onsdag 31 augusti 2011

Min rumpa är privat!

eh... jo... varsågod!?! fast det verkar konstigare än det var... min söta kusins lika söta dotter slängde ur sig denna kommentaren ikväll när jag var där och hälsade på... vet inte ens vad vi pratade om... men jag tycker faktiskt det var en bra kommentar från en tjej som är åtta år... klokt så  in i hoppsan... något fler borde ta och ha som motto kanske... fast det får man känna själv... jag dömmer ingen... eller som man också skulle kunna säga, ingen nämd ingen glömd... fast det blir ju helt fel egentligen... nu kanske det verkade som om jag dömde alla?! inte meningen alls!!!

något annat som är så in i hoppsan, fast sött är denna söta tjejs lillebror... jag tror jag äter upp honom!!! Det bästa var att det verkade ömsesidigt... han liksom satt och gnagde på mina händer hela kvällen nästan... och myser så som bara en stor liten bebis kan... helt ljuvlig är han den lilla krabaten... och han har att brås på... han har att lära av... båda hans fina syskon är underbara!

jag är verkligen superglad över att vi har hittat varandra, min kusin och jag... inte så att vi inte vetat vilka vi var innan, men vi har inte riktigt umgåtts tidigare... vi är lite dåliga på det i våran släkt... men nu det sista året har vi faktiskt börjat göra ändring på det och det är jag väldigt glad över. Jag tror jag har skrivit det förut, men Elenor känns lite som en storasyster till mig... vi tänker nog ganska lika, har fäder som är väldigt lika varandra (bröder) och det har självklart speglat oss på någorlunda samma vis... förr var åldersskillnaden kanske lite ett hinder också, men som vuxen är man ju inte lika olika, även om vi lever väldigt olika liv... och idag är jag så väldigt glad över att jag har min fina, fina kusin och hennes fina, fina familj!

flytande...

... ja tiden alltså... det känns som om dagarna flyter ihop just nu... jag vet knappt vilken veckodag det är och vad jag har för planer... kan det vara ett post-börja-jobba-efter-semestern-syndrom? Ska det kanske vara såhär? Det reder sig säkert, jag är inte direkt orolig, tar dagarna som de kommer och gissar att jag kommer in i lunket när det väl lunkats på ett tag...

men jag har ingen träningsvärk från igår!!! Det gissar jag dock att Anders har... i öronen... efter att ha dragits med min klagosång i fyra kilometer... stackarn... får nog be om ursäkt nästa gång...

ikväll ska jag mysa med min fina kusin och hennes familj... alltid lika trevligt och hjärtligt på något vis... är så glad över att vi har hittat kontakten på riktigt igen och inte bara ses när någon fyller jämt...

dagens låt: för att det egentligen bara behövs en låt... denna... (U2-One)
dagens dusch: jo, ja, lång och varm
dagens frisyr: fläta
dagens smink: nä
dagens klädsel: mörka jeans, vinrött linne, marin/vit randig kofta, svarta ballerina...
dagens planer: jobbellijobba och sedan mysa med kusinen!
dagens vill ha: sömn och godis
dagens saknad: sömn... och godis... för annars hade jag inte saknat det ju! Saknar någon som värmer mina fötter också... eller bara ligger sked... eller ja...  
dagens skoj: kusinbarnsmys!!!
dagens drog: kaffe och tuggummi
dagens träning: nä, idag blir det vilodag... det är jag värd!
dagens måste: plugga in lite core kanske...måste egentligen inte... men det hade varit skoj!
dagens dricka: vatten och detox
dagens mat: lax och spenat
dagens mående: bra!

Det är ju tur att man ser ut att ha så långa, smala ben!... ja, ja, man kan inte få allt... höfter fick jag ju iallafall! Man får vara glad för det lilla... eller stora... det är olika! 

tisdag 30 augusti 2011

Dolly-kollot

var den första spelningen vi såg på Peace&Love... galet fina, mycket kärlek och glädje i en spelning som fick alldeles för lite uppmärksamhet...

Kolla in de snygga snygga skorna längst till höger... hon var så söt!

Nina Persson är min ängel... och attans vad jag grät när hon
gjorde I can't buy you.... började redan i munspelsintrot...


ser en dokumentär om dem ikväll... Jag är min egen Dolly Parton... Nina Persson och gänget... starka kvinnor att se upp till... men jag slås av att så många av dem har så dåligt självförtroende... och att många har haft en massa trassel med sina föräldrar... en massa ouppklarat och outrett... att de egentligen inte är så starka och modiga... men väl värda att se upp till likförbannat... för att de, trots allt, vågar... vågar att stå där på scen och ge en massa... 

sedan slås jag av hur bra jag själv har det... visst, självförtroende kan man säkert få lite mer av... men jag har inget ouppklarat med mina föräldrar eller med min bror, med någon i min familj egentligen... jag har galet fina vänner och människor omkring mig... otroligt att några starka kvinnor som samlats kring sin gemensamma idol kan få en att komma till insikt... och självklart ännu mer otroligt att de vågar vara så öppna, nakna och starka fastän filmkameran är på och alldeles uppe i deras ansikte...

Om du missade filmen Jag är min egen Dolly, försök att se om det inte finns någon repris att kolla på, eller om den går på SVTplay... det är coolt med starka, svaga, ärliga och öppna människor! Bannemig!

det är en ros utsprungen...

... eller nåt sånt... inte för att jag vill få dig att tro att jag anser mig vara en ros... för en stund sedan luktade jag nog allt annat än just ros faktiskt... men lite rosig om kinderna är jag nog... och jag har varit ute och sprungit... sedan föll all likhet till titeln... det gjorde den redan innan... jag vet... ganska kass titel egentligen... men ibland är det ju så svårt det där...

hur som helst, jag har varit ute och sprungit... det gick ganska bra, i mina mått mätt... kanske inte i någon annans... men det är med mina mått jag mäter... orkade iofs bara springa i knappt 4km innan jag lät Anders skutta vidare... och det gjorde han så fort och lätt och käckt att jag nära på började gråta... ja kanske inte egentligen men det var lite knäckande att se hur han liksom bara trippade vidare i uppförsbacken medan jag själv kände mig helt besegrad och slut som människa...

men jag gick backen upp och fortsatte faktiskt att springa igen... gick en bit till och sprang lite grann... och en omgång till innan jag var framme och den där femman var avklarad... trött men gott nöjd! Undrar lite stilla när detta ska börja kännas skönt och gott... när blir det den där drogen som alla som springer pratar om?!

innan jag åkte hem stack jag vägen om posten och hämtade en sak... för när jag kom hem idag så låg det en avi i posten... jag fann ju meningen med e-bay för någon vecka sedan... var ju lite orolig att jag skulle ha sömnshoppat... det hade jag inte, för dessa var jag väl medveten om att jag hade köpt...


hade egentligen velat ha dem i marinblått, men det var stört omöjligt att finna i min storlek... måste ha adjustable skaft eftersom jag har så opropertionerligt stora vader och små fötter... blev vacum och pannkaka när jag provade vanliga... men dessa sitter som en smäck och är väl kanske lite mer användbara än ett par i marint... även om det hade varit väldans snyggt...

och jo, jag vet, alla har sådana nu, och det är kanske lite av förra årets hype... men det är ju galet praktiskt med en snygg stövel man kan ha även i detta landet utan att man behöver fundera på om de tål vatten eller ej! Dessa gör nog det menar jag... tål vatten alltså!


att ångra sig i förväg...

