vilken jävla dag...

man ska inte klaga, varje dag är en gåva och allt sånt där... men alla gåvor passar faktiskt inte... denna skulle jag vilja reklamera... returnera och åberopa öppet köp på... det började med huvudvärk redan från start... och en sån där snooze-morgon där man inte vet om man är vaken eller sover... sedan gick dagen i samma tecken... huvudvärk och ruggig känsla i kroppen...

ingen direkt lust till något, på lunchen borde jag ha åkt och fixat den där ryggplattan och gogglesarna jag måste ha fixat till nästa fredag och med tanke på hur lite tid jag får över till sånt så bör man ta vara på de tillfällen som ges... men nä... det snöade och var ruggigt...

kvart i tre höll jag på att ringa till anläggningen och säga att de får försöka fixa andra instruktörer till mina pass... men samtidigt ville jag ju inte missa mina pass, vet ju att jag tycker att det är så galet roligt när jag är på plats... och det känns aldrig helt okej att fixa ersättare sådär bara några timmar innan...

och jodå, mycket riktigt infinner sig den goa känslan och lusten att instruera så fort jag parkerar bilen utanför gymmet... men orken var faktiskt inte riktigt på plats idag... kollade med min chef där, som också är PT och kan mycket om kost osv. om det kunde bero på att jag fått i mig för mycket kolhydrater igår och förrgår som jag känner mig som jag gör och jo, absolut... kroppen är nu van vid att leva på fett, då blir kolhydraterna jobbiga att ta hand om, dessutom binder kolhydrater vatten så jag får lite lätt vätskebrist också... inte någon större fara, förutom att det visar sig genom huvudvärken... OM det nu inte är någon annan skräp som ligger i kroppen och lurar... alla andra blir ju sjuka till höger och vänster så det är ju en risk också såklart... och det känner jag inte att jag orkar med riktigt!

Men passen var trevliga iallafall... även om jag tappade fokus lätt... jag gör det ibland... ibland tappar jag det ännu lättare... idag var en sådan dag... när det pratas och grejas utanför ramarna tex. eller när folk dyker upp när passet redan har startat... ibland har det hänt att jag sagt att de kommer så sent att de inte får lov, för sin egen skull, att vara med... så ska vi göra... har man missat större delen av uppvärmningen så är man inte med på passet... idag orkade jag inte ta det inför en hel klass...

Jag gillar inte att tappa fokus... jag älskar när jag har det, det gör sådan stor skillnad... pratade med en kollega om det en dag... om vikten att äga sitt eget pass... att ha kontrollen och äga kontrollen när det är man själv som har ansvaret... och hur jävla oskönt det känns när man berövas det... tappar jag det själv då kan jag stå ut, men berövas jag kontrollen och ansvaret då känns det som att ro en båt med legoåror... strömt!

Tur att man har så många goa deltagare som ler stort och trampar frenetiskt... och en liten söt tjej som satt och smsade lite emellanåt... jag hoppas det var mysiga sms från någon söt kille... och nä, man ska väl inte ha telefonen med sig in på passet, eller iallafall inte smsa eller svara på samtal, men det stör iallafall inte mig, hon trampade ju på och försökte i övrigt liksom... någonstans är jag glad att hon var där och faktiskt tränade alls... ibland får man vara glad för det lilla... och hur det än är så förväntar man sig olika av olika personer!

Nu ska jag sova... detta blev ett alldeles för långt klagoinlägg... en riktig klagosång... imorgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng... hoppas farao att den levererar!

Egentligen har ju denna dagen levererat några guldkorn den också... Fasters hjärtegryn på tv (tillsammans med sina vackra föräldrar), ett trevligt meddelande och hjärtligt samtal med en god vän... men det sänker inte kraven och förväntningarna jag har på morgondagen!!! Ingen rast, ingen ro, fredag!