Det tog 10 år och 4 månader från det att jag för första gången var med på ett tillfälle med dräktsömnads-gruppen till dess att jag sydde sista stygnet i min särk. Tre år av dessa lades på att knyppla spetsen kring kragen, säkert ett och ett halvt år på hålsömsbroderiet på den samma... och ja, särken är verkligen det som tar mest tid, den som är mest utsmyckad med broderier och så vidare. Sedan passade jag ju på att föda lite barn också, och inte orka med dräkten alls när jag var gravid, så där kan man nog räkna bort ett år också... eller mer... hur som helst, nu är den klar, det är väldigt skönt.
Så stärkt av detta satte jag igång och klippte till kjolen och tog mig an den efter konstens alla regler, både skrivna och oskrivna skulle det visa sig... och visst visste jag att kjolen, i all sin enkelhet, skulle gå snabbare att sy. Men att det inte ens skulle ta två veckor att sy kjolen, DET hade jag inte räknat med!
Ikväll är det jag som sätter igång med förklädet! Och funderar på om jag ska införskaffa en vävstol så jag kan väva tyget till livstycket själv också, även om det inte kanske är så man ska göra till just min dräkt, men när alternativen inte känns helt rätt får man ju kanske göra det som kanske gör det... jag funderar vidare.
Så stärkt av detta satte jag igång och klippte till kjolen och tog mig an den efter konstens alla regler, både skrivna och oskrivna skulle det visa sig... och visst visste jag att kjolen, i all sin enkelhet, skulle gå snabbare att sy. Men att det inte ens skulle ta två veckor att sy kjolen, DET hade jag inte räknat med!
Ikväll är det jag som sätter igång med förklädet! Och funderar på om jag ska införskaffa en vävstol så jag kan väva tyget till livstycket själv också, även om det inte kanske är så man ska göra till just min dräkt, men när alternativen inte känns helt rätt får man ju kanske göra det som kanske gör det... jag funderar vidare.
