alltså, jag vill inte klaga...

... men imorse gick jag upp lite extra tidigt (eller mindre sent beroende på vem du frågar)... för mig var det lite extra tidigt av den enkla anledningen att vi skulle ha folk som gräver upp vår uppfart utanför huset och pga det så skulle våra bilar vara borta från parkeringen innan kl.08:00... 07:42... i min bok alltså bra mycket mer än en akademisk kvart kvar till utsatt tid hör jag misstänkt höga ljud från gatan utanför...

Skuttar upp i soffan och kikar ut... och tro på fan... där står grävmaskin och stor lastbil, kravallstaket och en hel drös med arbetsgubbar... fick raskt som tusan hoppat i strumpbyxor och klänning, skor och jacka... hängt på mig väskorna jag skulle ha och rusat ner för trapporna för att få ut min lilla pärla till bil innan de gick bärsärk på uppfarten och jag inte skulle kunna komma någonvart...

Alltså, jag brukar inte klaga på hantverkare av den där vanliga anledningen som nästan blivit ett mantra bland gemene man. Jag vill inte dra alla över en och samma kam liksom... men när man kommer för tidigt, då blir jag lite smått sur... och jävligt stressad! Visst, det är oartigt att komma sent, oartigt och respektlöst. Men i min bok är det faktiskt lika oartigt att komma för tidigt, lika oartigt och respektlöst åt andra hållet liksom! Då rubbar man ju den planen den andra satt upp och jobbar utifrån...

Nu är ju inte detta något stort problem just idag eftersom jag faktiskt fick kommit ut med bilen och allt löste sig, men jag blev ju så stressad att jag inte hann få på mig små strumpor över strumpbyxorna och alltså tvingas gå runt i nylonstrumpor rakt i skorna... inte en favorit kan jag meddela! Men what the heck, det är torsdag... och du vet väl vad jag brukar säga om torsdagar?! De är fantastiska!