här skulle det finnas ett inlägg hade jag tänkt...

... ett inlägg om hur denna regniga dag ändå avslutades på ett väldigt bra sätt... med pass på bästa Sportlife Partille... med massor med glada och peppiga deltagare som kämpade som galärslavar... jag skulle skriva om hur roligt det är när helt nya deltagare kommer fram efter passet, med stora leendet i hela ansiktet och lovar att komma tillbaks nästa vecka...

jag hade även tänkt att skriva om hur himla roligt det är att ha lärt känna dem där i Partille, hur det för varje gång som går känns mer och mer som att jag hör hemma där, inte bara i cykelsalen, där vet jag att jag hör hemma, det har jag alldeles för många tokpositiva deltagare för att ens börja tvivla över... och jag behöver inte tvivla över resten heller egentligen, bara det att jag gör det lite grann... för att jag är lite fånig...

sedan skulle jag skriva om hur roligt det är att ha en så fin vän som min L, som alltid peppar och lockar till skratt, som på sitt eget lilla sätt stöttar i alla vridanden och vändanden man kan tänkas pyssla med... hur gott det är att ha en vän som ser med egna ögon det som jag ser... men på ett objektivt sätt...

Men jag orkar inte skriva om allt det där idag... det får bli en annan dag... nu är jag trött och ska ta allt mitt förnuft till fånga och gå och lägga mig. Det är en ny dag imorgon, den skall anammas på många sätt och vis... och jag ska hälsa på farmor! Nästan så det har blivit tradition... en mycket trevlig nästan-tradition tycker jag!

ja du ser ju själv hur jäkla trött jag ser ut... det är lika bra att inte kämpa emot längre!