fredag 27 april 2018

Känns ju rätt fånigt faktiskt, så här i efterhand alltså

Min vana trogen, att åka till gymmet innan jobbet de dagar jag jobbar och inte har pass på kvällen, that is, har ju faktiskt kommit att bli just det, en vana jag är trogen. Sånt vet man ju aldrig när man implementerar den så att säga, att den ska bli en vana alltså... men jo, jag har inte bangat en enda gång, kanske mest för att jag förbereder allt kvällen innan och således inte är kapabel att styra om skutan i den arla morgonen...

Eller så är jag för medveten om att jag måste ta tag i den arma lekamen jag begåvats med... iallafall om jag inte ska stå i vassen hela sommaren... det där med att stå i vassen kommer nämligen bli skitsvårt då jag gissar att barnen inte kommer att stå still där med mig och man är tydligen något av en ansvarslös mor om man låter de små liven härja fritt på strand vid sjö/i sjö när de inte alls har något som helst vett till att inte drunkna, ränna in i andra familjers picknickar, sno andra barns leksaker osv. Alltså detta är inget jag upplevt själv, men såpass kan jag föreställa mig att jag förstår att det hade kunna upplevas så, ansvarslöst alltså, om jag stod i vassen och skylde mig pga icke ideala förhållanden på anlete och lekamen, och Knoll och Tott fick härja fritt på den lilla badstranden.

Eller så är det bara så enkelt att jag har blivit väldigt biten av den goa goa känslan av att ha tränat... hela dagen blir lite bättre, även om passet typ aldrig blir längre än 30min så har jag ändå gjort det! För att kunna få till ett längre pass behöver jag uppenbarligen åka hemifrån tidigare, gå upp tidigare och ja, inte hamna i broöppning... broöppning kunde jag lägga till på listan från och med idag... vis av erfarenhet så att säga... Varför i hela j-la h-vetet öppnar man brojäkeln när båtf-n inte ens passerat Lilla Edet? Eller jo, det hade den, för man kunde se den, båtf-n alltså, längre upp på älven, men det var bra långt kvar tills den kom att passera bron. Så onödigt att då stå där bland de första bilarna bakom bommarna. Så onödigt... och så stressande att se sina träningsminuter minska i raskt tempo i takt med hur långsamt den där båten masade sig fram... Väl på gymmet fattade jag dock ett moget beslut, jag fick bli sen till jobbet istället! 

För ja, har man tagit sig till gymmet så tidigt så vill man faktiskt få svettats lite! Och jisses, det gjorde jag idag! Körde 10min crossfit och sedan, stärkt av situationen ställde jag mig på ett löpband och sprang... ja, jag SPRANG!!! och det är nu det lite fåniga kommer... en hel kilometer sprang jag... sedan trodde jag, och antagligen alla som var i närheten, att jag skulle dö en smula... ökade till och med farten på löpbandet för att det skulle vara över fortare. Så himla dålig form är jag i! Till mitt försvar så har jag inte sprungit på 2½ år, minst, och inte ens då, eller när jag tränade betydligt mycket mer än vad jag gör idag, var löpning något jag var direkt bra på... man kan nog helt ärligt säga att jag alltid varit rätt kass på just det... skyller på mina tillkortakommanden rent fysiskt!

Hela crosstrainer, löpbands-bonanzan avrundades med lite magträning. Tänker att jag behöver det, att man alltid behöver just det faktiskt. Men ja, lite fånig känner jag mig, som är så kass att en kilometer känns som en grund för ett blogginlägg, samtidigt måste man börja någonstans... och när jag gjorde det, när jag flög fram över löpbandet som en gasell flodhäst så kände jag mig rätt fräck faktiskt. Tills jag blev varse att jag kanske flåsade som en hel hord med flodhästar också, då kände jag mig mest fånig igen, rättade till linnet och sneglade på distansmätarsiffran som långsamt, långsamt ökade, en tiondels decimal i taget...

måndag 16 april 2018

Helger som denna

Vad jag gillar dem... eller ja inte att vi behövde åka till barnakuten med Henry, men i övrigt var det en sabla bra helg! Nu kanske du sitter som ett frågetecken och undrar varför... varför var helgen så himla bra, och/eller Varför var ni tvungna att åka till akuten?...

