tisdag 24 januari 2012

Äntligen landat i soffan!

Vilken dag... först brottades jag en stund med det dåliga samvetet om att sova vidare eller gå upp och ge mig ut på en promenad innan frukost... så startade denna tisdag... inte helt optimalt alltså... särskilt inte som det dåliga samvetet vann... eller sömnen... jag vet inte... promenerade gjorde jag inte iallafall... sov vidare värst bra gjorde jag inte heller den där sista timman innan jag var tvungen att gå upp...

fick jobbat undan en del på kontoret innan det var dags att vid lunch åka på trendseminarium... det där jag fann mig ätandes hasselnötter och dricka kaffe... medan alla andra åt en massa choklad, frukt, kakor och bakelser... och ändå på något vis tycka att allt var intressant och givande! Ofta på såna där grejer, när man sitter i halvmörker för att se en powerpoint långt där framme så allt är suddigt och det är galet mycket människor med en massa parfymer och ett evinnerligt sorl så får jag lätt huvudvärk och mår illa... men idag funkade det ovanligt bra... hasselnötter och kaffe kanske är the grej helt enkelt!

Från seminarium till blodgivarcentralen... är ju lite skraj varje gång... eller inte skraj egentligen... men jo, fobin jag jobbat bort gör sig påmind och när sköterskan tog blodtryck så sa hon även att pulsen var ganska hård... kan ju finnas ett visst samband kanske... men det gick bra, idag också... en liten tjej som va där med sin mamma (tror jag det var) som också lämnade, satt och tokkollade skeptiskt och med lite avsmak på min arm och slangen ner till vaggan med påsen med blod i... kunde inte låta bli att fråga henne om det såg läskigt ut... men det gjorde det inte alls... fast hon skulle aldrig lämna själv... men det ser ju läskigare ut än vad det är... tycker verkligen fler borde ta sig i kragen och dra sitt strå till stacken... och när man sedan dragit sitt första strå så är det så enkelt att dra det andra för man får en liten slant att skänka till något välgörande ändamål också... så två små strån blev det! eller två flugor på en smäll... beror på hur man väljer att se det!

Efteråt stack jag direkt till dräktsömnaden och ja, där har jag varit tills nu, eller för trekvart sedan nu, men tills då... härligt att vara igång igen, att sitta där och sy och prata, dricka te och sy lite till, prata lite mer och faktiskt inse att man kommer någonvart på den där dräkten... eller ja, kragen till särken... tror bara jag har en gång till sedan är iallafall hålsömmen klar! Man får vara glad för det lilla... det är små, små steg framåt varje gång... små små sömmar och jag hoppas evinnerligt att jag kommer att vara jättestolt över att ha åstadkommit den där dräkten någon gång i framtiden!

Här är det nästan så att jag skulle fråga dig om du tycker att jag är helt galen som lägger ner så mycket tid och arbete på en sådan sak som en folkdräkt... mest för att jag ibland själv kan tänka tanken att det kanske är så, när jag inte ens vet varför, förutom att jag vill ha sytt en i mitt liv... ja, du förstår vad jag menar säkert... men jag låter bli att ställa den frågan... dräkt(fan) ska bli klar någon gång... har bara inte bestämt vilken... gång alltså... hur tänker du när det gäller folkdräkt? Har du någonsin tänkt folkdräkt? Äger du en folkdräkt och isåfall vilken? Vem har sytt den? Frågorna är många... förvånansvärt många tror jag minsann!

Nu ska fröken fräken här snart sova... ska bli spännande att se om det blir någon promenad imorgon bitti eller ej... jag hade inte satsat pengar på det kan jag meddela... men det vore gott om det hände ändå... lovar att tala om isåfall!

14 kommentarer:

  1. Du jag tänker typ varje kväll jag lägger mej att jag ska gå upp i tid o gå en sväng o träna... Men jag är sååå grymt trött varje morgon så jag orkar inte. Vilket resulterar i dåligt samvete...;-)
    Kram K

    SvaraRadera
    Svar
    1. visst är det dumt! Man ger ju sig själv bara dåligt samvete... imorgon ska jag inte ut och promenera... lika bra att bestämma det direkt! kram!

      Radera
  2. Min mamma har en Sverigedräkt, men den har hon inte sytt själv.
    Jag tror inte jag kommer skaffa mig en sån.

