fredag 30 september 2011

ibland blir det inte som man tänkt sig...

vaknade tio i åtta idag... det har jag aldrig tänkt mig när jag ska till jobbet... då hinner man liksom inget alls i piffighet... man är glad om det blir både schampo och balsam liksom... och man i det här sammanhanget är jag... att tokköra till jobbet i rusningstrafik går ju inte heller... så kvart i nio sladdade jag in på parkeringen... tur att man har Håkan i bilen... "Ramlar" är ganska talande för denna dagen!


trevligt kundbesök och kolla mailen från gårdagen då jag var hemma... kroppen säger fortfarande ifrån idag, men inte på samma sätt... den har liksom resignerat ändå... det är skönt! den tror kanske den ska få gå på AW om den sköter sig... tyvärr ingen AW planerad idag... känner att det fattas mig lite... det är synd... fast ska ändå bli skönt med en lugn helg!

Tog en sväng till Rusta idag på lunchen... är på jakt efter en ny matta till vardagsrummet... det är inte praktiskt att ha en vit bomullsmatta kan jag meddela... inte om man är som jag... så nu blev det en, hör och häpna, plommonfärgad rya-variant! Ibland slutar man inte att förvånas! Ibland, ganska ofta, är det bra att man har med sig någon som är lite modigare som smakråd... tror det kommer bli jättefint! och om jag tröttnar om ett tag så gör det ju inte så mycket heller, då får jag väl lov att byta igen bara!

efter jobbet blev det en tur till Bäckebol... Stoff&Stil... började sticka på min mössa igår... på strumpstickor... det är ju som att sticka i plockepinn!!! Helt hysteriskt bökigt med alla stickor som ska vara i vägen hela HELA tiden... ska nog inte bemöda mig att försöka mycket längre på det viset... det är liksom dömt att misslyckas... rundstickor verkar vara the grej... vi får väl se... tredje gången gillt...

snurra runt på Coop också... dum grej att välja att göra en fredag efter jobbet kan jag meddela... mycket dum... fast man är inte ensam om att välja just den sysselsättningen... så man behöver ju inte oroa sig för att man är den sista idioten som föddes iallafall! Man får vara glad för det lilla! insåg när jag skulle betala att min kundkorg ändå var en smula sorglig... äpplen, räkost, yoghurt, cayennepeppar, örtte och godis... jo, ja, vad säger det om mig liksom? Vem är människan bakom den kundkorgen? Lägg till två par rundstickor i handväskan från grannbutiken... japp, där har du henne... helylletanten!

Skulle egentligen gått ut ikväll ju, eller iallafall varit med på förfesten... men jag orkar inte, huvudet gör sig påminnt... pass imorgon bitti och jag känner faktiskt inte att det är snyggt att komma dit trött och lite "jag var på AW igår" två helger i rad... det hade kanske varit okej för vissa... det borde vara okej för alla... så länge man inte är bakis... men jag är aldrig ute, så det blir en sån helomvändning känner jag... den vill jag inte riktigt presentera än... och jodå, jag skulle ju kunna låta bli att säga något... men det är så svårt och dumt... nä, idag är jag tant... kurar upp mig i soffan och repar upp min stickning... igen!

torsdag 29 september 2011

andra necessary thingies man inte vet att man behöver...

...ont i huvud och rygg... huvudvärk - fine... ryggvärk - fine... eller egentligen inte... men det blev bättre text... mindre sämre kanske... men när det ena övergår i det andra och man accenturerar det hela med en smula brännande känsla i skinkan... då är det så man börjar undra lite faktiskt... är detta verkligen nödvändigt? Ja, kroppen anser ju det... jag är tydligen inte herre över min egen kropp... herre över min egen kropp har jag ingen önskan om att vara heller faktiskt... dam över min egen kropp vore trivsamt... hur som helst... det var bara att lyda... försöka ignorera och somna om efter ett sömndrucket telefonsamtal till någon av mina kollegor.

har sovit mest hela dagen... fick fixat vikarie till mina pass ikväll och manat dem att ta väl hand om mina älskade deltagare ikväll samt hälsa så gott... vet att de kommer ta väldigt väl hand om dem... men ändå känns det aldrig bra att behöva lämna bort ett pass, ett åtagande... ikväll är det två pass... alltså dubbelt upp...

funderar  på vad det kan vara, varför jag mår så konstigt... men jag gissar att det är en förkylning med dåligt lokalsinne... som satt sig i ryggmuskulaturen och inte i näsan liksom... känner mig ju inte förkyld direkt, men ruggig och sådär lite febrig fast utan att vara det... knepig känsla, tur att det går över!

en söt sak hände förresten mig imorse... fick ett sms från okänt nummer:


Fick inte plats med resterande av mitt sista sms... det lyder som följer:

"Ja, Nina 32 från Kungälv tycker nog du kan göra det. Ha en bra dag! Mvh Nina"

men du förstår ju själv mitt febrila tänkande när jag får det första smset, kollar eniro och där finns det ingen information alls... hur som helst, det är ju sött att man kollar först innan man raderar! eller så tyder det på att man har en massa för många telefonnummer sparat... hur som helst... lite sött tycker jag... och fortsätter grubbla på när/var jag kan ha träffat den här människan...

onsdag 28 september 2011

necessary thingies

... man inte visste att man behövde... jo, självklart, IKEA fick sig ett besök idag... jag skulle köpa någon del till en kökslåda som jag visst hade hemma redan... insåg jag när jag frågade dem på köksavdelningen... men man vill ju inte gå tomhänt därifrån! En skrivbok, en påse Swedish-fish, ett set med tre saxar och ett paket med lågenergilampor rymdes i den vansesinnigt snygga, marinblå necessären jag tydligen var tvungen att ha också...

köttbullar och mos på IKEA blev dagens middag... man kan ha det sämre! Fast nu är jag mätt... vet dock inte om jag ska skylla på köttbullarna eller fiskarna... jag är kass... jag vet! Men jag måste säga att jag tycker det är ganska trivsamt att strosa runt på IKEA på kvällen, när det inte är en massa folk och man kan tänka lite...

en annan necessary thing jag vill dela med mig av... dagens låt:


När alla clownerna
har gått från jobben
så visslar fåglarna i träden,
det finns ingen poäng i att vara fri längre
För jag vet att den här natten kommer döda mig
Oh-oh ooh yeah
Om jag inte får va med dig

Klubbland
Folk säger att allt är för konsten
Inget för berömmelsen
Men ni ser ut som dockor i kulisser
Åh, vad jag saknar Ernst-Hugo...
för patetik är konst
och konst är att förstå

Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Och compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Oh-oh ooh yeah
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va
Jag läser aldrig Proust igen
För slutet gör för ont i mig

Slutet har just börjat mellan dig och mig
x3

ibland blir man så glad för så lite...

fast för mig är det stort... har man besegrat en sprutfobi så är det kanske det per automatik... stort alltså... och något viktigt att underhålla... oj, kanske ska komma till sak?? Jo, det hela är så enkelt att jag idag är blodgivare, men eftersom jag rest en del det sista året till länder man inte får resa till om man lämnar blod... eller jo, man får såklart resa dit, men man får inte lämna blod ett tag efteråt... så har jag "suttit i karantän" och idag hävdes den! Jag är ur karantänen, fick ett mail från blodgivarcentralen idag där de ber mig ringa och boka en tid!!! Härligt!

Lämnar du blod? Om inte, varför? Det behöver du inte svara på om du inte vill... men tänk efter... är det bara pga att det aldrig blivit av så tycker jag att det är hög tid att det blir en ändring på det nu... det är faktiskt inte alls obehagligt heller, gör inte ett dugg ont och det är ganska rogivande att ligga där i de stora goa vilfåtöljerna och göra en god gärning. Se så, gå in och googla på "ge blod" och hitta din närmsta blodgivarcentral! eller så gör vi det ännu enklare och följer länken här!

bild lånad från in the skies
vill man vara extra godhjärtad kan man alltid skänka den lilla ersättningen man får för sitt blod till välgörande ändamål... så då gör man två goda gärningar i en + får en grundlig hälsokontroll på köpet!

Bokat än? Vad väntar du på? se så... in och boka dig!