Jo,  helgen var sabla bra för att vi fått grejat i trädgården. Inte så mycket som jag hade föreställt mig, men det blir sällan så eftersom jag är en tidsoptimist av rang! Förr kunde det tänkas att jag faktiskt hade föreställt mig helt korrekt mängd att-göra-grejer, men sedan Knoll och Tott kom så är jag absolut inte i cynk på den punkten! Hur som helst så fick vi ändå gjort en hel del och ja, då är jag nöjd!

Anledningen till att vi fick packa in hela familjen i bilen och dra iväg till Östra på lördageftermiddagen/kvällen var att Henry vaknade från eftermiddagsvilan och var ledsen, hostade och hade en rosslig och tung andning. När jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa de direkt att vi skulle åka in med honom. Så vi packade skötväskan med mackor, vattenflaskor, bananer, telefonladdare osv. Barnen fick nya, osandlådiga kläder och ett snabbmellanmål innan vi åkte. För ja, man har ju hört hur lång tid det tar på barnakuten... vi kom in, tog nummerlapp, pling sa det och så var det vår tur för inskrivning... sköterskan bakom disken tittade på Henry och fattade det kloka beslutet, eftersom han såg pigg och kry ut, att skicka oss till Närakuten. Så vi fick åkt runt till andra sidan om sjukhusområdet och väl inne på Närakuten behövde vi inte ens ta nummerlapp utan blev inskrivna direkt, hann inte sitta ner i väntrummet heller innan Henry och jag fick träffa läkare som lyssnade på honom och förklarade att han mådde bra. Dock var han lite rosslig i luftrören då det på småbarn lätt bildas slem där som de inte hostar bort och då kan det låta ansträngt. Ett stick-i-fingret för att kolla så han inte hade någon inflammation senare kunde vi åka hem.Så vi körde ut från parkeringen mindre än en timma efter att vi först åkte in på Östraområdet. Och då hade vi även hunnit stoppa i killarna lite smörgås innan vi åkte också!

Man känner sig lite dum när man tar upp sjukvårdens tid för något som inte var något alls, det gör man, samtidigt vill man ju ta det säkra före det osäkra i ett sånt läge... och ja, stick-i-fingret, det gick så bra så, även att få ut bloddropparna som behövs för testet, även om man inte ville sitta still och bli fasthållen riktigt så länge. Plåster däremot, det var INTE poppis!

Och ja, tillbaks till trädgården då. Vi har röjt i "stadsparken", inne på gården. Klippt ner rosor som vuxit sig alldeles för stora och på några håll även blivit vildrosor. Tanken är att några av rosenbuskarna ska bort helt och ersättas med någon form av fruktträd antagligen. Käckt att ha sånt dit rådjuren inte tar sig självmant! Bra också att inte ha stora, taggiga buskar så man inte kommer varken förbi eller fram på stora delar av ytan. Men att ta ner rosor var lite mer tidskrävande än jag, tidsoptimisten hade räknat med, så det tog sin lilla tid. Nu är det nog dock bara finliret kvar, samt att få bort rötterna då... den lilla detaljen! Men sedan ska det planeras innergård!!! Lite perenner och blommor, några svagväxande fruktträd... det blir kalas det här!

Sedan fick jag tagit sticklingar på syren, rosenkvitten och fläder också. Dessa ska, tillsammans med sticklingar på svarta och röda vinbär, placeras i den 45 meter långa rabatten vid grusgången. Tänker att det blir bra med buskar där, dels för att det kräver lite skötsel och dels för att man ju kan sätta blommor nedanför också, men att man tänker på höjden först. Hoppas det funkar med sticklingar, även om det kan komma att ta lite tid såklart. Men det är ju rätt ekonomiskt iallafall, OM det funkar alltså!