what did you say?

ibland säger folk saker till en som man inte riktigt kan hantera av olika orsaker... jag rodnar oftast då... vet inte varför... gissar att det är för att jag tappar kontrollen över situationen och reaktionen... det är inget jag uppskattar att göra... iallafall inte alltid... väldigt sällan till och med... att jag uppskattar att någon säger saker till mig över gränsen till vad som känns okej alltså... antingen har jag blivit känsligare eller så duggar de opassande kommentarerna mer ofta... en kombination av dessa faktorer kanske... men var går gränsen för vad som är okej egentligen?

men idag när ett sådant tillfälle dök upp sa jag faktiskt ifrån... inte så skarpt och snärtigt som jag hade velat, men ändå, jag sa ifrån... ett litet steg för mänskligheten, ett gigantiskt kliv för mig... fast som sagt, jag ångrar att jag inte bet ifrån hårdare... men så är det ju ofta... man kommer på det där man borde ha sagt efteråt... och då är det för sent... sedan går man och nästan hoppas på att man ska få chansen att häva ur sig det där fenomenala igen... samtidigt som man inte vill bli utsatt för samma sak en gång till kanske...

ja, ja, gjort är gjort och sagt är sagt... jag får nöja mig med att ha noterat och sagt ifrån... ibland är det lilla en seger i sig... gjorde jag bara lika småstora framsteg när det gällde annat i livet så skulle det nog se lite annorlunda ut... då vore nog saken snart biff liksom...