... det gör jag nu... ångrar min stora trut... min stora kaxighet som bor i denna lilla (?) kropp... råkade i lördags, på det där annars så trivsamma namnkalaset, slänga ur mig att det ju inte direkt är så att man får veta när folk ska ut och springa så att man kan hänga på... det skulle jag aldrig ha sagt... nu väntar nämligen ett "upp till bevis" på mig om en knapp timma... för detta var vad som mötte mig när jag snurrade in på facebook för ett par timmar sedan:

En liten blinkning till de vänner och spinninginstruktörer som säger sig sakna inbjudningar till mer lokala, anonyma löpfester. Löpning idag Fontinskogen. Start 17.45. Längden bestämmer du själv. Att dyka upp är det viktiga. Ruskväder är inget problem. Come hell, come rain. Hårda löpare bryr sig inte. Så det så...

jag vet ju så väl att det är mig han menar... att jag är den där vännen och spinninginstruktören som nu ska få bita i det sura äpplet... och det värsta är att A vet att jag vet att han vet att jag vet att det är mig han menar... jag kommer liksom inte undan med hedern i behåll här... jag har inte så mycket heder att slösa med heller så det får liksom brista eller bära... hällregn till trots... jag vet inte om jag är vattentät... jag är ju gjord av skinn... så sent som idag gjorde jag en carelabel till en kund med texten:

"Genuine leather - dry clean only"


när visheten bedrar erfarenheten...

ja, då hamnar man här... snart 33år och nästintill okysst... eller nä... men du vet vad jag menar... eller det kanske du inte gör... men du får försöka förstå helt enkelt... jag känner mig svulten på livets goda just nu... skulle behöva en riktig röjarkväll med tjejerna... dricka vin, snacka, gå ut och dansa som om ingen såg, flirta  häcken i småbitar osv... osv... eller som de säger i Seinfeld yada-yada...

och som på beställning så blir det lite så i helgen... i liten skala, men man ska ju värma upp någonstans... på söndag är det ju allvarligheter som står på schemat... det är INTE skoj att gå på dop när man är bakis... det har jag gjort en gång... gör inte gärna om det...

och bara för att ha en målbild:


Denna är ju ändå något av en klassiker... och hade ju inte gjort ont att få uppleva... jag har kommit så nära jag tror att jag kommer att komma... så nära En officier och en gentleman, man kan hämta sig faktiskt...

det var en helg för några år sedan, en av mina vänner och jag hade åkt ut till Marstrand under Marstrandsregattan för att sola, bada, njuta av utsikten, titta på båtarna, äta gott och gå ut på kvällen... allt gick enligt planerna... och vid det obligatoriska hänget vid Arvidssons på kajen efter att alla ställen stängt stod vi och pratade med några killar som, kvällen till ära, klätt sig i Amerikanska flottans officieruniformer... de självklara anspelningarna på den, numera klassiska filmen övergick till att den än mer klassiska filmscenen spelades upp där på kajen... du vet den där Zack kliver in på Paulas jobb och med bestämda steg går fram till henne, lyfter upp henne i sina armar och går därifrån... The End... och så spelar de "Love lift us up where we belong"... vackert och magiskt...


det var inte riktigt lika vackert och magiskt där på kajen på Marstrand den där natten... men roligt! Jag skrattade så jag grät!!! Den här bilden är tagen direkt efter vårt skådespel... men det blev aldrig något mer än så... de där killarna var lite för väl medvetna om vad en uniform gör med en flickas omdöme... då får man antingen spela på det men veta att man spelar, eller så tycker man att det är lite skoj men ganska ointressant... bara man fått ta tillfället i akt att sjunga lite offentligt... och det tillfället tar man ju så gärna!



måndag 29 augusti 2011

åsså ett till...

ja, mail alltså... för jo, även en blind höna hittar snart att gå mot ljuset... och jag listade tillslut ut mina inloggningsuppgifter... så nu fick jag ett till mail... "Tack för att du handlar hos oss!!!"... typ... och tro fan att de är glada... inte nog med att de blev av med en hejdundrandes massa reavaror, eller iallafall några stycken... jag fick ju hittat lite andra bra-att-ha-grejer också...

men sportbehåar kan jag ju tydligen inte få för många av... vis av erfarenhet från idag så tycker jag mig ha made my point there...  och jeans som jag inte ens vet om jag kan ha kan man säkert ha användning för på något vis... och en svart cardigan verkar ju ändå vara något av ett basplagg... och bikiniöverdelar är ju bra... och tunikor likaså...

åh, jag är så lättfotad... ett sånt galet lättligg när det gäller shopping... går på varje liten flirt... varje liten blinkning... så fort en butik visar minsta lilla intresse så lägger jag mig tydligen för deras fötter, redo att vara till lags... och det värsta är att jag inte riktigt känner igen den här sidan hos mig... eller jo, den kommer nog och går, i perioder... stundtals tycker jag det är supertrist att shoppa... uppenbarligen har jag inte tyckt det den sista tiden...

men innan de nya kläderna levereras bör jag nog ta och göra en röj här hemma... det är nog på sin plats att jag rotar igenom garderoberna och rannsakar mig själv...slänger en del av alla saker som egentligen bara ligger där och aldrig används längre... som jag inte gör mig av med för de kanske kan komma till användning en vacker dag... den vackra dagen kommer väldigt sällan... så allt det där är egentligen bara saker som tar plats och stör ordningen... jag har en sådan stor mängd såna där störiga saker att jag snart liksom inte ser skogen för alla träd... för ett träd mer eller mindre kan ju knappast göra någon sommar tänker jag titt som oftast... och blir skogshuggar-Nina, fast i ordets största paradoxal...


det kom ett mail...

... från HM... om att de rear ut rean... svag för fynd snabbar man ju sig att klicka in sig på deras hemsida... men jag skulle vilja be att tala om att det fan inte är enkelt att få fyndat när allt man möts av... eller iallafall med väldigt jämna mellanrum... med regel utan undantag dessutom...är denna vyn:

kan meddela att det är stört jäkla omöjligt att göra fynd då... men trägen vinner... och jag är ju av den något trägna sorten... så jag klickar fram och tillbaka tills jag hittar ett sätt att komma åt fyndigheterna... och hade jag bara kommit ihåg mitt användarnamn hos dem så hade jag fyndat både en klänning och ett par jeans, ett par linnen och inte mindre än två bikini-överdelar... men jag snubblade lite på mållinjen... kan man säga!

utan BH i Tyrolen...

... eller hur var det nu? Hur som helst så kan jag meddela att jag idag var riktigt glad över mina små behag och att jag är cykel- och inte Zumba-instruktör... det hade blivit ett jäkla gung på det passet isåfall!

vet inte vad jag ska skylla på, men med mig den fick jag inte imorse iallafall... sportbehån alltså... så det var bara att köra som de gjorde på 70-talet! Men det gör ju som sagt inte så mycket när man inte begåvats med större lungor än så...

har haft en sån där dag man är glad att de inte är fler på jobbet... så när jag åkte därifrån för att hinna till mitt cykelpass va jag arg som ett bi... men det löste jag med lite Håkan Hellström på hög volym i bilen och sedan när jag kom fram var jag from som ett lamm och glad som en lärka igen! 


den blir extra bra när den liksom tar fart... precis i refrängen...

vi går ut och brinner upp i natten
och skyller allting på våra fyllehuven
undanflykter och självanklagan
jag ser domen i dina ögon

Passet gick riktigt bra idag tror jag, lite mer respons... men jag har nog lovat att ta bort de där låtarna med Håkan iallafall... alla älskar inte Håkan, så är det bara... jag kan inte förstå det... men vissa saker måste man acceptera... tydligen...

