och DÄR gick luften ur...

bilden är lånad
men innebörden är relevant och bra!

...ett litet nederlag idag och jag grinar som en treåring... tycker mest synd om mig själv i hela världen och tankar som "alla andra..." studsar runt som pingisbollar i huvudet... helt orationellt, jag vet... men känslan av att vara ganska sabla värdelös, ensammast i världen och totalt värdekass infinner sig ändå som en förkylning efter ett besök på närmsta förskola...

Jag är trött på det här nu, trött på riktigt... trött på att alla kvällar spenderas i ensamhet... trött på att fredagsmyset innebär en soffa helt för sig själv... trött på att det ska vara så jävla svårt att träffa någon man har rätt att tycka om och som tycker om mig tillbaka... trött på att leta efter den där pirrande känslan och "träffar jag inte honom snart igen så dör jag kanske"-känslan som infinner sig när allt känns sådär rätt och bra...

vad fan är det för fel på mig?! På riktigt, tala om det för mig nu så jag kan ändra på de där felen, justera, göra om och rätt... Är det fel att vara glad och trevlig, social och stå på egna ben? Isåfall så förstår jag att jag är jävligt risigt ute... ja inte nu då förståss... nu är jag ju mer som ett psykfall redo för små, vita, runda kompisar...

Happy jävla fucking fredagsmys på er!
Fast det sista där lät värre än vad jag menade det... själv ska jag åka till en sopstation och slänga skräp... men under tiden hoppas jag verkligen att du har det bra, från hjärtat hoppas jag det!  ingen idé att sprida bitterfittigheter egentligen... förlåt!