aaaand now we're back!

ja, nu är jag tillbaka, lika förvirrad som tidigare, men med en goare magkänsla... hur är det möjligt att man bara kan bli så där galet avväpnad av vissa?! Jag är helt förbryllad! Men har haft ett galet roligt pass ikväll, med galet snygga deltagare och massor med skojsigheter som ploppade upp i huvudet på mig... jo, jag vet, Eget beröm luktar illa, men ibland får jag liksom till det, då glimmar det liksom till i skallen och de där riktigt bra (??? bra och bra, det tål att diskuteras) sägningarna studsar fram mellan tankegeneratorerna i huvudet!

Synd bara att man inte kommer ihåg allt efteråt, bara den där goa känslan av att det har inträffat... men ibland räcker det gott så... det och insikten av att man nog inte var själv om att känna ett visst pirr trots allt...

nu ska den här katten sova... drömma söta drömmar och förundras över hur rart det kan bli. Sörja lite att det inte kan få vara så rart jämt och alltid... men ändå inte släppa taget om att det kanske kan få bli så ändå, någongång... rart och sött... så där smaskens som man vill att livet ska vara liksom!