Man ska inte klaga…

Det finns alltid de som har det värre… men alla har vi våra skoskav… och idag har jag farao huvudvärk från ryggslutet och upp till pannan… och då menar jag inte ryggslutet som i nacken utan ländryggen…

När man har det så, värk från ländryggen och hela vägen fram i pannan så är det inte sådär att man jublar över att det helt plötsligt knyter sig i ena skinkan… man jublar inte alls faktiskt… men stretcha, stretcha, stretcha och hoppas innerligt att det inte brister ut i någon okontrollerbar skinknackspärr… aka falsk ischias

Känns som om min kropp försöker  säga mig något… kanske bara vill uppmärksamma mig på att den finns till… kan ju vara så att den tycker att den blivit en smula negligerad det sista… jag tycker också kanske att den blivit det… eller kanske inte… men jo…

På tal om kroppen… den här kroppen ska ju till Alperna i vinter… åka snowboard… får skrämselhicka vid blotta tanken! Så nu är ”operation snowboardkläder” i full gång… underställ är fixat och klart, skidjacka likaså… tänker att det kanske är bra med lite fler underställ… man blir ju svettig av att ramla… och en overall hade ju varit snajsigt…

8848 Altitude har en väldigt snygg vit overall… men eftersom jag är fullt medveten om mina begränsningar i backen så är kanske inte en vit overall är det allra bästa… då syns jag ju inte så bra när jag ligger där som en liten hög… fast på frågan vad jag ska göra i vinter kan jag ju isåfall svara ”säsonga i alperna – som puckel i pisten!”

tisdag 27 september 2011

Tack för musiken!

visst trodde du att du skulle behöva läsa ytterligare en rad eller två om Håkan Hellström nu? Jo då, erkänn! Men det ska inte bli så nu... för även om jag tycker att det är något av det bästa som finns, så finns det fler bland det bästa som finns...

satt och blippade runt och hittade på SvtPlay lördagens program av Tack för musiken... med Lars Winnerbäck...  (länken fungerar bara t.o.m fredagen den 21 oktober, så skynda, skynda!!!) förstod inte riktigt hur jag hade kunnat missa detta... men så slog det mig plötsligt vad jag gjorde i lördags och då är det inget mysterium ängre... hur som helst... vet inte om jag kan tänka mig att det kan bli mycket bättre än så.

Lars Winnerbäck är inte direkt känd för att ge intervjuer, än mindre ställa upp i tv. Och så sitter han där, denna vackra man, í ett program om honom själv med sin oerhörda ödmjukhet och bara är helt fantastisk! Med de finaste texterna, de fantastiska nyanseringarna...någonstans så vill man ju bara krama honom liksom!

Tyvärr har jag själv bara sett Winnerbäck live en gång... i Lysekil sommaren 2008... en helt fantastisk konsertkväll med Miss Li, Maia Hirasawa och Lars Winnerbäck... minns det som igår... det var magiskt... fast jag tyckte det var synd att han aldrig spelade "Kom änglar" den kvällen... Kom änglar var den första LW-låten som jag riktigt fastnade för, som plaskade till rakt i hjärtat och som jag aldrig kommer att sluta älska...


texten är ju helt makalös... och i all makalöshet så sticker ändå denna biten ut lite extra!

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån ....

Men det finns många fina... Hela Daugava-skivan är galet bra... "Om du lämnar mig nu" har verkligen varit min "fender i gästhamnen" de senaste åren... vad nu det kan betyda... men bra är den iallafall... "jag är hos dig igen" och "hugger i sten" likaså...

vilken Lars Winnerbäck-låt är din favorit?

dräktsömnaden är igång...

och med det även veckans godaste mackstund... jag fullkomligt älskar att sitta där med dessa kvinnor som alla är så duktiga på handarbete... som pratar om livet som är nu, om livet som har varit... om resor de varit på, eller planerar... nya projekt, föreningar de är med i, möten de går på osv. Hoppas innerligt att jag kommer att vara lika hungrig på livet om 20-30år jag med!

Själv sitter jag med min hålsöm på kragen... tar omtag om sex trådar istället för fyra... jo, jag har modifierat det hela en smula... om mina beräkningar stämmer så kommer då kragen bara ta fyra terminer att göra istället för sex... man kan helt enkelt säga att jag effektiviserade lite... är ju skoj om man hinner använda dräkten någon gång tänker jag!

Men tillbaks till det väsentliga... te och smörgås-stunden... åh, det är så gott! Bara en sån sak att äta bröd som någon annan har skurit upp... tillsammans med andra... det är alldeles ljuvligt! eftersom jag inte äter så mycket bröd, så blir den här stunden på veckan dessutom alldeles speciell... med en massa olika pålägg, ostar, skinka, marmelader, brieost osv. osv... blir ju hungrig igen av bara tanken!

en tisdag som alla andra...

eller en tisdag som denna... det är inte så stor skillnad på hur en tisdag kan te sig... igår trodde jag att jag var trött... idag vet jag att så var fallet... både igår och idag! tyckte klockan var riktigt otrevlig imorse när den ringde från snoozet... igen... men idag fick jag med mig några av mina skivor i bilen ialla fall... dagens nya skiva blev:



Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått - kanske inte en av de mest hits-täta albumen men galet fint ändå! Första låten, 13, är så söt!!!



idag börjar dräktsömnaden igen!!! Ska bli jättemysigt! Sjävklart, min vana trogen, har jag inte sytt alls så mycket som jag hade tänkt... ambitionerna räcker sällan så mycket längre än till tanke... måste ju innebära att jag tänker väldigt mycket... fast det sista där blir ju en stor paradox till hela mitt väsen... äsch, nästan sen, skriver mer sedan... om en sisådär 20 hålsöms-omgångar kanske!

måndag 26 september 2011

det är tur att det vänder!

från tröttaste trött till, ja, kanske inte pigg... men mindre trött iallafall! Men det är något med att komma in på en Sportlife-anläggning... eller kanske vilket gym som helst där man känner sig hemma... men nu är jag en smula partisk... det räcker liksom med att kliva innanför dörrarna så blir man piggare och gladare! underbar känsla!

och idag flöt passet så grymt bra! kändes som om jag hade koll på allt! Underbart! Lite extra ego-boost när en av deltagarna tackar för ett "grymt bra pass!" och sedan undrar var jag kör på för fler ställen och vilka tider!

på tal om spinning, nu finns min presentation med på Rosa Dygnet, måste säga att jag är ganska nöjd... om man nu får säga så... men det kan man väl få, det är ju ändå måndag!!! Och om du ändå går in och läser den så kan du väl lova mig att kika runt lite... bli lite sugen på att hjälpa till du med, dra ihop ett gäng vänner och komma och köra en timma eller två!... du som bor i Stockholm, det finns en flik över aktiviteter i erat område också!... som det kan gå, du ville bara läsa vad tokan här skrivit och så måste du dra ihop gänget och gå och träna!

ikväll har tösen, jo, jag har bytt ut mitt epitet "tant" mot "tös"... kom överens om det i fredags när vi var på AW... pratade med en kille som inte förstod vad jag menade... han verkade vettig så när han sa att "vi får ta och plocka bort tanten ur den här tösen" så tänkte jag att det var lika bra att göra som han sa direkt, utan tjafs liksom! Jo, ikväll har tösen lagat mat!

Vet inte vad det är som händer med mig på måndagar, men det är positivt för jag blir lite mer huslig och får förhoppningsvis ihop till veckans luncher... annars är risken stor att det bara blir keso... det blev det igår... mest för att jag inte orkade mig utanför dörren efter att jag kommit hem från vår frukost/lunch... man tager vad man haver, som det så käckt heter... keso, tomat och paprika... fantasilöst så det skriker om det... men inte mindre sant för det!

minnen

som kommer tillbaka bara man ser några bilder från en extra trevlig kväll i somras... underbar känsla som sprider sig i hela magen! Man vill liksom bara stanna tiden... eller det räcker ju förresten inte... man måste ju vrida tillbaks tiden några månader... spelar ingen roll vilka åtgärder man behöver ta... tittar man på bilderna så känns det värt det... då känns det som ett nödvändigt gott faktiskt!

nu tycker du kanske att jag är elak som inte lägger ut de där bilderna här på bloggen... eller pratar mer klarspråk... men det blir för tydligt... nog att jag är öppen som en Billy-bokhylla utan dörrar, men någon måtta har till och med jag! vill nog bara tala om att det känns mysigt... bara det facto att känslan finns liksom! Sedan att samma känsla får mig att agera grill... det är en annan femma...  

seg...

på alla sätt och vis... kroppen är trött... huvudet hänger inte med... får liksom stålsätta mig för att hantera dagen just nu... hoppas starkt att det vänder... cykelpasset i kväll kan bli... ja, annorlunda annars... det kan det bli ändå iofs... det finns liksom aldrig några garantier!

Hur som helst, det jag vill förtydliga är att fastän jag känner mig lite "dagen-efter" fortfarande... mest beror det nog på att jag lagt in tradera på telefonen och den skickar sms varje gång man närmar sig finalen på en auktion jag lagt i minneslistan... det var några sådana i natt... *pling-pling* ljöd högt och tydligt flera gånger... och satte jag telefonen på ljudlöst så *bzzzzz-bzzzzz* ade den istället, vilket jag vaknar av också... får helt enkelt kolla över det där... nu tappade jag tråden...

vi tar det igen, vill bara förtydliga att jag faktiskt är väldigt glad över den här känslan... den är ju ett kvitto på alla skojsigheter jag haft för mig i helgen! Lite som en festbild som inte blev en bild utan en liten film... så, det var bara det jag ville få sagt... det, samt att jag är lite modigare numera... och att jag råkade ut för en jättesöt sak imorse när jag körde till jobbet...

