En reflektion över livet, i svettiga träningskläder...... kan kanske skylla på lågt blodsocker och efterdyningar av passet... men mitt i en konversation med en god vän efter gårdagens pass, om träning, viktnedgång och hur bra det gick att rasa i vikt när man blev dumpad... hur inte lika bra det går nu när man mår bra igen...
När jag slänger ur mig "så vem ska dumpa mig nu så jag kan bli av med de här trivselkilona?!" svarar han "du är precis som jag... kommer aldrig att släppa in någon så nära igen så att det går att bli sårad på det viset..."
...är ganska rädd att han har rätt... hoppas han har fel... och har han rätt är det ju bara mitt eget fel... bara jag själv som kan göra något åt det... mitt eget fel att jag trodde och hoppades för mycket på fel relation... la in för mycket av hur jag själv ville att det skulle vara istället för att se hur det var...
men sedan tänker jag lite som så att om jag lyckats bli av med en la grande sprutfobi så ska jag nog klara av att bli av med denna "fobin" också... fobin över att bli sårad igen, fobi för att göra sig så sårbar... kan andra så kan jag... så har jag tänkt i många andra situationer... det har funkat... borde gå att göra det nu också... göra och funka... kan andra så kan jag!
Så tack fina vän för insikten, men jag hoppas innerligt att vi båda kan komma att bevisa motsatsen! upp till kamp, seglarvänner! eller något sådant! vad vet jag... den bokade tiden för blodgivning om en vecka inger onekligen ett visst hopp!
När jag slänger ur mig "så vem ska dumpa mig nu så jag kan bli av med de här trivselkilona?!" svarar han "du är precis som jag... kommer aldrig att släppa in någon så nära igen så att det går att bli sårad på det viset..."
...är ganska rädd att han har rätt... hoppas han har fel... och har han rätt är det ju bara mitt eget fel... bara jag själv som kan göra något åt det... mitt eget fel att jag trodde och hoppades för mycket på fel relation... la in för mycket av hur jag själv ville att det skulle vara istället för att se hur det var...
men sedan tänker jag lite som så att om jag lyckats bli av med en la grande sprutfobi så ska jag nog klara av att bli av med denna "fobin" också... fobin över att bli sårad igen, fobi för att göra sig så sårbar... kan andra så kan jag... så har jag tänkt i många andra situationer... det har funkat... borde gå att göra det nu också... göra och funka... kan andra så kan jag!
Så tack fina vän för insikten, men jag hoppas innerligt att vi båda kan komma att bevisa motsatsen! upp till kamp, seglarvänner! eller något sådant! vad vet jag... den bokade tiden för blodgivning om en vecka inger onekligen ett visst hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!