onsdag 22 november 2017

tiden rusar iväg och kvar sitter jag och är snorig och hängig!

Hela förra veckan bara försvann i något knasigt töcken av novembermörker och planering av killarnas ettårskalas... och när sedan väl planerandet var klart så infann sig, inte helt oväntat, förberedelserna för detsamma och sedan då såklart även kalaset... sedan blev jag sjuk... fast egentligen blev jag nog sjuk redan i slutklämmen på kalasförberedelserna, men jag valde att ignorera och skjuta på framtiden istället för att ta tjuren vid hornen... de där hornen, de fick jag ta tag i i söndags istället...

Men ja, jisses va tiden går, i måndags för ett år sedan idag var jag inte mamma... jag var tjock och armarna nådde knappt framför magen, kände mig som en StenaLine färja som tog sig fram i livet, och lite nervös... men mamma det var jag inte... igår hade jag varit mamma i ett år!!! Det är hissnande! Vart tusan tog tiden vägen? Vet att jag satt i februari och undrade om tiden aldrig skulle gå iofs, då när dagarna såg väldigt likadana ut och det varje dag var en kamp med en för stor vagn i ett för litet trapphus utan hiss och minsta motståndets lag fick mig att stanna inomhus. Men sedan rasslade det liksom bara till och helt plötsligt är de där små gossebarnen fortfarande små iofs, men vansinnigt mycket större än förra året!

Så ja, två ettåringar härjar numera runt hemma hos oss... två ettåringar och fyra tårtor senare... för ja, det blev dels kalas i lördags för familjen, men igår måste vi ju fira dem också såklart, och de där två de har ju fått dela på allt sen den dagen de dockade fast i livmoderväggen så jag tänker att tårta, det ska de ändå inte behöva dela på!

Vi startade födelsedagen med besök på BVC och läkarbesök, inklusive ettårskontroll och vaccination... eller det skulle blivit vaccination och ettårskontroll, men då de varit febriga och snoriga det sista så ville vår bvc-sköterska inte strula mer med deras immunförsvar som hon sa, så de där sprutorna de får de en annan gång. Så vägning, mätning och läkarkontroll som, om det vore så att man fick en ok-stämpel i baken efteråt hade gett dem just det. Så efter genomgången av deras kurvor förväntade jag mig att vi skulle köra ettårs kontrollen, som jag såklart googlat på och ja, övat lite med dem på sånt jag hört/läst är med... men när jag frågade om vi skulle köra igång med den så tittade både sköterskan och läkaren på mig ifrågasättande och menade på att det där hade de redan gjort, under tiden som de undersökte barnen... lite snopen blev jag, jag som hade fått dem att slå ihop två klossar med händerna och lyfta plupp-pusselbitar... så de kunde fått två ok-stämplar i baken på en och samma gång!

onsdag 1 november 2017

Trick or treat!

Igår körde vi halloweenfirande hemma med kusinerna, morbror och mormor och morfar. Det var nog mest tänkt att kusinerna skulle få komma och skrämmas och ropa "bus eller godis!" och sedan skulle vi äta gemensam tisdagmiddag, men jag fick såna snilleblixtar och hoppade på the train of thoughts som tuffade på i blixtens hastighet tillslut att det blev värsta spökvillan hemma hos oss! Eller ja, entrén iallafall... och en spökgirlang över matbordet.

Killarna skulle såklart ha varit utklädda men deras kostymer är fast i transporten någonstans... och sedan tänkte jag gjort små tigrar av dem, men då hittade jag bara tigerbyxorna. Mössorna är nerpackade någon annanstans... så sista alternativet blev Karlsson på taket. Snickarbyxor och en propeller på ryggen... propellrar gjorde jag av kartong och skulle sedan bara knyta fast den i ryggen på snickarbyxorna tänkte jag... men de där små barnen jag har hade vuxit ur sina snickarbyxor... så de fick vara sig själva tillslut iallafall... så typiskt!

Men entrén blev jag faktiskt rätt nöjd med... det är galet vad effektfullt det kan bli av en söndertrasad tyllgardin som skyddat broccoli och brysselkål mot kålfjärillar! Lägg till lite tygremsor från några bal- och brudklänningar jag sytt genom åren, stora grenar, lövhög och LED-ljus-ljus så är man typ hemma! Hade även tänkt köra med spökljud men hejdade mig då jag tänkte ett varv till... man vill ju inte skrämma barnen alltför mycket!

En jätterolig grej att pynta för ju! Jag har alltid varit lite skeptisk till det hela, men insåg igår att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig! Så nu åker "pyntet" ner i en "halloween-låda" redo att användas igen nästa år, men då med ännu mer effekter.


Hann tyvärr inte med att fotografera i mörkret då mina killar var gnälliga och klängiga och det lämnades inte riktigt utrymme för att avvika. Men enligt säkra källor var det rätt så läskigt... men som sagt, nu är grunden lagd, nästa år är det bara att öka!