"men du som tränar så mycket borde ju vara jättesmal!"

känner du igen det?! Jag känner igen det... det där "bordet" som får kilona man bär på att liksom gångra sig självt i huvudet... jag är inte direkt tjock iofs, men tydligen borde jag vara jättesmal!!! Enligt vem??? Enligt norm så borde man tydligen vara anorektiskt smal för att ens få känna sig fin? Eller??? Tycker det är väldigt tragiskt att det är så i dagens samhälle, kanske inte överallt eller ens jämt... men ganska ofta... alldeles för mycket om du frågar mig... men det kanske beror på att jag BORDE vara jättesmal...

det är ett tag sedan jag fick höra det nu iofs, men ibland möts man av det... och antagligen inte ens i fördömmande mening... ofta kanske man bara inte får ihop 1+1... får man dessutom höra att jag är instruktör också så är det kanske ännu  svårare med matematiken... för instruktörer ser ju alla ut på ett sätt... stereotypt så det skriker i gasmätarn... solariebruna, väldeffade, muskelfästen som syns på axlar och bröstben osv. Jag kan berätta en sak... det är inte många instruktörer som ser ut så... många av oss är ganska vanliga människor... i mitt fall, en ganska vanlig människa med väldigt många ord!

Så, iallafall, när en kollega idag länkade detta blogginlägg från en blogg han följer, träningsglädje, så kändes det så rätt och riktigt allting när jag läste den. Jag har aldrig läst hennes blogg tidigare, men jag tänker börja nu, den här tjejen tänker ju med både själ, kropp och hjärta liksom! Och det är ganska skönt att någon gör det, att någon skriver de där orden... mig har det aldrig kommit för att göra det, även om jag tänkt på det, när "bordet" kommit emot mig...

Sedan menar  inte jag att man ska sträva efter att vara tjock. Motion och sund kost är jätteviktigt, men i vettiga proportioner till livet... man ska trivas i sig själv, i sin egen kropp och hålla sig hälsosam... det är ändå där man spenderar större delen av tiden... all tid till och med ju!