När jag var och handlade förut fick jag syn på honom... han som jag har haft en crusch på sedan jag var tio år... inte så att jag fortfarande har det såklart, eller jo, det har jag nog lite... det liksom pirrar till i hela kroppen sådär gott, så som det gjorde då också, då när jag var tio år... han är den sötaste jag vet tror jag, helt alldaglig egentligen men vansinnigt fin. Det tyckte jag då och ja, det tycker jag bannemig nu också... fast på ett lite mer sansat sätt än då!
Det var just då jag hade betalat mina grejer och skulle gå mot utgången som jag fick syn på honom, han stod och packade ner sina varor, hade ryggen mot mig men jag visste ändå genast att det var han, sånt vet man liksom! Det jag inte visste var att han blivit pappa... i vagnen låg ett stort paket Libero-blöjor som avslöjade det hela... och ja, det är kanske helt obetydligt egentligen, men det stack till i hjärtat på ett annat sätt då, vid åsynen av de där blöjorna... fånigt eller hur?!
Minns du din första stora kärlek?
Ja jag minns. Jag gick i trean och han hette (heter Marcus) var oerhört gullig, vi bodde dessutom grannar så vi lekte mycket tillsammans. Sen kom han in på Adolf Fredriks musikskola till fyran och flyttade. Jag har inte sett hon om sen dess.
SvaraRadera<3 va sött! Fast det är ju tragiskt att en flytt ändrar allt!
RaderaÅh honom minns jag. ;) Va spännande att stöta på honom igen. Pratade/hejade du på honom? Det är konstigt det där att man alltid har ett gott öga till sin första kärlek. Min va ju din fina bror som du vet <3
SvaraRaderaInte för att det pirrar nåt särskilt idag och inte för att det sticker när jag fick reda på hans barn. Fast vi hängde ju ihop från 3-års ålder kan ju va det. ;) men när jag va liten var det självklart att vi skulle gifta oss en dag. :)
Kram L
haha, ja det är klart du gör! :-) Nä, jag "blygade" ur... kom gåendes alldeles trött, blek, svettig i mina träningskläder med mössan nerdragen under ögonbrynen... fånigt av mig, jag vet, trodde inte jag skulle rodna bara för att jag såg honom men jodå, det kom allt som en sensommarvärmebölja över hela mig! :-)
SvaraRaderaJa, det är ju så mysigt att det var så! Haha, vilken tur ändå, att det inte sticker till eller pirrar heller idag, hade ju kanske varit jobbigt! Men ni har ju alltid varit vänner, det har ju inte vi varit, bara sådär på avstånd liksom... mysigt är det, hur som helst!
Kram fina du!