Sitter i bilen på E6an, diggar med till Håkan Hellström (såklart!) och känner plötsligt att någon kollar på mig... kikar försiktigt till vänster, jo, mycket riktigt, jäms med min bil kör en röd Polo, var i det sitter en kille som ser jätteglad ut och gör "tummen upp"... tro fan det, jag såg ju antagligen ganska galen ut där mitt i musiken... men det var lite sött tycker jag, man blir ju glad liksom!

söndag 25 september 2011

där satt den...

dagen-efter-känslan... klockan är snart tre och jo, det stämmer... som vanligt, just vid tresnåret mår jag som sämst dagen efter... men även helvetet har grader... och jag mår oförskämt bra idag ändå... trots några glas vin och drink... kanske dansade bort det mesta... inte helt orimligt kan jag meddela... nu sitter jag och försöker tänja på de där jeansen jag köpte för ett tag sedan, de som är en smula för små... kanske är en bidragande orsak till obehagskänslan det också... kan ju inte vara nyttigt att strypa blodtillförseln till halva kroppen på det viset liksom...

har blåmärke på armen som jag inte rikitgt har koll på varför... kan ha varit från när jag ramlade igår i en snurr... klackarna liksom trasslade in sig i varandra och jag for i golvet... men ingen skada skedd... sånt får man räkna med... inget kalas utan kras heter det ju... jag är hel och mår bra så det var bara en bonus skulle man kunna säga! kanske inte så mycket bonus för mig men för de som råkade se vurpan... är ju alltid lite roligare när det händer saker menar jag! Det hade tydligen sett lite otäckt ut... men är man en dramaqueen så är man och då gäller det ju att även ramla dramatiskt liksom! Spela ut hela registret som det så fint heter...

dagen har spenderats med tjejerna, frukost/lunch på Café tant Rut... på uteserveringen i solen... gott som skam... det är härligt med så fina vänner som man har. Vänner som ser en för den man är, för alla brister man har och som liksom ändå tycker att man är okej! Jag är så glad över att ni finns i mitt liv... och dagar som dessa kan jag någonstans ändå känna att jag är världens lyckligaste tjej! Visst finns det saker i livet jag saknar... det finns mycket i mitt liv som jag hoppas blir annorlunda om inte allt för lång tid, att pusselbitarna liksom trillar på plats inom kort... men om jag stannar upp och inte tänker på det som jag vill ha utan ser det jag faktiskt har, då kan jag med helt fullt och ärligt säga att jag är så tacksam över att jag får lov att ha det så bra! Att den verkligheten som jag lever i är galet fantastisk!

Nu ska jag sätta mig med lite projekt... saker som jag skjutit på men som måste tas tag i... min milda bakfylleångest har så sakteliga börjat övergå i söndagsångest... fast även det en väldigt mild variant... kvällen blir lugn, hemmapyssel och kanske en film... lite funderingar kring saker som hänt i helgen... en sak jag faktiskt insett är att jag nog inte ens är blyg längre... livet har nog gjort mig lite tuffare och modigare... "Blitt sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt och vem som går att lita på ..." med sådan insikt och med helgen som varit färskt i minnet är det rätt gött att det är söndag... då har man liksom en hel vecka framför sig igen med nya möjligheter och tillfällen! Herre gud, jag känner mig som någon ûberkäck och hurtig lifecoach just nu... kan det vara jeansen? får kränga mig ur dem och hoppas på att bli normal igen!


 vad gör du en söndageftermiddag som denna?

när höfterna får välja

då blir det Tranquilo... salsa/samba/merengue... egentilgen vet jag inte vad jag pysslar med men har man bara någon som för tillräkligt bra så löser man det mesta!

vi började med en förfest hos mig, ett gäng tjejer och än mera rödvin... mysigt att vända på livets detaljer på något vis... sedan tog vi en taxi in till stan... tänkte vi skulle börjat på Tranquilo för att sedan fortsätta någon annan stans.... fortsättning blev aldrig fallet... det blir inte alltid som man tänkt sig... kanske att det var lite mitt fel... jag fullkomligt älskar att dansa salsa... eller vad nu det är jag gör... men skoj är det och när man då blir uppbjuden av någon som verkligen kan det där så är det ju så galet skoj!

svetten lackar... eller fullkomligt sprutar... man kanske inte är den mest fräsha, piffiga människan i stan... men vad gör väl det?? det är glädje och rytm för allt vad man är värd... och det är så jäkla roligt!!! Sådär roligt att man inte vill att stunden ska ta slut....

nu sussar tjejerna i bäddsoffan, jag ska sova också.... livet är galet roligt bara man låter det vara så... en lärdom jag börar föestå innebörden av! inte en sekund för tidigt!!!

lördag 24 september 2011

gör om - gör rätt

Har nystat upp min stickning... insåg att jag nog behövde en beskrivning ändå faktiskt... och snälla Anna som är helt gudomligt duktig på att sticka och sy skaffade raskt fram en sådan till mig!!! Så nu har jag repat upp och trasslat upp och snurrat upp till nystan igen... eller där ljög jag en smula... mamma kom förbi för att kolla på mitt helt färdiga kök och erbjöd sig att ta den värsta härvan med garn... som för övrigt liknade ett paket nudlar mer än något annat!

Kan det vara så man gör nudlar kanske? Så man får till det där krusiga som är så karakteristiskt för iallafall snabbnudlar... man gör långa smala spagettisliknanade saker och sedan stickar man upp det, låter dem fixera sig innan man repar upp dem och formar till lagom stora paket...

Nu ska tösen här gå och sova en stund... ikväll väntar utgång och svirande igen! Det är mycket nu... man kan säga att först var det inget... sen var det inget... och sedan kom allt! Men kul ska det bli!!!

hade glömt...

... hur kul det är att gå ut... nu ska jag komma ihåg det... för satan va skoj vi har haft ikväll! Riktigt, riktigt trevligt... och egentligen har vi bara suttit still på en och samma plats... men vi fick trevligt sällskap och de gjorde liksom susen!

några jättesöta killar som verkligen fick vår kväll att bli av bästa sort! En av dem åker en del snowboard och har åkt på UCPA-resor tidigare... han rekommenderade det varmt... samt tipsade om en restaurang i Val d'Isère som serverar världens godaste hamburgare... Switch tror jag han sa att den hette... måste man ju testa! Känns så bra att alla, verkligen ALLA man pratar om UCPA med är så galet positiva...

är verkligen så glad över att vi gick ut idag, att det här stycket kom utanför dörren och fick varit lite social med folk sådär... hur skoj som helst... vi har skrattat och pratat, pratat och skrattat... när vi skulle gå var det verkligen inte det jag ville... hade gärna fortsatt hänga med dem hela kvällen... åh va roligt! Jag tror minsann jag åter har fått upp hoppet om mänskligheten!

Tusen tack bästa ni för att ni drar ut mig när jag är en smula motsträvig och feg! Jag behöver en spark i baken eller fem... kanske ännu fler! Men nu kör vi!

dessutom, nu när jag kom hem mitt i natten står min bok utanför dörren och väntar på mig... min Håkan Hellström - PS. Lycka till ikväll! och för att göra saker och ting ännu bättre så när jag kommer in möts jag av lite dammiga fotspår i hallen som vittnar om att pappa varit här och satt upp min köksfläkt och skåpsluckor över fläkten... det blev så jäkla snyggt! Jag har verkligen världens bästa pappa som har gjort iordning mitt finaste kök!

