alla sov över så vi körde en superlugn och skön start på 2018 med långfrukost och fika. Precis så som jag önskar att man hade det varje helg, typ.

Och ja, när man ändå är igång kan man lika gärna köra en vända till så i fredags hade vi goda vänner hemma på middag. Tanken var att de skulle sova över men ibland är det skönt att vakna hemma också, vilket jag förstår, så de åkte hem där mitt i natten.

Så ja, jag är nöjd med 2018 hittills! Och 2017 var, för min del, helt fantastiskt... energiskt men fantastiskt, det måste jag ändå säga!

Kanske får skriva ett mer ingående inlägg om mina förväntningar för just detta året någon gång, eller så kör man bara, tänker att det blir som det blir och så blir det, hoppas på det bästa och gör sitt bästa så gott man orkar... mycket mer än så kan man ju inte göra!

Önskar dig ett fantastiskt 2018!