svårt, mycket svårt...

Kom tillslut in till läkaren... en ganska ung sådan som, när jag förklarar var jag har några utslag ber mig ta av mig tröjan... och det gör man ju... men det slår mig ändå att det är ju konstigt att det inte alls känns konstigt att stå i bara byxor och bh inför en vilt främmande människa, bara för att han är läkare... hade ju aldrig gjort samma sak någon annan stans.. och det inte var bikini-bh... samma plagg i stort sett, men med något annorlunda knäppanordning...

Hur som helst, det var inte bältros... man kan tydligen få utslag av virusinfektioner också... det är makalöst vad de där virusarna kan mycke saker!!! Och inte lunginflammation eller något sånt heller...  lungorna lät bra, jag har ett hjärta (bara en sån sak) och dessutom har en lugn puls... ett hyfsat lågt resultat på sänkan osv... När han skulle lyssna på hjärtat bad han mig vara tyst och inte prata... sedan sa han att han tycker nog att jag ska ta det lite lugnt ett tag... han vet ju inte vem han hade att göra med, uppenbarligen!

De två sakerna, att vara tyst och ta det lugnt är något av det svåraste jag vet! Iallafall när jag ska ha pass... då går det liksom inte... så jag tänker att jag ska vara lugn imorgon också... sedan får vi se... uppenbarligen är det lilla förkylningsviruset på väg att ge vika... inte mer än rätt!

Själv är jag av envis natur... tror att om jag skulle vara ett träd så skulle jag vara en fjällbjörk... envis och kort... vad jag fått det ifrån? Oh Laura - Release me... det slog mig under en stretch en gång, när hon sjöng "I am a tree reaching for the sun" att det nog var fjällbjörk som skulle var det träd jag skulle vara... hade kanske varit bra om jag hade lämnat det vid det, men nä, självklart berättade jag det för deltagarna! Det är ju svårt att vara tyst!