Nu ska här sovas... är galet trött... men ännu gladare ändå... tror inte det blir någon repris av gårdagens natt... eller heter det gårnatten? Hur som helst, imorgon är det spinningpass!!! jippie!!!

fredag 23 september 2011

man behöver inte direkt vara raketforskare

...för att lista ut med lilltån att jag är tröttare än trött idag... skulle kunna somna ståendes tror jag... men så blir det när man ska upp och snurra på nätterna... när kroppen vägrar sova... när tankarna far runt som ping-pong-bollar i huvudet om trivialiteter och bös...

försöker verkligen hålla skenet uppe... försöker tänka mig pigg... det går sådär... just idag är tankens kraft trött också... men men, det är bara att bita ihop, härda ut och ta nya tag. Ikväll väntar trivsamt umgänge med mina goa kollegor... det blir görbra! Jag har varnat dem att jag kanske somnar i vinet, men de har lovat att ha koll på mig! Dem kan man alltid lita på liksom! Men nu är lunchen slut, de andra stack iväg en sväng till Allum... jag orkade inte ens det... dags att hugga tag i dagens måsten igen!


dagens låt: Lars Winnerbäck - Jag är hos dig igen
dagens dusch: ja, lång
dagens frisyr: just nu uppsatt i knut med en penna... ikväll blir det nog hängande... iallafall ett tag tills jag tröttnar och slänger i den där pennan igen... brukar bli så
dagens smink: dagen till ära en riktig make up, med foundation, ögonskugga och hela grejen!
dagens klädsel: som du har funderat! Mörka jeans, vitt linne och vit top, grå kofta
dagens planer: hålla mig vaken och sedan på AW med tjejerna på jobbet
dagens vill ha: energi
dagens saknad:  sömn
dagens skoj : AW... alldeles för länge sedan sist... måste bli en förändring nu!
dagens drog: Kaffe
dagens träning: nä
dagens måste: hålla mig vaken
dagens dricka: vatten, än så länge
dagens mat: lax och spenat
dagens mående: trött men glad

Rosa dygnet vill ha besök av dig!!!

du har kanske lagt märke till den där "rosa bandet" bannern jag har över min profil här till höger... den har jag inte bara lagt till för att den är i fin färg faktiskt! Útan för att få dig att uppmärksamma och vilja delta i en av Sveriges största enskilda insamlingar till Rosa Bandet...  Ett helt dygn fullt av träningsmöjligheter – Till förmån för bröstcancerforskningen.

Så här skriver Maria om varför och hur det hela kom till:

Varför?

Det hela började i maj 2007 när min mamma Christina fick bröstcancer och jag märkte hur maktlös man kände sig. Då förstod jag hur viktigt det är att alla bidrar med pengar för att lösa denna orättvisa sjukdom som drabbar vem som helst när som helst. Ur den här känslan föddes idén om ett spinningevent.
Under eventet 2009 var min mamma och pappa med och gick vår rosa promenad, många av er träffade henne efter sista passet och bara veckan efter eventet fick hon grönt ljus på den årliga kontrollen…cancern hade hållit sig borta!
Men i Januari 2010 fick vi tyvärr det tråkiga beskedet att cancern var tillbaka och nu som metastaser i levern. Det gick otroligt snabbt och trots att hon kämpade precis med alla näbbar och klor så förlorade min älskade mamma kampen mot cancern 31 mars 2010.
Det här är mitt och vårt sätt att försöka bidra till att fler mammor överlever kampen mot bröstcancer!

Vårt sätt att hjälpa.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt. Visst är det ett slitet gammalt talessätt, men det stämmer ju!
Så tillsammans med ett gäng kompisar har jag de senaste åren ordnat insamlingar till förmån för Rosa Bandet genom att göra nåt av det roligaste jag vet – att köra spinning. Vi ville skapa nåt halvgalet så det fick bli ett helt dygn med spinning där alla kan vara med.
Vi började i blygsam skala 2007 men redan 2008 hade vi fått ihop ett helt fantastiskt gäng på över 500 cyklister som fyllde spinningsalen under hela dygnet med glädje och svett. 2009 slog vi vårt insamlingsrekord igen och fick nästan ihop 130 000 kr – vi blev omnämnda på Rosabandet galan i Malmö som nr 1 på goda insatser i kampen mot cancer. 2010 var vårt största i både antal deltagare och insamlade pengar – smått fantastiska 200 000 kr!! Så på de 4 år vi kört detta event har vi samlat in över 500 000 kr – alla pengar har gått rakt till Cancerfondens Rosa Bandet kampanj.
Vi behöver DIN hjälp!
Det viktigaste målet med 24 timmars-eventet är så klart att samla ihop så mycket pengar det är möjligt, men vi hoppas också att vårt dygn skall bli 24 timmar ren glädje. Och en herrans massa svett så klart…
Vi ses den 8-9 oktober!
Hälsningar,
Maria Götesdotter


Själv kommer jag att instruera ett av passen, mitt i natten 01-02 sitter jag på cykeln och peppar, guidar och ler... har även lovat en del allsång faktiskt! Och jag vill att du kommer och är med, om du inte kan komma och vara med på mitt pass av någon, för mig, outgrundlig anledning, så var iallafall med på något eller några av dygnets alla pass... det finns ju annat än cykel att gå på om man nu inte gillar spinning just! Det fina i kråksången är, förutom att man tränar för flera goda saker på en och samma gång, också att man inte behöver vara Sportlife medlem för att få vara med, detta är ett event för vem som helst som gillar att träna och som vill stödja en god sak! 

Så kom igen nu, få ändan ur vagnen, gå in och förkovra dig på Rosa Dygnets hemsida och dra ihop ett gäng vänner, kom och kör med oss!!! Jag lovar att det blir görskoj... och lite svettigt!

om du fortfarande tvekar... kom ihåg att det kan gälla dig själv eller någon i din närhet... det kan vara en investering i dig själv, inte bara för stunden och alla fördelar kroppen får av att du är fysiskt aktiv... sådan är ju faktiskt den krassa verkligheten... kom igen nu!!! vi ses den 8-9 oktober!!!

men va §@&%//#¤§!!!!!

eller "god morgon på dig också!"... fast allra helst inte alls just nu... sedan jättegärna men inte nu... för just nu, as I speak/type/write välj själv, runt fyra-snåret hade väl det ändå varit mest naturligt att sova?! Ja, det tycker jag... tydligen tycker inte hela jag det... för jag har nu, i snart två timmars tid försökt med just det... att sova... men istället snurrar jag runt i tankarna... eller rättare sagt, tanken... Vad ska jag ha på mig?

Ja, jag återkommer ofta till just den frågan, jag vet... vad som är meningen med livet, hur man får bukt med svälten i Afrika eller de ekonomiska glappen i världen, var riktig lycka är, hur han/hon som kom på plastgrejerna på skosnörsändarna kom på just det... osv... såna triviala frågor pysslar inte jag med... iallafall inte mitt i natten... nä, då funderar jag starkt på  om jag ska ha mörkblå jeans, eller mörkblå byxor... korallröd skjorta eller blå/vit-randig skjorta... alt. vit top... eller svart linne... det hela grundar sig i att vi ska gå ut en sväng i kväll efter jobbet... bara lite casual sådär... men jag är ute på tok för sällan så när det väl händer får jag tydligen värsta klädångesten... man vill ju vara casual... men inte för casual... lite sådär lagom liksom... ingen balansgång jag är bra på kan jag meddela!... fast jag behöver nog inte meddela... två timmar klädval och kval mitt i natten talar sitt tydliga språk tror jag minsann!

egentligen började nog det hela med att jag vaknade och var galet törstig... det kan hända även den bäste... särskilt om man inte är just det, bäst alltså, och då samtidigt i sin semibästhet, slarvat med att dricka vatten både innan och efter passen... upp, lyxa till det med citronvatten... gå och lägga sig igen... fundera på vilka byxor som passar bäst till den överdel jag ännu inte bestämt mig för... kom på att den där soppan jag storkokade i måndags nog kanske skulle må bäst av att frysas in då jag inte ser några som helst ambitioner från min sida att äta nämnda soppa de kommande två dagarna iallafall...

fredagen kommer att innebära hemfrångång strax efter sju och hemgång någon gång sent ikväll... alltså minimal tid för soppinfrysning... lördag är ju långt tills... så det blev helt sonika så att jag gick upp igen och frös in ca. 8 liter soppa... vid tre-snåret... i portionsförpackningar... bara en sån sak!

gick och la mig igen... har bytt kudde sju gånger... växlar mellan alla tre kuddarna som om de skulle vara så olika att två av dem håller mig vaken och den tredje är någon j-kla mirakelkudde... fast att miraklet byter kudde allt eftersom jag byter till någon av dem tydligen... lite mer klädfunderingar... tror nästan vid det här laget att jag håller på att gå bananas... kan hända att jag får ta med mig en mindre resväska med kläder till jobbet idag faktiskt... för en vanlig ovanlig after work's skull... jodå, jag hör/läser själv hur knäppt det låter... never the less är det sant...

Så tillslut hade jag inte ro nog att ligga kvar... gick upp och satte mig vid datorn... här är chansen att man somnar än mindre... jag är medveten om det också... men då får man iallafall brutit snurren lite... kanske... och på tal om snurr... jag har även varit iväg i tanken och funderat på om jag skulle virka en amigurumi till brorsonen... framför allt har jag funderat på vad jag skulle virkat... och hur man isåfall skulle få till det... får väl googla det där kanske... och kanske starta om tröjan jag tänkt sticka till honom eftersom jag gör det krångligare än vad jag nog har tålamod till...

men nu känner jag lite lägligt att det är en jäsp på väg... ska nog ta och fånga den i flykten och kanske få sova den där dryga timman som är kvar av natten tills väckarklockan ringer... håll tummarna!

torsdag 22 september 2011

Lycka väntade utanför min dörr...

