"är det inte dags för dig snart?!"

... jag hade just berättat att helgen mestadels vikts åt att hänga med världens finaste skrutt... frågan gällde alltså barn... inte i det hänseendet att jag såg ut att behöva föda snart utan mer att jag borde tänka på att försöka skaffa barn snart... jag vet att frågan inte ställdes av nyfikenhet, framför allt inte av någon som helst elakhet... omtanken är total i den här frågan... men, det är en fråga som slår mig minst en gång om dagen, det är en fråga jag bävar för att slås av hela tiden... särskilt då jag nyss fyllt år, lite extra då de där två siffrorna jag skriver då jag fyller i ålder just har ändrats till en högre siffra...

Ska sanningen fram så är det en fråga jag tänkt på i fjorton år... sedan jag var runt 20 alltså... hur dålig är jag på att få tummen ur kanske du tycker nu? Hur kräsen får man vara? För jo, det är också en kommentar jag får titt som tätt... "du är kanske för kräsen!"... hur kan det vara möjligt att man är FÖR kräsen? Pappan till mina barn får hemskt gärna vara världens bästa, det tycker jag är rimliga krav! Han behöver inte vara världsbäst på allt, inte ens världsbäst i hela världen, det räcker att han är världsbäst i min värld! och att jag är världens bästa i hans!

Usch, det här med att fylla år får mig ur gängorna lite tror jag minsann... får mig att tänka massvis mycket mer... även om det inte är så att man åldras just den dagen så är det ju ändå så att man på pappret blir ett helt år äldre... vad har hänt sedan förra gången liksom? Inte ett smack! Eller jo, massor, egentligen en himla massa... jag har ju faktiskt äntligen förstått en hel del om vad jag vill... men hands on, rent konkret så känns det som om jag fortfarande står på samma plats och väntar...

Men om nu till och med Vägverket går ut och lovar att tågen skall gå i tid i vinter... så borde väl även lilla jag kunna komma att "gå i tid" inom snar framtid?! hade jag varit modig hade jag sagt, som Vägverket, kosta vad det kosta vill... men jag är inte så modig!