håller på att tvätta... borde städa... äter smågodis... mår lite lätt illa av godiset... men har en ganska stor frid i kroppen efter en väldigt trevlig helg... gårdagen, ja om den kan du ju läsa i föregående inlägg... dagens trevligheter blev en smula justerade från den ursprungliga planen som var att efter lång frukost med farmor och farfar, mamma och pappa åka till vännerna och fika, umgås och lära om livet... men då magsjuka härjade i familjen där man får reda på allt man bör veta om hur man hittar han den där, riddaren på den vita springaren, så tog jag förnuftet till fånga och stannade kvar där jag va... promenad med farfar i trädgården och berättelser från när han va barn och hans uppväxt föll sig naturligt... sedan spelade vi lite gitarr, pappa och jag... fikade lite till... pratade lite mer... middag på det... supergott... nu är jag proppmätt!!! och ändå slinker det ner både en, två, tre och femton godisar! ??? WhY??
tror jag att jag ska hitta min alldeles egna Candyman i skålen kanske?? Min egen Karamellkung??? det ser inte ljust ut just i denna skålen kan jag meddela... men jag kanske letar fel...
på tal om fel så har jag tydligen "angered it"... insåg en dag att jag hade blivit "unfriended" ... degraderats till något man inte längre känner... raderad från listan av vänner... Undrar lite vad jag gjort eftersom vi inte pratats vid sen december och om jag inte längre existerar... hur betet man sig nu om man skulle springa på varandra på stan? Känns lite som att man blivit kast-lös... att nådastöten verkligen satts in... nio månader senare... ja, ja, inte så mycket att bry sig om egentligen kanske, mest fånigt tycker jag... och lite sorgligt... mest sorgligt för att jag tydligen inte är något man ens kan ta i med tång... fastän jag faktiskt tror att jag en gång va den man såg sin framtid tillsammans med... eller så gjorde man aldrig det utan levde i en praktisk lögn med fri kost och logi och fortsatte att ljuga tills något bättre kom förbi och man efter ett tag vågade sluta ljuga just den lögnen man hållit vid liv i två år... jag vet inte, kommer aldrig få veta... lika bra är väl det kanske!
Nä, nu är tvätten klar! Får bli en film och soffhäng ett tag sedan... utan candyman gissar jag!
ha en trevlig söndag allesammans!
kram... eller knos, som min morfar brukade säga :-)
Enda vettiga jag hittade i den här texter är smågodis. Helt klart! Du får ringa mig när du behöver (jag finns nu oxå tillhands på fb)KRAM
SvaraRaderaSötaste Ghila!!! Kan ju bero på att det andra är så fånigt!!! fast mitt i allt det fåniga gör det ont också... smågodiset hjälper till viss del, på olika stadier...skingrar tankarna lite... först för att man har något gott att tugga på, greja med liksom... sen för att man mår lätt illa... inget att förringa liksom! Tack för att du finns min vän! (WOW!!! you are back! =D) KRAM
SvaraRaderaPrecis... Du skrev det själv. Det var nio (!) månader sen.... Gå vidare...?
SvaraRaderaAnna - önskar inget hellre, men alla hanterar sorg och svek på olika sätt, det tar tid för vissa... jag är en sådan... det är inte direkt att jag trivs med tillvaron som den är... men det går åt rätt håll!
SvaraRaderaFörlåt... visste inte att det var svek också...
SvaraRaderaAnonym - fast jag gissar att det är Anna (?) Det är helt okej! Jag förstår att du reagerar, jag reagerar också på att det tagit så lång tid och jag fortfarande inte kommit längre... svek vet jag inte om det är direkt, eller jo, på ett vis, för jag fick aldrig någon chans att landa från allt annat... sen har jag hört rykten och har en egen känsla om att något förändrats innan... men svaren jag får och har fått stämmer inte överens med den känslan... försöker strunta i det nu, försöker gå vidare och våga lita på livet igen! Hoppas du fortsätter läsa här framöver! Gillar att du kommenterar!! Måste fråga föresten, känner vi varandra? ha en bra dag! kram
SvaraRadera