Dagens lärdom:
"även små bröst har sina fördelar"... kanske man man spinna vidare där på att "även liten tuva stjälper ofta stora lass"... i samma anda tänker jag...  men jag vet inte... det beror kanske på... om det tvistar de lärde gissar jag... eller så tvistar de inte alls...

innan John Blund kommer...

skulle ju gå och lägga mig.. det gick sådär... fastnade med spotify istället och lyssnade på lite musik... tänkte dela med mig av en av favoriterna just nu...


denna gjorde de även live i somras på Slussen, men en långsammare version... to die for!

NU ska jag sova! god natt!

söndag as it should be...

... eller egentligen inte... iallafall inte om man skulle följt originalplanen... men helt fel var det ju inte ändå... fast det blev annorlunda... hade en hel del planer för denhär dagen... tvätta, gå på ett möte m Sportlife, träffa en vän, handla, städa, sy... två av sex är väl kanske inte helt godkänt... men jag fick diskat iallafall, och fixat mat för veckan... bara en sån sak! Tvätten fixar ju sig faktiskt nästan själv och dopklänningen är nästintill klar nu, bara en knapp kvar att sy fast och ett band att fålla...

i övrigt har jag spenderat dagen med att päsa runt i min OP, sovit en sväng, försökt bli av med huvudvärken... vaknade av att min finaste farfar ringde och berättade att han var så stolt över att jag hade sprungit igår. Det värmde massor kan jag meddela! Värmer massor gör också alla hejja rop och kommentarer jag har fått av er! Jag är faktiskt riktigt stolt över att ha klarat det!


Pratade med en av mina fina vänner förut idag, som också råkade ringa mig precis när jag sprang i mål igår... hon var inne med sina föräldrar och hejjade på sina syskon som sprang, och hejjade nog lite på mig också! Det kändes gott att få lyssna av telefonsvararen precis efteråt och höra ett "GRATTIS!" Tack fina för att du är så omtänksam om mig, jag som nu är något till åren kommen! Jag älskar dig min vän!

men nu är det nog hög tid att gå och lägga sig, imorgon stundar en ny vecka med nya möjligheter och omöjligheter att förkovra sig i... kanske man skulle ta och bli lite modigare nu när hösten närmar sig... vad vet jag? fast jag tänkte på det igår, när jag sprang faktiskt... vad annars skulle jag göra liksom... jag kommer nog att vara modig när det krävs att jag är det... den dagen jag vet att det är värt det liksom... eller tänker jag fel nu igen???!!!

söndag 28 augusti 2011

semi-ung flicka i gammal kropp?

har problem... stora problem... att ta mig från ett ryggläge till ett annat idag kan jag meddela... var iofs tvungen att kila ner till tvättstugan när jag vaknade och då var jag nog så stressad över att ha missat halva tvättiden att jag inte riktigt reflekterade över känslan i kroppen... men sedan, nu när tvättidsstressen är skingrad och jag kan tänka klart igen... då är det ett helvete bara att resa sig ur soffan...

Så nu när tvätten hänger på tork så finns det tid för reflektion... och herrejösses!!! konstigt nog har jag inga som helst känningar i smalbenen och benhinnorna... hur det kan komma sig är över mitt förstånd... däremot i ljumsken... och framsida lår... där känns det ordentligt... lite allmänt trötthetskänsla i resten av kroppen och en sjudundrandes huvudvärk gör denna tös till ett top notch soffhäng idag... vill man umgås får man helt enkelt pallra sig hit... och gärna ta med sig godis till tant.

känslan är lite som att vara bakis... fast utan illamåendet och den sandpapprade gommen... och man slipper helt klart den där känslan av "varför sa jag så???" eller "och vad hände sedan då???"... Lucköppningen idag, för min del handlar mest om att få koll på hur man sprang... ATT jag gjorde det har jag fullt kvitto på... sedan fattar jag inte hur ett 10km lopp kan bli 13,29km när jag mäter upp det i Funbeat... som mäter via GPS... det kan väl inte ha varit så att jag sprang i cirklar??? Det tror jag inte iallafall... höll mig ganska mitt på banan och följde alla andra i orange t-shirt, som likt ett holländskt lemmeltåg tog sig fram på stadens gator, asfalt och kullersten i GBG-regn...

så här sprang vi tydligen enligt den officiella Midnattsloppshemsidan:

bild lånad av http://www.midnattsloppet.com/

och såhär sprang jag enligt funbeat-appen:


förstår inte var jag får de extra tre kilometerna ifrån... men helt klart ger det mig en galet mycket bättre kilometertid! 05:01/km... så snabbt har jag aldrig sprungit... på riktigt... så jag tror nog det varit någon vajjsing med kommunikationen telefon och satelit emellan... för en kilometertid 06:12 låter bra mycket rimligare! strunt samma, jag är nöjd och glad att jag gjorde det... ljumsken är ett helvete men det går över... helst redan till imorgon då jag har pass i Partille igen...

läste någonstans någon som skrivit om förra årets midnattslopp och framför allt medaljen, att den symboliserade styrka. Det är ju bara att gratulera och hoppas att man själv kommer till den insikten någon dag... för just nu symboliserar denna mest en trött kropp, en ond ljumske och ett jäkla skoskav som svider sådär gott... för jo, om lervälling kryper in mellan strumpan, huden och skon och gnussas ganska gott där i en timme.. då blir det lite svidande känsla dagen efter... har jag märkt! Men det känns säkert annorlunda redan ikväll!


Om jag ska springa nästa år igen?
Jajemännsan!

så jävla skönt... när det är över...

som att slå sig själv i huvudet med en hammare... i en mil... så kändes det ungefär... blev aldrig klok på hur långt en kilometer känns... fick skoskav efter ca.3km... och kände mig allmänt stum... men jo, det är som alla säger, mysigt att springa på kvällen med alla människor omkring sig... höra trampet liksom... och fantastiskt att springa runt ett hörn och mötas av ett liveband... de där rytmiska banden var helt klart bäst på att ge energi!

Men jag var så trött... ett par gånger tänkte jag att "här har vi väl varit förut!?!" kan inte riktigt beskriva sträckningen heller, förutom att man börjar att springa från Heden, ner mot Ullevi och svänga höger, bort till Korsvägen och Eklandagatan upp en bit, förbi Universitetet och sedan kan det ha varit redan där vi sprang en bit på avenyn också... men sedan är jag borta... har inte någon direkt koll... kan lite skylla på att man sprang ganska kringelikrokigt... resten skyller jag på att jag sprang...

för jo, jag sprang faktiskt HELA tiden... var inte säker på att jag skulle fixa det, har ju inte löptränat direkt mycket... inte någonsin... och det sista alldeles för lite... 3km på asfalt räknas nog knappt... + ett par 5-6km... och det är på hela sommaren... så någonstans är jag ändå nöjd bara över att jag gjorde det... och tiden, ja, den kan man ju jobba på att förbättra... en hel del... 

