fredag 28 juni 2019

kaffe...

en fantastisk dryck... har hört folk kalla det livselexir, livets dryck, you name it, men det är alltid i någon form av positiv-som-tusan anda... men just nu, två koppar senare på närapå fastande mage... det ruset i kroppen va... jag är inte lika övertygad i skrivande stund...

Men det är fredag idag och vi har avverkat både bästa kräk-tipsen, abort-lagar, svenska familjeförhållanden vid tidigt 1900-tal och semesterplaner på frukostfikan! De ni! 

torsdag 27 juni 2019

Juni, en riktigt härlig månad!

Ja, men det tycker jag ändå att vi får ge den! Vi har fixat och grejat i trädgårdslandet, utökat sagda trädgårdsland fastän vi skulle banta ner det lite i år... varit på Liseberg, haft utvecklingssamtal som fick mammans ögon att tåras av lycka, plockat jordgubbar, fixat och donat i trädgården och röjt på gården. Nästan alla försådda växter är utplanterade och vi fullkomligt njuter av att ha en stor trädgård med massa möjligheter.

Barnen plockar allt som finns i jordgubbsväg, både mogna och omogna. Det är tur att vi snickrade ihop våra "har- och rådjursskydd" i kaninburs-stil förra året för i år är de allra mest effektiva mot klåfingriga tvåochetthalvtårs-fingrar! Med det i åtanke borde vi bygga en massa "kaninburar" både till äppelträden, blåbären, krusbären och ja, hallon och det nya jordgubbslandet också! Men hur kul skulle det se ut?!?

Vi har ju även hunnit fira lite midsommar! Så himla mysigt det blev, kravlöst och ändå helt fullkomligt... det enda jag kanske skulle vilja "klaga på" är att det sjöngs lite för lite... jag hade ändå rasslat fram tre olika sånghäften för ändamålet! Men det fanns ju kanske en förklaring till det också, ingen av oss drack snaps... de som inte skulle köra till midsommarfirandet gillar inte snaps (fast vem gör det?) och vi som körde drack ju inte av det skälet heller. Så då blir ju snapsvisorna utom grund så att säga...  Lite som att sång kräfva dessa drycker!

Vi körde sedvanligt upplägg, sillunch och jordgubbstårta, fast däremellan åkte vi till midsommarfirandet i Lid som Romelanda Hembygdsförening anordnar varje år, det började dock regna så vi var snabba där ifrån också, innan alla andra också gav upp i regnet.

Hem och fixa tårta och sedan fika på samma tårta. softa runt lite innan vi startade grillen och fixade middag. Även den klassisk midsommar-grill-middag. Jordgubbar och glass till efterrätt och sedan satt vi och bara mös på glasverandan till efter midnatt. Allt detta i goda vänners lag. Kravlöst och fantastiskt mysigt, inga som helst måsten eller fasoner. Älskart!

Bilderna nedan har jag lånat av min fina vän som är grymt duktig på att dokumentera en dag som denna, det är så man får göra när man själv totalt glömde av att fotografera någonting alls!





Och trots att det inte blev någon vidare blöt tillställning, eller vi satt uppe till småtimmarna, så var jag totalt slut vid åtta-nio... hur kommer det sig att även den mest stillsamma av dagar och kvällar tar så på krafterna? Är det för att jag ändå planerar och tänker så mycket kring allt när det gäller sånt här?Ja, ja, trevligt som tusan var det iallafall och en helt fulländad midsommarafton! 

fredag 14 juni 2019

Ja det var en dag i juni, då när sommarn är som bäst

Vi startade med 2,5års besöket hos bvc med hela familjen där barnen totalt vände upp och ner på hela lilla leksakslådan, fick sin "OK-stämpel" i baken och tredje TBE-vaccinet i armen. Nöjda som få, med roligt plåster på armen och sladdrig leksaksorm i handen skuttade de ut i väntrmmet och tog sig an leksakerna där en stund innan vi hade packat ihop oss, och med ett "hej då kompis!" till den lille ettåringen som satt och väntade på sin tur tillsammans med sin pappa, tryckte på "dörröppningsknappen" för 17 gången i rad.

