telepati?!

Imorse, när jag satt i bilen på väg till jobbet, så tidigt att mina kollegor, när de trillade in på kontoret, en efter en frågade mig om allt stod rätt till... de är vana vid att min bil står parkerad längst ut på parkeringen för att jag alltid i stort sett kommer sist... inte längst in som om jag var på plats först... men idag var jag ju det... på plats först... och visst, det är så sensationellt att jag förstår mina kollegors förvånade miner och utrop, det gör jag... och det är så sensationellt att det skulle kunna få bli ett helt eget inlägg... och det kanske det får, men detta inlägget skall dediceras något viktigare... nämligen det jag började skriva om... om när jag satt där i bilen till jobbet i den arla morgonen.

Då, där, i bilen, på radion spelade man Amazing... och jag kom helt plötsligt att tänka på att jag ju missat att svara på ett sms från min namne... tänkte att jag skulle gjort det längre fram på dagen men då denna dag visade sig bli av en något rörig variant så blev det aldrig av... och nä, det blev inte av fram på eftermiddagen, kvällen heller... inte förrän det rasslar till i min telefon och jag får ett sms från min fina vän "hur e' läget?"... ja, varken mer eller mindre... hur är det möjligt? Att jag tänker att men ja, jag måste höra av mig och hon gör det när jag inte fått tummen ur på hela dagen!? Är det sånt som kallas telepati? Eller är det telefoni?

Fantastiskt trevligt är det iallafall. En helt underbar vän, rolig som få, bestämd å det grövsta och fantastiskt omtänksam och härlig! Vi fastnade i telefon kan man säga! I över tre timmar... det kändes som om vi hade pratat i en kvart lite drygt när vi la på... ja jädrar va tiden går fort när man har roligt... och inte bara roligt, vi pratar om allvarliga saker också... om relationer och framtid, nutid och dåtid... amazing...