var är balansen?

Pratade med en vän igår, det skulle firas Lucia högt och lågt, först i ens dottern klass, sedan i andra dotterns klass, på fritids och på jobbet skulle de ha luciafirande... själv har jag ätit en halv lussekatt... och sett några söta lucior och tomtar på bilder på facebook som vänner lagt ut på sina barn...

hade ju tänkt bänka mig framför tvn ikväll och krypa upp i soffan, mysa med "natten går tunga fjät" "nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund..." osv... kanske får göra ett eget luciatåg, med mig själv, allena för att för en liten gnutta luciastämning... Skyll dig själv om du sov imorse när luciafirandet visades på tv... jo, det gör jag, skyller mig själv alltså, vem annars skulle jag skylla liksom???

var finns balansen? Måste allt vara på en gång eller ingenting??? Vore det inte trivsammare om det var lite utspritt? För många, många, många år sedan... ja några till ändå faktiskt, var jag med i Kungälvs luciatrupp... oj, herrejösses och helsike va mycket lucia man firade då... det var som ett heltidsjobb... inte riktigt, men nästan... och jag älskade det!

men men så är det ju i livet, lite ketchupeffekt över det hela... visste bara inte att det innefattade luciafirande också!

Lite som snö skulle man också kunna säga... i flera år hade vi nästan ingen snö alls här i Göteborg om vintrarna... sedan kom två kanonvintrar... iallafall snowwise... hur mycket snö som helst... det talades om snökaos och varje gång det snöade så sa man att det var snöstorm... och nu, ingen snö igen... jag längtar efter snön, jag vill ha det där fina, vita på marken... som när man var liten... tänkte ett tag att det kanske var en efterkonstruktion det där med snöigheten när man var liten... men så hittade jag detta... iofs taget i Björnrike... lite mer norrut än Göteborg... och defenitivt mer snörikt...

men strunt samma, jag ser ju så glad ut! Och ändå har jag absolut ingen Gore-tex-overall, inga vattentäta-men-andas-vantar så långt ögat når... av snömängden att bedömma är det hederliga stickade ullvantar så långt ögat når... och en söt liten mössa... 3-4år, glad och lycklig i en snödriva!

Egentligen letade jag efter en bild på mig och min bror när vi lussar för mormor och Folke, min bonusmorfar... men det hittade jag inte... finns nog hemma hos mamma och pappa... där finns nog även en bild eller två på ett pepparkakshus jag gjorde en gång... kanske kan bli ett litet projekt att leta fram dem... hade varit roligt!