skrattat, gråtit och ja, skrattat lite till

en av mina vänner från barndomen bjöd hem mig till sig ikväll. Det var alldeles för länge sen vi sågs, helt klart... ett tydligt tecken är att man börjar diskutera att "herregud, är klockan redan elva!" och sedan ändå inte är därifrån förrän en timma senare... eller som hon sa, "vi skulle kunnat ha suttit här och pratat i flera dar!"

Ost, kex och goda vänner... life is grand! Och fantastiskt gott att bara sitta vi två och vrida och vända på livet... på tankar och känslor, förhoppningar och farhågor... vi har känt varandra sedan andra klass... det är hur länge som helst... vi har gått igenom massor tillsammans, skrattat och gråtit ihop... förundrats och förbryllats tillsammans... diskuterat trivialiteter och världsproblem...

Jag älskar dig, min vän! ...men kan fortfarande inte komma på varför ditt element i köket blev så viktigt den där kvällen för många år sedan... kanske är likaså bra så... tusen tack för en trevlig kväll!