Ett-i-ett...

Så har jag tänkt om den här dagen från det att jag vaknade imorse... tänkt att jösses, det kommer att gå ett-i-ett... och ja det gör det idag... jobba, köra lunchpass, jobba, köra kvällspass, repa... är hemma vid halv elva-elva... så går det att ha det någon gång ibland, men de flesta av mina dagar ser ut så, iallafall tidsmässigt... jag är sällan hemma innan nio på kvällarna... och börjar jobba 8-8:30 (brukar bli mer 8:30-8:45 eftersom jag är så trött på mornarna)... never the less, det går ett-i-ett, det gör det, inget att snacka om... man jag ska nog akta mig väldigt noga för att klaga... dels har jag valt det själv... dels har jag en picnic i jämförelse...

jag läste en statusrad på fb idag... om livspussel som inte går ihop... om pusselbitar som är ojämnt sågade och ja, det var mycket helt enkelt... så stannade jag upp i allt mitt "detärmycketnu"-tänk och insåg att jag nog inte har det så mycket "detärmycketnu" ändå, inte om man jämför... jag har ju bara mig jag ska pussla med... och även om det är något HELA tiden så är det ju lik förbannat bara mig jag ska pussla med... bara mig jag behöver ta hänsyn till och ja, den kvalitetstid jag behöver med den relationen, den hinner jag gott och väl med att få i bilen till och från alla grejer jag rusar till och från!

Jag är grymt imponerad av alla er som bollar familjelivet, i alla dess former, med alla dess olika varianter av logistik och att-göra-listor... vet inte hur jag ska lösa den biten den dagen det blir min tur... men jag gissar att man bara gör det... och hoppas att jag är klar med min folkdräkt tills dess... eller det önskar jag ju inte för det lär isåfall dröja alldeles för länge, men ja, du förstår... jag vet att du väljer att göra det, förstå alltså!