shanghaiad...

och inte på det där viset jag var för några veckor sedan utan mer som om något går in och tar över ens liv... först min telefon igår och sedan min blogg idag... helt plötsligt fanns den inte kvar bara, sådär, puts väck... Blogger meddelade att det varit onormal aktivitet på sidan och jag skulle ange mitt telefonnummer för att få en kod så jag kunde bekräfta att jag var jag... men min telefon var ju kaputt... svårt att skicka ett nummer till en telefon som ändå inte fungerar! Eller svårt är det ju inte, men lite dumt!

Fick fixat nytt, litet sim-kort på lunchen, eller nä, på lunchen var jag ju och körde spinning med bästa lunchgänget, men efter det, efter lite hjärtligt pepptalk och proteindrinkslunch åkte jag och fixade ett litet sim-kort och har nu en fungerande telefon samt en fungerande blogg... det enda som känns jobbigt just nu är att alla sms och bilder är försvunna... säkerhetskopian jag gjorde igår hade trasat sig på något vis... jag vet inte... de flesta bilderna ligger på datorn hemma eller på instagram, men smsen... de där som sätter guldkant på tillvaron de finns ju inte mer... det är lite tragiskt i min värld! Små söta meddelanden som värmer kring hjärtat liksom!

Ibland behöver jag de där gosiga smsen, mmsen och tramserierna... jag behöver få vagga ner mig i den rosa sockervaddskänslan det ger... behöver få känna att någon tänkt på mig och valt att skriva de där orden just då.... ibland... ganska ofta till och med... nu när de där små meddelandena inte finns längre, då kan man ju tro att det hela bara var en illusion? Vilket det kanske bara var också, men ändå... då var de ju iallafall en illusion med viss värmande effekt!

men men, jag får vara glad för det lilla... som egentligen kanske är den stora biten av det hela, jag har en fungerande telefon igen OCH jag har tagit tillbaks rätten till min blogg!