... och det som blev var tydligen inlagt i ättika... olustigt kan tyckas... jag tycker hela grejen är olustig... inte att jag skriver om trista saker utan anledningen till att jag är som en extra sur ättika hela jag... insikterna man slås av och längtan efter något mer...
På samma sätt som man anpassar livet när man får barn (gissar jag) så borde jag väl kanske ha singelanpassat mitt för ett bra tag sedan... iallafall om jag inte vill att det ska förbli på det här viset... och det vill jag ju INTE... (tänkte att det är lika bra att skriva med versaler så det inte misstolkas... någon kanske tror jag är ironisk liksom... det är jag ibland, i just detta så är jag inte ett dugg ironisk alls...)
Känner mig lite som Roland... i Rolandz... vill mycket men det blir bara fel... får kanske börja jobba lite på värmländskan bara, för att få till det där riktiga Rolandz-stuket... och köpa nya krokar till badrummet "hans" och "hennes"...
fast sådana här dagar ska man ju kanske låta bloggen stå orörd faktiskt... fast det är ju dessa dagar den är så skön att ha till hands... dessa dagar förresten... dagen började jättebra, vaknade pigg, körde cykelpass med goa deltagare och när jag kom hem till mamma och pappa var lillskrutten redan här... massor med mys och bus med honom, långpromenad i solen med mamma, lillskrutt och Dolly... och sedan barkade det åt h-vete... för att jag ville så mycket och det inte gick att införliva så länge jag är så jävla feg att jag inte vill gå ut själv... men hur kul är det liksom?! I teorin kanske det inte verkar så jobbigt, det är ju en massa människor där man är, men allt runtomkring... nä... jag är inte skapt för att vara toksingel... hur blev det så?!
På samma sätt som man anpassar livet när man får barn (gissar jag) så borde jag väl kanske ha singelanpassat mitt för ett bra tag sedan... iallafall om jag inte vill att det ska förbli på det här viset... och det vill jag ju INTE... (tänkte att det är lika bra att skriva med versaler så det inte misstolkas... någon kanske tror jag är ironisk liksom... det är jag ibland, i just detta så är jag inte ett dugg ironisk alls...)
Känner mig lite som Roland... i Rolandz... vill mycket men det blir bara fel... får kanske börja jobba lite på värmländskan bara, för att få till det där riktiga Rolandz-stuket... och köpa nya krokar till badrummet "hans" och "hennes"...
fast sådana här dagar ska man ju kanske låta bloggen stå orörd faktiskt... fast det är ju dessa dagar den är så skön att ha till hands... dessa dagar förresten... dagen började jättebra, vaknade pigg, körde cykelpass med goa deltagare och när jag kom hem till mamma och pappa var lillskrutten redan här... massor med mys och bus med honom, långpromenad i solen med mamma, lillskrutt och Dolly... och sedan barkade det åt h-vete... för att jag ville så mycket och det inte gick att införliva så länge jag är så jävla feg att jag inte vill gå ut själv... men hur kul är det liksom?! I teorin kanske det inte verkar så jobbigt, det är ju en massa människor där man är, men allt runtomkring... nä... jag är inte skapt för att vara toksingel... hur blev det så?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!