    Imorgon ska jag powerwalka till skolan.
    Men jag börjar inte förrän 11 så det blir nog inte så jobbigt. ;O)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kan ju låna din mammas dräkt! =)

      Duktiga du!
      =)

      Radera
  3. Kaffe och hasselnötter, hm, kanske kan vara något. Håller med om det tokiga i att allt är kolhydratsfyllt på konferenser.
    Folkdräkt. Nä, varken haft, tänkt ha, eller varit i närheten av en. Men som syobjekt kan jag förstå att du väljer just en folkdräkt, verkar ju vara väldigt mycket att sy. Men ska du använda den själv? Eller syr du bara för skoj skull? Till någon annan?
    Oj, nu kontrar jag visst med frågor. Inte meningen. Sov gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kaffe funkar ju alltid... eller iallafall en stund... men det gör ju godis också bara en stund egentligen... korkat det där!

      Haha, ja det blir ett evighetsjobb! Ja, det är tanken, att jag ska ha den själv alltså! Fick för mig när jag var ganska liten att jag ska ha sytt en folkdräkt någon gång... och då är det liksom bara att sätta igång! vet inte varför jag tänkte så... bara en fix idé.. och när jag sedan vävde tyget till kjolen när jag läste textil "för något skulle vi ju väva!" så blev det ännu mer viktigt för mig att faktiskt ha fått sytt den där dräkten någon gång... när det nu blir! =)

      Radera
  4. Herregud vad jag kände mig träffad nu. Har funderat på att ge blod, men jag vågar inte... HATAR nålar... :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, förlåt! Men det gjorde jag också, hatade nålar innan jag gick i KBT och jobbade bort min grova sprutfobi på tio veckor! och kan jag så kan ALLA! Nu vill jag lämna blod för att uppehålla min avsaknad av fobin... det är praktiskt! Seså, iväg med sig, de är jätteduktiga och det känns knappt... förutom väldigt gott efteråt när man vet att man gjort en bra gärning! =)

      Radera
  5. Jag tänkte också promenera imorse och det är väl tanken som räknas? Tar det efter lunch istället..
    Lämnar också blod och så länge jag slipper se nålen i min arm går det jättebra. Ofta brukar jag tänka hur det skulle kännas att böja armen när nålen sitter i (tvångstankar, sjukt, ja...) och då blir jag lite nervös och kramar en sån där stressboll. Men eftersom mitt blod flyter på så bra vill de helst att jag inte kramar nån boll.
    Vilka bekymmer! Hahaha.
    Är sjukt imponerad av att du syr en folkdräkt!
    Oj, långt svar, kanske ska börja blogga igen...?!
    Kram!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha, ja det är tanken som räknas!!! Alla gånger!!! blev det någon promenad efter lunch då? Men hallå??? Böja armen??? är du galen??? (det vet jag ju att du inte är, så dum fråga!) Jag kramar bollen och pladdrar på om allt (som vanligt alltså!) lite stressad över hela situationen och med full beslutsamhet att jag inte är rädd... phu! typ! Men ja, börja blogga igen!!! jag saknar dig!!!
      kram

      Radera
  6. Och jag har apselut inga funderingar på en folkdräkt, vad tusan skulle jag med den till, jag har ju en onepiece!!?
    Men jag är sjukt imponerad över att du syr en...
    Och jag är som, Anna-Karin, också väldigt sugen på att böja armen när jag lämnar blod....Gött då är vi 2!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA, nä, vad skulle du med en folkdräkt till då???!!! Jag har ju två OPsar... men jag syr iallafall!... kanske där min galenskap ligger, medan din och A-Ks ligger i att vilja böja armen vid blodgivning... alltid är det något! =)
      puss!

      Radera
  7. HAHAHA!!
    Det är vi pedagoger, Fia, som är lite galna. Hur skulle vi annars orka med dagens ungdom?! :D
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha, ja så måste det vara! Men Anna-Karin, nu förstår jag inte riktigt... är det inte VI som är dagens ungdom? När slutade vi vara det liksom? Vad är vi nu? Säg inte att killarna vi delade tältplats med i somras helt plötsligt hade rätt när de sa att vi var yngre medelålders!!! Att de hade rätt när de kallade oss MILFs, DET klurade vi ut på studs! (utan barn iofs, men vem är petig med sånt liksom!?) =)

      Radera

gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!

vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!