ja, idag har varit en riktigt mysig dag... från då jag vaknade imorse och bokstavligt talat undrade vad fan klockan ville mig i den arla morgonen... ja, just då kanske jag inte fann mysigheten vara så hög iofs... inte heller när jag traskade upp i regn och rusk till anläggningen för att köra pass... men sedan... med några undantag... jäklar... mysfaktorn har varit på riktigt lagom nivå... sådär lagom så man inte försjunker helt i mysighet men ändå hela tiden närvanrande på något vis.
hade ett galet roligt pass idag... men jag undrar lite varför jag förundras... det är galet roliga pass varje gång... de gånger då det inte är galet roligt utan bara jätteroligt är få... jag älskar mina pass... så enkelt är det! Satt ett bra tag och diskuterade julbak och gamla möbler, platsbrist och ja, massa saker egentligen med några deltagare... inte utan att man tycker mycket om kringtiden runt passen också!
väl hemma kom mamma förbi en stund på en fika och, ja, pinsamt att erkänna, men hon tog hand om min enorma disk... kunde inte stoppa henne, typ... eller jo, det hade jag ju kunnat, om jag hade brottat ner henne på golvet och typ hållt fast henne... men det gjorde jag inte... men man kan lätt säga att det inte är så svårt att lista ut varifrån min envishet kommer ifrån iallafall... den föll liksom rakt ner från det trädet... också...
lite soffhäng, långt telefonsamtal med en vän jag pratar rätt sällan med numera... konstigt när det blir så... och lite mer soffhäng senare är jag snart redo för att knoppa... regnet smattrat agressivt mot rutan och de levande ljusen skänker lite extra mysfaktor... likaså gör den lilla whiskeyn... omicrad, dagen till ära!
I förkylningstider brukar jag ställa in glaset i micron en snabbis... bara så man ser att det börjar hända grejer i whiskeyn... något många verkar ha väldigt svårt för... nästan så det verkar värre än att jag skulle stoppa in marshmallows i micron och köra på full effekt tills det blir stort skum... eller ja, det är det kanske... gott båda två iallafall, fast på olika sätt... marshmallowsen är ju riktigt goda och sega då... whiskeyn gör mer gott... mot halsen... eller så är det bara lite roligare att vara sjuk om man får plingad whiskey... kan vara så!
hade ett galet roligt pass idag... men jag undrar lite varför jag förundras... det är galet roliga pass varje gång... de gånger då det inte är galet roligt utan bara jätteroligt är få... jag älskar mina pass... så enkelt är det! Satt ett bra tag och diskuterade julbak och gamla möbler, platsbrist och ja, massa saker egentligen med några deltagare... inte utan att man tycker mycket om kringtiden runt passen också!
väl hemma kom mamma förbi en stund på en fika och, ja, pinsamt att erkänna, men hon tog hand om min enorma disk... kunde inte stoppa henne, typ... eller jo, det hade jag ju kunnat, om jag hade brottat ner henne på golvet och typ hållt fast henne... men det gjorde jag inte... men man kan lätt säga att det inte är så svårt att lista ut varifrån min envishet kommer ifrån iallafall... den föll liksom rakt ner från det trädet... också...
lite soffhäng, långt telefonsamtal med en vän jag pratar rätt sällan med numera... konstigt när det blir så... och lite mer soffhäng senare är jag snart redo för att knoppa... regnet smattrat agressivt mot rutan och de levande ljusen skänker lite extra mysfaktor... likaså gör den lilla whiskeyn... omicrad, dagen till ära!
I förkylningstider brukar jag ställa in glaset i micron en snabbis... bara så man ser att det börjar hända grejer i whiskeyn... något många verkar ha väldigt svårt för... nästan så det verkar värre än att jag skulle stoppa in marshmallows i micron och köra på full effekt tills det blir stort skum... eller ja, det är det kanske... gott båda två iallafall, fast på olika sätt... marshmallowsen är ju riktigt goda och sega då... whiskeyn gör mer gott... mot halsen... eller så är det bara lite roligare att vara sjuk om man får plingad whiskey... kan vara så!
Härligt att du haft en sån skön lördag!! :)
SvaraRadera