men sedan försvann det... jag måste ha ätit upp det för jag känner mig ganska mätt nu!
Förstår faktiskt inte riktigt vart det tagit vägen, allt att skriva om alltså... förr, på den gamla goda tiden... då ploppade det ju upp inlägg i huvudet hela tiden... satt man inte vid en dator blev man ju nästan kollrig för att det liksomm bara bubblade fram idéer, tankar, topics och funderingar som behövde få bli inlägg... funderingar och funderingar föresten... likaså tankar och tankar... då kan det ju verka som om jag vill få dig att tro att jag tänker en hel del... vem försöker jag lura liksom?!
idag när vi var ute och promenerade, Dolly och jag, så tänkte jag en hel del... dels på hur fantastiskt fint allt är just nu, alldeles i början av sommaren... hur man skulle vilja stanna tiden en stund nu och hinna njuta lite mer av allt som blommar och grönskar... dels hur mycket jag längtar efter ett eget hus på landet... sådär görmycket gör jag det faktiskt... och vem vet, jag kanske inte bara borde skaffa mig ett torp att "fly fältet" till på helgerna eller så när man behöver komma bort från asfalten... jag kanske skulle kunna skaffa mig ett eget litet hus att bo i på riktigt... mitt jävla låtsasliv kanske inte kan få fortsätta såhär... mitt "riktiga liv", mitt "vuxna liv" kanske måste få börja snart!
Sedan kom jag in, åt frukost, duschade och slappade med Dolly... och så slutade jag tänka så för det var en massa statusuppdateringar på fb som tog över tankeriet hos mig och en begynnande nackspärr... tankeriet är i sin ordning igen... dvs. söndagsstatus... nackspärren har helt tagit över högersidan... inte på det mest jävliga sättet men ändå sådär att tycker att det är onödigt... så där att man rycker till när man glömmer av sig och rör sig på ett sätt som inte nackspärren riktigt tillåter...
Så, det där inlägget det försvann... men det är väl så att stänger man en dörr så öppnas ett fönster någon annanstans... kanske är det så att det inlägget som inte blev blir ett annat... uppenbarligen kan tänkas!
Förstår faktiskt inte riktigt vart det tagit vägen, allt att skriva om alltså... förr, på den gamla goda tiden... då ploppade det ju upp inlägg i huvudet hela tiden... satt man inte vid en dator blev man ju nästan kollrig för att det liksomm bara bubblade fram idéer, tankar, topics och funderingar som behövde få bli inlägg... funderingar och funderingar föresten... likaså tankar och tankar... då kan det ju verka som om jag vill få dig att tro att jag tänker en hel del... vem försöker jag lura liksom?!
idag när vi var ute och promenerade, Dolly och jag, så tänkte jag en hel del... dels på hur fantastiskt fint allt är just nu, alldeles i början av sommaren... hur man skulle vilja stanna tiden en stund nu och hinna njuta lite mer av allt som blommar och grönskar... dels hur mycket jag längtar efter ett eget hus på landet... sådär görmycket gör jag det faktiskt... och vem vet, jag kanske inte bara borde skaffa mig ett torp att "fly fältet" till på helgerna eller så när man behöver komma bort från asfalten... jag kanske skulle kunna skaffa mig ett eget litet hus att bo i på riktigt... mitt jävla låtsasliv kanske inte kan få fortsätta såhär... mitt "riktiga liv", mitt "vuxna liv" kanske måste få börja snart!
Sedan kom jag in, åt frukost, duschade och slappade med Dolly... och så slutade jag tänka så för det var en massa statusuppdateringar på fb som tog över tankeriet hos mig och en begynnande nackspärr... tankeriet är i sin ordning igen... dvs. söndagsstatus... nackspärren har helt tagit över högersidan... inte på det mest jävliga sättet men ändå sådär att tycker att det är onödigt... så där att man rycker till när man glömmer av sig och rör sig på ett sätt som inte nackspärren riktigt tillåter...
Så, det där inlägget det försvann... men det är väl så att stänger man en dörr så öppnas ett fönster någon annanstans... kanske är det så att det inlägget som inte blev blir ett annat... uppenbarligen kan tänkas!
Fast jag kan fortfarande få massa bubblande tankar och inlägg i huvudet när jag är någon annanstans. Men så fort jag sätter mig för att blogga; POFF! Borta! Frustrerande!!! :-P
SvaraRaderaja, det händer ju ibland, men som du säger, när man sedan ska skriva dem så är de *poff* borta!!! Får börja ha en penna med mig hela tiden och skriva stödord på armen kanske... typ =)
Radera