idag vet jag inte riktigt...

varken ut eller in heller... faktiskt... har HELT och hållet försummat er känns det som, inte skrivit en rad här inne... vet återigen inte riktigt vad jag ska skriva om... det händer för lite  i mitt liv tydligen... vadå tydligen, det är jag ju fullt medveten om att så är fallet! men har du nu hittat hit så kan jag ju lika gärna berika dig med att berätta om min dag... en dag som jag allvarligt funderade på att ge blanka fasen i... (nu har du alltså en chans att smita, om du vill göra som jag först tänkte... ge blanka fasen i min dag alltså!)... MEN om du orkar läsa dig igenom hela texten så väntar en utmaning i slutet... försök dig på den du! (och skicka gärna en förklaring/bildbevis eller kanske bara en tanke!)

...vaknade med huvudvärken från helvetet... kanske berodde det på att klockan vann kampen mot mig igår och sänggåendet... kanske beror det på att jag har för mycket i huvudet... kanske beror det på att där är för lite... jag vet inte, orkar inte fundera på det också... helt sonika låter jag bli! Man vill ju inte, som det heter, utmana ödet!

Snoozade tills jag inte hade någon skam kvar i kroppen... eller iallafall tills det va hög tid att gå upp... för 10minuter sedan... funderade starkt på att låta huvudvärken vinna kampen men pallrade mig iallafall upp, in i duschen, ut ur duschen... jada, jada, jada... böjde mig ner för att plocka upp hårtorken från golvet och när det återigen kändes som om huvudet skulle rymma, tvekade jag på nytt, men är man påklädd och klar sånär på blött hår så är ju liksom bollen redan i rullning... brumm brumm till jobbet i den lilla bilen... sladdade in på parkeringen utan att egentligen ha så stor koll på att jag kommit dit tror jag... Ackompanjerad av Håkan iallafall, DET är bra!

Sedan har dagen liksom bara flutit på... helt smärtfritt tillslut... sladdade hemåt och struttade iväg till gymmet... hade Cykel45 idag, massa deltagare, härligt med folk som hittat tillbaka till gymmet efter ett tags frånvaro också... "mitt gym" är ett sånt där härligt ställe, hur arg, grinig, ledsen, trött man än är så plogar sig mungiporna mot öronen när man kommer dit! <3 (Jo, man ser ganska fånig ut med ett, vad jag kallar, 3-punkts leende, från öra till öra och ner på hakan... Visar HELA tandraden! :-D)Underbar stämning och fantastiska deltagare! Det är det bästa av världar att få instruera pass... man hjälper ju liksom folk att hjälpa sig själva att må bättre, att endorfinboosta kroppen och bli starkare!



3-punktsleendet in action aka spinningleende

Passet gick galet bra, när jag väl tagit mig igenom en något, iallafall i mitt huvud, rörigt intro och uppvärmning... fantastiska deltagare som bara taggar igång så det står härliga till och det taggar ju mig ännu mer, som taggar dem... osv. en uppåtgående spiral kan man kalla det... finalen blir alltid på gränsen till kaotisk då, på bästa vis! :-)

Som jag skrivit om tidigare så infinner sig ibland tillfällen då jag inte riktigt får ihop meningarna... ibland blir det lite fel... ibland blir det mycket fel... ganska ofta blir det mycket fel... och även ett litet fel blir ganska stort när det sägs i headset...det är inte alltid man hinner tänka efter före utan det man skulle undvikit att säga är redan sagt och man får liksom bara leva med att man är lite knäpp... dagens bevingade ord (och sonika min utmaning till dig) blev "Ha rumpan mellan låren!!!"

...och med det säger jag nog godnatt faktiskt! Önskar er ett par fantastiska sista timmar av den här torsdagen och försöker själv vara förnuftig och hoppa i säng! (får se hur det blir med den saken... helt enkelt! det har ju gått sååååå bra hittills!)



om du inte får till min utmaning så har jag en extra...
en bonusutmaning...
att fixa Vanilla Ice tecknet...
min stolthet... och väl fungerande partytrick!