Sedan åkte vi in till Liseberg. Det är rätt gott att se sina barn springa fram till Lisebergskaninerna och ge dem en kram, det är också rätt gott att Henry gav en av kaninerna sin napp... så den dagen vi ska sluta med just napp är det nog ett givet inslag med lisebergskaninerna!

Åka karusell är jättekul enligt Henry, mindre kul enligt Wilhelm... eller iallafall om det inte är Kaninlandsbanan för den var succé... Vi gissar dock att han var för trött, mitt i allt ståhej och kaniner osv glömde han liksom av att sova... så nästa gång får vi ha ett annat upplägg och mjukstarta med sånt man gillar. Går ju inte att två Lisebergstokar har en fegis till son! Planen är ju att vi alla har guldpass om några år. Men ja, ja, det löser sig! Och att vi skulle ha en son som inte gillar åkattraktioner vore ju lika konstigt som att vi skulle ha en son som inte gillar vaniljsås... fast det har vi ju å andra sidan!

Hur som helst, dagen var riktigt härlig med stolta barn som inte behövde åka vagn hela tiden utan kunde få upptäcka på egna ben. Kanske får bli lite mindre stora glassar nästa gång, humöret klarar inte riktigt av att man ska hjälpa dem med glassarna innan de smälter bort i solen, så den mysiga glass-stunden blev lite kaosig och ledsam... men i sig hela stora mjukglassen, det fick de! Och mamman undrade lite stilla varför de inte har olika storlekar på glassarna... S,M,L hade ju inte skadat! 

fredag 7 juni 2019

En vecka in i juni, grattis Sverige och sommarkänsla

Så står vi där, i sommarvärmen med svett som pärlas i pannan och rotar fram shorts och solskyddsfaktor till barnen. Solskyddsfakor har jag förresten hittat värsta bästa för dem spf+50, på Rituals, vegansk, ekologisk och helt fantastisk. Man hinner ju aldrig riktigt acklimatisera sig känner jag, när värmen kommer sådär fort så blir det alltid med något av en chock för kropp och knopp... och de blekfeta benen... och just som man tänker att man nog börjat vänja sig, ja då slår vädret om och antalet plusgrader halveras... vad är det för hittepå?!?

Nationaldagen firades traditionsenligt med en sväng in till Slottskogen. Mötte upp vännerna vi firat just nationaldagen med de senaste fem-sex åren. Härligt avslappnat och opretentiöst strosade vi igenom folkhavet som samlats för att lyssna på när Göteborgs Symfoniorkester spelar klassisk musik. Varför de inte spelar sånt folk kan sjunga till förstår jag inte... men det är ju kanske mycket jag inte förstår. Sedan tog vi sikte mot vännernas svala och väldigt mysiga innergård för fika på glass och jordgubbar. Lekplats och skojiga grejer för barnen omringat av höga hus och noll flyktvägar + en 6½ åring och en 4-åring som tog så galet väl hand om våra små knasbollar! En helt perfekt eftermiddag helt enkelt!




söndag 26 maj 2019

Snart är maj över...

Vi har grävt nytt jordgubbsland, sått en massa fröer, nyttjar glasverandan som orangeri och jag har varit ifrån barnen i nästan 9 dygn, kommit tillbaka och alla har vi överlevt... eller ja, mina Zinnior verkar inte ha överlevt frostnätterna i mitten på maj men i övrigt mår alla bra!