1:04:33 är ingen höjdartid direkt... men eftersom det var första gången jag utsatte mig för detta så tycker jag ändå att jag ska vara nöjd... har bara sprungit en mil en gång i hela mitt liv tidigare... 1:17... så jämfört med det så är ju detta rena rama elitnivån!

Är mest nöjd över att jag inte bangade ur... vilket var nära nästan tills vi stod i startfållan faktiskt... så nu ska jag ta min trötta, mörbultade och trasiga, men nöjda kropp och gå och lägga mig... tror knappast det kommer vara några som helst problem att sova gott i natt... önskar dig detsamma!

lördag 27 augusti 2011

Namnkalas

Ja, en av fina vännernas fina dotter hade det idag... med massa folk, massa god mat, tårta och ballonger... till och med en hoppborg och såna där uppblåsbara bollar som man ligger i medan de rullar fram fanns det för barnen... det enda som inte riktigt höll måttet var väl kanske vädret... men det gjorde ju inte så mycket när allt annat var tipptopp verkligen! Tack Bonnie för att jag fick komma på ditt kalas!

galen som jag är i tårta och sötsaker... och med kolhydratsladdning ständigt blinkande på näthinnan tog jag en bit tårta i storleksordning "ta tills du skäms!" och sedan gjorde jag det... skämdes lite... men bara lite och åh va god den var... Brita-tårta eller Pinoccio-tårta tror jag den kallas... galet god var den iallafall och innehöll faktiskt mycket frukt och nötter också... och det är ju nyttigt!

nu sitter jag hemma i soffan och får lite ångest över tanken om att springa midnattsloppet i kväll... om två och en halv timma går starten... sedan är det bara en mil att avklara... antagligen i regn... jag får fan skoskav bara jag tänker på det... men jag har haft lite taktiksnack med Bonnies moster idag... ska se om jag kommer ihåg allt:

1. det gäller att inte ta ut sig för mycket i början, inte hänga på av bara farten liksom...
2. vid smala passager, försöka att klämma sig in mellan två större människor, liksom kila sig fast och böja på knäna och sedan "glida fram"
3. I Haga, minns ingenting... låt det bli blankt! Vet inte riktigt varför men det var så för henne förra året och då gick det bra så jag tänker att jag nog ska försöka med samma grej!
4. Vid inte så smala passager att det går att kila sig fast mellan folk, lägg helt sonika armarna över axlarna på två jämnlånga killar som verkar springa i samma tempo... man kan tex. låtsas att man jäspar och ska sträcka på sig... sedan är det bara att hänga kvar tills de tröttnar!

tror att det var alles... och med så bra tips så känns det ju ändå som om detta skulle kunna gå vägen... kanske inte så att jag kommer att vinna... ens över mig själv... och då är det ändå första gången för mig... men jag ska göra det för skoj skull... och inte försöka sätta något personligt rekord för då blir det så jobbigt att toppa det nästa år!

Allmänna reklamationsnämnden...

kanske det är jag ska kontakta... för jo, jag vill reklamera... hemnet... tycker deras utbud blivit avsevärt mycket sämre den senaste tiden... tycker inte alls de levererar med samma entusiasm och gnista som tidigare... hittar fan inte ett enda hus värt att kolla på! och jag som lovade min far, dyrt och heligt, i somras att vi skulle gå på minst en visning i veckan...

men vad händer... det finns inget intressant att gå och se... så inte nog med att jag själv inte kan drömma mig in i röda hus med vita knutar, syrenbersåer, gamla äppleträd, flagad färg och knarrande trägolv, brusa upp och brista ut i gråt över budgivningar som startar utan att jag fattat beslut om jag ska vara med eller ej... pappa är jättebesviken över att slippa åka runt med sin dotter och kolla på, vad han kallar ruckel... hans dotter ser det som charmiga sommargömmor!

men nu har Hemnet satt stopp för hela grejen känns det som... genom att helt sonika sjappa i utbud och kvalitet... jävla facister är vad de är... som i "Tillsammans"...typ...


fast om jag ska vara rikigt ärlig så är det ganska skönt att inte jaga upp sig en massa över charmiga ruckel... att slippa stå inför beslut som man inte riktigt vet om man behärskar... och samtidigt så blir jag så sugen på att hitta det där torpet/den där stugan/det där gamla huset som är alldeles perfekt för mig... och någon dag ska jag göra det... om hemnet bara ville sluta vara så jävla tråkigt för tillfället!

när sportBHn är ut och in...

då blir det liksom dubblekrångel... dels för att man har krånglat sig på den... dels för att man ska ta av den... men sedan också krångla på sig den igen... för någonstans var det ju ändå syftet med allt krånglet från början... hoppas inte resten av dagen blir sådan...

nu ska jag skutta iväg till gymmet och köra pass... det regnar och åskar... känner verkligen inte alls för att skutta iväg till gymmet i regnet... men what to do... det är ju ändå bara vatten... och vi kan ju inte köra lördagspasset hemma hos mig!

god morgon på er!

en grej till bara...

... när jag fyllde 25... alltså för några år sedan... + några år till... så fick jag en orkidé av några vänner... en jättesöt phalaenopsis eller brudorikidé som de också kallas... och ta mig tusan, den blommar igen!!! ja inte igen för första gången sedan då när jag fick den... den blommar ganska ofta... fast sista tiden har det varit lite sisådär med gaisten... men nu står den är i fönstret och blommar så fint igen... helt otroligt!!


Kanske allra mest otroligt att jag, jag som knappt klarar av Svärmorstunga och Garderobsblommor och absolut inte kaktusar, lyckas hålla liv i orkidéer. Tänkte att du ville veta!

fredag 26 augusti 2011

It a'int over until the fat lady sings

... eller tills kragen är klar... men nu är iallafall resten av dopklänningen det... klar alltså, broderier och allt! blir riktigt, riktigt fint, om du frågar mig... och det gissar jag att det är det du gör, om du nu frågar alls... iallafall här i denna bloggen!

Filmen är slut... för länge sen... Finding Neverland... helt magisk film... men usch va sorglig den är där i slutet... stora tårar trillade ner längs kínden och ja, det jag blir som en dålig variant av Helena Bergström i någon av hennes gråtscener... ingen vacker syn alltså.... tur att man inte behöver bry sig, tänker jag och bölar vidare...

bild lånad av film.nu

bild lånad av  celebrityskin.webblogg.se

bild lånad av listal.com

lite lättad över att Johnny Depp, som kan vara det vackraste som någonsin satt sin fot på denna planet... inte för att det spelar så stor roll egentligen... men som känns så närvarande, som om man kan sträcka ut handen och ta på honom... faktiskt bara är en galet begåvad skådespelare... så man slipper skämmas över sitt snörvlande... jag menar, om man någon gång skulle råka på Johnny Depp så hade man ju velat se representabel ut, inte vara pooofy-eyed och snörvlig i sina fredagsmysisar och med alldeles för mycket mat/godis i magen!

