Zumba!!!

Ja, jösses... vad ska man säga??? Man kan börja med att säga att det var jäkligt roligt... och svettigt... och kul... och skoj... och en smula förvirrande... men jag hängde på bra ändå tycker jag, om jag får säga det själv... det får jag ju, det har vi kommit överrens om... eller iallafall jag... jag har kommit överrens om det...

MEN...
Let's start at the very beginning
A very good place to start
When you read you begin with A-B-C
When you sing you begin with do-re-mi

Do-re-mi, do-re-mi
The first three notes just happen to be
Do-re-mi, do-re-mi

Även den min sång min blåhåriga, fantastiska pianolärarinna och musikfröken, fick mig att börja med när hon tog över min icke så gedigna pianoutbildning... men hon insåg iallafall att det krävdes lite melodi för att göra det intressant... något den fröken jag hade innan hade massuppfittat totalt... hon var mer för att kupa handen som kring en boll och spela skalor... rysningar!

Iallafall... från början... Mötte söta C redan på parkeringen... han skulle vara med och teama några låtar för att öva in instruktörsskapet då han snart ska ha egna klasser... och det sjuka är att jag nog var mer nervös än han... fast det var inte så konstigt alls, visade det sig sedan... killen är helt grym!

Kom upp till anläggningen och ber A i receptionen boka in mig på Zumban... "MEN SKA DU GÅ PÅ ZUMBA!!!???!!! KUL!!!" Sedan var det den reaktionen jag fick... hela tiden, typ! Av alla! Jag kanske inte har visat min mest dansanta ådra på gymmet direkt... men den finns där... någonstans... jag dansade en del när jag var yngre så det var bara att gräva lite... känna sig lite förvirrad och sedan liksom bli sådär själaglad över att man hängde med... när jag väl blev sådär själaglad hade man allt som oftast bytt steg, riktning och ja... vad ska man säga! Man kan inte få till det perfekt första gången helt enkelt... men jag svettades och hade roligt... det är det viktiga... jag är nöjd och glad helt enkelt!

För ja, annat än nöjd kan man inte vara när man har två helt grymma instruktörer framför sig och en hel sal med glada deltagare som bara dansar med!! Super Stina som hade passet ÄR verkligen dans när hon dansar är så sabla grym och duktig och helt fantastisk att jag nästan blir tårögd bara jag tänker på det! C, egentligen helt ny i gemet men inget man egentligen märker för ja, han är grym! Det var som att någon tryckte på en knapp så förvandlades denna söta, rara och lugna kille till något helt galet! hur kul som helst och riktigt, riktigt bra!

Nu, såhär i efterhand är jag nog fortfarande lite chockad över att jag tagit mig in i en gruppträningsal och dansat Zumba... jag som känner mig allra tryggast framme på instruktörscykeln i en spinningsal... där jag har kontroll på deltagarna, tekniken, passet och framför allt mig själv... där man har sin bestämda plats, fötter och händer skall vara på ungefär samma ställe hela tiden... inte direkt några stora, yviga rörelser, skakpårumpangrejer eller förflyttningar... Salsa (eller något liknande iallafall) dansar jag ju gärna, men då är det inte så utsvävande ändå... jo, jag är fortfarande lite chockad, men glad... och bevarar mitt bevis på att det faktiskt har hänt i tryggt förvar!

Så nu sitter jag i soffan, efter mat och slappighet och försöker samla ork och kraft till att göra dagens utmaning... idag är det 16st som gäller... ni är väl fortfarande med?