... ja, ikväll när jag kom hem... efter en dag på jobbet och sedan två härliga pass på Sportlife Nödinge... så när jag kånkat upp alla grejer, träningsväska, shoppingfynd, handväska, liten handväska och lunchlådepåse för alla trapporna, samtidigt som jag pratar med mamma i telefon och spinningpasset gör sig rejält påminnt i benen så är det så gött att mötas av den här:


Fick lite raskt lagt på och lirkat fram nyckeln, slängt in alla grejerna innanför dörren för att sedan öppna paketet... med kultur som jag beställde i måndags... och som jag igår blev lite putt över att en av sakerna i min beställning var restnoterad... men med facit i hand... med alla skivorna på bänken... så gör det inte så mycket... härligt!


Jo, jag vet, 2 steg från Paradise har jag redan, men denna var en special edition, med extra spår och Way out West spelningen från 2010 på en bonusskiva... kan man ju inte missa! Så nu saknar jag bara boken, av och om Håkan Hellström... PS. Lycka till ikväll!


Längtar efter att få läsa den... massor... men, men, den som väntar på något gott heter det ju... hoppas det gäller i fler sammanhang... fast jag tycker att jag väntat länge nog snart!

vad ska det betyda?

jag har sett att det är några av bloggerskorna jag följer som den sista tiden skrivit om konstiga saker de drömt... och jag har glatt läst, försökt klura på vad de kan ha för betydelse... för jo, jag tror helt klart att våra drömmar är en ventil för vårat undermedvetna, och medvetna... hur som helst så har jag medan jag läst och klurat ändå känt en viss lättnad av att jag själv aldrig brukar minnas vad jag drömmer...

och knappt hade jag hunnit tänka klart tanken... eller jo, det hade jag ju, det är ju ingen långvarig tanke direkt... men iallafall, igår natt drömde jag att jag insåg att jag nog var med barn... anledningen till att jag kom på det var att jag hade börjat få värkar... så jag måste alltså ha gått helt ovetandes i nio månader... bara där verkar det ju lite skumt tycker jag! Och den där förlossningen var ju verkligen inte direkt käck heller... jag var på alla andra ställen än just en förlossningsavdelning... minns inte om jag fick fram någon bebis någon gång...


I natt har jag varit om möjligt än mer förvirrad... vaknade imorse och inser att jag har sprungit upp och hämtat pyamaskläder... minns att jag tänkte att "om det skulle ringa på dörren så var det bra om jag hade något att ta på mig vid sängen så jag slapp springa runt och rota fram kläder"... vem hade jag tänkt skulle komma och ringa på hos mig mitt i natten? Det värsta är att jag tror att jag var ganska vaken när jag gjorde det... tänkte, sprang och plockade fram pyamas alltså... samma sak med mitt snoozande imorse... fullt medveten ligger jag och snoozar tills klockan är såpass om jag försover mig-light...

någon som vill ge sig i kast med att tyda?

isåfall kan du få tyda de facto att jag hade vänt trosorna ut och in igår... fast det kanske bara är ren slump, eller förvirring... tur att jag inte behövde åka till farbror doktorn iallafall... då hade jag ju verkligen fått skämmas!

lumberjack at your service!

ja idag är det skogshuggarNina som styr och ställer... jag har faktiskt ett "alterego" jag kallar skogshuggarNina... som kom till för många år sedan... varför vet jag inte... men så kan man ju inte veta allt heller... men jag tycker det är ett ord som ligger gott i munnen på något vis... det blir lite swung i det änna...


dagens låt: Monty Python - Lumberjack song
dagens dusch: nästintill sovandes... ett under att jag fick använt schampo och balsam i rätt ordning
dagens frisyr: tror jag inte ens man kan kalla det...
dagens smink: ja, somliga dagar gör man bäst i att camouflera sig en smula!
dagens klädsel: mid.blå jeans, svart/vit-randigt linne, grå kofta , röd (RED)-scarf, röda kängor
dagens planer: jobba, ha pass och försöka komma i säng i tid...
dagens vill ha: sömn och något snyggt att ha på mig i morgon
dagens saknad: ork...
dagens skoj: pass i Nödinge är alltid skoj!!! 
dagens drog: kaffe
dagens träning: core och cykel... blir kalas!
dagens måste: röjja undan hemma tror jag minsann... helt plötsligt (eller egentligen ganska konstant ett tag) så har min ena fåtölj blivit garderog... som en rastplats för tvätten att landa på innan den hamnar i garderob/lådor... inte alls någon direkt snygg inredningsdetalj kan jag meddela!
dagens dricka: vatten
dagens mat: lax och spenat
dagens mående: bra

onsdag 21 september 2011

besviken är inte rätt ord...

... men inte helt nöjd heller... fick ett orderstatusuppdateringsmail idag från den där onlinebutiken jag beställde en hel del kultur ifrån i måndags... som talar om att sju av åtta grejer är på väg... men självklart är det den åttonde grejen, den jag nu då får vänta på tills de fått in igen, som var den jag längtade efter mest...

det är konstigt att man aldrig kan vara nöjd... sju av åtta är ju en fantastisk utdelning skulle man  kunna säga... och det säger jag också... men de sju är av samma sorts sak... den åttonde en helt annan... fast ändå hänger de ihop... längtar!

men det där med att aldrig vara nöjd... varför är man sådan? varför tror man att gräset alltid är grönare på andra sidan? Eller det kanske man inte tror? vad fasen vet jag?!...

En sak jag vet är att man inte ska slå sig själv för bröstet, men Per Morberg är i Bohuslän med Den stora matresan... vilken vacker dialekt det talas i detta vackra landskap man fötts i... jag inser allt mer att det där lilla torpen jag vill ha gärna får ligga någonstans i norra Bohuslän... inte nödvändigtvis vid havet... det kan man inte lösa för pengar, men bara så man kan gå runt och lyssna på när folk pratar... underbart!

dagens

ibland blir det inte mer en regnig dag i september... men man får liksom vara glad för det lilla!




dagens låt: Sunrise Avenue - Hollywood Hills... vet att de spelar sönder den på radion men jag kan ändå inte låta bli att längta till nästa gång de spelar den igen... något med hans röst tror jag...
dagens dusch: ja, extra lång för att jag skulle vakna alls... herrejösses va trött man kan vara!
dagens frisyr: wash'n'go i knut, fast idag lyxade jag till det lite med silkdroppar och borste också!
dagens smink: lite id och mascara
dagens klädsel: blå jeans, blått linne, vit/blå-randig tröja, vit scarf, svarta converse... återigen, jag gillar inte blått... men det har jag tydligen glömt!
dagens planer: överleva dagen med en härlig huvudvärk och regn
dagens vill ha: sömn och någon att sova sked med
dagens saknad: tålamod
dagens skoj: det är onsdag, jag har en helt ledig kväll... what to do?  kan bli hur wild'n'crazy som helst... nästan! 
dagens drog: örtte... kanske inte så mycket drog som man kan tro faktiskt!
dagens träning: nä, eller kanske... vi får se
dagens måste: inte mycket!
dagens dricka: vatten
dagens mat: lax och spenat
dagens mående: bra, men trött och huvudet gör sig ständigt påmint på ett icke trivsamt sätt!

Ny röd dag?

dagen då idiotin vann nya höjder... kan vara idag faktiskt... och hur helvetet ens klarar av att gå upp på morgonen är för mig en gåta...

men det är samtidigt lite roligt att luta sig tillbaks och se hur folk som beter sig dumt gör bort sig själva till slut... för tro mig, har man bara tillräkligt med tålamod så kommer den dagen också!

så, nu vet du det! nästa år kanske denna dagen borde vara en nationell helgdag... håll utkik i kalendern!!!

tisdag 20 september 2011

husmoderlig så in i hoppsan...

det är lite sådär ON/OFF med mig på den punkten... och när jag väl hittat ON-knappen så finns det liksom ingen anledning att gå varsamt fram... nä, då kör vi liksom... det är nog ganska signifikativt för mig överhuvudtaget... har svårt att hejda mig liksom... vill gärna go with the flow när det känns bra... intensiv har jag hört att jag kan vara... förstår inte vad de menar!

idag tog det sig följande uttryck...