Så just nu, när jag känner mig sådär lite mätt och päst, kanske jag skulle ta och sjunga en liten visa... så det kan få bli dags för att göra natt av den här dagen... japp, så får det bli... stämma gitarren och vässa stämbanden en smula... god natt mina vänner!


fredagsmys à la minininis

ja, så är det helt klart! Sitter och syr... handpilligheter som man kan fixa uppkrupen i soffan... Snart har jag bara kragen kvar på den lilla klänningen, känns riktigt gott... ännu mer gott är det att det är fredag, imorgon ska jag inte gå upp förrän 8:30 och sedan är det dags för veckans höjdpunkt, lördagspass... följt av namnkalas för en av bästa vännernas söta dotter...


resten av dagen vill jag inte riktigt fundera på nu... tar det då... Midnattsloppet jag av någon outgrundlig anledning gick och anmälde mig till tidigt i våras... anledningen var inte outgrundlig alls... jag hade funnit charmen i att springa i den kalla vinterkvällen, när snön låg vit och gnistrande överallt man såg... himlen var alldeles mörk, mörk blå... så mörk att lite mer mörker hade gjort den svart... knarrandet under skorna och broddarna, den kalla vinden i ansiktet och den varma känslan i hela kroppen... men sedan tog våren över och jag tyckte inte alls det var lika roligt längre... men anmäld var jag ju likförbannat... och imorgon är det dags... den hyperorange tröjan ligger i sin påse tillsammans med startbevis och allt annat man ska ha med sig... jag gissar att det bara är att springa på... sätta ena foten framför den andra och försöka njuta av situationen... jag lär ju återkomma och berätta hur det var...

idag har jag gjort något jag och min bror brukade göra när vi var små... eller inte så små heller för den delen... men det är många år sedan sist... många av er vet ju att jag gillar att micra whisky om jag är förkyld... DET gjorde jag inte när jag var liten... detta är en lite mer barnslig grej... micra skumgodis... bara några sekunder så de sväller upp och blir alldeles stora... men de rasar ihop när man tar ut dem... och är varma och sega så man får äta med gaffel... galet gott... och galet barnsligt... fast vad gör väl det? Man måste stå för sin barnslighet ibland också... det tror jag fullt och fast på!

sitter och tittar på Finding Neverland och syr... mätt som skam... fredagsmys på mitt sätt... Hur firar du att det är fredag idag?

blankt

ja, så känns det idag... där mellan öronen... bakom allt hår... blankt... tomt... jag har noll ord... eller tydligen har jag några ord... men jag skulle lika gärna kunna åka hem och dra något gammalt över mig... höll på att bli en freudiansk felsägning där kan jag meddela... skrev först "åka hem och dra någon gammal över mig"... men det insåg jag ju att jag inte har lust med... iallafall inte alltför gammal! lagom gammal hade jag kunnat tänka mig...

på tal om gammal... eller inte...  tog en snabbis på Allum på lunchen... shoppingwise alltså... och förundrades lite över klientelet där lunchtid... måste man köra FRAM sin barnvagn när vi kommer gåendes tre tjejer i bredd??? Precis framför oss??? Till vilken nytta? För att visa upp sin supersöta bebis? Jo, men vi hade redan sett henne... men till gammalheten... det är ju lite inne med tantighet... jag har nog köpt det lite med hull och hår... och menar på att det finns så mycket mer möjligheter om man är tant... är man tant får man liksom bete sig lite hur som helst tänker jag... då är det lite mer okej att vara lite vimsig och bångstyrig... känner att det passar mig... tant...

snart är arbetsveckan till ända... vad ska man hitta på ikväll??? sy dopklänning och slappa inför morgondagen kanske vore praktiskt... morgondagen bjuder inte på mycket att fundera över sysselsättningsmässigt... vet farao inte riktigt hur jag ska få ihop det hela om jag ska vara ärlig... men det är bara skojsigheter så det ska nog gå... skojsigheter tills det kommer till Midnattsloppet iallafall... är lite nojjig... men det får helt enkelt gå bra!

Men jag saknar fortfarande förslag på topics till inlägg... det jag bad om i förra inlägget... kom igen nu!! gnugga de små grå... gnussa fantasiknölarna (?) och hitte på något roligt!!! please... pretty, pretty, please!!!

torsdag 25 augusti 2011

en liten fundra...

ibland ser man ju i statistiken att någon läst ett gammal inlägg... och eftersom jag inte har så bra minne... eller för att jag tydligen har så många ord... kanske en kombination av de båda... så minns jag iallafall inte ofta vad dessa inlägg handlar om... så jag brukar roa mig med att gå tillbaks på minnesstigen en bit...

igår, på en sådan promenad, slog det mig att det nog var mer intressant att läsa mina inlägg då... när det var lite dramatik... när livet ofta kändes nattsvart... eller iallafall mörkgrått... för egen del så minns jag det som en åkattraktion modell "Skräcktunneln"... jag kan till och med tycka att jag nog skrev roligare då... trots att det var med en massa sorg och ledsamheter...

nu när jag knappt längre minns hur det var då... när jag slås av graden av sorgsenhet varje gång jag läser ett gammalt inlägg... så inser jag ju också att mina inlägg idag är mer triviala... för dig kanske de va ganska så triviala även då... men för mig så har bloggen blivit något av en avhandling av dagens skeenden... sådant blir lätt vardag... vardag kan lätt bli tråkig... snälla, söta rara... sparka på mig om jag blir för tråkig! Inte för att jag har något behov av att roa egentligen, men något jävla syfte utöver att stilla mitt ordvomeringsbehov bör ju finnas kan jag tycka... för mig finns det fler syften... men det ska ju funka för dig också!

Så fick jag läst att Karin, som bloggar och pysslar och fotar och gör jag vet inte allt möjligt fint, bett sina läsare om lite blogghjälp... och jag tänkte att det kanske skulle gå för sig att göra detsamma... fast jag tänker inte pula ihop något armband... kanske inget annat... förutom kanske ett inlägg som du fått vara upphovsman/kvinna till... jag är ingen tävlingsmänniska... förutom på spinningcykeln... men iallafall...

Vad skulle du vilja veta mer om? Vad skulle du vilja läsa om? Det måste väl finnas något!? Det behöver ju inte handla om mig! Det kan ju handla om vad som helst... kan jag greppa det så lovar jag att försöka ge mig på det... Annars riskerar du ju att få läsa om Kesella och Keso dagarna i ända liksom... om hur jag är en fegis... en fegis som älskar att stå på scen och sjunga och som älskar att instruera pass... en fegis som älskar skor... och Håkan Hellström osv... osv... Kom igen nu, våga våga! För om man inte vågar så är man bara en liten lort... och att vara en liten lort har jag ensamrätten om här...


helfabrikat...