Men jisses... vart tog tiden vägen? Vad hände med alla dagar sedan sist. Kan inte säga att de varit innehållslösa, men allt går i ett. vab och förskola, jobb, tvätt, disk... livet... Vi försöker få ihop livspusslet så gott det går. Prioriterar kanske bort en massa sociala grejer mot att bara vara hemma med familjen, vi prioriterar absolut bort måsten som städa, röja och greja, men vet du, just nu känns det helt rätt. Vårt fokus ligger helt klart på de där två gossarna som förgyller vårt liv med alla sina upptåg lika mycket som vårt fokus absolut inte ligger på inflyttningen av sandlådan till hallen (?! vad händer liksom? Hur mycket sand får plats i en sko???)...

Helt plötsligt står vi redo att slå om till juni, Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer och bara ben... sångerna är jag med på, de bara benen inte lika mycket. Dock är potatisen satt och tomaterna har flyttat ut i växthuset, så nu känns det som att vi blir mer och mer redo för sommar.

Knoll och tott, ja, vad ska man säga, de växer och frodas, utvecklas som människor i både tal och färdigheter. Det är fullt ös, från deras första "gomojjon!" när de vaknar till sista "sova sängen!" när de ska sova. Fantastiskt att vi fick bli föräldrar till de där två.

torsdag 28 februari 2019

Vabruari

Jag måste erkänna, jag trodde konceptet var något av en skröna... tjii fick jag, stjärnstopp extra allt, kan man säga! Några dagar in i februari, när vi fortfarande höll oss tillräckligt friska höll jag på att skriva ett inlägg om att "det här ska nog gå bra!"... men så ångrade jag mig, ville inte jinxa det hela så att säga... men jag glömde en sak... det är tanken som räknas... för jo, jag hade tänkt tanken flera gånger... kaxig så det förslår... hybris nära på!

För andra helgen i februari kom och vabruari gjorde skäl för sitt namn... vi blev förkylda, hostiga, febriga och magsjuka med någon kräkning på det... Tack och bock! Och när den ena gossen börjar återhämta sig, och man själv anar ljuset i vab-tunneln, ja då kan man ge sig tusan på att gosse nummer två tar över stafettpinnen... och dessutom saltar det hela med en härlig kräkfest!

Som tur var blev inte vi vuxna bjudna på den där kräkfesten... vissa fester studerar man helst på lagom avstånd så att säga... och killarna skötte det hela med bravur! Men ja, vad ska man säga, hoppas innerligt att det dröjer tills nästa gång vi åker på det... något av det!

Tvååringar OCH deras föräldrar, gör sig bäst i ett frisk och icke vabbande tillstånd. SÅÅÅÅ glada barn som äntligen fick träffa kompisarna och fröknarna på förskolan i måndags!  

måndag 14 januari 2019

Mitten januari

Det är konstigt det där med tiden... den går både fort och långsamt på samma gång på något vis. Känns som en evighet sedan vi stod i midnatten och skålade in det nya året med goda vänner, och våra barn som inte hunnit somna innan tolvslagsbestyren. Och samtidigt känns det som att januari just har börjat.... fast vi är ju redan mitt i, även om jag i min längtan till våren skulle kunna tänka mig att vara i slutet, av januari alltså.

Vi städade ut julen i lördags, fem flyttlådor jul har vi, och då är inte adventsljusstakar, julgransfot och en extra, lite mindre låda medräknad i det... inte allt grönt man släpar in och dammsuger upp från golven några veckor senare heller... men tre av lådorna är julgranskulor, julgransbelysning, glitter etc. Jag är mycket nöjd med min julgranskulssamling, men blir ändå förvånad och lite purken när Anders ifrågasätter behovet av fler kulor... man behöver väl alltid fler kulor?! Hur som helst, just i detta nu är vårt förråd under trappan hyfsat städat, iordning och sorterat. Man kan gå in i det så långt man kan gå in  utan att slå i huvudet i trappan/taket. Det händer bara ett par gånger om året... igår gick jag in och bara ställde mig där ett par gånger, bara för att känna känslan. Så gött!