Det dimmiga i bilden är inga specialeffekter utan helt sonika ånga från allt kokeri... till vänster, i den stora kastrullen är det en veckoranson av dietsoppa... grönsaker an mass... till höger är det plommonsylt... det vita är en bomullstygbit med en massa plommonkärnor i för att få med en del pektin i sylten så att den inte blir för rinnig... orka fiska upp kärnor liksom... detta är supersmidigt... socker, plommon och vanilj... smaskens på både pannkakor och yoghurt de dagarna man vill lyxa till det i vinter!


och innan dess var jag på IKEA, köpte köksluckor till fläktskåpet... nästan inget folk och en lugn Nina som nästan inte köpte någonting utöver vad hon skulle ha för en gång skull... eller jo, en sån där fin cable-stickad pläd... men den har jag tittat på så länge, så länge att nu kändes det liksom nödvändigt!

bild lånad av ikea.se
En annan grej jag gjort ikväll, som är mycket viktigare än något annat egentligen... iallafall oändligt mycket viktigare än både soppa, sylt, köksluckor och plädar... samtal med sina fina vänner måste nog räknas till något av det viktigaste i livet... ibland blir det bara en snabb uppdatering, ibland hinner man med att prata om livets mest stora skeenden, om relationer, kärlek och sorg... båda typerna av samtal är ju egentligen lika betydelsefulla... det lilla föder ju liksom det stora. Tack för att ni finns!

jippie!

snart är det dags att ta fram stövlarna och vinterkängorna på riktigt!!! Det ser jag fram emot lite extra i år eftersom jag gjorde två så grymma fynd i somras!



 Ja, du förstår ju själv! Idag har jag mina svarta Hunter... det blir lite varmt, men de är vansinnigt goa! och så superrätt just en höstdag som denna... som är lika höstig som nästan alla andra dagar i september har varit... råkade kika på e-bay en dag och nu finns det självklart marinblå hunter adjustable i min storlek... så typiskt... när man nu fått hem de där som man köpte för att de andra inte fanns... men inte ens jag är så hysterisk att jag köper ett par till... svart är också en färg... eller egentligen inte... men ändå!

IKEA i kväll... blir nog bra, måste köpa köksluckor och en lådfront... bara skojiga saker helt enkelt! Antar att man får armbåga sig fram en regnig kväll som denna, men det ska gå, humöret i topp och mungiporna vid öronen! och tappar jag det totalt så får jag väl smyga fram lappen med den söta hälsningen jag fick i lördags morse... som jag sparar i plånboken för regniga dagar... tack finaste!

vaggvisa...

...för flyktbenägna...


Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött

Sov lilla klumpeduns sov nu sött

Jag säger till alla jag känner om dig
Den här klumpedunsen vet mer än mig
Dom slänger silverpärlor till svin
Må dina dagar bli guld I ditt liv

Dagen vet vad som väntar dig
Att natten kommer och hämtar dig
Vägarna som du strövar på nu
Hmm... där stoppar ingen mur

Somna nu och spring till världens ände sov nu
Och må du springa länge

Somna nu och spring till världens ände, sov nu
Jag hoppas du springer länge




man behöver ju knappast vara ett litet barn för att behöva en vaggvisa ibland... denna är min favorit just nu... inte så att jag lyssnar på den för att kunna somna, men jag lyssnar gärna på den... och vaggar tankarna till ro på något vis.

vilken är fin favoritlåt just nu?

hihi...

kunde inte låta bli... gick in på en shoppingsida på nätet och klickade hem lite kultur... kommer om några dagar... kan knappt vänta faktiskt... men det känns som ett bra köp nu när allt är över för ett tag... då känns det fint att ha allt så man kan frossa i det... nu när man  kommer att riskera något av abstinens annars...

vad kan det vara??? kanske du tänker nu... ja, det lämnar jag som en liten cliffhanger... fast så jäkla svårt kan det ju knappast vara att lista ut... alls faktiskt... men ändå... lite spännande är det allt... lite!

måndag 19 september 2011

vad ska man säga!?

ja, jag vet inte riktigt, men något borde väl man kunna få ur sig... det är ju ändå måndag liksom!!
en dag som startade lite sömndrucket med en snooze för mycket... eller ja, snooze och snooze... jag råkade stänga av snoozen så den blev extra lång... extra allt, typ...  blev lite senare uppstigning än vad jag hade tänkt mig... men vad gör väl det? Jag fick ju hört One på radion till jobbet... iofs med U2 och Mary J Blige... egentligen gillar jag originalversionen bäst... man är ju lite sådär stockkonservativ, särskilt när det kommer till wailande sångerskor... men jag har ändå lärt mig att tycka om den en smula... världens bästa låt förstörs ju inte så lätt helt enkelt...


efter jobbet hade jag pass på Sportlife Partille, som ju faktiskt kommit att bli en av höjdpunkterna i veckan! Det gick fort för Partille-gänget att få en given plats i mitt hjärta! och trots lite strul till en början av passet så tycker jag nog att vi knöt ihop säcken rätt så bra där i slutet iallafall! Underbart!

på tal om att knyta ihop säcken... jag kanske ska ta och skriva lite om fredagens konsert... inte bara allt kring den... fast jag borde ha lyssnat på vad Micke sa om bilderna han tog med iphonen... någon vidare höjdarkvalitet är det inte på dem, det stod vi för långt ifrån för att få... men man ser ju ändå att det är han... och strunt samma... det var en fantastisk kväll! Även denna annorlunda mot de andra två jag varit på i sommar, Peace&Love och Lysekil, men ändå lika bra på något vis.




Återigen tror jag det beror dels på att han själv och bandet håller en så jämn och hög nivå HELA tiden, det är explosion från start till mål och man förundras över hur fasiken han kan hålla igång till den milda grad HELA tiden... dels på att han vårdar publikkontakten så fint HELA tiden... så skillnaden blir egentligen bara publiken och interaktionen däremellan...

det var galet fräckt att han spelade hela senaste skivan från början till slut, så som jag har lyssnat på den i bilen varje dag till och från jobbet i snart ett år och sedan fortsatte med gamla favoriter... självklart önskar man att det aldrig skall ta slut... allra helst skulle jag ju vilja frysa ögonblicket, sudda bort en massa människor tills det bara är Håkan och jag kvar faktiskt... och hans vita gitarr... och spela och sjunga tillsammans in i evigheten... men så blir det ju sällan...

men man önskar ju självklart att han skulle hunnit spela några fler låtar... det kändes nästan som om han önskade det själv också... han dröjde sig liksom kvar så länge på scenen... men Liseberg stänger ju... det är synd... för mig hade han kunnat få fortsätta tills långt in på natten.

Det här är min tid
Saknade till havs
Shelley
River en vacker dröm
2 steg från Paradise
Jag vet vilken dy hon varit i
Dom där jag kommer ifrån
Det dom aldrig nämner
Vid protesfabrikens stängsel
Du måste dö några gånger innan man kan leva
Du är snart där

En midsommarnattsdröm
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Nu kan du få mig så lätt
Ramlar
Kom igen Lena
Det är så jag säger det (med inslag av Kärlekens tunga... magi!)

Så du förstår ju själv... man saknar ju "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" och en massa godingar som man älskar! Men men, man kan inte få allt! Tre enastående konserter med en och samma favorit får nog räknas som mer än nog egentligen... även om mycket alltid vill ha mer...

men nu gissar jag att du är ganska så nöjd med att läsa om Håkan Hellström... anar lite lätt att du kanske möjligtvis tycker att jag kanske borde skriva om NÅGONTING annat... så jo, ja, kanske... kan inte lova något, men jag ska försöka! snart...


och bara för att den är så galet fin och jag hittade en akustisk version också, där man ser den vita gitarren så fint och man känner att man nästan sitter bredvid och bara myser...



om tid som gått

jag orkar inte
dunkar huvudet i väggen bakom
svartnar för ögonen
springer upp för att kräkas
kräkas ingenting
mörker

mörker
steg
en fot framför den andra
steg
tårar
orkar inte
kramar
vänner
blommor
fest
orkar inte

steg steg steg
promenader
trampar framåt
livlöst
hopplöst
orkeslöst
sömnlöst
trampar framåt
mot ljusare mörker

bort från mörkare ljus
hur mår du?
låtsas-"bra!"
låtsas le
trampar framåt
mot ljusare mörker
mot ljusmörkt ljus

kaos
avundsjuka
ångest
avgrund
låtsas må bra
spelar stark
faller
faller
hårt

trampar framåt
uppåt
mot ljusare mörker
framåt
andas
ramlar
landar
ler och skrattar
lägger bakom
trampar framåt
mot ljusare ljus

går i ljus
ler
andas
hoppas och längtar
lever och längtar
går framåt mot ljus
mot framtiden
mår bra...