... är jag av princip helt emot egentligen... förutom när det gäller godis... men det kanske inte räknas dit?! hur som helst, efter en lång dag på jobbet med bara tre timmar övertid... så var jag lite hungrig när jag åkte hem... inte så lite heller... ganska mycket faktiskt... svängde in på Konsum lite käckt... eller Coop som det än mera käckt heter och traskade runt... runt... runt...

för så gör jag när jag är i en butík jag inte är hemma i... jag traskar... runt... runt... runt... och köper onyttigheter och onödigheter... min teori är att det är så att när jag inte hittar då kopplar inte heller hjärnan... så jag plockar sporadiskt ner sånt jag är sugen på... eller tror mig behöva... är jag dessutom hungrig då är det ju kört! För det är faktiskt så att jag ofta funderat på vad människan i kassan tänker när de ser resultatet av min lilla shoppingtur... ingen som helst logik... så tänkte jag när jag jobbade i kassa... funderade på vad folk skulle äta, om de förstod innebörden av vad de stoppade i sig... osv...

och idag föll jag faktiskt för hungern och ologiken i mig... köpte fiskgratäng... portionsförpackning... nästan så jag skäms... för jag tycker att jag ska kunna laga sån mat själv... fast jag kan ärligt säga att det hade jag inte gjort en torsdag som denna... eller någon torsdag... för jag hatar att laga mat till mig själv... kör däremot klassikern och älskar att laga mat till andra... men till mig själv... nä... så jag tänkte att som så att antingen äter jag yoghurt och knäckemackor och frukt och kanske kikärtor... inte tillsammans... men hur som helst, det blir ingen ordning på det... eller så äter jag en riktig middag... även om den "riktiga middagen" är något jag av princip är emot... så det gjorde jag och gud va gott det var! fan också!


e-bay... paradise or hell?

ja för shoppingådran är det ju helt klart en helt ny värld som öppnar sig för den inte tidigare initierade... för tjejen som just förstått hela grejen med det här... jag har faktiskt knappt varit inne på e-bay tidigare, än mindre intresserat mig för det... tills jag missade att köpa de där stövlarna i London... nu har det blivit en annan femma...

Den femman gjorde att jag vaknade strax efter halv två i sängen, med datorn på magen... undrar lite stilla om jag beställt något... det lär jag ju märka när/om det dimper ner avier i brevlådan... så för sömnen är det helt klart ett minus... lite som hemnet men ändå inte... eller jo, egentligen precis samma sak... fast ett sömnköp får helt andra proportioner på hemnet...

så idag är jag trött... huvudvärken hänger kvar... funderar lite på om det kan vara på detoxen som huvudvärken gör sig påmind... någon som vet?! Eller så är det helt enkelt bara från alla väderomslag... är ju lite känslig på det viset... eller kanske på grund av den där lilla förkylningen som satt sig lokalt i näsan... men som faktiskt ändå sitter såpass att jag bytte bort mina pass ikväll... det ser inte bra ut med en snuvig instruktör... det låter nog iofs värre än det är, men iallafall... vi ska föregå med gott exempel, så är det bara... på alla plan dessutom... så det tog jag och gjorde idag...

Vill också passa på att gratulera en av mina allra äldsta vänner på födelsedagen! Ja, hon är inte den äldsta vännen jag har... men hon är en av dem jag känt längst... i hur många år som helst faktiskt... vill inte gärna börja räkna på det... Vi har gått i samma klass sedan tvåan och varit vänner sedan dess... ibland mer intensivt, ibland mindre... ett tag var vi som ler och långhalm... blev bjudna på fest tillsammans nästan som ett par... numera är det en lite mindre intensiv vänskap kan man säga, om än lika stark... Det är ju ofta så med goda vänner... de finns där... att prata ut hos ibland, fungera som bollplank för ibland... partajja häcken i småbitar av stundtals (det var iofs alldeles för länge sen nu!)... skratta med och förundras med... Johanna är en sådan vän... som jag alltid kan prata med... även om det gått ett bra tag sedan sist så vet hon vad jag tänker och känner och förstår vad jag menar... en sån vän som balanserar upp mig och som läser mig väldigt väl... jag är galet glad att jag har dig i mitt liv min älskade vän!

Tänk vad mycket jag inte hade gjort om det inte vore för dig liksom... kompisklubben med premiärdopp i Romesjön i mitten av april... otaliga partajresor till Lysekil med nattliga bad men en Johanna som förnuftigt skrev adressen på armen på mig, fastän det alltid var jag som skulle bada... landsvägskörning med åkgräsklippare... i 7km/h... tackar! tuctuc-resa i Phuket mitt i natten utan att någon av oss visste namnet på vårat hotell... var det Chong-Chong?... ja, listan kan göras lång... du vet vad jag menar... ord är överflödiga... om än rätt kul!

är helt slut nu... för en timma sedan var jag redo att gå och lägga mig... nattshopping är jobbigt helt enkelt!... men jag satt med dopklänningen och fick fixat klart ärmarna, vilket är lite pilligt, men sockersöt blir den så det är ju minst lika roligt som pilligt... vet inte varför men Supercalifragelisticexpialidotious, låten ur Mary Poppins dyker upp i huvudet idag... vilken är din theme-song för en torsdag som denna?


EIOOH! Jag älskar ju polkagrisar... tycker det är det absolut bästa godiset...  tätt följt av Ingefärskarameller... men det ska vara riktiga Gränna-varianten... en av killarna på jobbet åkte igenom Gränna i veckan och hade köpt polkagrisar till oss... så det har jag ätit idag! Gott!

onsdag 24 augusti 2011

bara så du vet...

jag fick gjort lite nytta ikväll också... dopmössan är klar! supersöt om du frågar mig... lägger ut bild på allt sedan... för nu får du nöja dig med en, vad man skulle kunna kalla en produktionsbild... om än något arrangerad faktiskt!


jo, jag vet, man använder sällan dopmössa idag... faktum är att jag inte tror jag sett någon bebis med dopmössa på sitt dop det senaste... men jag tycker ändå att det skall finnas en dopmössa till en dopklänning... annars är den liksom inte komplett... till storasysterns klänning... storasystern till den lille klimpen som skall ha den här klänningen alltså, sydde jag även en liten haklapp... med rosa brodyr och spetskant... sockersöt!

men det kommer nog inte kunna bli någon haklapp till denna... det blir nog för många lager är jag rädd... så den lille får så snällt låta bli att sekla och kräkas helt enkelt... eller så får jag tänka ut en lösning... så kan det också bli... vi får se!

det är iallafall väldigt roligt, om än pilligt... och eftersom lampan på symaskinen är trasig så satt jag ikväll med pannlampa och sydde... kändes lite vildmarksliv möter syatelje... inte så lite heller! men nu är jag trött... sängen väntar... nattinatti!

tortyr...

ja faktiskt... ren tortyr... inte att jobba över fyra timmar, det har varit riktigt trevligt idag... inte heller att hälla i sig över 1,5l detoxdryck, den är ganska god och jo, man är konstant kissnödig typ, men någon tortyr är det inte... däremot att komma hem och mötas av vaniljdoften som ligger tungt i hela stan... särskilt en dag då man faktiskt inte slarvat ett smack... DET är tortyr... särskilt om man är en godisråtta utan dess like...

det är inte ett dugg konstigt att det blev såhär med mig kan jag tänka ibland... bor man i staden där Ballerina och Brago bakas och det titt som oftast luktar nybakat så är det klart att man blir sugen!

det hela blir ju inte bättre av att det enda vettiga att kolla på på tv är Leila bakar... jodå, jag är tydligen något av en masokist... eller nä... men idag ska jag bannemig inte falla för frestelsen... inte för att jag har någon direkt frestelse hemma att falla för... men det kan man ju ordna... bra kvinna är ju tydligen likt en god sås... reder sig själv! ibland är det dock vansesinnigt trist att reda sig själv... jag kan nog till och med tycka att jag är redd så det räcker... att jag har rett klart nu faktiskt!

får väl kanske ta tag i det där¨... svälja min stolthet och byta kropp... eller det är väl lite det jag redan försöker göra... byta kropp alltså... stoltheten verkar vara svårsmält...vågigheten... heter det inte... modet heter det... strunt samma... har jag tydligen helt valt att ignorera just nu... tar det i nästa vecka kanske...

fast jag tycker nog ändå att jag har anammat att bollen ligger lite hos mig nu iallafall, men när jag försiktig passar den dit den ska så räknar jag med en passning tillbaka... fast jag är kanske inte tydlig nog... bollsporter har aldrig varit min starka sida... har ett bollsinne som en daggmask... inge bra alls...

men men, jag är bra på annat säkert... dopklänningen tex. blir faktiskt väldigt söt! Inte för att det blivit så stor progress på den sedan igår direkt... får väl kanske se till att jobba lite på den idag istället!

vad har du gjort idag?

tisdag 23 augusti 2011

and that was Tuesday...

