för länge sedan var en ung flicka ute på galej med sin väninna... vi kan kalla dem Marie-Ann och Anna-Lena... De hade klätt sig fina, piffat håret och satt rött på kinden, typ... av alla ställen i Göteborg som på den tiden fanns att välja valde de för kvällen ett nytt ställe... en, för dem, ny lokal... Gillet... tydligen ett dansställe med just fokus på dans...
Samma kväll, för länge sedan, gick en ung man, vi kan kalla honom Rolf, och hans vänner, från en lokal till en annan, som de aldrig varit på tidigare, en för dem, ny lokal... Gillet...
Så när den unga mannens kompis bjöd upp den unga flickans kompis, Anna-Lena, så fann sin den unga mannen sig lite nödd att bjuda upp den unga flickan vid namn Marie-Ann... och på den berömda vägen är det...
STORT GRATTIS på 44-års dagen, mamma och pappa!!! Älskar er massor! keep up the good work... och allt sånt där!
För ja, några hundar, ett par glada barn, hus, båt (väldigt kort period), husvagn och ja, hela köret faktiskt senare är jag väldigt glad över att de där två gick dit den där kvällen för 44 år sedan, helt ovetandes om varandra, att Rolf valde att bjuda upp just Marie-Ann och att de var kloka nog att hålla hårt i varandra! Och om några månader är det 31 år sedan denna bilden togs...
Och någonstans hoppas man ju innerligt att man kommer att sitta i en liknande situation någon gång i framtiden... kanske inte ha sitt bröllopsfoto i trappan upp till andra våningen, men jo, varför inte... det är ju kärlek det också!
Samma kväll, för länge sedan, gick en ung man, vi kan kalla honom Rolf, och hans vänner, från en lokal till en annan, som de aldrig varit på tidigare, en för dem, ny lokal... Gillet...
Så när den unga mannens kompis bjöd upp den unga flickans kompis, Anna-Lena, så fann sin den unga mannen sig lite nödd att bjuda upp den unga flickan vid namn Marie-Ann... och på den berömda vägen är det...
STORT GRATTIS på 44-års dagen, mamma och pappa!!! Älskar er massor! keep up the good work... och allt sånt där!
För ja, några hundar, ett par glada barn, hus, båt (väldigt kort period), husvagn och ja, hela köret faktiskt senare är jag väldigt glad över att de där två gick dit den där kvällen för 44 år sedan, helt ovetandes om varandra, att Rolf valde att bjuda upp just Marie-Ann och att de var kloka nog att hålla hårt i varandra! Och om några månader är det 31 år sedan denna bilden togs...
Och någonstans hoppas man ju innerligt att man kommer att sitta i en liknande situation någon gång i framtiden... kanske inte ha sitt bröllopsfoto i trappan upp till andra våningen, men jo, varför inte... det är ju kärlek det också!
Så gulligt kort! Klart du ska ha ett bröllopsfoto i trappan Nina :o) Och du, jag minns så väl att jag tyckte du va så himla söt när vi gick på dagis tillsammans! Lika söt som idag. Kram
SvaraRaderahaha, ja, det får nog bli ett trappkort en vacker dag... men kanske med lite mer finess! =) tack söta du! Jag har väl visat dig bilden på oss två, från dagis?! Vi är ganska söta båda två faktiskt! =) kram
RaderaÅh, vad härligt! Visst är man tacksam för att ens föräldrar gjorde som de gjorde just den kvällen det blev de! Dina föräldrar har varit tillsammans ungefär lika länge som mina, det är 45 år sedan i år, sedan de träffades och blev ett par första gången. Och deras andra bröllopsfoto (japp, de gifte sig två gånger...) ser ungefär likadant ut, fast de sitter på kyrktrappen och jag sitter bredvid och syrran i knät på dem.
SvaraRaderaKram
Ja visst är man tacksam! haha, va lustigt att de också har ett trapp-foto! =)
Raderakram
Härligt med kärlek som håller! :-)
SvaraRaderaSupermysigt! =)
RaderaJa, som det kan bli! Kul att Du kommer ihåg så bra hur det hela började! Blir full i skratt när jag ser kortet på oss, pappa har snabbt som attan hunnit byta om till sweatshirt och fått på sej träskorna och jag så där praktisk som gifte mej i kjol och blus istället för "en klänning som jag inte skulle kunna ha fler gånger". Våra två fina ungar har vi med oss i alla fall!
SvaraRaderaTack hjärtat!
Kram
Så lite så, det är ju jag som ska tacka!!! Jag kom inte ihåg så bra, fick spåna tillbaks till i somras när pappa och jag satt i bilkö till huset i Bullaren och pratade, han berättade ungefär såhär... tror jag... kanske inte om du frågar honom förståss! =)
Raderahaha, ja, det är onekligen ett kort som sticker ut lite från mängden!!! men det är fint det också tycker jag!
tack själv!
kram
Kortet är jättefint! Mycket finare än många uppsnoffsade och stajlade kort. Grattis till dina föräldrar!
SvaraRaderaJa visst är det! Har ju använt det ett par gånger tidigare, men man blir liksom bara så himla glad!!! eller jag blir iallafall! =)
RaderaHärligt! Å du vännen, ditt bröllopskort kan jag lösa så du får tagit i just den trappen...man har ju kontakter va! ;-) Kram A-K
SvaraRadera