-ja, ungefär så!

söndag 18 september 2011

att bryta mönster...

om det så bara är att åka hem till mamma och pappa där bror, svägerska och ögonstenen är också, istället för att åka hem till den tomma lägenheten, är nog en bra sak... borde bryta fler mönster tror jag minsann... blev än mer säker på min sak efter sent snack med mamma och deras granne... ibland sveper man in sig i sina invanda vanor och banor för att skydda sig själv... och det enda man egentligen gör är sig själv en otjänst...

men det är ju klart som korvspad att jag kan fixa att peppa mig själv till banbrytande tankar efter långgos med sötisen... och även lilla E, som varit en solstråle hela tiden jag passade henne! Har man samlat kraft och energi med en massa barn och bebismys så är man ju starkare än vanligt kan jag tänka... och när fasters prins somnar i hennes famn, då är det inte mycket som får mig att vilja göra något annat än att bara sitta där med honom...

så nu skall jag bli en tuffare tjej... en tjej som vågar mer och som inte tar allt på så jävla blodigt allvar! Så, nu är det dags att göra sig av med lite stolthet (som förövrigt säkert finns att köpa på IKEA i platt, praktiskt paket om man behöver mer någon gång i framtiden) och testa vingarna igen... våga tro på sig själv och sina egna vingar...

på tal om att bryta mönster förresten, den där soppdieten jag följde förra veckan, och som jag bröt med en Lisebergsstrut (tre kulor glass + mjukglass) till middag i fredags, samt godis och en gainomax som totalt kostintag igår... har ändå gjort att jag numera kommer i de där jeansen jag köpte när vi var på Gekås för ett par veckor sedan, inne på MQoutlet... det är en liten kamp fortfarande, men det går enklare och jag kan knäppa dem! E stod och tittade ganska jättefascinerat på mig när jag låg på golvet och ålade för att knäppa dem... ja se där. banbrytandet är redan igång, ingen som helst stolthet kvar nu sedan jag berättade om jeansen känner jag! BRA DÄR!!!

så nu bryts mönstret i dieten igen, helgens godisdiet, som bara hölls igår faktiskt, fast idag råkade det fikas på chokladkaka... blir striktare diet imorgon igen... fast inte soppa... när resten av livet känns som en soppa behöver man ju inte fylla på med mer liksom... får låta det landa lite, låta kroppen tro att den får mat igen och sedan slår vi till på nytt tänker jag... jeansen ska inte bara komma på, de ska sitta snyggt också! Still my everest alltså!

nu ska den här tösen knoppa...

sötaste lilla tjejen!

ett par vänner gifte sig igår och jag hade blivit ombedd att passa deras drygt ett-åriga dotter... så jag åkte dit där vigseln hölls igår eftermiddag och fick beskåda denna vackra cermoni med dem och deras familjer... vissa ögonblick i sina vänners liv är man extra glad över att få vara med och uppleva, detta var ett sådant, helt klart! De var så fina och söta... de är de alltid, fast idag lite extra uppklädda såklart!

E och jag åkte hem till mig, trodde hon skulle somna i bilen, men nej då, när vi stannade här utanför satt hon pigg och glad och tittade på mig när jag öppnade bildörren... och sedan har hon fortsatt så... antingen pigg och glad, eller trött men fortfarande glad... somnade hur enkelt som helst, strax innan åtta, har sovit hela natten och att vakna strax innan åtta känns ju inte så betungande heller...

Det jag nästan fasade skulle vara svårast var inte heller direkt svårt... att få upp resesängen... och sedan fälla ner den så den får plats i tillhörande väska... men med en bra förklaring av E's morfar gick det hela galant det också!!

Vi har ätit frukost och myst lite, nu sitter hon och läser en bok, eller två och pratar för sig själv... tror iallafall det är för sig själv hon pratar för jag förstår inte ett ord av vad hon säger! Men hon verkar nöjd och glad så jag tänker att då är hon nog det, charmtrollet!

lördag 17 september 2011

som det kan bli...

... eller som det blev... det är olika... inte blev det som jag hade trott iallafall... men det blev bättre! Galet mycket bättre faktiskt... jag är fortfarande på gårdagen... Håkan Hellström på Liseberg har ockuperat mitt huvud ganska länga, ganska mycket det sista faktiskt... fast jag har inte velat skriva om det... ifall jag inte skulle kunna gå eller komma in eller ngt liknande... ville liksom inte jinxa det... så de senaste dagarna har jag knappt vetat vad jag ska skriva om... nästan en oroväckande känsla faktiskt.

det hela började med att jag vacklade... skulle jag åka in och knö med allt småfolk? Orka åka in och riskera att inte ens komma in i parken... det var det scenariot jag hade i huvudet... KAOS... som då -94 när fotbollslandslaget kom hem från VM och skulle hyllas och jag hamnade i allas armhålor...

sedan insåg jag att jag skulle bli mycket besviken på mig själv om jag inte gjorde det... sitta hemma och veta att han spelar bara ett par mil därifrån, att man kunde varit där... nä, det utsätter jag mig inte för igen...och ska man så ska man... för att inte ta några risker att inte komma in tog jag ledigt halva dagen igår, gick efter lunch och åkte raka vägen in till stan... parkerade i fokushuset och när jag går över bron ser man hur kön ringlar sig från stora entrén och bort, förbi Rondo... BARA ungdomar... och där sätter jag mig faktiskt inte... så galet som jag kanske hade trott att det skulle vara var det inte så jag insåg att jag nog skulle komma in även om jag var på plats när parken öppnade, kl.15...

gick istället och hälsade på svägerskan och fasters ögonsten... mycket gos och mys... som jag hade längtat... och som han har vuxit och blivit stor och stadig! Hur go som helst såklart, och sötast i stan!!! Med den lilla smilgropen i kinden som han så frikostigt visar en hela tiden blir man ju inte annat än salig och en smula knäsvag!

halv fyra tror jag klockan var när jag traskade bort till Liseberg igen... jo, det är svårt att slita sig, helt klart! och inga som helt problem att komma in... jag hade nog håsat upp det en smula i eget huvud... en smula förresten... jag kan medge att det var lite mer än bara EN smula... ganska många mer... jag var supernervös att inte komma in, att de skulle vara fullt redan från start liksom... men där hade jag ju fel...

traskade runt på Liseberg ett par timmar tills lillebror kom och gjorde mig sällskap... gick en sväng i parken till... mötte grabbgänget vi bodde grannar med campingen i Borlänge på Peace&Love i somras... visste inte riktigt hur jag skulle förhandla mig till det hela så jag gjorde som man brukar i sådana situationer, gömde mig bakom lillebror och hoppas de inte såg mig! fegt, jag vet, men de gör dem varken till eller från om de träffade mig en kväll som den liksom... så inte nog med att jag fick erkänna att jag hade fel ett par gånger om gårdagen, jag skriver även i klartext att jag är feg... vilket jag kan tycka är lite modigt så här i efterhand, så det väger ju kanske upp det hela liksom! Våg som man är vill man ju ha balans i tillvaron liksom!

Sen ska man då hitta "sin plats" i publikhavet... en timma till spelning och vi ställer oss lite sådär vid sidan, ganska långt fram ändå... inser att där framme är det ju faktiskt också plats för oss... nu är vi tre, Micke, Malin som såg oss traska runt hängde på och jag... riktigt trevligt, jag gillar den där stunden innan en konsert, när förväntningarna trappas upp, man har hela härligheten framför sig och kan stå och lite småsnacka... samtidigt blir man ju lite smått trött på alla som ska längre fram, som knör och har sig... men det har vi ju redan ventilerat...

När kommer hon till konserten då? kanske du undrar nu... jo, jag vet, förlåt, det blir väldigt många ord om ingenting, eller resan dit kanske... men jag har ju inte kunnat skriva om detta tidigare... nu är det som att öppna fördämningarna... som att släppa lös odjuret... release the beast... förlåt... det är ju tur att man inte skriver ut sånt här... det hade ju gått åt en hel massa skrivarfärg liksom... fast det måste jag ju berätta nu då, min farfar skrev ut en hel massa inlägg till min farmor att läsa en dag för några månader sedan... för hon tycker inte om att läsa från skärmen... det tycker jag är för sött faktiskt... kärlek på riktigt liksom...

iallafall, nä, jag tänker inte skriva om konserten, inte idag... det väntar jag med tills min älskade bror skickat mig bilderna han tog med sin telefon... lika bra att låta honom göra det som når lite högre... och som inte hade telefonen i någon handväska med jackan nerknödd ovanpå... men det var fantastiskt, så mycket kan jag säga... och väl värt all väntan... det är han alltid... iallafall om du frågar mig... men det visste du nog redan...


vad fan hände där? kanske du tänker nu, nu när du fått svar på tal på din förra fråga du kanske hade menar jag... olagligt långt inlägg och så kommer hon inte till sak!!! jo, men så kan det bli... det skrev jag ju... hela inlägget heter ju det... jag tycker nog ändå att jag har varit ganska tydlig för en gång skull faktiskt... eller så va jag inte det alls...  förlåt!

uppmuntrar bakåtsträvare och efterlyser längdzoner i publikhav...

jag satt och letade efter recensioner till gårdagens konsert med Håkan på Liseberg... främst för att se om andra upplevde det på samma sätt som jag själv... det gjorde de tydligen... vi är överens... fabulöst!

bild lånad av svr.se
när jag satt där och letade hittade jag på Aftonbladets "nöjesbladet" och Larssons blogg följande citat om Håkan Hellström...