... jag måste skaffa mig något att göra! får fan lappsjuka, eller vad nu det kallas, av att bara åka hem direkt efter jobbet... så tråkigt! Idag borde jag kanske gett mig ut för att springa efter jobbet, men med något som kan verka vara en förkylning i kroppen så är det kanske vettigt att låta kroppen vila... den ska ju ändå vara på tårna på torsdag igen, och på lördag förmiddag och lördag kväll... men imorgon kanske... då kanske jag bör ge mig ut en sväng... får se, måste jobba över...

verkar det som om jag skjuter problemet framför mig??? nä, vad får du det ifrån???!!! jag skjuter inte... jag plogar det framför mig!!! fullt medveten om att det inte kommer att kännas ett dugg bättre för det på lördag... men strunt samma. det får jag väl ta då... det kommer antagligen inte kännas ett dugg bättre på lördag om jag så ger mig ut och skuttar runt femman imorgon heller! Jag tror på riktigt att det kommer att kännas überjävligt på lördag... men überjävligt har jag överlevt förr!

Snart börjar nog dräktsömnaden på tisdagar... det är mysigt och bra... en sak som inte är bra är att jag inte alls rört min dräkt sedan förra gången... och jag som skulle ha sytt klart hålsömsbroderiet på kragen hade jag tänkt... men, men, tiden går fort när man har roligt, jag har inte hunnit helt enkelt! Och det är ju ingen som blir sur för det... mer än jag själv då förståss... ja inte på att jag har haft en rolig sommar alltså utan att jag inte kommit längre på min dräkt...

den lilla dopklänningen börjar ta form nu... borde kanske sätta mig och sy kragen och mössan idag... jo, jag ska nog göra det... iallafall något av det... eller inte...

råkade istället fastna på facebook, i chatten... lite som att fastna i vinkelvolten... men med mera skratt... brukar i vanliga fall bara bli stressad av chatten men idag har jag farao skrattat så jag gråtit... underbar konversation med en nyfunnen bekantskap... om män på sjön, musiker på turné som spelar ostämt i moll men med världens fingerfärdighet...masserande diskmaskiner... och hur bagarns barn bara får brända bullar... utan smör... McGyver och Bon Jovi var med på ett hörn också... jag vet inte om jag blev så mycket klokare av allt... men det är ju inte alltid det viktiga... som flickan sa!

sedan har jag "pratat" med en annan vän om den stundande hösten... om alla vinkvällar vi skall ha och liksom grottat ner oss i planerna... det får hösten att inte verka lika mörk på något vis... eller rättare sagt... man längtar nästan efter den lite mörka hösten nu! Härligt!

Det är bara att inse sina begränsningar just nu... eller du får göra hur du vill... men jag ska nog ta tillfället i akt och försöka komma i säng innan midnatt idag... jag har haft en riktigt bra dag idag... om än lite tät... men bara i näsan så det gör inte så mycket...

kom igen nu!!!

varför finns det inga trevliga, mysiga och fina gamla hus till salu nu då??? Nu när sommaren är över och alla som är tillbaks från semestern och ska ta tag i allt sånt där... jag vill ha mitt torp nu faktiskt... jag vill ha mitt eget ställe att fixa och trixa med, INNAN det är snö och drivis och man inte kan fixa... INNAN det blir vinter och man inte riktigt får kläm på hur tomten och omgivningen ser ut, ter sig...

tålamod är inte alltid min bästa gren... ganska sällan är det så faktiskt... och ändå sitter jag här idag, tålmodigt och väntar på det där huset som aldrig verkar vilja dyka upp... så tålamod kanske är min bästa gren ändå... så bra att jag missar chansen... för en överdriven styrka blir ju en svaghet...

man  kan nog ganska lätt konstatera att jag är överdrivet stark på mycket helt enkelt... alltså inte på ett bra sätt... ont i huvudet har jag också... och borde egentligen inte blogga just nu... sitter kvar på jobbet... måste fixa klart lite saker... men jag har iallafall snyggt nagellack! Man får vara glad för det lilla!


och så har jag korta naglar igen... lite trist för jag tycker det är snyggt med långa naglar... samtidigt så är det MYCKET enklare att spela gitarr med korta så det får jag försöka passa på att göra nu ett tag framöver... kanske kan lära mig lite... fila på fingerfärdigheten så att säga... borde nog gå en gitarrkurs... eller ta privatlektioner... någon gång ska jag det, men inte nu... nu ska jag fortsätta så jag kan gå hem snart!

nu är det kört

... var och hämtade tröjan och alla startattiraljer till midnattsloppet nu på lunchen... finns ingen återvändo nu liksom... och jag som skulle bli taggad av att vara anmäld... kan meddela att resultatet var det motsatta... jag har helt tappat stinget... jag som i vintras bylsade på mig kläder och broddar och stack ut i spåret och sprang i decimeterhög snö och tyckte att det var the grej! Att det var så fantastiskt skönt och fint och vackert och allt var det var... sedan kom våren och barmark och jag totaltappade allt vad löparintresse heter...

sommaren följde i samma spår... utan mig i spåret... och månaderna tills midnattsloppet skulle gå av stapeln blev snart veckor och nu är det faktiskt bara några få dagar kvar... och jag har inte alls sprungit så mycket som jag hade tänkt... alls... jag har faktiskt inte ens sprungit 10% av vad jag hade tänkt... hoppas innerligt det är tanken som räknas! Kan man inte få köra midnattsloppet på en spinningcykel istället?? Hade känts så mycket trivsammare!!!

sedan stack vi svängen om Triumphglass också... och köpte varsin yoghurtglass... socker och fettfri... fast jag vet inte, den smakade precis som vanlig mjukglass... men oj va mätt jag blev och då åt jag ändå bara halva! Den är faktiskt inget jag rekommenderar... och hade jag inte just idag börjat med min ShapeUp-app igen så hade jag nog unnat mig någon god sorbet istället... men nä, här försöker man vara nyttig... går sådär... men trägen vinner... nog...


dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din (tänker att ibland får man vara glad för det lilla liksom!)
dagens dusch: jo, lång och härlig
dagens frisyr: wash'n'go knut
dagens smink: nä
dagens klädsel: svarta tights, svart tight klänning, jadegrön storstickad tröja, svarta Uggs-sandaler
dagens planer: har faktiskt inga
dagens vill ha: en kram från någon jag tycker om
dagens saknad:  precis
dagens skoj : sprang en gammal kollega på lunchen!
dagens drog: kaffe
dagens träning: nä, vilodag idag
dagens måste: inte mycket
dagens dricka: vatten
dagens mat: keso och banan
dagens mående: bra, lite förkyld kanske... eller bara tät...

måndag 22 augusti 2011

inte fasen blev det bättre...

