what I did last night???

ja, jag gissar att du kanske tyckte att det duggade lite illa med inläggen här igår kväll för att vara denna bloggen och fredagkväll... tanten gör ju oftast inte så mycket annat än sitter hemma på fredagar och reflekterar över den gångna veckan annars... men igår var inte vilken fredagkväll som helst... igår var det äntligen dags för den där festen vi hade planerat för vår vän Lena som gick och gifte sig för ett tag sedan sådär lite halvt om halvt i smyg men ändå inte... och vilken planering... facebookeventet som fungerat som vår portal har fullkomligt exploderat av inlägg, kommentarer och glada tillrop, engagemanget från tjejerna har varit enormt!

Lena visste att några av dem skulle träffas hemma hos en av tjejerna för att äta en bit mat och dricka vin... en tjejkväll utan något annat syfte än just umgås och skratta, prata och fira helgen, typ... vad hon inte visste var att middagen där bara var iscensatt, att det inte bara var de som var där som skulle spendera kvällen med henne och framför allt visste hon inte att det var hennes kväll... hon började nog ana att något var i görningen när hon såg att alla de andra tjejerna hade varsin likadan "tatuering"...

Samtidigt som Lena och gänget satte sig till bords och började sin kväll åkte vi, ett gäng bort till fästningsparken och satte upp ett partytält, piffade  med ballonger och girlanger , dukade upp picknick, osv. och fick bett ett gäng killar som ställde sig alldeles framför vårat tält för att spela crocket att flytta lite på sig... det visade sig vara ett väldigt smart drag, då dessa nämligen tillhörde en kör (Gosskören heter de tydligen, finns på spotify och youtube!) som inte var sena på att bjuda på underhållning senare på kvällen!

Gänget kom med Lena, som verkligen blev helt chockad, och ja, jag vet inte hur många gånger hon sa "det här är inte klokt, tack så hemskt mycket, orden räcker inte till!!!" och liknande grejer. Fram med champagneglas och skåla i rosa bubbel och då, när vi står där och skålar och minglar och låter Lena landa i alla intryck, då kommer de där killarna fram, tar ton och sjunger Lady in red för Lena och oss... a cappella... helt fantastiskt... gåshud... lite senare kom de tillbaka och sjöng "it's raining men" också... grymt! Vad är oddsen liksom, att det ska dyka upp en a cappella-kör där vi planerat att hålla fruhippa för vår fina vän som, till råga på allt ÄLSKAR sång och musik OCH de sjunger två av hennes favoritlåtar! Helt, helt sjukt!!!

Picknick med massa god mat och ännu mer rosé... Lena fick smälla ballonger och svara på frågor som vi lagt däri... massor med skratt... lite spontanallsång och ännu mer skratt! Sedan kom regnet, alldeles då vi redan beslutat att bryta upp för att ge oss ut på mer dansant galejj... och jädrar vad vi dansade!!! As if there was no tomorrow... som om ingen såg och ja, som om att dansa var som att andas! Svetten lackade och fötterna ville verkligen inte stå still!!! Vid halv två bröt jag upp, tog mitt förnuft till fånga och traskade hem... de andra stannade ett tag till, men så skulle inte de upp och köra spinningpass imorse heller...

Och ja, av alla kommentarer, mail och meddelanden som florerat på facebook oss emellan det sista timmarna så kan man inte säga annat än att det blev en jäkligt lyckad kväll!!! Jag tackar så ödmjukast för att jag får vara din vän Lena, för att du och Freddie gick och gifte er tillslut och för att du har så galet fina och roliga vänner som arrangerar en så härlig kväll! Ni är fantastiska allihop, ingen nämd, ingen glömd, typ!!!