tack alla ni underbaringar!

Började skriva på ett gemensamt svar i kommentarform till alla era fina, fina kommentarer och mail jag fick på ett inlägg i lördags, kände att det inte va riktigt nog... det fick bli ett inlägg istället! Ni är ju helt galet söta och rara, fina och alldeles underbara! Jag blir så rörd och glad och tacksam och skulle vilja krama er och banka in i skallen på er (på ett mjukt och snällt sätt) vad det betydde för mig just då... och fortfarande gör... ja, hade detta varit en oscarsutdelning och jag av någon anledning hade vunnit en oscar för bästa kvinnliga huvudroll så skulle de börja spela musiken nu för att de kände på sig att jag nog kan gå på i evigheter... TACK för att ni finns och stöttar, peppar och talar om för mig när jag tänker fel... jag gör det ibland, jag är inte perfekt... det är gott att veta att jag får lov att vara just det, inte perfekt! 

bild lånad av oscars.org

Att vara perfekt och perfektionist har ju liksom blivit något trendigt i dagens samhälle... ett trendord många tjejer använder sig av utan att kanske förstå vad de gör mot sig själva i det ögonblicket ordet ploppar ur munnen på dem... många tjejer säger att de är perfektionister, att de är kontrollfreaks... som om det vore något bra!!! Det är ju bara ett ytterligare krav man ställer på sig själv... som man dessutom inte kan leva upp till antagligen... för om man ska vara perfektionist inom en sak eller område så innebär det antagligen att man gör avkall på annat... och då är man ju inte perfekt... för att vara perfektionist inom allt borde ju klassas som en sjukdom... och det är ju fan inte bra!!! Sen är det ju inget fel i en sjukdom, men kanske heller inget man ska sträva efter...

Så därför är jag så glad över att jag har alla er som talar om för mig att jag är bra som jag är, att jag duger för den jag är fastän jag inte är perfekt... kanske för att jag inte är perfekt... Alla borde duga som den de själva är, och inte bara duga, alla som vågar vara sig själv borde faktiskt hyllas.. hyllas för att de står för sina tillkortakommanden... kanelbullens dag, fettisdagen och sånt tjafs, får hemskt gärna fortsätta finnas (gillar ju både kanelbullar och semlor så det vore trist att avbryta en trevlig tradition) men fram för lite mer vardagshjälte-klapp-på-axeln... eller bara en vanlig j-la klapp på axeln. Och en guldstjärna!!! Guldstjärnor är viktiga! Så en stor guldstjärna till just dig för ditt stöd och din omtanke, pepp och blotta närvaro!