Har en dröm om att kunna ha som en presentinslagningsstation där inne, alla snören ska hänga på någon slags rullmojäng på väggen så det bara är att dra ut utan att oroa sig för att hela rullen trasslar sig. Presentpappren skulle man ju helst vilja ha på såna där de har i butiker, stora rullar med inbyggd avrivare... en uppfällbar skiva att jobba på, sax i ett snöre bredvid, tejprulle som alltid står där den ska... sånt drömmer jag om... då är nog livet rätt bra härligt faktiskt! Vi får väl se om det blir förverkligat någon dag, såg igår att Ikea "hör bön" iallafall, de har något nytt kontorsaktigt system inspirerat av verktygsväggar. Du vet såna där med skivor med hål i där konturerna på verktygen är målade så man vet var varje verktyg ska hänga. Ska mäta och räkna lite på det där!

Ikea ja, vi är ju frekventa Ikea-besökare i vår familj. Igår var vi där på jakt efter en bokhylla/någonformavlösning för barnens böcker och spel. Det blir dåligt att ha precis alla leksaker i trälådor på golvet... tillslut blev det en Billybokhylla modell mindre, med dörr. Superbra och käck möbel till andra utformningar av hemmet senare i livet, när entrén inte agerar lekrum.

Är inne i ett stim av att få ordning just nu, vi fick aldrig riktigt till vissa områden i huset när vi flyttade in för drygt 1½ år sedan, då var det mest fokus på att få undan grejer, barnsäkra i takten det behövdes och stuva undan. Nu, när barnen ändå härjar överallt, typ, finns faktiskt tid till att organisera undanstuvningen så att det inte blir kaos varje gång man ska ha fram något. Jag känner starkt att våra dymosar, ja vi har två, ska få jobba i helgen som kommer.

Igår när jag frågade Wilhelm vad han ville ha till middag svarade han först gröt, men sedan ändrade han sig och ville ha pizza. Tror faktiskt det var första gången han förstod vad jag frågade om, eller så var det första gången han svarade så att jag förstod... hur som helst, pizza fick det bli! Vi tog fram en barnkokbok, letade fram en pall, förkläde och ingredienser och så fick han hälla i och röra... själva rörandet var dock alldeles för roligt så när det var dags att knåda och kavla ut degen så tog humöret över. Det gräts och skrek och protesterades så till den milda grad att han dessutom trillade av pallen... men det gick bra och Anders fick komma till undsättning. Jag kavlade ut degen i smyg till två små pizzor, en till dem var. Wilhelm fick/hann lägga på lite tomatsås och någon ostskiva innan humöret tog över igen (2-års-trots någon?!?). När de var i ugnen va allt lugnt och fridfullt igen dock, och spännande att se hur osten bubblade sig!  Och jo, de var tydligen vansinnigt goda, Anders och jag fick knappt smaka! Så det blir mer pizzabak framöver, kanske med lite mer tålamod från mammans sida, kanske även lite bättre planering från samma mammas sida... men skam den som ger sig!



torsdag 3 januari 2019

2018 by Minininis

Ja, vad ska man säga, det är dags för någon slags hopknytning av den där säcken, 2018, ur mitt perspektiv. Förr var dessa inlägg så långa, så långa... men nu mera verkar jag ha fullt upp med annat. Orden pockar inte på lika mycket längre... i min värld visade det sig att ordflödet står i relation med mitt mående... så jag tänker att man borde känna tacksamhet över den ebb som råder här. Och med det sagt vill jag också understryka att man absolut inte behöver känna oro när det skrivs något, den där relationen ord/mående utfaller mer över tid, över det stora hela, så att säga!

Men man får gärna, som seden bjuder, slå sig ner i skön fåtölj, ha något gott att dricka och kanske snacksa på nära till hands också, inte för att jag kan lova underhållning hela resan, men antingen får man hitta på något mer att underhålla sig med under tiden då, eller så får man äta och dricka fort!

