att inte ha en aning...

jag gjorde en något korkad grej i förrgår... jag strosade ner för memory-lane... kollade gamla sms... insåg att jag själv inte hade en aning om hur illa landet låg bara dagarna innan jag fick den där överraskningen... som en high five, in the face, with a chair... det var älskling hit och älskling dit... från min sida... lite från hans... och så *BOOM*... life as I knew it var helt borta... idag är jag tacksam över det där boom-et, men det skrämmer mig att jag levde i en sån fantasi... skrämmer mig ganska ordentligt faktiskt!

Jo, ja, man kan ifrågasätta varför jag gjorde det... läste och begrundade... det är kanske det inte superintelligent att göra så... vissa saker ska man bara lägga åt sidan (vilket jag har gjort, helt och fullt) och aldrig plocka fram igen. Fast det är väl kanske eftersom det är så helt och fullt lagt åt sidan som det inte är farligt att plocka i det igen... så tror jag det är! Hade det varit jobbigt så hade jag brytt mig på ett helt annat sätt...

Idag är jag nog bara tacksam över att någon av oss var förståndiga nog att kliva av det där ekorrhjulet som inte ledde någonstans...