På riktigt!

Att vara instruktör kan vara världens bästa jobb... direkt feedback och respons som cherry on the ice cream sundae när hela kroppen är helt endorfinstinn och full av braiga känslor... fri träning och fullkomligt utlopp för den där extroverta sidan man besitter, utan att det går till överdrift... ja, jo, ibland kanske det går till överdrift... ibland borde man kanske inte säga allt man tänker... eller så borde man iallafall ha tänkt igenom det man säger... olika men ändå lika på något vis...

Just idag, denna dag som är idag kan jag inte se en enda negativ grej med att vara instruktör... alls... skulle vara att man inte hinner ha fler pass i veckan då kanske... men det är ju inget negativt med själva instruerandet egentligen utan mer ett klagomål på att dygnet har för få timmar och att det är för få dygn på en vecka!

jag kan inte sluta le... känner krampen i mungiporna komma krypandes sakta men säkert... på ett fabulöst trivsamt sätt!