Ska jag vara ärlig så är det som att början av 2018 var som ett stort töcken av varannandags jobb, varannandags mammaledig. Barnen lärde sig att gå så påpassandet blev större i takt med hur deras färdigheter utvecklades.

All fokus i stort sett hamnar ju på de där små. hur de far fram i tillvaron och tar sin del av världen med storm på något vis.

I maj körde vi någon slags konstant förkylning som ganska snabbt eskalerade till halsfluss för Anders och mig. Vi var toksjuka hela bunten. Minns att jag låg på en madrass på golvet i "lekrummet" så jag kunde vila men samtidigt ha uppsikt över barnen, som trots 40 graders feber var galet pigga!

När vi sedan väl blev friska kunde vi njuta av värmen, bada i plaskpool på gräsmattan på dagarna, leka i sandlådan, promenera ner till sjön och hänga ute i trädgården. Så tacksam över att bo som vi gör nu!

Midsommar firades traditionsenligt i fina vänners lag. Jag försökte mig på att göra en dalainspirerad midsommarstång av vår flaggstång... höll på att knäcka mig och flaggstången på kuppen... i år blir det en vanlig, korsvariant! Tror jag...

I början på juli kom Uncle Sam på besök igen och några dagar senare så även hans föräldrar, mina au pairents så att säga! Sicken vecka det blev, och som de tog sig ann pojkarna!!! Blir gråtmild bara jag tänker på det. Överrösta med kärlek och engagemang tog det inte många minuter innan de fick titeln grand au pairents. Underbart att se och jag kan inte annat än hålla med Steve när han säger att han önskar att de kunde varit här tidigare och mer. Efter en knapp vecka var de tyvärr tvugna att återgå till Usa, Sam åkte vidare till Italien. Huset var mycket tomt de kommande dagarna minns jag... jag blir lite halv varje gång. Och galet tacksam över att få ha dem som min amerikanska familj!



Ett par veckor semester följde och vi vågade oss på en första liten semesterresa med killarna. Road trip till Halmstad och Falkenberg närmare bestämt. Hyrde ett ställa via airbnb utanför Slöinge och utgick därifrån medan vi utforskade olika stränder längs kusten. Sicken grej! Sicka stränder och så kul vi hade! Henry fullkomligt älskar havet, är galet orädd och bara slänger sig i utan någon som helst spärr... Wilhelm han kör det motsatta kan man säga, han vill inte vara i vattnet nästan alls! Men vi övar, sitter i vattnet med honom i knät, sjunger och leker så att rädslan ska försvinna. Första dagarna hängde vi med vänner och sedan utforskade vi på egen hand. Vi trivdes faktiskt så bra att vi dels förlängde semesterturen så länge som möjligt och sedan gjorde vi dagsutflykter till Skrea strand två dagar veckan efter.



I mitten av augusti var det dags för inskolning på förskolan för killarna. Gick i stort sett som en dans. Några dagar var det lite ledsamt att bli lämnad, men det gick över fort. Förskolan är fantastisk och killarna älskar att vara där. De springer in till kompisarna när man lämnar dem på morgonen och vill verkligen inte gå hem när man hämtar dem! Så skönt!

I slutet av september hade vi äntligen fått tummen ur och höll namngivningsceremoni för killarna i kombination med släktkalas för mitt 40-års-fyllande. Massa förberedelser och grejer inför detta, men så blev det väldigt bra också, om jag får säga det själv! Mestadels för att min bror och hans sambo höll i och gjorde ceremonin till högt över förväntningarna. SÅ galet fint, familjärt och hjärtligt!




Helgen därpå, när jag fyllde år, hade vi fest för vännerna hemma. Sicken kväll! Jag hade riktigt roligt, sådär så att jag, som annars inte gillar att fylla år faktiskt blivit omvänd! Att vi höll igång den där festen till halv fem talar väl också för att det var rätt trevligt. Fantastiskt härligt att få samla sina fina vänner och umgås en hel kväll sådär!



