uppmuntrar bakåtsträvare och efterlyser längdzoner i publikhav...

jag satt och letade efter recensioner till gårdagens konsert med Håkan på Liseberg... främst för att se om andra upplevde det på samma sätt som jag själv... det gjorde de tydligen... vi är överens... fabulöst!

bild lånad av svr.se

när jag satt där och letade hittade jag på Aftonbladets "nöjesbladet" och Larssons blogg följande citat om Håkan Hellström...

Vissa påstår att han inte kan sjunga. Vissa svamlar att han är överskattad. Vissa tycker att han är ett skämt.
Åt er har jag bara en sak att säga:
Ät mina shorts

tyckte det var rikigt bra... skrattade rakt ut faktiskt... snor den rakt av helt enkelt!!!

och det styrks bara av expressens recension av gårdagens konsert, med orden:

"Det. Låter. Fantastiskt"

samtidigt är det ju ganska bra om inte alla älskar Håkan... alla kan inte älska alla, smaken är som baken och allt det där... jag älskar själv inte all musik... långt ifrån... men Håkan verkar vara en sån där het potatis man antingen ÄLSKAR eller INTE KAN LYSSNA PÅ... det är så galet stort glapp och bestämt på något vis... så kategoriskt... och det kan jag inte riktigt förstå... men man ska kanske inte behöva förstå allt

dessutom är det ju bara bra om det inte blir mer trängsel på konserterna... eller mer stress till att få tag på biljetter osv...egentligen bra ju, att man inte behöver konkurrera med alla ALLA...

Sådant inser man när man står mitt i ett publikhav och börjar tröttna rejält på folk som tror att de kan dyka upp sent och knö sig fram till en bra plats... särskilt om vederbörande dessutom är lång... och uppenbarligen tror sig vara så obetydlig att det inte spelar någon annan någon roll om de ställer sig mitt framför en... men news flash... även om man känner sig obetydlig så betyder det inte att man är genomskinlig! Är man 1.80 så behöver man kanske inte knö sig fram och ställa sig mitt framför någon som inte ens når över de där 160cm.ö.h... hon/han kommer nämligen se zipp, nada, nothing om du gör det...

igår slog det mig faktiskt att den enda gången man uppskattar bakåtsträvare är ju just i ett publikhav... de där som inser att det kanske blir lite väl trångt och knöigt där framme... som gör att vi andra får lite mer luft, eller kommer lite längre fram för att man inte vill riskera att en lång jävel ställer sig alldeles framför en om man inte själv fyller ut det där tomrummet som kanske skapades... så helt sonika, uppmuntra situationsanpassat bakåtsträvande...

som alltid står jag bakom någon lång, eller bara semilång människa, att det skulle finnas olika fållor för publiken, där ens längd bestämde i vilken fålla man skulle stå... typ: < 160 längst fram till vänster, 160-165 längst fram till höger, 166-170 som andra fålla till vänster osv... vore kalasbra tycker jag! för även om man då hamnar bakom någon som är någon cm längre än man själv så får man ju iallafall luft och ser antagligen över axeln på den människan... men jag ska fila lite mer på systemet... det blir inte så mycket filande i stundens hetta liksom och annars funderar jag inte så mycket på det heller...

Nu ska jag lära mig att lyssna på Kent... dem har jag tidigare inte lyssnat så mycket på för att jag inte fastnar helt enkelt... säger inte att jag INTE KAN LYSSNA PÅ eller att jag HATAR Kent, men jag har inte gett dem en chans... det är nog dags nu... man ska inte hata musik... det är något av det finaste som finns... till och med så att jag kan överväga att lyssna på Shirley Clamp... fast kanske inte ändå... nä, nu sitter jag här med gafflar i öronen igen... smaken är som baken... man kan inte älska alla... men sträva bakåt i publikhav, det får man gärna göra!

*******
PS. måste kolla med dig... var detta ett ovanligt konstigt inlägg?? eller är det alltid på denna konstiga nivån? får jag be om ursäkt och skylla på att hjärnan är på Håkan-trip och inte riktigt vet när den kommer att landa? Tack för att du finns kvar iallafall!