Många glada skratt, host-pauser, än mera skratt och "varför berättade jag om detta nu då? vart var det jag skulle komma med det?"... sådana är vi... eller iallafall jag... hopplös på att komma ihåg varför jag berättar en sak... gamla vänner är underbara... särskilt när man kan spåra ur totalt... det gjorde vi idag...
kom fram till att en rand i singular kan bli ganska långrandigt... och om den dessutom är bredrandig så får man nog överväga om den är en rand eller ej... många ränder blir ju lätt kortrandigt, om proportionerna skall stämma och om höjden på randen är det man utgår ifrån... fast nu känner jag att det blir lite tvärrandigt också... så det är nog lika bra att sluta... det var mycket roligare in action, jag lovar!
jag hostar mig vidare genom torsdagen... en torsdag med oskyldigt blå himmel... det verkar vara en galet fin dag där ute... synd att man inte orkar pallra sig ut i verkligheten... hade nog behövt det... frågan är bara om verkligheten behöver mig... (det sista behöver du inte kommentera om du inte är välvilligt inställd!)
Verkligheten behöver Dej! Verkligen!
SvaraRaderaTror jag fått en släng av den här sjukan också. Känner mej lite rosslig i rören och så kliar det i halsen.
Krya på Dej
Kram Kram
Super mysigt att prata med dig som vanligt, inte alls långrandigt! ;)
SvaraRaderaPuss