Dåligt samvete är bannemig den bästa motivatorn!!! Min fina vän hade tänkt gå och träna idag på morgonen, frågade om jag ville möta upp henne på gymmet, och ja, det ville jag ju! Men imorse, tidigt som satan, när jag hade krängt på mig träningskläderna,packat väskan och höll på som bäst att dra upp dragkedjan på den andra stöveln, så slog det mig att jag ju farao inte är klok... att jag kanske behöver omprioritera lite... för när axlarna är uppe vid örsnibbarna, när andningen är sådär bara ovanför brösthöjd och man ligger ovanpå sängen när man sover, då är det nog inte 40min på ett löpband man behöver... eller det kanske det är, men man behöver sova också...
Så jag hoppade ur kläderna igen, gick och la mig... men det gick inte att somna... bestämde mig tillslut för att en promenad i soluppgången var ett bra alternativ... mest för att döva det dåliga samvetet jag laddade upp när jag försökte somna om... jag har vansinnigt svårt att låta bli att få dåligt samvete om någon annan tränar och jag har tänkt vara med... så upp igen, kränga på sig andra, lite varmare träningskläder, joggingskorna på och hörlurarna i öronen... sedan var det bara att kasta sig ut i den arla morgonen och friska luften. Den tänkta promenaden blev en joggingtur istället... dels pga tidspress och dels pga. jag vet inte riktigt, det kändes bara rätt och bra bara!
3,5km senare var jag återigen hemma, svettig och rätt nöjd faktiskt! Tänk va gott att det blev en sån redig spark i baken av det där dåliga samvetet! Och tänkt va gott det hade varit om detta kunde bli en del av min morgonrutin! Det vore ju fantastiskt! Jag känner ett visst hopp om livet just nu... inte för att det fick mina axlar att sjunka ner eller andningen att bli djupare, men man kanske inte kan få allt på en gång... Rom byggdes som bekant inte på en dag...
Så jag hoppade ur kläderna igen, gick och la mig... men det gick inte att somna... bestämde mig tillslut för att en promenad i soluppgången var ett bra alternativ... mest för att döva det dåliga samvetet jag laddade upp när jag försökte somna om... jag har vansinnigt svårt att låta bli att få dåligt samvete om någon annan tränar och jag har tänkt vara med... så upp igen, kränga på sig andra, lite varmare träningskläder, joggingskorna på och hörlurarna i öronen... sedan var det bara att kasta sig ut i den arla morgonen och friska luften. Den tänkta promenaden blev en joggingtur istället... dels pga tidspress och dels pga. jag vet inte riktigt, det kändes bara rätt och bra bara!
3,5km senare var jag återigen hemma, svettig och rätt nöjd faktiskt! Tänk va gott att det blev en sån redig spark i baken av det där dåliga samvetet! Och tänkt va gott det hade varit om detta kunde bli en del av min morgonrutin! Det vore ju fantastiskt! Jag känner ett visst hopp om livet just nu... inte för att det fick mina axlar att sjunka ner eller andningen att bli djupare, men man kanske inte kan få allt på en gång... Rom byggdes som bekant inte på en dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!