dunkar ner i soffan och funderar på viktigheter

så galet trött... men kvällens pass gick riktigt bra, coren funkade även om jag blir toktrött i mitten och det inte var jätteskönt... alls... att köra med en liten ischias/nackspärr i skinkan... cykelpasset va helt galet roligt... det är det alltid på onsdagar... det är nästan jobbigare med 45min än 60min för deltagarna taggar varandra så vansinnigt mycket! Underbart!!!

sen är det ju supergott att bara landa i soffan också, med datorn i knät, middagen i magen och lite lojt kunna luta sig tillbaka, skutta runt bland alla mysiga bloggar och kanske fundera lite på livet... fast det sista struntar jag nog i idag... det är goare att bara leva liksom, iallafall livet som det är nu... man kan drömma lite, fundera på hur man skulle vilja att det skulle vara om man fick dra i spakarna lite själv... men att tänka på hur det skulle kunna ha varit om det hade varit så som jag trodde att jag ville att det skulle vara... det har jag nog slutat med... iallafall nästan helt... och det är väldigt skönt!!!

Charmiga Pinglan skrev i ett inlägg idag om hur hennes drömman såg ut... eller hur han skulle vara... det fick mig att fundera... jo, jag har ju ett frikort... det har vi vridit och vänt på... men jag vet faktiskt inte om det är samma som min drömman... eller jo kanske... Björn "äntligen hemma snickaren" Christiernsson skulle nog kunna vara lite typisk... händig, sexig och med glittriga ögon och ett leende som skulle kunna sätta hela Triumfglass i konkurs...

men sedan är ju det där med humor och intellighens väldigt viktigt också... och den sociala förmågan... inte för att jag tvivlar på Björns humor, intelligens eller sociala förmåga... inte alls... en kille för mig får gärna vara seglare, musikalisk och gilla att träna... det tror jag å det bestämdaste att Björn fixar... känner lite att om man kan snickra ihop en farstubro så kan man nog klara av att skota hem och riva segel också, ta några riff på gitarren och hänga med på en joggingtur eller två i skogen...

Men i alla de där attributen och egenskaperna man vill ha bör det ju även finnas en gemensam dröm om framtiden... jag vet ju vad jag vill ha... det har jag alltid vetat... jag vill ha ett stort, rött hus på landet, utan direkt insyn så man kan springa runt i trädgården naken utan att genera grannarna... hundar, katter och ett par ungar vore fantastiskt... en stor fruktträdgård och en stor gräsmatta där man kan köra åkgräsklippare på sommaren... det vore praktiskt om han också ville det...

jag har faktiskt sagt till en kille, första kvällen vi träffades att jag älskade honom när han, självmant, utan att veta att det är så jag vill ha det, sa att han ville ha barn, ett stort hus på landet med insynsskyddad tomt för nakenspringning osv... sa iofs först att han inte skulle ta det personligt... innan jag sa det där om att jag älskar honom alltså!

Något jag har lärt mig, av mina misstag faktiskt, är att man måste vara på samma våglängd, måste vilja sträva åt samma håll... det funkar inte att en står själv med all ambition, all framtidsvision och alla drömmar och på något sätt ska försöka motivera den andra att vilja... jag är envis, har en massa vilja och ambition, motivation och jävlaranamma när jag vet vad jag vill, men om man ska dra hela lasset själv + någon som inte ens orkar fundera framåt... då är man tillslut så nära väggen att man kan känna doften av tapetlimmet... fasiken va glad jag är idag av den insikten... den har tagit ett tag att komma till... men gud nåde mig om jag inte tar denna lärdommen på allvar!