djävligt mycket bra musik!!! (del 4:4)

lördag, sista dagen på festivalen... i stort sett alla mina Headlines spelade denna dag... blev lite stressad eftersom jag visste att fler än jag kände samma sak... är det en favorit så vill man ju gärna se bra och uppleva så mycket som möjligt... jag slimmade ner mitt tidigare schema en del tills storfavoriterna återstod...

först en föreläsning med Bob Geldof... gick dit i tid och fick plats i mitten på tredje raden... bättre än så satt bara de alldeles framför mig liksom! Bob Geldog kom in och lovade att om vi inte fick med oss något annat från hans föreläsning så skulle vi iallafall få hans förkylning! sedan pratade han om Rock'n'roll-erans död... att musiker idag inte har något riktigt budskap...  ”I dont hear any voices in music anymore, no expressions of the time we live in as it used to be”... att de inte sjunger för att de måste, för att överleva utan för att det är kul och lätt... sedan förstod han ju självklart varför man ville spela, det är ju som han sa ett superbra sätt att få ligga, dessutom blir tydligen utbudet av bra droger mycket större! jag vet inte... men han är skön, jag gillar honom galet mycket, främst för hans sunda syn på att hjälpa andra och använda sitt kändisskap som en högtalare... men också för hans ödmjukhet och samtidigt rättframhet.

efter föreläsningen gick jag och köpte mat... hade suktat efter fish'n'chips hela festivaltiden... vilket jag inte gör om... hur som helst, satte mig så jag såg Mando Diaos akustiska konsert på storbildsskärm medan jag åt... riktigt, riktigt bra, och gripande... de tillägnade en av låtarna till en nära vän som är svårt sjuk... och när de gjorde det gick jag mot stället jag tänkte sätta mig  på, med min väska i ena handen och min mat i den andra och tårar som rann längs kinderna... sån är jag!

när de spelat klart var det dags för Bob Geldof med band att inta scenen... tyvärr alldeles för stor scen, eller för dålig publicitet, eller fel målgrupp... lite folk men grymt drag på scen... jag gillar verkligen sån här musik!!! tyvärr blev det lite stressigt då vi såg hur folk började strömma till för Bob Dylan spelningen på scenen bredvid, och i hagen vill man ju stå såklart... så vi lämnade Bob Geldof innan de var klara... och ett tag efter det så spelade de "I don't like Mondays"... typiskt!

Bob Dylans spelning var väldigt kul att ha sett... tyvärr filmade de inte annat än en helbild över scenen så man fick inga direkta ansiktsuttryck och känslor... vi stod ändå såpass nära att man såg dem tydligare på scenen än storbild liksom... och jag är ju inte direkt inlyssnad på Bob Dylan heller, absolut inte de nya låtarna, men det är riktigt rockigt, sådär från grunden. Och det var väldigt roligt att titta på de där genuina Dylan-fansen som verkligen levde sig in i varje låt! Man har ju hört att han kan vara väldigt tråkig och grinig... att det har hänt att han spelat ett par, tre låtar och sedan gått av scenen... denna gång var han tydligen på gott humör och kom till och med in en gång och spelade några gamla klassiker... rysningar i hela kroppen, på ett bra sätt och en liten tår i ögat... tänk att man fått se denna legend liksom!!! Skulle helt klart vilja se honom igen, men då gärna tillsammans med min amerikanska pappa Steven, som är ett riktigt inbitet Dylan-fan...

man fick inte fotografera under spelningen,
och jag vågade inte trotsa en,
vad man har hört, ibland lite stingslig Bob...
så jag fotade bara the backdrop när spelningen var över...

men så här glad var han tydligen...
 iallafall om man får tro bilden jag lånat
av dt.se... så såvidare värst sur och grinig
 verkar han ju inte vara!

satt kvar i hagen i två timmar för att försäkra mig om att få plats på Håkan Hellström... struntade helt enkelt att se både Miss Li och Christian Kjellvander som jag hade tänkt se från början... två riktigt bra spelningar tydligen, men jag är ändå glad att jag inte jinxade mitt Håkan-moment... för det var just vad det var... ett moment... i två timmar!!! Så galet djäkla jättebra!!! Har aldrig sett honom innan... nu är det nästan det enda jag vill... hade föreställt mig att jag skulle börja gråta när han kom ut på scenen, men det fanns liksom inte utrymme för det... han gav ju för sjutton 190% hela vägen... vilket man iofs har hört att så är fallet, men det går ju faktiskt inte att föreställa sig hur det verkligen är... stod ganska bra, tills två långa tjejer ställde sig alldeles framför mig... tack för den! (filar på ett längdsystem till konserter för övrigt!) som tur var så kunde man se mellan dem, och den gode Håkan står ju inte direkt still heller, så det löste sig liksom! Grät faktiskt bara en gång, när han sjöng "Håkan du var bättre förr" i "Fortsätt"... ganska otippat! Så grymt galet rolig konsert... jag älskar honom... jag och många med mig... och tydligen var solen på vår sida för den kämpade länge med att inte gå upp så att han skulle fortsätta spela... han hade nämligen lovat att spela tills dess... att solen gick upp alltså... Helt klart en helt underbar avslutning på en fantastisk festival!

Det är helt galet vad mycket bra grejer man har sett... tur att det finns spelschema att skriva ut från Peace&Love's hemsida så man kan påminna sig själv!!!