ja jösses...

det är mycket man skulle kunna skriva om... kanske mycket man borde skriva om... och en del man gör bäst i att låta bli... jag har några saker jag skulle vilja skriva om, men som jag inte riktigt vågar skriva om... saker som gör mig glad och lite varm... omtanke i precis rätt ögonblick tex.

Vänners stöd i alla lägen är ett annat sådant exempel, på saker som gör mig glad och varm alltså! Gamla vänner som nyfunna vänner... så bra man kan ha det!

Egentligen skulle jag nog vilja skriva mycket mer, inser att det bara blir fragment av alla ord jag har i huvudet som lyckas ta sig ner till tangentbordet just nu... man kan milt säga att min skrivteknik lämnar utrymme att önska för tillfället... eller iallafall på ena handen... långfingervals på ett icke fingerpekande vis är inte så sprudlande och inspirerande... det blir stackato i ordflödet, vilket ju i sig då inte blir något flöde alls... och där någonstans är jag fast, mellan kakofonin av ord och långfingervalsen jag ännu ej behärskar... tycker det är lite pisstråkigt... jag som har längtat så efter min dator och att få skriva en massa... men samtidigt, vad är väl ett slott på kvällen?

Nä, det blir bara gallimatias av det här... man ska nog resignera då... får mig osökt att tänka på en visa, en visa skriven av han Jacque Brel...s bror... Kjell Brel

fast egentligen är det bara dessa raderna jag tänker på... tokigt vore det ju annars!

"sängen är full av resår

sången jag sjunger är svår.

Omöjlig att komma ur
jag vet då fan inte hur
orden får snart inte rum
jag får väl sjunga mig stum.

Tonerna trängs i min gom
sätt mig på tåget till Rom"