som flickan sa...

jo jag vet... hon säger ju så mycket... hon har ju så många ord... hur ska man hinna? Äsch, det gör man inte, så är det bara... det gör hon nog inte själv heller... kanske... antagligen inte... men det brukar gå bra ändå!

Den här flickan in particular, har ju fått en extra dos ord/dag vad det verkar... kanske för att kompensera de där centimeterna hon inte fick... eller jo, fast nu menar jag i längd, inte bredd... kanske för att kompensera något annat tillkortakommande... eller så blev det bara så, av födsel och ohejdad vana liksom... vem vet...

ibland blir det vettigt, ibland inte alls... det är olika det där, lite som en tombola... du vet en sån där grön liten tunna som någon söt tant står och vevar på, i luckan på en röd liten stuga i ett folkets park från tiden då det begav sig... där man riktigt hör sorlet från lördagsdansen och flirtandet bakom snåren... då flickorna bar prickiga blusar och vida kjolar... när pojkarna fixade frisyren med brylcreme och stålkam, säkert betedde sig som svin, fast på ett gentlemannamässigt vis ändå (förlåt min fördomsfullhet här)...

När Siwans "Tunna skivor" ljöd högt mellan träden och "lilla amatör casanova" var en allmänt känd fras att nynna på... eller att Tom sitter bak i bilen, mellan oss sju flickor och trivs... vad är det för bil? Hur små är de där flickorna egentligen??? och  vad är det egentligen de menar med allt bidodidamdamande?

hur som helst, tillbaks till alla ord, fastän det var rätt trivsamt där på folkets park... ibland säger man saker som blir bra, ibland blir det mindre bra... ibland har man snott det rakt av... ibland har man snott det snett av och liksom vridit till det för att ändå inte stjäla helt...

Som att kasta glas i stenhus... så heter det ju inte... men glaset går ju likförbannat sönder tänker jag... och ibland är det ju bara en liten sak man vill poängtera... idag vet jag inte riktigt vad det var jag ville just det... poängtera så då ska man väl kanske inse, vis av erfarenhet och eftersom erfarenhet ger färdighet... att det är bättre att fly än illa fäkta... för bränt barn luktar illa och har kanske ändå inte lärt sig... men det man kan lära sig då är att  an klarar allt man måste... för inte är det väl så att man måste allt man klarar?? blir ju väldigt jobbigt...

blev du något klokare? Nä, jag tänkte väl det, förhoppningsvis var det inte därför du valde att läsa här... mycket kan jag, att förmedla visdom är kanske inte en av de sakerna! men då är det ju så käckt att det bara är att googla på visdom... och med minnet ganska hårt fäst vid gamla låtar från förr... så kommer jag osökt att tänka på den svenska versionen av Rosegarden... tyvärr hittade jag inte den på Youtube så du får hålla till godo med den engelska, med Lynn Andersson, men är inte den svenska texten iallafall helt fantastisk så säg!!!

En Dans På Rosor Lyrics

En dans på rosor.
Ingen kan lova dig en dans på rosor.
Tids nog får man lära
att sorg o glädje följas åt min kära.

Tids nog fattar du det där
och livet det lär oss förstå.
En dans på rosor.
Ingen kan lova dig en dans på rosor.

Man kan lova varandra
att älska varandra.
Men en dans på rosor
det kan man aldrig lova.
Lyckan är en dyrbar gåva.

Man ska hjälpa varandra.
Det fodras att man
slutar upp med att ställa krav
och att något begära.
Sådant kan man lära.

Så lär dig att le åt bagateller.
Lär dig att se vad saken gäller.
Ge varandra lite glädje
medans ni kan.

En dans på rosor.
Ingen kan lova dig en dans på rosor.
Tids nog får man lära
att sorg o glädje följas åt min kära.

En dans på rosor.
Ingen kan lova dig en dans på rosor.

Mycket underligt sker
så lova aldrig mer
än du säkert vet, du kan hålla.
Det händer så lätt att man
inte ens håller sådant ibland.

Nej, livet är blott inte lek
och kyssar och smek,
som man hör i visorna.
Men man kan hjälpas åt
alla sitter vi i samma båt.

Så lär dig att le åt bagateller.
Lär dig att se vad saken gäller.
Ge varandra lite glädje
medans ni kan.

En dans på rosor.
Ingen kan lova dig en dans på rosor.
Tids nog får man lära
att sorg o glädje följas åt min kära