Har alltid räknat mig till en ganska positivt lagd skara... glad för det mesta... har vänner som tycker att jag borde tagga ner lite på det positiva och vara mer realistisk, för att inte bli besviken när det inte blir riktigt så fantastiskt som jag tänkt mig... jag har då svarat eller bara tänkt att det ju är bättre att vara glad två gånger, en gång innan när man kan låta sig glädjas åt hur det kanske komma skall och sedan en gång för att det blev så bra som man tänkt sig, för som obotlig optimist så tänker man ju att det ska bli så...
Men så inser jag att det, kanske av ren tristess faktiskt, smugit sig in en liten pessimist i mitt leverne... en bitter jävel som befarar det värsta... som tror att inget kommer att bli annorlunda... att jag kommer att stå och stampa på samma jävla plats, bo i samma jävla (men väldigt söta) lägenhet om 25år när fasters lillprins kommer förbi och hälsar på med sin nya bebis... och jag kommer att "oooaaa" och "aaahhaa" och berätta för honom att han när han var liten var min ögonsten och fortfarande är och att hans lilla skrutt är sååååå lik honom...
Anledningen till min plötsliga insikt om att det här tänket inte är bra är att jag såg en statusrad bland mina vänner på facebook (och allt som skrivs på facebook är ju sant, det vet ju ALLA!) som löd: Så som man tänker, så blir det... och min spontana reaktion på det hela var "fan också!"... de andra som kommenterat efteråt har mer hållit sig till det mer glättiga hållet...
Så från och med nu ska jag försöka hitta tillbaks till min obotligt optimistiska sida igen... banne mig! Det kan ju inte skada iallafall... samtidigt, med tanke på hur galet optimistisk jag alltid varit och OM den där sägningen skulle ha ett uns av sanning så borde jag ju leva ett hela annat liv idag än vad jag gör...
Denna bilden stötte jag på för första gången i mitt liv någon gång på mellanstadiet, den satt på anslagstavlan i väntrummet till skolsyster... jag minns att jag bröt ihop fullständigt av skratt när jag läste den... en känsla jag älskar!
Men så inser jag att det, kanske av ren tristess faktiskt, smugit sig in en liten pessimist i mitt leverne... en bitter jävel som befarar det värsta... som tror att inget kommer att bli annorlunda... att jag kommer att stå och stampa på samma jävla plats, bo i samma jävla (men väldigt söta) lägenhet om 25år när fasters lillprins kommer förbi och hälsar på med sin nya bebis... och jag kommer att "oooaaa" och "aaahhaa" och berätta för honom att han när han var liten var min ögonsten och fortfarande är och att hans lilla skrutt är sååååå lik honom...
Anledningen till min plötsliga insikt om att det här tänket inte är bra är att jag såg en statusrad bland mina vänner på facebook (och allt som skrivs på facebook är ju sant, det vet ju ALLA!) som löd: Så som man tänker, så blir det... och min spontana reaktion på det hela var "fan också!"... de andra som kommenterat efteråt har mer hållit sig till det mer glättiga hållet...
Så från och med nu ska jag försöka hitta tillbaks till min obotligt optimistiska sida igen... banne mig! Det kan ju inte skada iallafall... samtidigt, med tanke på hur galet optimistisk jag alltid varit och OM den där sägningen skulle ha ett uns av sanning så borde jag ju leva ett hela annat liv idag än vad jag gör...
Denna bilden stötte jag på för första gången i mitt liv någon gång på mellanstadiet, den satt på anslagstavlan i väntrummet till skolsyster... jag minns att jag bröt ihop fullständigt av skratt när jag läste den... en känsla jag älskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!