... med min feghet alltså... nu har jag ju inte jobbat på det heller iofs... kanske man bör för att det ska bli någon skillnad... det är ju ofta så... att om man vill att det ska bli annorlunda så måste man också göra annorlunda... men jag tänker lite att det är tanken som räknas och att det då borde bli skillnad bara där...

fast lite annorlunda har det nog blivit ändå... men inte på det jag behöver bli mindre feg på... däremot är jag numera tydligen inte ett dyft feg när det gäller att stå och prata inför folk, spela ut hela registret osv... inte ens i ovana situationer känns det direkt jobbigt att ta ton... däremot ragazza ragazzo... då har jag farao ingen som helst guts, inget coraggio alls...

anledningen till att dessa tankarna dök upp idag igen var att jag ville göra Monstermallas lilla utmaning/uppmaning... fast eftersom min lilla blogg bara funnits i drygt ett halvår är det så svårt för mig att länka de inlägg jag skrev idag för ett och två år sedan... vill ju knappt ens backa så långt tillbaks som då det hela började... men jag började leta efter något inlägg jag skrev för en , två och tre månader sedan istället och trillade även på ett om det där om att våga... och insåg att jag inte gjort det alls sedan dess...

samtidigt så har det blivit sjukt mycket bättre... ALLT har blivit sjukt mycket bättre... och jag har vågat en massa annat sedan det där inlägget för tre månader sedan... jag har faktiskt vågat stanna upp och ta av mig tagelskjortan med all deppighet och ledsamhet i... jag har vågat säga till mig själv att det nu får vara nog, att det inte får gå mer energi till sådant som redan har skett och som säkert blev som det blev för det bästa... och där är det ju faktiskt tanken som räknas... där är det ju bara jag själv som kan bestämma att tankarna skall förändras... jag och tiden kanske... så jag tänker att det är lite samma med tankarna och tiden och min feghet... vilket kanske är dumt...

tycker du att jag skriver i gåtor? Ja, det kanske jag faktiskt gör... mest för att jag är lite feg gissar jag... men det är okej att vara lite feg tror jag... jag tror att det är lite bra till och med ibland... så man inte rusar in i saker bara för rusets skull liksom... bara för att det är yrseln man vill åt...

sugen?

... ja, på att vara med och köra ett pass för mig alltså! Om du inte redan är medlem på Sportlife så säg till mig så bokar jag in dig som min gäst på ett pass framöver! Hade väl varit roligt??!! det tycker jag iallafall att det hade varit! Om du redan är medlem på Sportlife så är det ju faktiskt bara att boka sig när som helst! fast helst är ju då på något av de passen jag kör såklart... annars blir det ju svårt att vara med tänker jag...

Måndagar: Activio45 18:00 (Cykel45 fast med pulsband) i Partille
Torsdagar: Core30 17:45 + Cykel60 18:30 i Nödinge
Lördagar: Cykel60 09:45 i Kungälv Centrum

bara att säga till som sagt!

vad fan hände???

tänkte kanske en del av deltagarna i Partille idag... jo, men så kan det nog vara när  man går på ett cykelpass för mig första gången... det var bannemig Nina-extra-allt idag nämligen... för ju tystare och snällare ett gäng är desto värre blir jag... och är jag då lite nervös så kan det lätt slå över... kanske... nu var jag inte direkt nervös iofs... så det slog aldrig över... men lite sådär ovan vid activio och hela den tekniska biten...

men de jag pratade med efteråt sa att de var nöjda! Kanske lite för mycket Håkan Hellström för någons smak... men det gjorde inte så  mycket så länge jag hade lite E-type... det är olika det där med smak helt enkelt! Ett härligt om än lite tyst gäng, men jag ska nog få ordning på dem med!!

riktigt roligt att vara tillbaks på Sportlife Partille igen... och nästan ännu roligare att ha fått ett kvällspass... det är mycket lättare att få folk till ett kvällspass, kanske lite extra enkelt en måndag... och med det sagt hoppas jag ju då innerligt att statistiken rusar i taket... inte för att det spelar någon roll i dynamiken i salen, det var halvfullt idag och kändes nästan fullt ändå...

dynamiken kommer från energin som cirkulerar och har inget med antal deltagare att göra, men det ser väldigt bra ut på pappret om det är bra tryck på klassen och chansen att man får behålla sitt pass är större... fast på vissa anläggningar verkar det inte spela så stor roll iofs... men hur som helst... det är ju självklart skoj om många vill gå på ens pass! svårare än så är det ju inte... någonstans blir man inte instruktör för att man inte har ett visst bekräftelsebehov... jag lovar!

måndagskaos

eller kaos och kaos... jag vet inte... det har varit en jävla natt... har sovit som en 20-åring på rave... alltså inte alls... eller jo, lite... men med en näsborre som vägrar vara annat än tät... en kropp som är så trött att det killar i hela magen och ett huvud med lika många tankar som värk... det är ett så skönt sätt att starta veckan på på något vis... or not!

imorse när klockan ringde kändes det som ett skämt... ett dåligt skämt... jag ville verkligen bara få sova vidare... men det gjorde jag ju igår... och se hur bra det blev! Sedan har jag ju en fullspäckad dag idag också... med premiärpass i Partille och allt... ser ju inte jättebra ut att byta bort sitt allra första pass kanske... bara för att man är trött... och kanske har en begynnande förkylning som man tänker skrämma bort med lite träning... brukar inte funka så bra men man kan ju hoppas!

så länge det inte sitter i halsen och/eller man har feber så är det ju inte så farligt... och i halsen sitter det defenitivt inte... däremot i vänster näsa... vansesinnigt irriterande... men men, bort ska det!

känner att det är läge för en dagens...


dagens låt: Joan Osborne - One of us, en gammal klassiker de spelade på radion förut idag... kan inte låta bli att drömma mig tillbaks till tiden då det begav sig... när nu det var... men iallafall!
dagens dusch: lång... och inte vaknade jag för det!
dagens frisyr: wash,brusch'n'go i en knut as we speak
dagens smink: nä... idag skyller jag på att jag ska ha pass ikväll och jag tycker det ser fånigt ut med en massa smink då... särskilt som det kommer att sitta överallt när ett svettigt pass är klart...
dagens klädsel: mörkblå jeans, grått linne, nya koftan, svarta ballerina
dagens planer: jobbelijobba och sedan köra Activio45 i Partille
dagens vill ha: sömn och en stor kram av någon jag skulle kunna tycka mycket om...
dagens saknad: samma som dagens vill ha... det brukar vara så...
dagens skoj: premiärpass i Partille, ska bli skoj att visa var det nya skåpet skall stå! 
dagens drog: kaffe... som vanligt typ
dagens träning: cykel45
dagens måste: har inga måsten idag förutom de uppenbara...
dagens dricka: vatten, methodrain och kaffe
dagens mat: kesella och bär, keso och nektarin
dagens mående: trött, lite begynnande förkyld men bra ändå tycker jag allt!