Lördagen därpå, som om det inte började bli nog med grejer nu, drog vi till Mallorca. All inclusive på bamsehotell... så bra!! Inte så varmt som man skulle kunna önska sig, kanske inte världens roligaste mat heller för en vegetarian, men som vi gillar konceptet semester... killarna gillar konceptet glassbar!!! En underbar vecka som faktiskt slog mina förväntningar med hästlängder!




November, eller Vabrovember som vi kallar det i vår familj innehöll även tvåårskalas för killarna, och då hade vi hållit oss friska i någon vecka, så det var inte mer än att man anade december i kalendern och så slog vi till med magsjuka... man vill ju inte jobba FÖR mycket så att säga! Så ja, vabember... för magåkomman gick runt... bara hos barnen, men dock! Tror killarna var på förskolan i totalt fyra dagar i december... vi missade allt känns det som!

Sedan kom julen med allt vad det innebär med förberedelser, julklappsinhandling, kolakokning, pynt etc.! Micke och jag hann med vår "Day of fun - 2018 edition" vilken slog oss med häpnad båda två tror jag... allt tog sån tid! Men så kul vi har!! Längtar redan till december i år!

Min nya grej för jul2018 är nog struvor. Det blev tre omgångar till slut. Gott, enkelt och roligt om än lite tidskrävande. Men tid har man ju! (???) Pepparkakshuset för i år blev inte vårt hus, som tänkt, det bar emot med alla smådelar... så jagtog mig vatten över huvudet och gjorde en karusell och ett enklare hus istället... med facit i hand blev det minst lika många delar som om jag hade hållit mig till ursprungsplanen, men det kunde varit värre, min tanke var först en hel liten pepparkaksby... men karusellen blev så stor så det skulle blivit oproportionerligt...




Julafton firades med mina föräldrar hemma, supermysigt och alldeles lagom. Sedan var det bara att kavla upp ärmarna igen på juldagen och förbereda för kalkonmiddag för Anders familj på annandagen. Också supermysigt och lagom! Jag gillar verkligen att tillaga kalkon, tills man kommer till momentet jag alltid förtränger... trancheringen... jag kan inte det! Så jag sätter fram stekgaffel och kniv och uppmanar folk att ta vad de vill ha!

Vi var hemma under mellandagarna, tog dagen som den kom och fick nog inte gjort så mycket alls egentligen, rätt skönt alltså! Jo, vi tog ner det stora rosenträdet som höll på att välta... med motorsåg och hjullastare gick det rätt bra!

Lördagen innan nyår firade vi lilljul med min bror och hans familj. Väldigt enkelt, julskinka, vörtbröd, julfika och äggost, men trevligt, gott och mysigt. Och ja, sedan var det nyår, som vi firade hemma hos oss, med goda vänner som också har små barn... jisses vilken kväll! Barnen var i sitt esse, bolobompadisko och lek, maten verkade aldrig komma på bordet, men när den väl gjorde det så var det vansinnigt gott, om jag får säga det själv! Trötta barn gicks och las att sova... halv tolv hade våra inte kommit i säng än och vi insåg att vi inte skulle hinna få dem dit innan tolvslaget heller. Så på med overall utanpå pyjamasen, grabba tag i fyra champagneglas och en flaska skumpa och ut i natten...

Sedan la vi barnen, våra gäster plockade i köket under tiden och efter det satt vi i vardagsrummet, uppkrupna i sofforna och pratade inpå de första skälvande timmarna av 2019. Så skönt när man äntligen kan göra det, prata, även om det är supermysigt när barnen är med också, men hur som helst så är det skönt när man hinner säga klart en mening!

2018 - ett år fullt av händelser, mestadels bra sådana! Jag gillade 2018, och ser fram emot ett miljösnällare 2019, mer odlande, lite resande, mindre vabbande. Ett år då jag hoppas att jag hinner ta hand om min egen fysik lite bättre, att både tid, ork och motivationen skall finnas där.