Vissa påstår att han inte kan sjunga. Vissa svamlar att han är överskattad. Vissa tycker att han är ett skämt.
Åt er har jag bara en sak att säga:
Ät mina shorts

tyckte det var rikigt bra... skrattade rakt ut faktiskt... snor den rakt av helt enkelt!!!

och det styrks bara av expressens recension av gårdagens konsert, med orden:

"Det. Låter. Fantastiskt"

samtidigt är det ju ganska bra om inte alla älskar Håkan... alla kan inte älska alla, smaken är som baken och allt det där... jag älskar själv inte all musik... långt ifrån... men Håkan verkar vara en sån där het potatis man antingen ÄLSKAR eller INTE KAN LYSSNA PÅ... det är så galet stort glapp och bestämt på något vis... så kategoriskt... och det kan jag inte riktigt förstå... men man ska kanske inte behöva förstå allt

dessutom är det ju bara bra om det inte blir mer trängsel på konserterna... eller mer stress till att få tag på biljetter osv...egentligen bra ju, att man inte behöver konkurrera med alla ALLA...

Sådant inser man när man står mitt i ett publikhav och börjar tröttna rejält på folk som tror att de kan dyka upp sent och knö sig fram till en bra plats... särskilt om vederbörande dessutom är lång... och uppenbarligen tror sig vara så obetydlig att det inte spelar någon annan någon roll om de ställer sig mitt framför en... men news flash... även om man känner sig obetydlig så betyder det inte att man är genomskinlig! Är man 1.80 så behöver man kanske inte knö sig fram och ställa sig mitt framför någon som inte ens når över de där 160cm.ö.h... hon/han kommer nämligen se zipp, nada, nothing om du gör det...

igår slog det mig faktiskt att den enda gången man uppskattar bakåtsträvare är ju just i ett publikhav... de där som inser att det kanske blir lite väl trångt och knöigt där framme... som gör att vi andra får lite mer luft, eller kommer lite längre fram för att man inte vill riskera att en lång jävel ställer sig alldeles framför en om man inte själv fyller ut det där tomrummet som kanske skapades... så helt sonika, uppmuntra situationsanpassat bakåtsträvande...

som alltid står jag bakom någon lång, eller bara semilång människa, att det skulle finnas olika fållor för publiken, där ens längd bestämde i vilken fålla man skulle stå... typ: < 160 längst fram till vänster, 160-165 längst fram till höger, 166-170 som andra fålla till vänster osv... vore kalasbra tycker jag! för även om man då hamnar bakom någon som är någon cm längre än man själv så får man ju iallafall luft och ser antagligen över axeln på den människan... men jag ska fila lite mer på systemet... det blir inte så mycket filande i stundens hetta liksom och annars funderar jag inte så mycket på det heller...

Nu ska jag lära mig att lyssna på Kent... dem har jag tidigare inte lyssnat så mycket på för att jag inte fastnar helt enkelt... säger inte att jag INTE KAN LYSSNA PÅ eller att jag HATAR Kent, men jag har inte gett dem en chans... det är nog dags nu... man ska inte hata musik... det är något av det finaste som finns... till och med så att jag kan överväga att lyssna på Shirley Clamp... fast kanske inte ändå... nä, nu sitter jag här med gafflar i öronen igen... smaken är som baken... man kan inte älska alla... men sträva bakåt i publikhav, det får man gärna göra!

*******
PS. måste kolla med dig... var detta ett ovanligt konstigt inlägg?? eller är det alltid på denna konstiga nivån? får jag be om ursäkt och skylla på att hjärnan är på Håkan-trip och inte riktigt vet när den kommer att landa? Tack för att du finns kvar iallafall!

Third time's the charm

Eller bara väldigt, jävla, superjätte grymmebra helt enkelt! Ursäkta språket, men ibland måste man! Herrejösses va bra han är!!! Och ännu mer herrejösses va glad jag är att jag gick dit ikväll, gick till Liseberg istället för att latmaska mig ur det och tänka som så att två gånger kanske räcker... Två konserter med samma artist på en och samma sommar är kanske lagom... För nä, när det gäller Håkan Hellström så finns det inga gränser, då är lagom inte nog... så enkelt är det... Och min teori kring varför det är på det viset är att han är så äkta... och söt... och helt fantastisk helt enkelt...

Det finns en vers som jag fann på en dagbok i USA för en massa år sedan, som jag brukar skriva till nyfödda, som en liten påminnelse inför livet... Tror nästan Håkan har en likadan dagbok faktiskt... om inte så borde han... Fast samtidigt så måste han ju inte eftersom han ju faktiskt hittat sin stjärna, sitt kall, att följa...

The sky is your limit
I know you'll go far
as long as you're trying
To follow your star

Tusen tack Håkan för sommarens bästa sista kväll!!! Och lika många tack älskade bror för att du följde med! Härligt att uppleva en Håkan-konsert tillsammans! Och tack fina Malin för att du var med!!! Åh vilken härlig kväll! Blir ju helt euforisk!!! Jo, det är så jag säger det... euforisk och lycklig!!!

torsdag 15 september 2011

"när man kommer till öknen...

då hittar man sand... och det är då det är dags att promenera"... mycket kan man säga om Maria Montazami... men jag hoppas innerligt att hon någon skriver hennes lines till ving-reklamfilmerna... fast hon verkar väldigt snäll... och det är ju inte en fy-skam egenskap... det är ju en väldigt fin egenskap egentligen... och om det är hon själv som får helt fria tyglar med vad hon skall säga så, om hon har en tanke bakom dem, är hon ju onekligen ganska rolig också... snäll och rolig... två vansinnigt viktiga egenskaper hos en vän, om du frågar mig...

"utan läppstift känner jag mig naken, rädd, exposed"... bara en sån sak!


eller denna... som fick mig att tänka till lite:

”Jag är så lång och stor med hår och allting så jag kan inte ha ett rött läppstift så skulle det se jätte rolig ut.”
betyder det att jag som är ganska jättekort borde ha rött läppstift... eller får det mig att se något annat jätte- ut?

hon är för söt iallafall... världen hade sett väldigt annorlunda ut om fler människor var som hon... mer tofsar och fluffade rosetter helt klart!

what did you say?

ibland säger folk saker till en som man inte riktigt kan hantera av olika orsaker... jag rodnar oftast då... vet inte varför... gissar att det är för att jag tappar kontrollen över situationen och reaktionen... det är inget jag uppskattar att göra... iallafall inte alltid... väldigt sällan till och med... att jag uppskattar att någon säger saker till mig över gränsen till vad som känns okej alltså... antingen har jag blivit känsligare eller så duggar de opassande kommentarerna mer ofta... en kombination av dessa faktorer kanske... men var går gränsen för vad som är okej egentligen?

men idag när ett sådant tillfälle dök upp sa jag faktiskt ifrån... inte så skarpt och snärtigt som jag hade velat, men ändå, jag sa ifrån... ett litet steg för mänskligheten, ett gigantiskt kliv för mig... fast som sagt, jag ångrar att jag inte bet ifrån hårdare... men så är det ju ofta... man kommer på det där man borde ha sagt efteråt... och då är det för sent... sedan går man och nästan hoppas på att man ska få chansen att häva ur sig det där fenomenala igen... samtidigt som man inte vill bli utsatt för samma sak en gång till kanske...

ja, ja, gjort är gjort och sagt är sagt... jag får nöja mig med att ha noterat och sagt ifrån... ibland är det lilla en seger i sig... gjorde jag bara lika småstora framsteg när det gällde annat i livet så skulle det nog se lite annorlunda ut... då vore nog saken snart biff liksom...

onsdag 14 september 2011

ränderna går aldrig ur

 inte om man ska tro min smak iallafall... är verkligen helt såld på randigt... vet inte vad det är med mig... kanske behöver jag det där strukturerade i tillvaron just nu... eller så påminner det bara om något jag tycker väldigt mycket om....

och när det kommer till bilderna på mig själv så tänker jag då först och främst på kläderna... ifall någon nu skulle börja undra hur egotrippad man skulle kunna bli... det kan man säkert... och det är jag kanske, men det var inte det jag syftade på nu...


 
bild lånad av skoglundaalexandra.blogg.se

bild lånad av posh24.se
 





Men visst är det lustigt att man kan snöa in så på något så enkelt som en marinblå rand?! ja, i kombination med en vit rand då förståss... en ensam marinblå rand blir ju inte så mycket mer än så...  och detta är inte allt mina vänner... det kryllar av blå/vit-randigt i min garderob... det är tydligen mitt nya svarta!

återigen ur fas... sleepingtimewise alltså... men om jag skyndar mig riktigt mycket så blir det inte pinsamt sent iallafall...

Skepp o hoj!